Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Litteratur och konst

Grattis Johannes Anyuru till Ivar Lo-Johansson-priset

by

Ivar Lo-Johanssons personliga pris 2013 har tilldelats Johannes Anyuru för romanen En storm kom från paradiset.

Motiveringen lyder:

På vacker lyrisk prosa med stenhård kärna skapar Anyuru ett äreminne över sin far, vars högtflygande planer saboteras av politisk förföljelse och flykt. Med hemlösheten som arvedel – och med klassvrede – söker sonen rötter i skrivandet, och i läsning av radikala filosofer som Frantz Fanon.
Med sin storslagna roman gör Johannes Anyuru den svenska litteraturen mindre provinsiell.

Prissumman är 330 000 kr.

Juryn består av representanter från Författarförbundet, ABF och Svenska Akademien.

UNT bjuder läsarna på att läsa en bok digitalt tillsammans med litteraturkritikern

by

dagari

UNT kultur prövar ett lite annorlunda grepp: läsarna får möjlighet att bokstavligen läsa med deras litteraturkritiker. UNT har lagt upp en hel roman med kritikerns anteckningar som e-bok på sin hemsida.
Det är Therese Eriksson som har läst och antecknat i Merethe Lindströms fina och prisbelönade roman Dagar i tystnadens historia (Weyler förlag).

Det är ett första steg för att pröva litteraturkritikens former i digitala medier.

Här hittar du länk till e-boken och kan läsa mer om projektet.

Boktips: Bowie – Album för album av Paolo Hewitt

by

Bowie – Album för album
Originaltitel: Bowie – Album by Album
Författare: Paolo Hewitt
Översättare: Lena Öhrström
Förlag: Ica Bokförlag
Utgiven: 201210
ISBN10: 915343885X
ISBN13: 9789153438854

Det här är väl en obligatorisk julklapp för fans av David Bowie. En stor bok på många sätt om en av rockens största ikoner.
I boken berättar Paolo Hewitt om hur Bowie levde och tänkte när han skapade verk som ”The Rise and Fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars”. Dessutom finns det massor av unika och tidigare opublicerade foton i verket.

Det legendariska albumet ”The Rise & Fall of Ziggy Stardust & the Spiders from Mars” firar 40-årsjubileum, så det är ju bra läge för att publicera detta storverk. Det syns på lång väg när jag går in i bokbutiker och det är förstås en bok som passar perfekt som julklapp i år.

Författaren Paolo Hewitt presenterar alla David Bowies studioalbum i detalj. Boken innehåller kommentarer från dem som arbetade med skivorna, inklusive musiker, tekniker och Bowie själv; samtida recensioner och intervjuer; alla skivomslag reproducerade i verklig storlek samt en mängd unika och tidigare opublicerade foton.

Bokrecension: Kaddish på motorcykel av Leif Zern – borde nominerats till Augustpriset

by

Kaddish på motorcykel
Författare: Leif Zern
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: 201210
ISBN10: 9100127817
ISBN13: 9789100127817

I ”Kaddish på motorcykel” berättar den svenska teaterkritikern och författaren Leif Zern om sin uppväxt under 1930- och 1940-talet med en judisk pappa och en mamma från svensk arbetsklass som konverterade till judendomen för att kunna gifta sig med Simon som blev Leifs pappa. Boken är liten, i behändigt fickformat på lite drygt 200 sidor men det är samtidigt en stor berättelse, nästan poetisk med flera bottnar i det som berättas. Den är en av de mest välskrivna böcker jag läst i år och egentligen är det skandal att den inte nominerades till Augustpriset.

Leif Zern bjuder på sig själv och berättar om både lyckliga stunder och sorgen som drabbar hans familj. Berättelsen kretsar kring Leif Zerns far som var jude men samtidigt väldigt öppen för och nyfiken på det svenska livet. Han följde de judiska reglerna med bröt emot dem för att fånga kräftor.

Det brukar sägas att den som skriver personligt kan berätta något allmängiltigt – och det stämmer i hög grad på Leif Zern. Många i Sverige har rötter i mer än en kultur och kan känna igen sig i det kluvna. Leif själv var ju på sätt och vis bara till hälften jude och mötte därför misstänksamhet både bland judarna själva och bland de svenskar som hade sina rötter helt i den svenska myllan. Hans far var inte strängt religiös med följde ändå de judiska reglerna, samtidigt som han var öppen för det vanliga, svenska livet.

