Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teater

Hösten på Dramaten: En ospelbar komedi av William Shakespeare, Das Kapital som dansteaterföreställning, uppmärksammat gästspel från Ungern

by


Hamlet Foto: Thomas Cooksey/Studio Bon

Dramaten har presenterat sin repertoar för hösten 2025 och berättar i ett pressmeddelande:
En ospelbar komedi av William Shakespeare, Das Kapital som dansteaterföreställning, uppmärksammat gästspel från Ungern och en scenisk installation av nobelpristippad ungersk författare. Den kroatiske regissören Oliver Frljić är tillbaka med en fransk klassiker och Unga Dramaten presenterar nyskriven monolog av Sandra Beijer. Pjäsernas pjäs med Gustav Lindh och Gizem Erdogan blir sista produktionen på scenen Elverket. Detta och mycket mer på Dramaten i höst.

Skådespelarna Melinda Kinnaman och David Fukamachi Regnfors presenterade höstens repertoar tillsammans med Dramatens teaterchef och konstnärlige ledare Mattias Andersson, Unga Dramatens konstnärlige ledare Carl Johan Karlson och aktuella skådespelare och regissörer.

–I en samtid som globalt befinner sig i närmast fritt fall och där utsagorna och premisserna nästan dagligen skiftar betydelser och ordning fortsätter vi att skapa teater för publiken – att kollektivt reflektera och beröras i olika känslolägen av det absoluta nuet och historiens gång, säger Mattias Andersson.

Så här ser hösten på Dramaten ut:

Så tuktas en argbigga av William Shakespeare/ Farnaz Arbabi, regi Farnaz Arbabi
Premiär 5 september, Stora scenen
Komedin Så tuktas en argbigga är älskad av många, men också kritiserad för att vara misogyn och egentligen ospelbar på den här sidan om kvinnlig rösträtt. Nu sätts den upp ändå, i regi och bearbetning av regissören Farnaz Arbabi. I huvudrollen syns dramatendebutanten Sara Shirpey, känd från bland annat den hyllade tv-serien Taelgia. Medverkar gör: David Book, Maia Hansson Bergqvist, Hannes Meidal, John Njie, Andreas Rothlin Svensson, Sara Shirpey, Alexander de Sousa, Kristina Törnqvist, Elisabeth Wernesjö och Pierre Wilkner.

Motståndets melankoli av László Krasznahorkai, regi och bearbetning av Ulla Kassius
Premiär 13 september, Målarsalen
En solförmörkelse och ett samhälle som slås i spillror och skådespelare som ger var sitt perspektiv på en pågående katastrof. László Krasznahorkais apokalyptiska roman blir i händerna på Ulla Kassius, som själv har ungerskt påbrå, en scenisk installation i ett unikt universum. Krasznahorkai är en av Ungerns främsta författare, med på listan av nobelpriskandidater. Motståndets melankoli utkom 1989 och belönades med Man Booker International Prize 2015. Flera av hans romaner har översatts till svenska av Daniel Gustafsson, och de två fick tillsammans Kulturhuset Stadsteaterns internationella litteraturpris 2024. Medverkar gör: Astrid Assefa, Danilo Bejarano, Eva Rexed och Marcus Vögeli.

Hamlet av William Shakespeare, fri bearbetning och regi av Mattias Andersson
Premiär 27 september, Elverket
Mattias Andersson har gjort en koncentrerad bearbetning av Shakespeares klassiker – här med undertiteln The death of theatre. Gizem Erdogan, känd från tv-serier som Tunna blå linjen och Kalifat debuterar på Dramaten som Ofelia. Som Hamlet ses Gustav Lindh, nyligen aktuell med serien Trolösa, som återvänder till Dramaten efter succén Brott och straff. Den sista teateruppsättningen någonsin på scenen Elverket. Medverkar gör: Anna Björk, Gizem Erdogan, Gustav Lindh, Shanti Roney, Nemanja Stojanovic m.fl.


