• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Litteratur och konst

Paul Auster slår till igen i Sunset Park

13 november, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: Sunset Park
Författare: Paul Auster
Översättare: Ulla Roseen
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN10: 9100125970
ISBN13: 9789100125974

Sunset Park är en typisk Paul Auster-roman. Några människor, på olika sätt stukade av livet, möts och genom att spegla deras liv skildrar Auster dagens USA.

I Sunset Park skildras händelserna ut ett par olika personers synvinklar, ett skickligt sätt att kunna berätta väldigt mycket. Att få höra samma händelse via en persons tankar och sedan åter i en annans tankevärld fördjupar berättelsen.

Paul Auster skriver lätt, så naturligt, det flyter som en bäck utan stopp, mjukt och målmedvetet. Det är bara mästare som kan skriva så, att det känns som om det är helt utan ansträngning. Det brukar betyda att det är skickligt och genomarbetat.

Berättelsen i Sunset Park kretsar kring Miles Heller som är 27 år. För sju år sedan flydde han från sin pappa och styvmor och från college. Han har hankat sig fram på småjobb och till slut hamnat i Florida där han träffat en ung tonårsflicka som han blivit djupt förälskad i.

Miles arbetar med att tömma bostäder efter människor som blivit vräkta. Hans arbetskamrater passar på att roffa åt sig saker i lägenheterna, där kan finnas en hel del av värde: tv-apparater, fina brödrostar och allt möjligt som människors tvingas överge. Miles vägrar roffa åt sig, däremot är han hängiven fotograf och tar bilder på allt detta som människor måste överge. Han samlar på sig bilder av saker som berättar om människorna som levde där en gång.

Den enda vän han hållit kontakt med under de sju åren är Bing som bor kvar i New York, i Brooklyn. Bing har ockuperat ett hus i Brooklyn. Miles blir tvungen att ge sig av i all hast från Florida och då hamnar han i det ockuperade huset tillsammans med Bing och två unga kvinnor: Ellen, den melankoliska illustratören, samt Alice, den uttråkade doktoranden.

I New York finns också Miles pappa, Morris Heller, en bokförläggare som förtvivlat försöker rädda både sitt förlag och sitt äktenskap, samtidigt som han hoppas på en återförening med sonen. Finanskrisen har drabbat bokförlaget och idiotiskt nog har han varit otrogen mot sin fru. Han vet att sonen återvänt till New York, vill inget hellre än att återse honom men är för stolt för att själv ta första steget.

Auster skildrar så mycket i sin roman. Han skildrar motståndet mot miljöförändringar, motstånd mot kommersialismen men han skildrar också människors relationer, hur tillkrånglade de blir utan att någon vill det. Han skildrar hur svårt det är att vara ärlig mot varandra, hur svårt det är att visa sin kärlek och hur också vanliga hyggliga människor som inte menar illa ändå gör varandra riktigt illa och hur ställer till det för varandra.

Yttrandefriheten kommer också upp som ett sidospår då han skildrar bikaraktären Alice som arbetar på den amerikanska avdelningen för PEN.

Som de flesta böcker av Paul Auster är den lättläst med flera lager. Det enda negativa är egentligen mot slutet, där jag tycker att han rafsade ihop några trådar till väl lyckliga slut. Som upplagt för att göra Hollywoodfilm av.

Martina Lowden i DN är inte lite på samma sak:
Amerikanska romankaraktärers fackförening är säkert nöjda med den här utvecklingen, men det är inte jag. Efter tvångsanslutningen till deras kollektivavtal har den konkurshotade Auster fått anlita svart arbetskraft för att alls få boken klar. Dessa underkvalificerade arbetare har bidragit till boken med stilbrytande referat av bland annat nekrologer över baseballspelare och artiklar från PEN-klubbens hemsida. Visst finns det briljanta stycken i ”Sunset Park”, och som vanligt vimlar det av intrikata dubbel­gångarteman och dolda litterära referenser, men boken är roligare att analysera än att läsa.

