Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Litteratur och konst

De stora dammarna av Elechi Amadi – ett mästerverk

by

de-stora-dammarna

De stora dammarna
Författare: Elechi Amadi
Utgiven: 2015-08
Översättare: Torsten Hansson
ISBN: 9789174995534
Förlag: Modernista

Amadis sorgliga saga De stora dammarna är ett angrepp på dogmatiska patriarkala system, på religioners maktanspråk, på den historiska kausalitetens och det historiska skrivandets lättfärdighet, skriver Raoul J. Granqvist i förordet till detta mästerverk till roman. Granqvist formulerar romanens tema.

Handlingen utspelar sig i Afrika i en tid då varken mobiltelefoner eller datorer eller Internet existerade. Två byar, Chiolu och Aliakoro, vars krigare förut stridit sida vid sida, befinner sig i fejd med varandra över rättigheterna till fisket i dammen Wagaba. Konflikten eskalerar genom en rad dramatiska händelser, gestaltad av en författare lika hemvan i romantraditionen som i dramatiken.

Den ena byn anser sig ha rätten till att fiska i denna damm där fiskarna leker och det går i stor sett att plocka fisken med händerna. Den andra byns män smyger sig till dammen nattetid för att tjuvfiska. Byn med fiskerätten fångar några av dessa tjuvfiskare och därmed är konflikten i full gång. Tjuvfiskarna anser att de egentligen är de rätta ägarna av dammen – och det ena ger det andra. Det finns män i båda byarna som försöker lugna ned konflikten, men de står maktlösa infår krigshetsarna.

Kvinnor och barn finns också, men de är maktlösa och har ingen inflytande över vad som händer. Däremot drabbas både kvinnor och barn hårt av striderna. De förlorar män och fäder, de får svälta och de blir sjuka.

Romanen är stark och Elechi Amadi fångar mänsklighetens beteende så träffsäkert. Det märks att författaren också är dramatiker. Han skriver sparsmakat och exakt. Det är så skönt att läsa en roman där språket är snyggt men inte överdrivet målande och nästan helt befriat från metaforer. Hela berättelsen i sig är en symbol för människors ojämlika samhällssystem och girighet över naturtillgångar som gör att människor krigar och tar till våld.

Magnus Eriksson i Svenska Dagbladet uttrycker detta bra:
Elechi Amadis roman De stora dammarna om en strid mellan två byar i östra Nigeria är dialogburen, men samtalen varvas med en krönikeartad saklighet som ger prosan klassisk resning.

Elechi Amadi [född 1934] är en nigeriansk romanförfattare och dramatiker, vars verk ofta handlar om hemlandet före kontakten med väst. Han är mest känd för den fristående romantrilogin Konkubinen [The Concubine, 1966], De stora dammarna [The Great Ponds, 1969] och Slaven [The Slave, 1978], vilka alla utspelar sig före kolonialtiden.

Dagens bok har också recenserat romanen.

Hemma av Carson Ellis – en bilderbok det sprudlar kring

by

hemma

Hemma
Författare och illustratör: Carson Ellis
Språk: Svenska
Läsålder: 3-6 år
Antal sidor: 36
Utg.datum: 2016-01-02
Förlag: Natur & Kultur
Översättare: Karin Berg
ISBN: 9789127146570

Ett hem kan se ut på många sätt. Det kan vara en lägenhet mitt i hjärtat av en storstad, ett skepp på havet eller en hemlig underjordisk håla under jord. Ett hem kan till och med vara i en gammal sko! Vad är egentligen ett hem, och vad är hemma för dig?

Så står det om denna bilderbok i ett utskick från förlaget. Jag erkänner att jag först suckade och tänkte att det är en typisk politiskt korrekt bok för barn just nu, när väl alla vill att de nya generationerna som växer upp ska ha en naturlig inställning om allas lika värde. Och det är ju vad vi vill. Det är vackert och det är så vi vill att människor ska vara. Men de av oss som var med under sextio- och sjuttiotalet minns en hel del politiskt korrekta barnböcker och barn-tv-program. När det politiskt korrekt går ut över det konstnärliga då sker något som inte är bra. En fri fantasi är något av det viktigaste för en människa. En fri fantasi som inte låses in av propaganda.

