Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Litteratur och konst

Samarbete med fluga av Lydia Davis – underfundiga språkexperiment som skulle ha roat Kafka

by

Titel: Samarbete med fluga
Författare: Lydia Davis
Förlag: Sekwa
Utgiven: 201205
Översättning: Malin Bylund Westfelt
ISBN: 978-91-86480-30-1

Hur kan egentligen en novell se ut? Det frågar jag mig när jag läser Lydia Davis berättelser som ibland bara består av två rader, liksom i titelnovellen Samarbete med fluga och som ibland växer ut till en drygt trettio sidor lång undersökning av Mrs D och alla hennes hembiträden. För att inte tala om ”Vi saknar dig: En studie av krya på dig – brev från en fjärdeklass” – en lång språklig, sociologisk studie av skolbarnens brev till en sjuk klasskamrat.

Lydia Davis talar om sina berättelser som noveller. Fast nog vill man gärna se de kortare texterna som prosadikter eller aforismer, filosofiska betraktelser som ofta avslutas med en knorr.
Sa jag berättelse? Det här är inte berättelser i vanlig mening. Berättelserna berättar inte en berättelse direkt..(nu börjar jag låta som Davis herself). Här byggs inte upp någon fiktiv illusion. Författaren är inte intresserad av att berätta en historia från början till slut, med dramatiska höjdpunkter, relationer mellan karaktärerna etc. Lydia Davis främsta arbetsredskap är språket och formen, så är hon också översättare och har översatt både Proust och Flaubert.
Man brukar säga att Lydia Davis är en ”författares författare”.

Tillvaron är absurd och inte utan humoristiska poänger, verkar denna författare vilja tala om för oss. Och kanske är det främst det mänskliga beteendet som är absurt och komiskt. Davis har nämnt Beckett som en influens, men jag kan inte låta bli att tänka på Kafka när jag läser hennes noveller. En av novellerna i ”Samarbete med fluga” har faktiskt Kafka som huvudperson. ”I Kafka lagar middag” har K ångest (naturligtvis..) över vad han ska bjuda sin älskade Milena på. Ska han endast kunna åstadkomma potatissallad! Antagligen skulle röbetssallad vara bättre funderar K vidare. En skalbagge som trillat på rygg, liksom i Kafkas berömda novell , finns också med här. Överhuvudtaget förekommer mycket insekter i Davis noveller, ofta flugor. ”I Kafka lagar middag” finns mängder av djur och insekter. Närmare bestämt: 1 ödla, 1 björn, 1 skalbagge, 1 fjäril, 1 mullvad, 1 trollslända, 1 kolibri, 1 mus, sniglar, ekorrar, getter och en svan. Djuren och insekterna används för att ”förklara” mänskliga känslor och beteenden som t.ex:
”hennes vänlighet var lika påtaglig som en flugas surrande på en lindblomskvist” (sid 25)

Blev ni något klokare av det? Nä, liknelsen får en absurd och komisk effekt.
Fast ibland sätter Davis fingret på något specifikt mänskligt och uttrycker detta på ett utsökt vis.

Som Kafka säger:
”Jag är smutsig – det är därför jag alltid skriker om renhet. Ingen sjunger så rent som de som befinner sig i det djupaste helvetet – man tror man hör änglar sjunga, men det är de andras sång” (sid 28).

Detta är underbar klokskap. Som sagt, jag har haft roligt i Lydia Davis sällskap samtidigt som jag undrat om huvudpersonerna har någon form av neurologisk diagnos. Jag tror faktiskt att Kafka dragit på munnen om han hade läst Lydia Davis noveller.

Text: Ulrika Bergman

Döda talar inte – Ann Cleeves – som Agatha Christie som skildrar vår tid, men svartare

by

Döda talar inte
Författare: Ann Cleeves
Översättare: Jan Järnebrand
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: 201204
ISBN10: 9100127426
ISBN13: 9789100127428
Som cd-bok

Kriminalkommissarien Vera Stanhope är rätt osannolik som deckarhjälte: en medelålders fet kvinna som dricker för mycket alkohol. Det låter lite som en parodi på den tidigare så vanlige deckarkaraktären. Serien om Vera Stanhope är dock inte alls några parodier. Det är spännande kriminalromaner som skildrar en värld långt bort från det småmysiga Midsomer.

