Bergets topp av Katori Hall
Manus och regi: Josette Bushell-Mingo och Baker Karim
Medverkande: John Alexander Eriksson och Kayo Shekoni
Premiär 16 december på Målarsalen, Dramaten.
Ett nyanserat, allsidigt personporträtt av mannen, myten legenden, men en tillrättalagd och drömsk andra del gör att Martin Luther King-dramat Bergets topp aldrig lyfter.
“Jag är en människa, jag är en människa”, skanderar pastorn och hans följare när de marscherar runt på New Yorks gator. Den helgonförklarade Martin Luther King och hans gärningar har satt stort avtryck i svart amerikansk historia. Hans icke-vålds-metoder beskrivs ofta som avgörande för rörelsens fortlevnad och dagens Black Lives Matters-strömning.
Bergets topp skildrar Kings sista natt vid livet. Pastorn från Atlanta, Georgia känner ett kall och vill förändra status quo för den svarte mannen. Hans predikan drar till sig tusentals människor från hela Amerika. Prästen talar om verklig förändring, om att stå upp mot orättvisor och kräva sin rätt. Under denna period har svarta inte ens rätt att rösta. Men King saknar inte fiender. Den 4 april 1968 mördas Martin Luther King på Lorraine Motel i Memphis.
Denna regniga natt kommer Camay, en kvinnlig betjänt till hans hotellrum för att servera kaffe och dela cigarett med pastorn. Men mötet utvecklas i oväntad riktning. Camay både utmanar och smickrar den unge pastorn. Hon ifrågasätter hans metoder och poängterar att han, Guds-man, inte borde betutta sig med en ung mö som hon när hans fru väntar tålmodigt där hemma. Bergets topp nyanserar porträttet av den legend-förklarade King. Det är en Martin Luther King som både sysslar med otrohetsaffärer och tvekar inför sitt uppdrag.
Kan han verkligen övertyga ett helt folk att stå upp mot den vita mannen och detta utan att bruka våld?
Det blir en verbal strid om manligt och kvinnligt, våld kontra icke-våld och om rädslan. Det är rädslan som för oss människor samman oavsett hudfärg. Rädslan för den andre och för det egna jaget. Det är det som förgör oss menar King. Dynamiken skådespelarna John Alexander Eriksson och Kayo Shekoni emellan är ständigt engagerande och håller oss på spänn. Åt vilket håll ska detta utvecklas?
Mot slutet förändras pjäsens puls och den går från realism till dröm, konkretion till enfald.
Jag förstår regissör Josette Bushell-Mingos tanke, att med drömlika scener beskriva mannens Messiaskomplex. Men det håller inte hela vägen och rytmen i en annars svängig pjäs förstörs.
Bergets topp fördjupar och ger en allsidig bild av personen Martin Luther King, men det väl tillrättalagda, triviala får pjäsen att stanna vid godkänt-betyg. År 2009 satts pjäsen upp för första gången av amerikanska dramatikern Katori Halls. Bakom den svenska motsvarigheten ligger The National Black Theatre of Sweden, ett fristående teaterkompani med syfte att.lyfta svart konstnärskap, regissörer, skådespelare och manusförfattare.
Petter Stjernstedt