Nog om detta. Denna bilderbok har inget med sådana propagandistiska barnböcker att göra. Carson Ellis bilderbok är fylld av fantastiska sprudlande bilder där barnen eller en vuxen tillsammans med ett barn kan sitta och titta och titta och hitta nya detaljer om och om igen. Sprudlande har många synonymer som också passar in på denna bilderbok:
sprutande, forsande; glad, munter, uppsluppen, upprymd, översvallande, livlig, frisk, glättig …

Som det står i beskrivningen av boken.
Ett hem kan se ut på många sätt. Det kan vara en lägenhet mitt i hjärtat av en storstad, ett skepp på havet eller en hemlig underjordisk håla under jord. Ett hem kan till och med vara i en gammal sko! Vad är egentligen ett hem, och vad är hemma för dig?

Boken är lågmäld, humoristisk och ibland smått surrealistisk – får vi följa med till vitt skilda platser, vi får komma till hålor under jorden och till en månian och till örnens berg och … ja det är bara att hänga med. Alla hem är tillåtna. Vi får vara som vi är.

Ett förbud mot mord av Louise Penny – lite för välskriven kanske

by

ettforbudmotmord

Ett förbud mot mord
Författare: Louise Penny
Utg.datum: 2015-08-26
Förlag: Modernista
Översättare: Charlotte Hjukström
Originaltitel: The Murder Stone/A Rule Against Murder
ISBN: 9789176455647

Louise Penny är absolut en skicklig deckarförfattare. Genren för denna deckare är väl närmast pusseldeckaren. Den utspelar sig i ett värdshus, Manoir Bellechasse, i den kanadensiska vildmarken. Det är intressant att komma in i det kanadensiska livet med dess tvåspråkighet, franska och engelska. Armand Gamache, deckaren som har huvudrollen är en charmerande litterärt och kulturellt bevandrad klok man. Det är lite skönt som avbrott mot så många kriminalpoliser i dagens deckarlitteratur med svåra psykiska och sociala problem. Deckaren är den fjärde i serien om Kommissarie Gamache.

De tidigare har till stor del utspelat sig i den lilla byn Three Pines, på den kanadensiska sidan av gränsen mot USA. Nu flyttar handlingen lite mer ut i vildmarken, till en mer isolerat plats.För att fira sin bröllopsdag beger sig Armand Gamache och hans Reine-Marie till Manoir Bellechasse, ett isolerat och anrikt gammalt värdshus inte långt från byn Three Pines. Det är högsommar och Gamache ser fram emot en tids välförtjänt vila från arbetet som chef för mordroteln vid Sûreté du Quebec.

Men paret Gamache är inte ensamma på Manoir Bellechasse. Vid samma tid har den förmögna familjen Finney samlats här för sin årliga släktträff. Gamache känner att luften vibrerar av de många konflikter som döljer sig bakom familjemedlemmarnas artiga leenden, små vibrationer från ett förflutet som inte tycks vilja komma till ro.

I takt med att både värmen och spänningen stiger dyker en del oväntade gäster upp på släktträffen; och en morgon, efter en våldsam nattlig storm, hittas en död kropp i trädgården.

Första halvan av boken läste jag med stor läslust men sedan blev det trögare. Att placera handlingen i ett värdshus med en oerhört skicklig kock är en bra grund för att författaren ska kunna måla med mat och dryck, med alla dess dofter och färger och konsistens. Louise Penny är duktig med att använda alla sinnen för att få oss att känna smaker och dofter medan vi läser. Det är ett välkänt knep för författare sedan Enid Blytons femböcker. Det kan dock bli lite för mycket, lite för medvetet och inte helt intressant för handlingen. Varför måste exempelvis Gamache och hans två poliskollegor alltid äta och dricka var sin rätt, för att författaren ska kunna måla ut dessa rätter? Måltidsbeskrivandet är lite för medvetet använt.

Ett annat skäl till att jag nästan fick tvinga mig att läsa sista delenär att berättelsen blev något omständligt och deckargåtan inte riktigt övertygar mig. Upplösningen och den avgörande actionscenen känns inte riktigt trovärdig. Men visst, Louise Penny, kan sitt hantverk som deckarförfattare. Det är inte någon dålig bok och framför allt var det intressant att hamna i kanadensiska miljö.