Vera Stanhope är kriminalkommissarie i nordöstra delen av England, där det finns många slitna områden där arbetslösheten sätter sin spår och där finns små byar där de mer välbärgade bor ganska nära fattigare bybor.

Det som gör ”Döda talar inte” så bra är inte det ovanliga i att en medelålders kvinna som varken är snygg eller elegant är hjälten utan det är vad som skildras och hur det skildras som gör att jag inte kan slita mig från boken när jag börjat läsa. Författaren Ann Cleeves som själv bor i Northumberland i nordöstra England och har arbetat som övervakare, på kvinnojourer och inom sjöräddningen. Hon har skarpt öga för de talande detaljer som ger trovärdighet åt berättelsen och samtidigt kommer vi människorna nära. Även om jag kan reta mig på Vera Stanhope känner jag respekt för henne, precis som om jag hade mött henne i verkligheten.

I ”Döda talar inte” är inget svart eller vitt. Vera nöjer sig inte med att hitta mördaren, hon vill förstå.

Bokförlaget skriver om boken och författaren:
Återigen befäster Ann Cleeves här sin plats som mysdeckarens nya drottning. I samma tradition som Agatha Christie rör hon sig knivskarpt mellan tonträffande personporträtt, engelska gröna kullar och kluriga mordutredningar.

Delvis håller jag med, men delvis inte. Visst behärskar Ann Cleeves konsten att liksom Agatha Christie långsamt veckla upp en puzzeldeckare, vi pendlar med i berättelsen och misstänker än den ena, än den andra. Men samtidigt får vi en resa igenom människors psyken och dess öden och vi lider med människorna. Det är välskrivet, helt enkelt.

Det är en tröst för alla oss som inte är perfekta att läsa om en kvinna som trots att hon är så helt fel, enligt svenska arbetsgivares ideal, ändå är en skicklig utredare. I Sverige anställer ju arbetsgivare i stort sett ingen som fyllt 50 år och definitivt inte en överviktig kvinna som Vera. Kanske kan sådana här deckare öppna ögonen för en och annan åldersdiskriminerande svensk arbetsgivare – att få dem att inse att människor kan vara duktiga utan att vara snygga trettioåringar.

Som vanligt har Vera vid sin sida sin unge vapendragare polisassistent Joe Ashworth. Genom honom får vi en inblick i det brittiska systemet där kvinnor fortfarande förväntas stanna hemma med barnen de första åren.

”Döda talar inte” är en av bästa kriminalromaner jag läst på länge. Det var en sådan deckare som jag bara ville läsa och läsa och jag kunde inte slita mig. Det är spänningen men samtidigt beskrivningarna av människorna och samhället som gör till en kriminalroman med betoning på roman.

Handlingen?
Tja jag kan lika gärna kopiera vad bokförlaget skrivit:
En ung mamma förälskar sig i en kontrollerande äldre man. Kort därefter drunknar hennes lille son i ett badkar. Ett år senare hittas socialsekreteraren som arbetat med fallet strypt i ett badhus. Den som finner kvinnan är Vera Stanhope: kriminalkommissarien som arbetar för mycket, väger för mycket, dricker för mycket. Tillsammans med polisassistent Joe Ashworth försöker hon lösa fallet, då ännu ett mystiskt lik dyker upp i den pittoreska småstaden.

Här har Kulturbloggen recenserat första delen av tv-serien om Vera som nyligen släppts på dvd.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Slutet överraskar i Den sista akten av Mari Jungstedt

by

Titel: Den sista akten
Författare: Marie Jungstedt
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgiven: 201205
ISBN 978-91-0-012767-1

Ett läckert omslag översållat med glittrande blodstänk gör mig sugen på att läsa Marie Jungstedts nya kriminalroman Den sista akten. Jag kommer snabbt in i handlingen, ett mord begås redan efter tre korta kapitel – det är bara att läsa vidare!

Under den årliga Almedalsveckan i Visby hittas debattredaktören på landets största kvällstidning mördad på sitt hotellrum. Det finns flera spår att följa, ett högerextremistiskt hot, hemliga älskare och mystiska teaterbesök. Spänningen byggs upp genom en kuslig beskrivning av hur känslor av passion, åtrå och maktlöshet accelererar över gränserna och blir till besatthet och vansinne. Vilka okontrollerbara handlingar kan obesvarad förälskelse leda till?