Foto: Robin Berglund/Studio Bon
Madame Bovary av Gustave Flaubert, regi och dramatisering Oliver Frljić
Urpremiär 16 oktober, Stora scenen
Emma Bovarys tragiska liv, där drömmen om ett spännande liv krossas av ett otillfredsställande och trist äktenskap. Madame Bovary gavs ut 1857 och ansågs som osedlig men blev en bästsäljare och hamnar fortfarande högt på listor över historiens bästa romaner. Den kroatiske regissören Oliver Frljić återvänder till Dramaten efter succén med Brott och straff 2022, och tar sig nu an en annan klassisk roman. Medverkar gör: David Fukamachi Regnfors, Electra Hallman, Rebecka Hemse, Hamadi Khemiri, Melinda Kinnaman, Razmus Nyström, Joel Valois m.fl.

Svindel av Sara Stridsberg, regi Rebecka Hemse.
Nypremiär 15 november, Målarsalen
Den hyllade uppsättningen Svindel, som bygger på Sara Stridsbergs roman Kärlekens Antarktis, återkommer med nya föreställningar i höst. Medverkar gör: Rakel Benér Gajdusek, Thomas Hanzon, Doreen Ndagire, Ingela Olsson, Elias Salonen, Kristina Törnqvist, Marcus Vögeli.

Das Kapital av Karl Marx, regi och koreografi av Örjan Andersson, bearbetning av Magnus Lindman
Premiär 6 december, Stora scenen
I dansteaterföreställningen Das Kapital speglas vår allra vanligaste vardag i Karl Marx analys av kapitalismen – den osynliga allomfattande kraft vi själva skapat. 2500 sidor på 1 timme och 45 minuter. En drastisk uppsättning om våra liv och vad som faktiskt styr dem, av regissören och koreografen Örjan Andersson och dramatikern Magnus Lindman. Örjan Andersson har på Dramaten tidigare satt upp Werther och Exit Parkour och flera uppmärksammade uppsättningar som Hamlet och Ett drömspel på Folkteatern i Göteborg, Antigone och Drottningens juvelsmycke på Helsingborgs Stadsteater och Orfeus & Eurydike på Unga på Operan.
Medverkar gör 15 skådespelare och dansare.

BERGMANFESTIVALEN
Bergmanfestivalen är Dramatens internationella teaterfestival, som sedan 2021 erbjuder internationella gästspel spritt under spelåret. Inom ramen för festivalen gästar Proton Theatre i Budapest med föreställningen Parallax av Kata Wéber i regi av Kornél Mundruczó. Ett hyllat och uppmärksammat familjedrama om en judisk familj och om HBTQ+ personers situation i dagens Ungern, som är både humoristiskt och djupt berörande. Spelar på Stora scenen 25-26 oktober. Ges på ungerska, översätts till engelska

DÄMON – El funeral de Bergman är ett nyskapat scenkonstverk av den spanska författaren, regissören och skådespelaren Angélica Liddell. Föreställningen, som öppnade 2024 års teaterfestival i Avignon, är ett samarbete med bland annat Dramaten. Från Dramaten medverkar Electra Hallman, Elin Klinga, Joel Valois och påklädare Erika Hagberg. Spelar på Stora scenen 13–14 och 20–21 september. Ges på spanska och svenska och textas till franska och engelska.


Ill: Studio Bon
UNGA DRAMATEN
Glow up av Sandra Beijer, regi Carl Johan Karlson
Urpremiär 11 september, Tornrummet
Bloggaren och författaren Sandra Beijer har skrivit en fartfylld, rolig och vild monolog om vänskap och avundsjuka, om sminktips och slagsmål, om hångeldrömmar och ensamhet och om perfekta influencers och verkliga, trasiga liv. Medverkar gör: Klara Enervik.

Nemesis av och regi Hanna Nygren och Helle Rossing
Urpremiär 28 november, Lejonkulan
Hur ska barn egentligen hantera en oförrätt när de alltid ska leka med alla och acceptera ett framtvingat förlåt? Nemesis är en nyskriven pjäs för mellanstadieåldern om hämnd där barnen konfronteras med sina egna känslor och impulser. Ges vardagar för skolklasser och helger för allmänheten. Medverkar gör fyra skådespelare.

