Vegetarianen är ett våldsamt och suggestivt drama om en ung kvinnas förvandling baserad på den sydkoreanska författaren Han Kangs roman. När nu film- och teaterregissören Beata Gårdeler sätter upp Vegetarianen som pjäs blir det en visuell föreställning med bilder som projiceras på glas i samspel med skådespelarnas aktioner. Premiär den 23 september på Lilla scenen.
Ett pressmeddelande berättar:
Vegetarianen handlar om en ung kvinna som plötsligt, efter en dröm, slutar äta kött. Valet att inte äta kött visar sig bara vara början på hennes existentiella sökande, som driver henne bort från det liv hon en gång levde. Det är en uppgörelse med konventioner, kropp, intellekt, sexualitet och frihet.
–Berättelsen är extremt stark och jag kan verkligen identifiera mig med huvudpersonen och hennes urmotstånd mot konventioner, mot samhället i stort. Det är spännande att tänka att det kanske är hon som har rätt. Kan det vara rätt att vilja dö, att uppgå i något större?, säger Beata Gårdeler.
Vegetarianen är baserad på den sydkoreanska författaren och poeten Han Kangs roman med samma titel. Romanen gavs ut 2007 och fick stort internationellt genomslag när den publicerades på engelska och belönades 2016 med Man Booker-priset. På svenska kom boken ut 2017.
För regi står film- och teaterregissören Beata Gårdeler som debuterade som teaterregissör 2020 med pjäsen Nationen på Backa Teater i Göteborg. Filmen Flocken (2015), i regi av Beata belönades bland annat med tre Guldbaggar och en kristallbjörn på Berlins filmfestival.
Bakom det konstnärliga arbetet med pjäsens filmade delar står den Guldbaggebelönade filmfotografen Fredrik Wenzel som arbetat med flera av Ruben Östlunds filmer, bland andra Triangle of sadness och Turist.
Av: Han Kang Dramatisering: Lucas Svensson Regi: Beata Gårdeler Scenografi och kostym: Anna Heymowska. Video: Fredrik Wenzel. Medverkar gör: Karin Franz Körlof, Andreas Rothlin Svensson, Otto Hargne, Rebecka Hemse, Lotta Tejle, Mats Blomgren och Erik Svedberg-Zelman.
Det är en rolig föreställning där mycket händer samtidigt, det är tumultartat av och till. En till största delen ung ensemble (helt fantastiska skådespelare) med endast två äldre skådespelare, Pierre Wilkner och Kikki Bramberg (både så bra och helt rätt val) tar sig runt på scenen, dansar, byter kläder, drar barnvagn, sitter och äter, välter bord, mer mera, med mera. Jag skulle tippa att flera av de unga skådespelare knappt var födda på 1900-talet.
Mattias Andersson har valt att låta en del av boken läsas högt. En skådespelare står på en ena sidan av scenen och läser högt ur boken medan andra skådespelare går över scenen eller gör något på olika håll på scenen. Vem som läser högt varierar, de byter av varandra. Det är ett stort collage och långt från traditionell teater. Det rör på sig hela tiden. Århundradet bubblar förbi, med stora och små händelser. Om barbiedockan, folkmord, kvinnors frigörelse, sextiotalets rebeller, kylskåp, världskrigen och etniska rensningar, p-pillret, dadaismen, semesterveckor. Livet och tiden är aldrig stillastående. Ibland projiceras en del meningar i stor skrift på scen för att poängtera något.
Den tar upp viktiga ämnen som berör oss alla och lämnar nog ingen oberörd. Det är allvarliga ämnen men samtidigt absurt och rolig och överdrivet. Både sorgligt och komiskt. Förhoppningsvis går vi alla därifrån med beslutsamhet att ändå försöka dra vårt strå till stacken för att påverka.
Scenografin är sparsmakad och ger utrymme för skådespelarna. Klokt val av regissören, scenograf och övriga i produktionsledningen. På så sätt kan vi själv inom oss se miljöerna. Ljussättningen är också en stark del i helheten. Ljuset användes på ett förstärkte vissa scener genom olika färger och styrka. Inslagen av dans lyfter också föreställningen genom att ingjuta liv, passion, rörelse och föra berättelsen framåt. Ibland kan kroppens rörelser förmedla mer än tusen ord.