Mari Jungstedt har skrivit ett antal deckare före denna med kriminalkommissarie Anders Knutas och hans medhjälpare vid Visbypolisen samt tv-reportern Johan Berg i huvudrollerna. Parallellt med mordhistorien får man följa deras skiftande kärleks- och familjeliv. Jag har inte läst någon av de tidigare romanerna men lockas nu av att få lära känna och veta mer om dessa personer. Boken innehåller dessutom fina miljöbeskrivningar från Gotland.

Jag har svårt att lägga ifrån mig den spännande boken och läser ut den på två kvällar. Den är lättläst utan att vara banal, språket och dialogerna flyter obehindrat. Det finns även ett stickspår i handlingen med ett annat brott, som jag först upplever som något krystat. Men jag märker sedan att det behövdes för att få pusslet att gå ihop. Pusslandet är ju en viktig del av njutningen med att läsa deckare. Jag tänkte ett tag att intrigen var alldeles för förutsägbar – men här lyckas Mari Jungstedt få ihop det bra med ett överraskande och oväntat slut!

Text: Vivian Gustin

Alltid Astrid – låter oss möta en Astrid Lindgren full av bus

by

Titel: Alltid Astrid – Minnen rån böcker, brev och samtal
Författare: Ulla Lundqvist
Förlag: Norstedts
Utgiven: 201203
ISBN10: 9113041762
ISBN13: 9789113041766

28 maj ska Astrid Lindgren-priset delas ut under kunglig pompa och ståt i Konserthuset i Stockholm. Den småländska lilla flickan har gjort en lång färd och hennes berättelser som alltid står på den lilla människans sida har spridit glädje och hopp till läsare världen över.

I Ulla Lundqvists enkla bok kommer vi Astrid Lindgren närmare och med enkla grepp analyseras några texter av Astrid Lindgren. Den som inte förstått storheten i Lindgrens författarskap lär få sina ögon öppnade. Astrid Lindgrens språk flyter väldigt lätt, det är ofta som om hon satt bredvid oss och berättade. Låt dig inte luras. Det som verkar enkelt och okomplicerat ligger det alltid mycket skicklighet bakom.

Ulla Lundqvist är lärare och litteraturvetare. Hon fastnade som barn för Astrid Lindgrens böcker om Pippi och när hon började studera litteraturvetenskap specialiserade hon sig på barnlitteratur och Astrid Lindgren i synnerhet. Hon har intervjuat och träffat Astrid Lindgren många gånger, de var väl att betrakta som vänner. Boken bygger dels på föredrag och seminarier som Ulla Lundqvist hållit och artiklar hon skrivit tidigare och nu omarbetat, men det är också en del nytt som bland annat bygger på brevväxling med Astrid Lindgren.

Visste ni att Astrid Lindgren hade skrivit böcker innan hon gav ut Pippi Långstrump-böckerna? Hon hade bland annat skrivit några ganska typiska flickböcker, som var typiska för den tiden. Jag läste det mesta av Astrid Lindgren när jag växte upp, men hade faktiskt missade de där flickböckerna. Ulla Lundqvist sätter in Astrid Lindgren i tidens atmosfär och med tanke på vilka ideal som styrde barnuppfostran på den tiden blir jag än mer imponerad av vad allas vår Astrid stod för.

Pippi Långstrump väckte stor uppmärksamhet, de flesta älskade den egensinniga och starka flickan som har så stort hjärta, men en och annan uppfostrade reagerade och ville nästan förbjuda böckerna.

Ulla Lundqvist berättar fängslande om när hon presenterade Pippi-böckerna i Palestina – där en mängd äldre muslimska män satt i bakgrunden och skulle godkänna kursen för kvinnorna. Det är spännande att läsa om hur Pippi erövrade deras hjärtan. ”Får barnen läsa sådant i Sverige?” frågade kursdeltagarna och började fnittra åt berättelserna. Pippis bus behövs i världen – det är ett som är säkert.