Lilla scenen är i höst stängd för renovering och öppnar i november med familjeföreställningen Jefferson. Från vårens repertoar fortsätter [Blank] och Juloratoriet att spela på Stora scenen i höst, Dramaten.Doc återkommer med gestaltade läsningar om aktuella händelser i världen.

Teaterkritik: Det stora lördagspaketet – Crazy och tänkvärd komedi om vänskap

by


Foto: Sören Vilks

Det stora lördagspaketet
Av Per Naroskin
Efter en idé av Sara Jangfeldt och Fredrik Benke Rydman
Regi Sara Jangfeldt, Shebly Niavarani och Fredrik Benke Rydman
Koreografi Fredrik Benke Rydman
Scenografi och kostym Zofi Lagerman
Ljus Johan Sundén
Musik Fredrik Meyer och Sara Jangfeldt
Medverkande Fredrik Benke Rydman, Bahador Foladi, Sara Jangfeldt, Odile Nunes, Linn Mildehav och Shebly Niavarani

På våren ska det inte vara för tung dramatik sa en klok teaterregissör. Kanske har den konstnärliga ledningen på Kulturhuset Stadsteatern resonerat i liknande banor när man som en av vårsäsongens sista premiärer presenterar ännu en komedi. Det stora lördagspaketet är en crazy farskarusell som lockar fram skrattsalvor i publiken. Men däri finns även ett tänkvärt tema om vänskap.

Det handlar om skammen att inte ha några vänner och rädslan för att bli övergiven efter många års äktenskap eftersom frun börjar lessna. Dilemman som är väl värda att ventilera på en teaterscen. Inte minst som motvikt till alla instagrambilder av den lyckade, aktiva tillvaro som så många par och singlar verkar leva i.

I centrum är Thomas, en medelålders man som inser att han i samband med familjeliv och livspussel slarvat bort den vänkrets han haft. Medan frun har ett gäng väninnor hon flitigt umgås med. För att inte framstå som en loser överraskar han sin hustru med att vilja bjuda några kollegor på middag. ”Vännerna” hyr han desperat hyr via en agentur. Inledningen är härlig med Shebly Niavarani som knipslug besserwisser till agent.

Thomas fru är förtjust över idén och bjuder in en av sina, verkar det som, bästa väninnor för att komplettera sällskapet. När låtsaskollegorna knackar på och Annie dyker upp som en joker i leken, drar en händelseutveckling igång som han alltmer frustrerat försöker hantera och som får hustrun att häpna. Snåriga, knasiga och plumpa samtal förs, drinkarna och vinet slinker snabbt ner och missförstånd sker stup i ett.

Bahador Foladi, har en fin tonträff i huvudrollen. Inkännande, med värme och lågmäld humor får han fram Thomas desperation och längtan efter äkta vänskap. Ofta brukar dansinslag känns påklistrade i teaterföreställningar. Men det är härligt när inhyrda Emma uppmanar Thomas att ”go with the flow”, och han eggar hela ensemblen att dansa vilt.

Sara Jangfeldt gestaltar skickligt och trovärdigt frun. När det uppdagas att mannens kollegor är fejkade kommer en grym sida fram hos henne. En tröst blir det när en av gästerna, namnen Thomas (en slacker som själv lider av ensamhet spelad av Fredrik Benke Rydman) vill bli vän med maken på riktigt. Samtidigt spricker bilden av den fina vänskapen mellan henne och Annie genom den sistnämndas version.

Per Naroskin, som tidigare skrivit pjäser för Soppteatern men främst är känd som psykolog och psykoterapeut, står för manus till Det stora lördagspaketet. Föreställningen baseras på en idé av ett par av skådespelarna tillika regissörerna. Det är nämligen, anmärkningsvärt nog, hela tre regissörer. En sådan kombo är nog en mindre lyckad lösning. Föreställningen är ojämn och ibland brister det i personregi. Scenrummet visar en borgerlig lägenhet och långa rader av fällbara väggar som skådespelarna flitigt vänder på ofta utan egentlig anledning.

