• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teaterkritiker

Erik Holmström, Erik Ehn och Sofia Jupither är nominerade till Svenska Teaterkritikers Förenings priser för 2018

30 december, 2018 by Redaktionen

Regissören Erik Holmström, skådespelaren Erik Ehn och regissören Sofia Jupither är nominerade till Svenska Teaterkritikers Förenings Teaterpris för 2018.

Nominerade till Svenska Teaterkritikers Förenings Barn- och ungdomsteaterpris för 2018 är Orionteaterns uppsättning Monster & Gudar, Snubben lättar på sitt hjärta på Kulturhuset Stadsteatern Skärholmen och När då då på Kungliga Operan och Helsingborgs stadsteater.

Nominerade till Svenska Teaterkritikers Förenings Danspris för 2018 är koreograferna Sofia Södergård, Mette Ingvartsen och Fredrik ”Benke” Rydman.

Från hemsidan för Svenska Teaterkritiker:

MOTIVERINGAR TEATERPRISET
Nomineringar till Svenska Teaterkritikers Förenings Teaterpris 2018 med motiveringar:

Erik Holmström för att radikalt ha förnyat formspråket för den samtida dockteatern i intensivt samspel med den dramatiska teatern. År 2018 har han på Malmö dockteater och andra scener skapat flera uppsättningar i oförvägna blandformer, bland andra Marlowes Doktor Faustus och Tove Olsons Det nya riket – båda tolkningar i samhällskritisk men ändå magisk realism och lysande svärta.

Sofia Jupither för att hon i operan Rigoletto borrat i det psykologiska spelet, sökt nyanserna och sett människan genom finstilt personregi. I Episod visar hon än en gång att hon är en framstående Norénuttolkare som i lätt förhöjd naturalistisk anda tvingar oss att lyssna av varje stavelse, gest, tonfall och hållning.

Erik Ehn för att ha lyckats utvinna sällsam verbal och fysisk energi ur rollen som Peer Gynt på Dramaten. I bar överkropp, med ymnigt rinnande blod och allt solkigare vita byxor skriker han ut sin förtvivlan. Brutal aggressivitet avlöses av salig självkänsla eller skräckfylld förvirring. Åskådaren kan, utan att sympatisera med Peer, fascineras av Ehn och beundra hans ödsliga kamp.

MOTIVERINGAR BARN- OCH UNGDOMSTEATERPRISET
Nomineringar till Svenska Teaterkritikers Förenings Barn- och ungdomsteaterpris 2018med motiveringar:

Åsa Lindholms och Farzin Fatihs Snubben lättar på sitt hjärta för att vi där får höra jargongen, tvivlen, skammen, humorn och drömmarna hos några unga män vid en bänk i ”orten”. Ett år när medmänskligheten står på sparlåga riktas ljuset mot tonårspojkar som ständigt måste förhålla sig till människors fördomar om dem. Texten tycks komma rakt ur hjärtat. Framförd av lysande skådespelare som inte äger ett enda falskt tonfall.

När då då för att den i Kajsa Giertz dynamiskt rörliga regi utgör ett suveränt allkonstverk för barn från fem år om vuxensvek, övergivenhet, fantasi och motstånd. Pija Lindenbaums mångbottnade text och bildspråk möter Niklas Brommares känslostarka musik. Barnet Bobo gestaltas av tre expressiva artister som väver samman operasång, skådespeleri och dans. Och den proffsiga gosedjursorkestern leds av en grävling!

Uppsättningen Monster & Gudar för att den med ett existentiellt allvar skapar en kavalkad av berättelser som rör sig ­mellan de eviga myterna och de vardagliga dysfunktionella relationerna mellan barn och vuxna. Orionteatern fortsätter att fascinera med sina sceniska äventyr, den här gången med ett fantasieggande vattenlandskap att spegla sig i eller bara stilla flyta fram i. Monster & Gudar är teater i sitt rätta element.

MOTIVERINGAR TILL DANSPRISET
Nomineringar till Svenska Teaterkritikers Förenings Danspris 2018 med motiveringar:

Koreografen och dansaren Mette Ingvartsen för att i dans- och performancesviten Red Pieces ha problematiserat den nakna kroppen med sexualpolitiska vinklar, samhällsdiskurs och vågade positioner. Med intim, retrospektiv informativitet, som i solot 69 positions, sensuell lekfullhet som i ensembleverket 7 pleasures, orgasmiskt utforskande som i To Come (extended) och fantasieggande intelligens som i 21 pornographies.