Ronja och Birk i Ronja Rövardotter hade Ulla Lundqvist svårare för. Hon hade svårt att smälta att två så unga barn kunde älska varandra så djupt att de rymde från sina familjer, som ju förbjöd dem att träffas.
Astrid Lindgren var dock tydlig: berättelsen är en saga och i sagor kan allt hända. Dessutom var Astrid Lindgren klockren på en punkt: en kärleksberättelse om kanske femtonåringar och med sex i handlingen var inte hennes typ av böcker. Det skulle hon inte göra bra, menade Astrid Lindgren själv.

Alltid Astrid är en mysig bok att läsa och jag kunde knappt slita mig. Trots att den inte är särskilt tjock tycker jag det hade stort innehåll.

Relaterat: Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Avdelning Q löser återigen ett gammalt fall i Adler-Olsens Journal 64

by

Titel: Journal 64
Författare: Jussi Adler-Olsen
Förlag: Bra böcker
Utgiven: 201203
ISBN: 9789170029547

Det är några deckarserier jag fastnar för och Jussi Adler-Olsens serie om avdelning Q är en av dessa just nu. Kriminalinspektör Carl Mørk och hans assistenter på Avdelning Q har fått ett nytt fall på sitt bord. Eller rättare sagt ett gammalt fall, för på avdelningen arbetar man med oupplösta brottsfall. Några spår leder till en kvinna som heter Mete Hermansen och hennes tid på en anstalt. Avdelning Q är placerad i den ruffiga källaren på polishuset och till sin hjälp har Carl två assistenter, Assad och Rose. Två mycket engagerade medarbetare, men också speciella personligheter, Hafez el- Assad med sitt mystiska förflutna och Rose som byter skepnad och styr och ställer över sin chef och sin kollega.

Från 1920-talet fram till 1960-talet fanns det i verkligheten ett hem för sinnesslöa och omyndigförklarade kvinnor på Sprogø, en liten ö utanför Stora Bält. Med utgångspunkt från denna anstalt har författaren byggt upp en spännande kriminalroman. I berättelsen var det till denna ö som Nete Hermansson skickades i sin ungdom. Hon ansågs leva ett sedeslöst liv och kunde därför inte klara sig själv. På hemmet härskade våld och hårdhet, kvinnorna blev förnedrade och det var nästan omöjligt att komma därifrån. Fast Nete lyckades och hon lyckades även få lite lycka i sitt liv. Men efter många år händer något som förstör hennes liv igen.

Det är alltså detta fall avdelning Q börjar forska i och det leder till något mycket större, en hemlig organisation där män och kvinnor i makten utnyttjar sin position för att följa sin ondskefulla ideologi. Samtidigt med Sprogøfallet dyker ett annat gammalt fall upp på avdelning Q, ett där Carl är personligt inblandad, ett dödsfall som skedde i hans ungdom och där han blir misstänkt för deltagande i mord.

Journal 64 är den fjärde boken om Avdelning Q som blivit översatt till svenska. De tre första kom i svensk översättning 2011. Flera av berättelserna är ruskiga historier precis som denna, men samtidigt finns det en humor och värme i beskrivningen av den lilla tremannaavdelningen som kämpar på för att lösa dessa fall. Det är behållningen med romanerna, både en berättelse om huvudpersonernas arbete och liv och skickliga intriger. Även om böckerna i serien är fristående är det bästa är att läsa dem i ordningsföljd eftersom man för varje bok får veta mer och mer om Carl Mørk och hans assistenter.

Arbetet som chef på avdelning Q fick Carl Mørk efter ett tragiskt skottdrama där en av hans kolleger blev dödad och en annan blev helt förlamad. Ännu ett brottsmålsfall som inte är löst och som påverkar kriminalinspektören väldigt mycket rent mentalt. Hans förlamade kollega och vän Hardy bor hemma hos honom och där bor också sonen till hans ex-fru samt den inneboende Morten, Carl kallar dem för sin plastfamilj.

Lite om författaren: Jussi Adler-Olsen är en dansk författare och dramatiker, född 1950 i Köpenhamn. Hans politiska studier, utbildning i filmvetenskap och en pappa som var överläkare inom psykiatrin har gjort att han har kunnat skriva böcker om allt från sinnesjukdom till internationella konspirationer. Hans böcker har blivit översatta till många språk och ”Flaskpost från P” fick år 2010 Glasnyckelns pris för årets bästa skandinaviska kriminalroman.

Text: Àslaug Myhrberg