Slutets försoningstanke och vilja till nystart känns bra i hjärtat. Den gör också att våningens nedsänkta akvarium får en smart användning. Att se Det stora lördagspaketet packas upp är en kul kväll på teatern med angelägna frågor om vänskap i grunden.

Jonas Gardells Pensionat Oskar får teaterpremiär

by


Hampus Hallberg, Henrik Norlén och Helena af Sandberg medverkar i Jonas Gardells Pensionat Oskar, premiär 25 april på Stora scenen, Kulturhuset Stadsteatern. Foto: Leonard Stenberg.

Jonas Gardells dramakomedi Pensionat Oskar handlar om en sommar som blir något helt annat än vad alla trodde. När den för första gången sätts upp på en teaterscen är det med Henrik Norlén som pappa Rune, Helena af Sandeberg som mamma Gunnel och Hampus Hallberg som den förtrollande magikern Petrus. Premiär 25 april 2025 på Stora scenen, Kulturhuset Stadsteatern.

Ett pressmeddelande berättar:
– Pensionat Oskar handlar om uppbrott och förvandling i medelåldern, säger Jonas Gardell, men jag var så förbaskat ung när jag skrev den att jag varken varit med uppbrott eller medelålder, men det har jag nu och den erfarenheten tror jag att jag tillfört pjäsen, som på många sätt är samma men helt och hållet annorlunda. Såsom vi själva är när åren gått: både samma och helt och hållet annorlunda.

Pensionat Oskar utspelar sig i en helt vanlig stugby med en liten butik, en radda stamgäster och små slitna hus ganska nära havet. Hit kommer familjen Runeberg, en alldeles vanlig familj med två barn, en irriterad mamma, en hypokondrisk pappa och en nybyggd bastu hemma i radhuset. De tror att de ska fira en helt vanlig semester, men det är bara som de tror.

– Jag är ett stort fan av Jonas Gardells författarskap och hans sätt att låta allvar och smärtpunkter samsas med humor och fantasi, säger skådespelaren Helena af Sandeberg. Det är en stor ynnest att få gestalta Gunnel på scenen, hennes historia berör mig verkligen. Smärtan när äktenskapet går sönder, och det hjärtskärande i att bli lämnad – och bortvald för någon annan. Det känns som Jonas fördjupat Gunnels röst och resa ytterligare i den här versionen för teatern.

– Hela berättelsen är som ett drömspel, den har nästan något övernaturligt över sig, Men den är också väldigt rappt skriven med en tydlig känsla av drömmar och längtan, och det vill jag överföra till scenen, säger Sven Haraldsson, scenografi och kostym.

– Filmen Pensionat Oskar var livsviktig för mig som tonåring på nittiotalet, i min egen komma-ut process, säger regissören Jakob Höglund. Jag bandade filmen och såg den om och om igen, med lika delar total fascination och stor ångest. Det var en av de första filmerna med homosexuell tematik på den tiden. När jag ser den idag, som fyrtioåring, är det ur ett nytt perspektiv. Nu ser jag tiden som flytt, drömmarna som gått förlorade och vägvalen i livet, frågor som jag tar med mig in i arbetet med Pensionat Oskar.

Jonas Gardell är författare, dramatiker, komiker och artist. Filmen Pensionat Oskar hade premiär 1995 och belönades med två Guldbaggar för bästa manus och bästa manliga huvudroll och nominerades till ytterligare två.

Jakob Höglund är en finlandssvensk skådespelare, dansare och regissör som sedan 2019 är konstnärlig ledare för Lilla Teatern i Helsingfors. På Kulturhuset Stadsteatern satte han upp Sommarboken 2023.

Helena af Sandeberg tillhör Kulturhuset Stadsteaterns fasta ensemble och är just nu aktuell i Closer och Konstellationer. Hon har medverkat i en mängd filmer och tv-serier, och gjorde huvudrollen i SVT-serien DEG som belönades med Kristallen för ”Årets TV-drama” 2022.