För mig hade boken ytterligare en intressant aspekt. Leif Zern tillhör ju den svenska kultureliten och även om jag ofta ser honom på teaterpremiärer har jag aldrig talat med honom – och lär knappast göra det heller. Vi tillhör hela olika skikt i den svenska kultursfären. Han kommer från högborgerlighetens Dagens Nyheter.

Det var inte alltför länge sedan han gick till hårt angrepp i DN mot bloggar, där han menade att vi förstår teaterkritiken. Jag skickade ett mail till honom där jag undrade lite hur han menade, men jag fick, förstås inget svar. Det är den attityden som DN:s redaktion ofta har gentemot bloggare. DN:s kulturredaktion tillhör ju den svenska kultureliten. Det var därför intressant att läsa hur den störste av dem alla kommer från ganska enkel bakgrund, med en mamma som sade sig rösta på partiet till vänster om socialdemokraterna.

Tack vare hans underbara lilla bok har jag fått en inblick i hans bakgrund och jag ser honom med något andra ögon nu. Något. Litteratur är kraftfullt och starkt.

Text: Rosemari Södergren

Fler recensioner av ”Kaddish på motorcykel”: Svenska Dagbladet och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Genom natten – hundra gånger mer betydelsefull i dag

by

Titel: Genom Natten
Författare: Stig Sæterbakken
Förlag: Vertigo Förlag
Utgiven: 201208
ISBN: 9789186567033

Att läsa en författares sista roman gör att läsningen genomförs ur ett par andra ögon än de mina jag är van vid. Stig Sæterbakkens självmord tidigare i år ligger i mitt bakhuvud under hela romanen ”Genom natten” som han blivit postumt prisbelönad för. Att det huvudsakliga temat är depression och självmord gör att olusten kommer krypandes när formuleringarna biter tag i en som om man kände det själv.

Huvudpersonen Karl Meyer är berättarjaget. En gift tandläkare. Två barn. Lycklig. Sonika lämnar han sin fru för en flyktig flirt. Den är snabbt övergående och han återvänder till livet som familjefar. Återgången till trots är han lämnad. Frun föraktar honom och barnen ignorerar honom. När äldste sonen Ole-Jakob begår självmord hamnar Karl i en långsamt, nedåtgående ond spiral där monstret är honom själv. Sæterbakkens språk svärtar ned flera sidor, utan att egentligen använda de kraftfullaste av ord. Jag läser ”Jorden var våt, det kändes som om vi långsamt sjönk ner i den. Det blåste, men inget av träden rörde sig”, och jag fryser i en rörelse, stirrar ut i rymden. Karl Meyers undergång är oundviklig, luften som verkar ta slut, de ondsinta monster som sakta förtär hans minne av sin son. Det är så drömskt realistiskt att vi kan höra det.

Karl ger sig ut på en resa i Europa och här tar romanen en plötslig u-sväng. Det blir i stället mardrömslikt, en underton av Mary Shelley, som fastnar i ett vakuum. Under en liten tid undrar man vart romanen är påväg, surrealismen dras lite för långt över sin genre och bifigurer som vid en första anblick har en viktig roll, suddas sedan bara ut i ett utdraget andetag.

När denna långdragna bit är över är Sæterbakken som bäst, läsaren blir gastkramad till förlamning när Karl mår sitt mål – att entra huset där ”hoppet blir till skit” enligt sägnen. Möjligen är detta inte det bästa som kommit ur Sæterbakkens skrivmaskin, men denna utsökt skräckinjagande del är en klar Sæterbakken i sitt esse.

Bland vår skandinaviska sociokulturs samtidsprosa finner vi sällan något som brer ut sig såhär mycket mellan genrer som Sæterbakken gör. Hans bildspråk är en gåva som är ledsam att nu ha blivit berövad.

”Genom natten” hade jag gärna velat benämna som den senaste romanen. Romanen som ingav hopp om nästföljande. Romanen som också fick följande att spränga i mitt huvud och förtjänar att citeras, som en hyllning till en författare som hade kunnat bli hundra gånger större:

”En sak gick upp för mig: jag hade aldrig upplevt något annat än mig själv. Jag hade varit en människa, men bara för min egen del. Jag hade inte haft något annat att tänka på. Men nu var jag reducerad till något i sig meningslöst. För att jag var en del av något större, något oändligt stort, något jag inte kunde mäta mig med, något hundra gånger mer betydelsefullt än Karl Christian Andreas Meyer”.

Text: Cecilia Rådén