Hjärtats dubbla slag
Premiär 23 mars 2013
Stockholms stadsteater, Klarascenen
På 70-talet blev Margareta Garpe känd som en av bildarna av den kampfeministiska Grupp 8 och författare till bl.a. de klassiska pjäserna Jösses flickor och Fabriksflickorna. Nu är hon tillbaka med den nyskrivna pjäsen Hjärtats dubbla slag, som hon också regisserat.
Det handlar om det unga paret Sonja och Stellan, ett ”typiskt” femtiotalspar, fint spelade av Liv Mjönes och Björn Bengtsson, inflyttade från landsbygden, han från Skåne hon från övre Norrland, med drömmar och förhoppningar om ett ljusare och lättare liv än det deras föräldrar genomlevt.
Genom lån från Stellans strama, ensamstående syster Asta, som Elisabet Carlsson skickligt gestaltar, lyckas de med stora ansträngningar bygga ett litet hus i Herrängen, granne med mentalsjukhuset Långbro, där Sonja också har sitt arbete som nattbiträde, långt ner i den samhälleliga hierarkin. På sjukhuset får vi stifta bekantskap med Grynet, psykiskt sjuk konstnär, besvärlig för sig själv och omgivningen, trovärdigt spelad av Odile Nunes.
Värd att nämna är också Christer Fants läkare, oskuldsfullt införstådd med tidens krav och regler, som spelas så bra att man tror det är på riktigt.
Familjen har två barn, som naturligtvis, i tidens anda, mamman har huvudansvaret för, vilket medför att pappa Stellan, som ju slipper ifrån besvären och ser allt i rosenrött (han har ett bra arbete på framtidsföretaget LM Ericson), är den som vill ha en stor familj med många barn. Sonjas högsta önskan är att få vidareutbilda sig och få ett eget liv. När hon så olyckligtvis blir med barn igen innebär det katastrof för henne, som nyss blivit antagen till den eftertraktade kursen.
Garpe har skickligt iscensatt den tidens problematik, i första akten visas förutsättningarna upp, i andra akten ställs allt på sin spets då vi får se konsekvenserna av de olycksaliga val som gjorts. Katten, som är lika besvärlig och bråkig som mentalpatienten, oskadliggörs genom att den avlivas och sys om till en mjuk och gullig mössa – en effektiv metafor som kan få oss att försöka söka svar på frågan om vad frihet är och vilket pris vi är beredda att betala. För mentalpatienten blir motsvarande öde lobotomering och för Sonja står valen, i den tidens auktoritära samhälle, mellan att kunna utbilda sig eller att aldrig mer kunna få barn (sterilisering är förutsättningen för att hon ska beviljas abort).
Hur kunde detta ske, frågar vi oss nu, men det finns jämförelser att göra med vårt nutida samhälle, vi får inte glömma vår historia, menar Garpe, utan i stället använda oss av den för vidare reflektioner i samtiden.
Efter det dramatiska slutet ser vi Sonja och Stellan långsamt tona bort i dunkel, på väg mot revoltens 60-tal.
Jag har svårt att sluta tänka på pjäsen och fundera över vad som blivit bättre och sämre i dag. Olika tider och samhällen har sina olika metoder att försöka tygla det besvärliga livet. Vi vill ha frihet men vad är priset?
Hjärtats dubbla slag är en oerhört bra och tänkvärd pjäs, som kommer att leva kvar länge i sinnet. Se den!
Text: Vivian Gustin
Foto: Petra Hellberg