Dagens bok skriver i sin recension:
Sidoberättelserna tar över ibland så att ramberättelsen försvinner i mängden av olika berättelser. Auster fortsätter på den säkra bana han tidigare följt och utmanar läsaren. Boken är ett inlägg i den samtida debatten om miljön och den ekonomiska krisen. Jag blir inte besviken när jag läser Austers senaste bok.

Fler recensioner av Sunset Park:
Svenska Dagbladet, Göteborgsposten och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Paul Auster, litteratur, recension, böcker

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, Bok, Paul Auster, Recension

Sören Bondeson: En kubikmeter jord (En m3 jord) – skildras mänskligheten genom mull och gråsuggor

13 november, 2011 by Rosemari Södergren

En m3 jord
Författare: Sören Bondeson
Förlag: Bokförlaget Lejd
ISBN10: 9185725161
ISBN13: 9789185725168

Sören Bondeson gräver sig ner genom en kubikmeter jord, lager för lager, under tonerna av tidegärdens samlingar: Laudes, Prim, Ters, Sext, Non, Vesper och Completorium, som är de tider då munkar och nunnor samlar för bön och andakt.

Diktcykeln av Sören Bondeson är ett tunn häfte men där varje strof är späckad av djup.

En kubikmeter jord av Sören Bondeson har nominerats till Augustpriset i år, 2011. Hur stor chans ett tunt dikthäfte har mot tjocka romaner, vet jag inte. Men ett vet jag, genom att skärskåda innehållet i en kubikmeter mull, lager för laget har Sören Bondeson berättat om världen, om mänskligheten.

Som det står på bokförlagets hemsida:

Gråsuggor, kvalster och hoppstjärtar är våra jämlikar, de speglar de större sammanhang vi lever i, drömmer om och strävar efter. Sören Bondeson har med en m³ jord fångat ett fullfjädrat mikrokosmos. Med imponerande poetisk precision visar han hur avståndet mellan de mikroskopiska iakttagelserna och de stora visionerna är mindre än man tror.

Sören Bondeson har skrivit både poesi, romaner och deckare tidigare. Han är en duktig författare, säker skribent och har också varit lärare i många år på författarkurser.

Svenska Dagbladet hyllar diktcykeln och skriver:

Detta hans nya diktverk är inte bara elegant och innebördsdigert i själva sin struktur. Det innehåller även mycket högklassig poesi, en poesi som handlar både om livet och om döden, om att existera och om att omvandlas till mull eller helt enkelt ”bli bröd åt skiftande matsmältningssystem”. I en sext räknar poeten med att han finner bland annat följande organismer i en kubikmeter förna: ”9 myror, 11 spindlar, 18 gråsuggor, 211 daggmaskar, 220 mångfotingar, 176 mygg- och fluglarver, 25459 hjuldjur, 40044 hoppstjärtar, 19374 kvalster…” och så vidare, i en lång uppräkning.

Läs även andra bloggares åsikter om Sören Bondeson, Augustpriset, dikter

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Augustpriset, dikter, Sören Bondeson

Silversnöret av Peter Lucas Erixon – starkt poetiskt språk i spänningsroman

13 november, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: Silversnöret
Författare: Peter Lucas Erixon
Förlag: Trombone
ISBN10: 919782433X
ISBN13: 9789197824330

Silversnöret är en spänningsroman med ett fantastiskt språk, poetiskt, rytmiskt och överraskande med ordkombinationer att häpnas över. Ett sådant ord är ”enstakagårdar”.

Berättelsen börjar under 1940-talet och handlar om Linnea, att av sju överlevande barn i en fattig familj i Jämtland. Samtidigt med de tragiska händelserna kring Linnea skildras ett Sverige under stark förändring, ett samhälle under uppbrott, i skuggan och i närheten av det krig som utspelar sig inte många mil från landets gränser.

Spänningen byggs inte så mycket upp kring själva det brott som sker, för redan tidigt i romanen förstår vi vad som ska hända. Det som engagerar oss är att vi lever oss in i Linnea, vi känner hur hon ser på livet och vi känner hur hon obönhörligen går mot en katastrof.