Sven Haraldsson är scenograf och kostymdesigner verksam i norra Europa. På Stockholms stadsteater och Kulturhuset Stadsteatern har han gjort över nittio produktioner, bland annat supersuccén From Sammy with love (2012) och tillsammans med Jakob Höglund Sommarboken (2023).

Pensionat Oskar, premiär 25 april på Stora scenen, Kulturhuset Stadsteatern
Av: Jonas Gardell
Regi: Jakob Höglund
Scenografi och kostym: Sven Haraldsson
Ljus: Mikael Kratt
Mask: Patricia Svajger
Komposition: Eeva Kontu

I rollerna
Rune Runeberg: Henrik Norlén
Gunnel Runeberg: Helena af Sandeberg
Trollkarlen Petrus: Hampus Hallberg
Fru Dagerman: Emma Österlöf
Herr Dagerman: James Lund
Pensionatföreståndaren: Sven Ahlström
Man i morgonrock: Per Sandberg
Henning: Bengt Braskered
Ing-Marie: Cecilia Wrangel Skoug
Evelyn: Anna Takanen
Hjördis: Siri Hamari
Viktor: Ivar-Lo af Sandeberg/David Francett
Lotta: Yasenia Apalonina/Lilly Lexfors

Teaterkritik: Juloratoriet – berörande om sorg och illusioner men förvånansvärt lite musik

by


Foto: Sören Vilks

Juloratoriet
Av Göran Tunström
Dramatisering Armin Kerber
Regi Linus Tunström
Scenografi Thilo Reuther
Kostym Matilda Hyttsten
Peruk och mask Nathalie Pujol, Ann-Charlotte Reinhold
Ljus Linus Fellbom
Musik Bert Wrede
Drmaturt Armin Kerber, Jacob Hirdwall
Medverkade David Book, Erik Ehn, Johan Holmberg, Elin Klinga, Elisabeth Meyer, Jennifer Amaka Pettersson, Shanti Roney, Alexander de Sousa, César Sarachu, Sixten Josefsson och Fredrik Nilsson
Inspelad röst av Göran Tunström läser Juloratoriet i en inspelning för Sveriges Radio 1984 Ytterligare citat skapade av Linus Tunström
Premiär på Dramaten, Stora scenen den 22 mars 2025

En storslagen teaterföreställning med en mängd skådespelare och roller och en scenografi som ändras efter de olika scenernas behov och utnyttjar en stor scens många möjligheter. Denna nya uppsättning av Juloratoriet i regi av Linus Tunström utnyttjar till fullo att den sätts upp på en stor nationalscen. Berättelsen bygger på Göran Tunströms prisade roman Juloratoriet och handlar om sorg och om att hitta ljus och hitta någon väg att fortsätta leva men den skildrar också den som inte klarar att leva med sorgen. En berörande berättelse om fäder och sönder och om illusioner vi behöver och illusioner vi inte behöver.


Stark föreställning många duktiga skådespelare. Jag är imponerad av hur Johan Holmberg kunde byta kostym och snabbt ta på sig en ny roll. Han gestaltade sex olika karaktärer. Skickligt. Jag är tacksam att regissör med team valt att låta många karaktärer vara med gestaltade av skådespelare och inte som videoprojektioner som börjar bli ett allt vanligare grepp.

Jag tycker mycket Alexander de Sousas karaktär av Splendid var jordnära gestalt gav både humor, ljus och värme åt vännen Sidner och åt föreställningen. En vacker symbol av hur en enkel, ärlig och öppen människa som inte gör så stor affär av sig själv och som helt enkelt är lojal och accepterande kan förändra mycket för den som har ångest.

Två viktiga delar av föreställningen är den underbara scenografin som utnyttjar den stora scenens många möjligheter och de omfattande olika kostymerna. Imponerade. Jag hade dock väntat mig mer musik. I såväl både bok och film är musiken betydligt mer bärande. Musiken är ett språk som förmedlar känslor och insikter på flera nivåer som inte riktigt utnyttjades som jag hade förväntat mig. Musiken hade jag väntat mig skulle vara väldig och tala om det stora som Bachs Juloratorium vill förmedla. Det saknar jag och det är nog därför föreställningen haltar lite.

