Nora
Malmö Stadsteater, Intiman
Regi: Anna Bergmann
”Farvel”
Så lyder Noras sista replik i Ibsens Ett dockhjem innan hon går ut och lämnar den förtvivlade mannen Torvald Helmer.
Men vad hände egentligen efter att hon gått ut genom dörren, ut från hemmet hon allt mer tyckt liknat ett fängelse, där hennes liv bara varit en polerad yta utan substans? Den frågan besvarade Elfride Jelinek 1977 i pjäsen Vad var det som hände, efter att Nora lämnat sin man eller samhällenas stöttepelare.
Åskådaren får träffa Nora, mitt upp i en bana som tycks vara den totala antitesen till det Ibsen hade i tankarna för sin karaktär.
I en självförbrännande jakt på självförverkligande hamnar Nora i en ond cirkel och är tillslut tillbaka till det hon flydde ifrån.
Hon söker jobb på fabrik men inser snabbt hur monotonin bland de smattrande symaskinerna kommer suga livet ur henne. I något som liknar ren tristess inleder hon en relation med den upp till öronen förälskade förmannen på fabriken. En relation som blir kortvarig när Nora blir kär på riktigt i toppkapitalisten Weygang. Han verkar till en början även han älska Nora men snabbt inser vi att han smider planer bakom hennes rygg. Hon är bara en del i hans dockhem, en spelpjäs som kan användas för större vinning i det ständigt pågående kapitalistiska spelet. Han försöker nämligen pressa ur Noras före detta man, Torvald, på information om fabrikområdet som ägs av banken där den senare jobbar som direktör.
Allting utvecklas till ett dunkelt, invecklat maktspel där alla de involverades mest privata sidor och feticher kommer upp till ytan för att.
Jelinek använder sig av en stor dos svart och absurd humor. Jelinek, vars hela författarskap involverat bitsk kritik av fascism och kapitalism, gör inget undantag i Nora. Kapitalisten Weygang, den fascistoide personalchefen på fabriken och Ministern blir alla till löjeväckande extremer av det Jelinek vill kritisera.
I Anna Bergmanns regi är skådeplatsen en karg, stålgrå samtid. Dekoren är sparsmakad och istället används symboliska redskap för att proträttera instängdheten alla karaktäererna på ett eller annat sätt känner. Projicerad videoklipp ger på ett raffinerat sätt inblick i karaktärernas minnen och inre.
Tills slut glömmer jag bort att det faktisk är Nora från Ibsens pjäs jag beskådar. Hennes öde har växt sig större och sipprar över in i vår värld och vårt samhälle.
En känsla som bara bryts i med en kort, subtil metareplik efter att Nora presenterat sig förr Weygang och han svarar:
”Så du heter Nora. Som i Ibsens pjäs”
Ja, kanske är det inte Ibsens Nora Helmer vi ser framför oss, kanske är det bara en människa med samma namn. I samma ohållbara situation.
Text: Truls Mårtensson
I rollerna:
Nora Helmer – Brigitte Zeh
Konsul Weygang – Håkan Paaske
Personalchef, Krogstad – Erik Olsson
Eva, Fru Linde – Karin Lithman
Förman, Torvald Helmer – Sven Boräng
Ministern, Arbetare – Lars-Göran Ragnarsson
Anne-Marie, Sekreterare, Arbetare – Katarina Lundgren-Hugg
Foto: Peter Westrup