Efter en dryg tredjedel av boken är mycket som återges byggt på arkiv och referat från händelser som romanen bygger på. Författaren Peter Lucas Erixon lyckas forma om dessa byråkratiska redogörelser till litteratur. Också när han i ett par stycken återkommande använder det opersonliga avpersonifierande ordet ”man” upplever jag som läsare att det är medvetet, det är för att skapa en känsla av människors oförmåga att tala tydligt och exakt.

Jag har inte läst något av Peter Lucas Erixon tidigare, men inser att jag tänker försöka få tag på fler av hans böcker. Han är en skickligt författare och jag har verkligen blivit nyfiken på att läsa mer av honom. Silversnöret är hans tolfte bok och sjätte roman. Han har fått flera litteraturpriser, bland av Samfundet De Nio och av Alberts Bonniers Minnesfond. 1997 fick han Länstidningen i Östersunds Stora kulturpris får romanen ”Farligt område” och 2008 fick han Peterson Berger-priset för ”Sista rester av det vilda”.

Läs även andra bloggares åsikter om litteratur, spänningsroman, Peter Lucas Erixon, Silversnöret

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, Peter Lucas Erixon, Silversnöret, spänningsroman

Svensk Haiku – läs, fascineras, imponeras och inspireras

13 november, 2011 by Rosemari Södergren

vattnet i tunnan
alla sommarens skurar
blir min spegelbild

Diktraderna ovan är en Haiku från en antologi med haiku utgiven i september 2009 på bokförlaget Trombone. I antologin medverkaren mängd duktiga svenska poeter och författare. Haikun ovan är skriven av Bill Larsson.

Att läsa haiku är inspirerande. Det är fascinerande att se hur mycket som kan sägas med så få ord och i så få rader.

Antologin har haikudikter från 50 svenska författare, häribland 2011 års Nobelpristagare i litteratur, Tomas Tranströmer.
Bland övriga deltagare i denna antologi ses etablerade författare ses etablerade författare som Magnus Ringgren, Krister Gustavsson, Sture Allén, Göran Malmqvist med flera. Medverkar gör också flera nya spännande debutanter.

Haiku är en sorts kortdikt som urspungligen kommer från Japan. Den traditionella definitionen är tre rader på respektive 5-7-5 stavelser med ett ämne hämtat från naturen. Innehållet bör gestalta en klarhet eller känsla för vad man upplever med sina fem sinnen. Att detta kan göras på väldigt olika sätt blir tydligt i antologin. Vissa lutar mer åt ordlekar, som Håkan Becker:

Minst hundra kajor
har möte på vägkanten
en kajplats på land

Andra är mer filosofiska, existentiella, som Florence Vilén:

En nykrattad gång,
schersminen fäller kronblad
nästa ögonblick

En av mina absoluta favoriter är av Krister Gustavsson:

Jag såg på månen.
Den skymdes bort av molnen.
Då såg jag molnen.

Det här häftet kommer jag att bära med mig och läsa i lite då och då, för varje haiku har sitt djup och det finns mycket att lära genom att läsa och träna sig på att uttrycka sig kort och ändå säga mycket.

Svensk Haiku
Antologi
Bokförlag: Trombone
ISBN 978-91-976440-6-8

Läs även andra bloggares åsikter om haiku, dikt, poesi, litteratur, Trombone, recension, böcker

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, Bok, dikt, haiku, Poesi, Recension, Trombone

Best of Schlager: när den svenska rockjournalistiken föddes, en måste-bok för alla som vill veta mera om pop- och rockmusikens historia

11 november, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: Best of Schlager: när den svenska rockjournalistiken föddes – texter ur tidningen Schlager
Redaktörer: Bengt Eriksson och Thore Soneson
ISBN: 9789185697311
Förlag: Reverb

Schlager var en musiktidning i Sverige som stack ut. Trots namnet som säkert för många av oss idag  får oss att tänka på kommersiellt inriktad lättsmält hitmusik skrev Schlagers skribenter framför allt om rock- och popmusik. Schlager hade också en medveten samhällspolitisk inriktning så till vida att de menade att musiken hade med samhällsfrågor att göra. Tyvärr är Sverige på många sätt ett litet land, i långa loppet är det svårt att driva en tidning med ekonomisk framgång som är smal. Ja egentligen är pop- och rockmusik inte så smalt men det vimlar inte direkt av musiktidningar som går ihop sig ekonomiskt idag.