Filmen Juloratoriet i regi av Kjell-Åke Andersson kom 1996 och har en rollista med flera yngre versioner av svenska skådespelare som Tomas von Brömssen, Jonas Karlsson, Lena Endre, Peter Haber, Johan Widerberg, Tomas von Brömssen Krister Henriksson och också flera av de som nu gått ur tiden som Per Oscarsson, Viveka Seldahl, Sif Ruud – Selma Lagerlöf, Ingvar Hirdwall och Hans Mosesson.

Det har sina sidor att göra teater av litteratur eller film. När det gäller att föra över en roman till scenkonst finns alltid en risk att det blir för mycket litteratur av föreställning. Ibland tycker jag att denna uppsättning blev lite för litterär. Däremot fungerade det utmärkt med David Book som författaren som berättarröst. David Book är så naturlig på scen.

Jag tänker inte jämföra föreställningen med vare sig boken eller filmen. Varje bok, varje film, varje uppsättning och föreställning måste alltid stå för sig och kunna bedömas för sig. Givetvis går det inte att låta bli för den som läst boken och/eller sett filmen eller sett den tidigare uppsättningen av Juloratoriet att ändå göra jämförelser.

Linus Tunström satte upp sin fars roman Juloratoriet som drama på Orionteatern 1996. Nu, trettio år senare, återvänder han till denna släkthistoria i en ny bearbetning.
Linus Tunström kommenterar detta på Dramatens hemsida:
– Jag är nyfiken på vad denna rika familjeberättelse kan locka fram ur mig nu, själv pappa, i en annan tid, i ett helt annat sammanhang.

Fakta om romanen och oratoriet:
Juloratoriet anses vara ett av författaren Göran Tunströms viktigaste verk. Den belönades bland annat med Nordiska Rådets litteraturpris 1984 och filmatiserades 1996.

Juloratoriet (Weihnachtsoratorium BWV 248) är ett oratorium av Johann Sebastian Bach skrivet för sångsolister (SATB), blandad kör och orkester. Oratoriet är uppdelat i sex kantater ämnade att sjungas på de tre första dagarna i jul, nyårsdagen, söndagen efter nyår och trettondedagen.

Teaterkritik: Gertrude Stein, Gertrude Stein, Gertrude Stein – scenmagi på Dramaten

by


Foto: Sören Vilks

Gertrude Stein, Gertrude Stein, Gertrude Stein
Av Marty Martin
Översättning Lotta Olsson
Regi Carl Johan Karlson
Scenografi Ernst Billgren
Kostymdesighner Camilla Thulin
Mask Sofia Ranow Boix-Vives
Dramaturg Anna Kölén
Ljusdesign Patrik Angestav
Premiär på Dramatens stora scen 18 mars 2025

Scenmagi, scenmagi, scenmagi – siffran tre är magisk i Gertrude Stein, Gertrude Stein, Gertrude Stein på Dramaten. Denna uppsättning är ett ”måste ses” för alla konstintresserade, för alla litteraturintresserade och för den delen alla som har intresse av kultur och språk och hur vi kan kommunicera med vårt inre. Med Johan Rabaeus som Gertrude Stein i denna två timmars monolog rinner tiden undan. Jag satt som naglad med fullt fokus på scenen. Johan Rabaeus visar än en gång vilken enastående skådespelare han är. Trots att han är den ende människan på scen får han liv i allt han talar om och jag ser framför mig de olika karaktärerna han pratar om eller pratar med.