Dansaren och koreografen Sofia Södergård för att hon med kroppen som utgångspunkt och medel gör en suverän gestaltning av manliga stereotyper. Som den smarta dragkingen Qarl Qunt öppnar hon nya gränsövergångar hos danskonsten och ger med sin underhållande föreställning samtidigt en befriande och lärorik genuslektion, utan pekpinnar.

Fredrik ”Benke” Rydman för att han med Våroffer skapat en tudelad tolkning av en av modernismens milstenar. En undersökande pardans med en robot öppnar för ett nytt grepp kring ett gammalt tema om utstötningens mekanismer till Stravinskijs klassiskt moderna musik. Från street dance har ”Benke” gått vidare som profilerad samtida koreograf i ett överväldigande dansant och bildrikt verk för en bred publik.

OM PRISERNA
Svenska Teaterkritikers Förening delar sedan 1956 varje år ut priser inom scenkonstens olika discipliner. Teaterkritikernas pris är numera tre olika priser – ett teaterpris, ett pris till barn- och ungdomsteater (sedan 1984), samt ett danspris (sedan 2004).

Utifrån nomineringarna som tas fram av föreningens medlemmar i december röstar medlemmarna sedan fram en pristagare i respektive priskategori. Pristagarna offentliggörs i slutet av januari. Priserna består, utöver äran, för teaterpriserna i en litografi av Gunilla Palmstierna-Weiss kostymskiss till Lady Macbeth i Macbeth i regi Fritz Kortner 1965, och för danspriset ett tryck med en dansteckning av tecknaren Brit Swedberg.

Här är Kulturbloggens recension av Peer Gynt med Erik Ehn i huvudrollen.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Teater, Teaterkritik, Teaterkritiker

Bokrecension: Kaddish på motorcykel av Leif Zern – borde nominerats till Augustpriset

11 december, 2012 by Rosemari Södergren

Kaddish på motorcykel
Författare: Leif Zern
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: 201210
ISBN10: 9100127817
ISBN13: 9789100127817

I ”Kaddish på motorcykel” berättar den svenska teaterkritikern och författaren Leif Zern om sin uppväxt under 1930- och 1940-talet med en judisk pappa och en mamma från svensk arbetsklass som konverterade till judendomen för att kunna gifta sig med Simon som blev Leifs pappa. Boken är liten, i behändigt fickformat på lite drygt 200 sidor men det är samtidigt en stor berättelse, nästan poetisk med flera bottnar i det som berättas. Den är en av de mest välskrivna böcker jag läst i år och egentligen är det skandal att den inte nominerades till Augustpriset.

Leif Zern bjuder på sig själv och berättar om både lyckliga stunder och sorgen som drabbar hans familj. Berättelsen kretsar kring Leif Zerns far som var jude men samtidigt väldigt öppen för och nyfiken på det svenska livet. Han följde de judiska reglerna med bröt emot dem för att fånga kräftor.

Det brukar sägas att den som skriver personligt kan berätta något allmängiltigt – och det stämmer i hög grad på Leif Zern. Många i Sverige har rötter i mer än en kultur och kan känna igen sig i det kluvna. Leif själv var ju på sätt och vis bara till hälften jude och mötte därför misstänksamhet både bland judarna själva och bland de svenskar som hade sina rötter helt i den svenska myllan. Hans far var inte strängt religiös med följde ändå de judiska reglerna, samtidigt som han var öppen för det vanliga, svenska livet.

För mig hade boken ytterligare en intressant aspekt. Leif Zern tillhör ju den svenska kultureliten och även om jag ofta ser honom på teaterpremiärer har jag aldrig talat med honom – och lär knappast göra det heller. Vi tillhör hela olika skikt i den svenska kultursfären. Han kommer från högborgerlighetens Dagens Nyheter.

Det var inte alltför länge sedan han gick till hårt angrepp i DN mot bloggar, där han menade att vi förstår teaterkritiken. Jag skickade ett mail till honom där jag undrade lite hur han menade, men jag fick, förstås inget svar. Det är den attityden som DN:s redaktion ofta har gentemot bloggare. DN:s kulturredaktion tillhör ju den svenska kultureliten. Det var därför intressant att läsa hur den störste av dem alla kommer från ganska enkel bakgrund, med en mamma som sade sig rösta på partiet till vänster om socialdemokraterna.

Tack vare hans underbara lilla bok har jag fått en inblick i hans bakgrund och jag ser honom med något andra ögon nu. Något. Litteratur är kraftfullt och starkt.

Text: Rosemari Södergren

Fler recensioner av ”Kaddish på motorcykel”: Svenska Dagbladet och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om bokrecension, Leif Zern, teaterkritiker, bokblogg

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bokblogg, Bokrecension, Leif Zern, Teaterkritiker

Teaterkritikernas världskongress: Teatern är hotad

28 mars, 2012 by Rosemari Södergren

Mina anteckningar efter de första samtalsdagarna på IATCs årliga kongress för teaterkritiker handlar mycket om försöket att ringa in begreppet ”Theater Beyond the Theater”. På pappret är Korea inringat, för att en talare därifrån säger att den ursprungliga teatern i Korea var just teater bortom teatern, uppförd på torg, i tempel och palats.

Så vandrar tankarna till Europa, där mycket teater spelades i kyrkorummet under ett par århundraden, innan det fanns bänkar att sitta på. Man vandrade mellan skådespel som gestaltade olika delar av Bibeln, och förstod kanske mer av vad prästen yrade om sen.

Teatern är hotad, låter det från många håll. Budgetar skärs ner, med konstnärliga förluster som följd – förkortade repetitionstider och färre föreställningar. I all tragik söker man sig nya vägar, och flörtar hämningslöst med andra konstformer (läs populärkultur), i hopp om att träffa guldådran och … Ja, vad är det man hoppas på? Att hitta tillbaka till en ”renare” och mindre kommersialiserad teater? Behövs det? Finns det något egenvärde i den klassiska teatern, eller har den överlevt sig själv?

Teatern bortom teatern tycks också i vissa talares handling kunna handla om så radikala grepp som att ha spelplatsen omringad av publiken. I det läget ringer orden från IATCs ordförande Yun-Cheol Kim i mina öron: kanske borde det handla mer om kritik bortom kritiken.

Hur förnyar vi teaterkritiken? Utan att ge vika för kommersialisering (det vill säga skriva i syfte att påverka vår läsare enligt vår uppdragsgivares önskemål) eller anti-intellektualisering (att bara rapportera vad vi sett utan att reflektera eller sätta det i ett sammanhang)? Kan vi det? Ska vi vara öppna för sponsring? Varför är näringslivets inblandning så känslig, när gränsen mellan kritikern och teatern är, i bästa fall, vag? Vad tycker du? Skulle du vara beredd att t.ex. betala för att läsa teaterkritik?

I min värld handlar begreppet Teater bortom Teatern inte så mycket om byggnader eller spelstilar. Det finns och har alltid funnits ett brett utbud av praktiker att tillgå; oavsett om man önskar två skådespelare varav en är en snart död hummer och spelplatsen en centralstation i en stor stad; eller om man vill ha Shakespeare på en nationalscen med firade skådespelare. Nej, begreppet handlar istället om hur vi angriper ämnet för teatern. Dan Rubin, teaterkritiker från Kanada, skrev för nästa 15 år sedan, att det pågår en utsuddning mellan teatern och andra konstformer, så väl som mellan teatern och livet självt.

Text: Johan Ranstam

 

 

Tidigare rapporter:

På väg till fem dagars gnäll om teaterkritikens usla förutsättningar?

Rapport 2 från fem dagars konferens om teaterkritiken och dess roll i samhället

Rapport 3 från IATCs årliga kongress för teaterkritiker

Läs även andra bloggares åsikter om teaterkritik, scenkonst, teater, teaterkritiker, debatt

Arkiverad under: Kulturpolitik, Scen, Teater Taggad som: debatt, Scenkonst, Teater, Teaterkritik, Teaterkritiker

På väg till fem dagars gnäll om teaterkritikens usla förutsättningar?

25 mars, 2012 by Redaktionen

Tänk om det sista jag gör är att skicka två surdegsbröd ur ugnen. Vilket märkligt eftermäle till det skulle bli.

Det är dags för avresa snart. Fem dagars konferens om teaterkritiken och dess roll i samhället, i regi av AICT-IACT (International Association of Theatre Critics). Jag har en aning om att detta blir fem dagars gnäll om teaterkritkens usla förutsättningar. Tidningar publicerar allt mindre teaterkritik, och de skrala penningpåsar som utbytts mot ett par raders visdom och uttryck för tycke och smak har magrat i en fart som skulle få vilken nationalekonom som helst att vifta med ett skolboksexempel av prissättning på en fri marknad. I en värld som tycks bry sig allt mindre om kultur är teaterkritiken en ganska marginell företeelse, och till på köpet en konsekvens av det minskade intresset för teater i stort – för ännu så länge har ingen kläckt idén att teaterkritiken i sig kanske inte längre är intressant.

Konferensen hålls i Warsawa, Polen. Jag har aldrig varit där. Passande nog tar jag med mig massor av pennor i en ingivelse av skräck över att de inte skulle ha elektricitet där. Men det är klart, elektricitet har de i Polen. Förmodligen. Om jag bara kan hålla mig vid liv länge nog för att surdegsbröden ska träda ur mitt eftermäle och goda tankar om teater ta deras plats är jag nöjd. Hur lång tid det tar vet jag inte, men som skäl att klamra sig fast vid livet i en avkrok som Warsawa är det väl så gott som något.

Hur skulle du allra helst vilja läsa din teaterkritik? Som långa djuplodande artiklar i papperstidningar? Som korta referat i tidningar, där handling, fördelar och nackdelar behandlas effektivt för att rendera ett lättfattligt betyg? Eller som realtidsreportage via Twitter?

Varför har vi fortfarande inte sett en fotodriven recensionsstil, där bilden får stå i centrum, funderar jag på? Eller recensionsgrupper på Facebook där vem som helst kan recensera i en statusuppdatering? Eller är vi helt fel ute? Skogen på båda sidor av vägen mot Skavsta är tyst. Svarslös. Det betyder inte att du måste vara det. Kommentera – hur, vad och varför vill du läsa?

Text: Johan Ranstam

Läs även andra bloggares åsikter om teaterkritik, teater, teaterkritiker

Arkiverad under: Scen Taggad som: Teater, Teaterkritik, Teaterkritiker

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
casino med svensk licens

Nytt

Lysande tribut till kultartist och formidabel låtskrivare – Dom som aldrig ger upp/ en hyllning till Magnus Lindberg

En hyllning till Magnus Lindberg Dom … Läs mer om Lysande tribut till kultartist och formidabel låtskrivare – Dom som aldrig ger upp/ en hyllning till Magnus Lindberg

Sen debut med välkomponerade låtar och spetskvalitet – Visitor av Carl Bagge

Carl Bagge Visitor 4 Inspelad … Läs mer om Sen debut med välkomponerade låtar och spetskvalitet – Visitor av Carl Bagge

Förbered dig för Stranger Things 4 med sammanfattningar från säsong 1-3 – här finns sammanfattningar

Säsong 4 av Stranger Things släpps i två … Läs mer om Förbered dig för Stranger Things 4 med sammanfattningar från säsong 1-3 – här finns sammanfattningar

Stora namn till Internationell författarscen och ny satsning på facklitteratur i Kulturhuset Stockholm

Stora namn till Internationell … Läs mer om Stora namn till Internationell författarscen och ny satsning på facklitteratur i Kulturhuset Stockholm

Eggande originallåtar framförda i intuitivt samförstånd – Agnas Bros på Valand/ Nefertiti

19/5 2022 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Eggande originallåtar framförda i intuitivt samförstånd – Agnas Bros på Valand/ Nefertiti

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Casino utan spelpaus
Casinogringos
Jämför casino utan licens och ta reda på mer om den svenska regleringen kring spel.
Jämför olika nätcasino och hitta de bästa alternativen.

Att spela på casinon blir mer vanligt, läs recensioner på casinon.com
Spela casino utan svensk licens på casinoorbit.com
Svenska casinobonusar

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2022 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in