Schlagers första nummer gavs ut den 10 oktober 1980. Gänget bakom menar att det var där och då som den svenska rockjournalistiken föddes. Jo det är ett kaxigt påstående men delvis måste vi ge dem rätt.

Musikjournalisterna Bengt Eriksson, Håkan Lagher, Mats Lundgren och Thore Soneson drog igång musiktidningen Schlager hösten 1980 för att, som det stod i ledaren, fylla det skriande hål i svensk press som bristen på en seriös musiktidning har varit.

I den nyligen utgivna boken ”Best of Schlager: när den svenska rockjournalistiken föddes” berättar de om hur det gick till när de startade tidningen och de publicerar ett urval av artiklar som publicerades i Schlager. Efter varje artikel finns en kommentar av skribenten hur han/hon ser på intervjun och texten idag, trettio år senare.

Schlagers premiärnummer påminner i sitt utseende något om Nöjesguiden till sin storlek. Schlager var också tryckt på dagstidningspapper i början. Men de kunde inte vara mer olika. Nöjesguiden är en själlös produkt skapad bara för att sälja annonser. Trist nog är det tydligen de enda tidningarna som överlever i dagens mediavärld.

Vissa artiklar är fruktansvärt intressanta att läsa just ur ett tidsperspektiv. Som intervjun med Bob Geldof med sitt band Bowntown Rats som publicerades flera år innan han etablerade sig som arrangör av musikgalor som Live Aid och intervjun med Benny Andersson från ABBA, som nyligen trätt fram i Skavlan och berättat att han haft alkoholproblem, vilket inte alls var känt när intervjun gjordes i Schlager.

Skribenterna har lagt stor möda vid att rapportera mer personligt, ibland sätter de in artisterna i ett samhällssammanhang. I en del artiklar kommer vi ovanligt nära artisterna. En av mina favoritartiklar är Håkan Lahgers resa med Ebba Grön och Dag Vag på turné.

Skribenterna bjuder ofta mycket på sig själva och de finns med i artiklar och reportage på ett sätt som fortfarande är ovanligt. Det är en inspirerande bok för alla som liksom vi på Kulturbloggen skriver om musik och ofta intervjuar musiker. Boken är ett måste för alla som älskar pop- och rockmusik, den innehåller rockhistoria på flera sätt.

 

Varje intervju med en artist är intressant på flera sätt. Dels innehåller texten ofta mycket som fortfarande är intressant att läsa, många artister är odödliga, vi lyssnar ju på deras musik idag också, som Nico, Wilmer X, Siouxsie & The Banshees, Ulf Lundell, Peter Gabriel, Roxy Music, Lou Reed, Eldkvarn, Yoko Ono och många fler. Det är en konst att skriva intervjuer så att de har ett värde att läsa trettio år senare. Dels är själva sättet att skriva fortfarande något många skribenter kan stimuleras av för att våga utveckla ett personligt sätt att intervjua och formulera sig.

Boken är en perfekt julklapp, faktiskt. Känner du någon som gillar rock- och popmusik då har du en julklapp som kommer att uppskattas. Det är en bok jag gärna läser ur då och då, som jag återkommer till för att läsa mer om en artist.