Gertrude Stein sitter i sin lägenhet i Paris och hon vet att hon borde börja packa eftersom flyttlasset ska gå i morgon. Hon och hennes livspartner Alice B Toklas har blivit uppsagda för att husägaren vill ge lägenheten till sin son. Men hur det än är börjar Gertrude Stein istället tänka tillbaka på sin livet och hur hon, en amerikansk judinna, hamnade i Paris. Tillsammans med sin bror Leon samlade hon sin tids mest spännande blivande världsnamn inom konst och litteratur. Picasso, Matisse, Cézanne, Renoir – är alla konstnärer som Gertrude och hennes bror upptäckte och gjorde kända. En del var också nära vänner med Gertrude Stein. Det är spännande att höra henne berätta om hur hon upptäcke deras konst och hur de var som personer, hon samlade dem både kring matbordet och på väggarna (konsten på väggarna förstås). En mycket spännande och tankeväckande del i hennes berättelse är hur hon försökte skapa litteratur som också följde kubismens form och idéer. Gertrude och hennes bror var viktiga för det som då kallades modern konst under första halvan av 1900-talet.

Johan Rabaeus strålar på scenen. Han är ensam men fyller scenupplevelsen med en mängd olika karaktärer då han gestaltar Gertrude. Monologen är drygt två timmar med en paus, men jag tänkte inte på tiden och jag skulle kunna sitta där och suga in allt Rabaeus/Gertrude pratar om i ett par timmar till. Marty Martin som skrivit monologen har lyckats göra så den känns som om det var Gertrude Stein själv som skrivit och som pratar – och Johan Rabaeus förvaltar detta mästerligt. Gertrude Stein var nyfiken och öppen för den nya konsten och hon var öppen med vem hon var och vad hon stod för. Hon var frispråkig och säkert rätt envis att ha att göra med. Hon stiger fram som en levande trovärdig personlighet i Johan Rabaeus framförande. Det är fascinerande hur tankar och idéer om konst och litteratur kan förmedlas tillsammans med en skildring av en människa, som delar av samma helhet.

Ett stort plus också för scenografin, skapad av konstnären Ernst Billgren. Möbler, bokhylla, tavlor står runt om på scenen, som en lägenhet vars invånare är på väg att flytta men inte orkat packa klart. Tidstrogna möbler och tavlor som signalerar tiden och deras liv. På scenväggen finns en långsmal glipa där olika stillbilder projiceras med video. Varje bild hänger kvar rätt länge, det är skönt med videoprojektioner som ger oss tid att ta in dem.

Ofta kan jag inte engagera mig i kultur som handlar om människor som är ordentligt välbeställda och inte behöver oroa sig för sin försörjning, som inte behöver sköta ett arbete för att få mat och bostad. Gertrude Stein borde därför inte locka fram mitt engagemang eller intresse. Hon levde ekonomiskt tryggt. Men hon var en banbrytare och stod upp för sig själv och vem hon var på ett imponerade sätt och denna skildring av henne ger mycket att förstå och tänka på.

Regissören Carl Johan Karlson har tidigare på Dramaten bland mycket annat satt upp publik- och kritikersuccén Arv. Carl Johan Karlson om varför pjäsen är viktig idag:
För att den handlar om att sätta konsten främst. Förutom det extravaganta karaktärsporträttet så för Stein fram en mission, hon presenterar ideal som tyvärr vår samtid råder en chockerande brist på. Ideal som handlar om integritet, att rakryggat stå för något och stöta sina idéer mot andras. Möta och utmana den andre med en intellektuell hederlighet. Ideal som handlar om konsten, att konsten kan förändra världen och kan få människan att få en fördjupad förståelse om sig själv.

Johan Rabaeus är i stort ensam på scen hela föreställningen, fast med ett uppskattat undantag: i andra delens inledning har han sällskap av en helt underbar vacker och duktig vit pudel som fick motta välförtjänta applåder.

Mycket bra och talande musik också. Här är låtlistan:
”Undertow” (Per Störby Jutbring),
”Gnossienne No.1” (Erik Satie)
”Picassopiano” (Johan Adling)
”Four saints in three acts / Intermezzo” (Virgil Thomson)
”A kiss to build a dream on” (Louis Armstrong)
”Bolero” (Ravel)
”Susuwatari” (Per Störby Jutbring / New Tide Orquesta)
”Leaving home” (Johan Adling)

Johan Rabaeus och Ernst Billgren om Gertrude Stein: