Litteratur och konst

Titel: Skuggorna
Författare: Katarina Wennstam
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgiven: 201408
ISBN: 978-91-0-012550-9

Som nästan alltid handlar även Katarina Wennstams senaste bok om mäns våld mot kvinnor. Men den här gången handlar det om hur fyra kvinnor ägnar en sommar åt att ta lagen i egna händer och misshandla män som dömts för att ha misshandlat kvinnor. De maskerar sig och tar sig in i männens hem där de utsätter männen för exakt samma våld som de tillfogat kvinnorna. Det blir Charlotta Lugns uppgift att spåra och gripa dem. Och försvarsadvokat Shirin Sundin ställs inför ett antal moraliska och juridiska frågor när hon åtar sig att försvara en av kvinnorna.

Katarina Wennstam är ursprungligen journalist och omvandlar sitt samhällsengagemang till romanhandlingar. Att hon har en gedigen kunskap om hur mäns våld mot kvinnor ser ut är uppenbart. Boken är bitvis rå och våldsam men våldet är baserat på verkliga rättsfall. Det handlar med stor tydlighet om män som hatar kvinnor. Män som föraktar kvinnor. Boken är en fristående fortsättning på Svikaren och Stenhjärtat. Eftersom jag läst de tidigare böckerna hade jag mycket höga förväntningar på den här boken. Jag blev inte besviken. Jag tycker inte att boken är en spänningsroman i betydelsen att den skulle vara en deckare. Boken är mer en samhällsskildring av ett samhällsproblem som förekommer i alla samhällsklasser. Men den är långt ifrån tråkig fast den skildrar ett samhällsproblem för den är skriven på ett mycket intressant och spännande sätt som gör att åtminstone jag vill fortsätta att läsa boken för att få veta hur det går med alla personerna i boken. Charlotta Lugns och Shirin Sundins privatliv skildras också på ett sådant sätt att man vill veta mer om hur det går för dem. Jag ser redan fram emot Katarina Wennstam nästa bok.

Text: Ursula Aksberg

Titel: Till alla lycka bär
Författare: Ulla Ginsburg
Förlag: Migra Förlag
Utgiven: 201407
Tryck: Bulls Graphics, Litauen 2014
ISBN: 978-91-87867-00-2

Tillsammans drömde vi om framtiden, om någon sorts förlösning, personlig och politisk

Fast jag ibland kan känna att jag läst och hört tillräckligt mycket om det progressiva 70-talet, så blir jag genast fångad av boken ”Till alla lycka bär”. Det är en inbjudande liten bok, som påminner om en sagobok med sina hårda pärmar med färgglatt, stiliserat omslag av Gun Hammer. Och lite av en saga visar det sig vara, en saga i 1970-talets verklighet. Och det är också Ulla Ginsburgs debut som vuxenförfattare, hon har tidigare skrivit flera barnböcker.

Ulla är berättaren, det är henne det handlar om, jag antar att det till stor del är självupplevt. Jag följer med intresse Ullas försök att inrätta sin tillvaro i tiden och tidsandan. Ulla och hennes vänner är en del av den unga generationen, de som ”är en del av det stora nytänkandet, från egoism till solidaritet”. Den tidens allt överskuggande ideologi.

Hon bildar tillsammans med ett par vänner ett kollektiv, helt i tidens anda, och beskrivningarna härifrån är både roliga och träffsäkra. Allt är insiktsfullt och exakt skildrat, samtalen, de olika karaktärerna, politiken, tankarna. Relationerna är många och allt annat än enkla, men historien är rakt och osentimentalt berättad med skarpa exakta iakttagelser. Hon förälskar sig ofta och känner att hon inte duger vare sig i vänskaps- eller kärleksförhållanden.

Hon beskriver också sina tvivel kring och om den splittrade vänstern, hon har svårt att förstå alla de interna stridigheterna och att det skulle behövas så många olika grupper med olika bokstavkombinationer – VPK, FK, KFML, KFMLR, RMF… Men beskrivningen av försök till organisering av de olika första maj-demonstrationerna blir riktigt rolig att läsa!

Sorglig är berättelsen om ”hunden”, utan namn, totalt hopplös och charmlös, som efter att ha hamnat på hundstallet förvandlas till Ullas konstant dåliga samvete och ångestfyllda drömmar.

Men det är lätt och ljust berättat trots de mörka, depressiva perioderna. Hennes egna funderingar kommer fram och är intressanta att läsa. Vad är egentligen hennes egna tankar och vilka är ”pålagda” utifrån? Den ”konstiga”, mer och mer obegripliga vänsterrörelsen. Hon tar inte direkt ställning utan för ett resonemang med sig själv, som är intressant att ta del av.

Så småningom – efter kollektivens slutliga splittring – börjar hon arbeta på Maraboufabriken och upplever där en helt annan och mer direkt samhörighet med de ”äkta” arbetarna i motsats till studenterna i kollektivet. Men även den bilden krackelerar och till slut dras hon obönhörligt mot det intellektuella och teoretiska, hon slutar arbeta och börjar läsa filosofi på universitetet i Frescati!

Boken skildrar en betydelsefull epok i vår nutidshistoria. Även om igenkänningsfaktorn är hög för mig, som 40-talist så tycker jag att den är tillräckligt allmängiltig för att vara rolig att läsa även för dagens yngre generationer!

Text: Vivian Gustin

Att inte vilja se
Författare Jan Guillou
Författare: Jan Guillou
Utgiven: 2014-08
ISBN: 9789164204394
Förlag: Piratförlaget
Serie: Det stora århundradet (del 4)
Ljudbok uppläsare Tomas Bolme

Det stora århundradet, Jan Guillous romanserie om 1900-talet har kommit till sin fjärde del och nu handlar det om tiden under andra världskriget. Äntligen är det litteratur och en roman som känns som en trovärdig skildring av en människa. De tidigare tre delarna har jag suckat djupt över när jag läst, karaktärerna har varit ytligt skildrade och dialogerna stela och svåra att tro på, de har varit som om Jan Guillou talade själv – eller som om det Hamilton från en annan av Jan Guillous stora bokserier som uttalar sig.

”Det stora århundradet” skildrar 1900-talet utifrån tre norska fiskarbröders perspektiv. Som barn drabbas de av en svår tragedi då deras pappa dör. Framtiden för tre fattiga bröder i en enkel fiskeby på Vestlandet i Norge såg knappast ljus ut. Av en slump upptäcks de tre brödernas unika tekniska förmåga och Sverre, Lauritz och Oscar fördes via välgörenhet och stipendier till dåtidens förnämsta examen som diplomingenjörer vid universitetet i Dresden i Tyskland.

Lauritz och hans tyska fru tog i tidigare del av romanserien beslutet att flytta från Norge då deras äldste son for mycket illa då han mobbades i Norge, för att han hade tyskt påbrå. Istället flyttade familjen till Saltsjöbaden i Sverige.

”Att inte vilja se” skildrar den äldste brodern Lauritz som börjar närma sig övre medelåldern. Barnen är vuxna och han jobbar åter med ett broprojekt, nu i norra Sverige där han vistas under veckorna för att komma hem till familjen i Saltsjöbaden på helgerna. Familjen har mer eller mindre tagit avstånd från äldste sonen som gått med i nazisterna i Tyskland. Äldsta dottern går helt motsatt väg och engagerar sig djupt i den norska rebellkampen mot naziförtrycket i Norge.

Lauritz som ju studerat i Tyskland har stor respekt för tyskarna tekniska kunnande. Liksom sina två bröder har han också sett avigsidorna hos engelsmännen och fransmännen. Det är naturligt för Lauritz att hoppas på tysk seger i världskriget. Mycket verkar också gå tyskarnas väg i striderna de första åren under kriget.

Det är mycket intressant att betrakta världen utifrån Lauritz synvinkel. Han är ingen elak person, han läser tidningar där han får information om grymheter som görs av engelsmännen. Trots att han själv blivit omätligt rik, nästan, har han inte på något sätt glömt hur det var att vara fattig. Han upprörs kraftigt när någon agerar översittare. Han är skildrad trovärdigt, han är ingen hjälte men inte någon djävul heller. För första gången på länge tycker jag att Jan Guillou klivit åt sidan och istället målat fram en annan karaktär än någon slags drömvision av sig själv som Hamilton. Äntligen har serien om 1900-talet blivit riktigt intressant och jag ser fram emot nästa avsnitt.