Boken Best of Schlager när den svenska rockjournalistiken föddes innehåller texter av bland annat Dotun Adebayo, Kristina Adolfsson, Marjorie Alessandrini, Bengt Eriksson, Håkan Lagher, Susanne Ljung, Mats Lundgren, Lars Nylin, Jens Peterson, Thore Soneson och Per Wirtén. De skriver om artister som Abba, Bob Dylan, Ebba Grön, Jimmy Cliff, Kraftwerk, Neil Young, Nico, Ratata, The Slits, Thomas Di Leva och många, många fler.

Per Sinding-Larsen har skrivit en artikel om boken och skriver bland annat:
Så hade jag inte läst om popmusik tidigare. Så såg inte texterna ut i mitt tidigare husorgan affischtidningen Poster (som jag köpte slaviskt) eller i proggbullentinen Musikens Makt (som jag bläddrade i på biblioteket). De skrevs på idolsvenska eller som politiska manifest.

PSL har pratat med grundaren Bengt Eriksson när de träffades på bokmässan:

Bengt Eriksson hade inte startat en tidning om han hade haft chansen att göra Schlager på nytt 2011. Snarare en ”nätgrej”. Eller ännu hellre ett bokförlag, påpekar han entusiastiskt.

Popjournalistiken i dag, menar han, är mindre modig och alldeles för ofta alldeles för nära den bransch den ska skildra och bevaka. Han har själv skrivit texter i skivomslagshäften, men varnar ändå, ”som en gammal jävel”, för att något går förlorat när journalistik blir något annat och är till salu.

– Jag gillar Andres Lokko, säger redaktör Eriksson och fortsätter:

– Han är ett barn av Musikens Makt och Schlager vilket han visar allt mer. Han borde bli chef för Aftonbladets ledarredaktion!

Och här ser vi just det där skrået av musikjournalister som håller tätt ihop och inte kan se vad andra gör. Vad gör Kulturbloggen om inte just detta? Här har vi ett ungt gäng av killar och tjejer som intervjuar artister, skriver recensioner och utvecklar sitt sätt att skriva. Se upp gammeljournalister.

Ni ser oss inte idag, men se upp …
Skillnaden är att vi skapar underifrån, på riktigt. Vi har inte ett stort mediehus med finansiella resurser i bakgrunden, de är därför ni inte ser oss.

Läs även andra bloggares åsikter om Schlager, rockjournalistik

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: schlager

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 275
  • Sida 276
  • Sida 277
  • Sida 278
  • Sida 279
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 348
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Vernon Subutex har premiär den 5 oktober på Teater Galeasen

Teater Galeasen sätter upp Vernon … Läs mer om Vernon Subutex har premiär den 5 oktober på Teater Galeasen

Christian Gabels 1900-projekt avslutas med en sista audiovisuell föreställning

Med melankoliska melodislingor och … Läs mer om Christian Gabels 1900-projekt avslutas med en sista audiovisuell föreställning

Jackie Chan gör comeback på bio

Gammal är äldst! Det kan actionlegenden … Läs mer om Jackie Chan gör comeback på bio

Buena Vista Social Club firar 30 års jubileum med vinyl

Musiken från Buena Vista Social Club … Läs mer om Buena Vista Social Club firar 30 års jubileum med vinyl

Filmrecension: Supergirl

Supergirl Betyg 2 Svensk biopremiär 26 … Läs mer om Filmrecension: Supergirl

Filmrecension: The Death Of Robin Hood

The Death Of Robin Hood Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Death Of Robin Hood

Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

Historien om partierna Betyg 3 Premiär … Läs mer om Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

En midsommarnattsdröm av William … Läs mer om En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

Kulturhuset Stadsteatern: Fri Scen drar igång redan 12 augusti 2026

Ida Löfholm, Lidia Bäck och Malin … Läs mer om Kulturhuset Stadsteatern: Fri Scen drar igång redan 12 augusti 2026

Statens historiska museer återlämnar föremål från offerplatsen Unna Sájvva

Statens historiska museer har beslutat … Läs mer om Statens historiska museer återlämnar föremål från offerplatsen Unna Sájvva

Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Toy Story 5 Betyg 5 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Det finns konserter där publiken sjunger … Läs mer om Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in