LOUISE PENNY är en kanadensisk deckarförfattare som översatts till ett trettiotal språk och sålt över tre miljoner böcker bara i Nordamerika. Hennes deckarserie – som fått henne att kallas en modern Agatha Christie – utspelar sig i Québec i Kanada, med kriminalinspektör Armand Gamache som huvudperson. Louise Penny har vunnit The Barry Award, The Agatha Award för Bästa kriminalroman (fyra år i rad!) och Anthony-priset två gånger.
Louise Pennys sajt

En modern version av ”Utvandrarna” i serieform

by

utvandrarnaserieform

Serieförlaget Kartago släpper en seriebok som är en slags ny modern version av Utvandrarna. Förlaget berättar i ett pressmeddelande:

År 2026 upptäcks en planet i ett främmande solsystem, fullt beboelig och inte helt olik jorden. Planeten döps till JANNAH efter det arabiska ordet för paradiset. Vetenskapsmän lyckas skapa ett maskhål som möjliggör en snabb resa dit. En satellitlänk upprättas, forskarteam och modiga nybyggare påbörjar projektet att kolonisera den nya planeten. Man bygger städer och skickar dit arbetskraft för att kunna upprätta en lyxtillvaro på Jannah. Snart öppnas möjligheter för en privilegierad elit att köpa biljett till ett av de kommersiella stjärnskeppen. Varje år avgår ett fåtal exklusiva resor till det nya förlovade landet.

Jannah del 1: Sista året på jorden är den första delen i en trilogi. Den andra delen har en planerad utgivning under 2017.

Om författarna:

Frida Ulvegren är kulturpedagog och tecknare som gått Serieskolan i Malmö samt läst serieteckning och visuell kommunikation på Malmö Högskola. Hon har publicerats i bland annat Rocky Magasin och babian.se och är en del av det feministiska seriekollektivet Dotterbolaget. Hon debuterade i seriebokform med Fridas resor.

Johan Jergner-Ekervik har gått serietecknarskolan i Hofors samt Serieskolan i Malmö. Han blev först publicerad i den internetbaserade serietidningen babian.se,och har därefter publicerats i bland annat Galago och Malmö Fria Tidning. Han har även medverkat i Kartagos antologi Tago. Utöver detta har han gjort illustrationer till diverse bloggar och tidskrifter, bland annat Kamratposten. Läs mer på Johans hemsida

Främlingar på ett tåg av Patricia Highsmith – mycket intressant att läsa den sextio år gamla deckaren idag

by

highsmith_framlingar_pa_ett_tag_omslag

Främlingar på ett tåg
Författare: Patricia Highsmith
Förlag: Modernista
ISBN: 978-91-86021-83-2 [inb]
978-91-7499-806-1 [e-bok]

Modernista ska ha en stor eloge för sitt idoga arbete med att regelbundet ge ut klassiker. Modernista är ett av de förlag som märks allra mest inom återutgivningens område, utan att för den delen tumma på utgivning av ny litteratur. Patricia Highsmiths ”Främlingar på ett tåg” var unik i sitt slag när den kom 1950 och snappades snabbt upp av Alfred Hitchcock och blev en film med som hade premiär 1951 och är producerad av Warner Bros. Filmen regisserades av Alfred Hitchcock. Skådespelare är bland andra Farley Granger, Ruth Roman, Robert Walker, Leo G. Carroll, Kasey Rogers och Patricia Hitchcock, dotter till filmens regissör.

”Främlingar på ett tåg” är en av den amerikanska litteraturens mest klassiska debutromaner. Guy Haines är på väg med tåg för att skilja sig från sin otrogna fru. Där möter han Bruno Anthony – som föreslår att de ”utbyter mord” med varandra. Bruno Anthony hatar sig far och Guy Haines fru är ständigt otrogen mot honom och väntar barn med en annan, men ändå skjuter hon upp deras skilsmässa hela tiden. Nu har Guy träffat en annan kvinna som är mycket snällare, älskvärdare och som han vill bygga ett nytt liv med. Om Bruno mördar hans fru och Guy i gengäld mördar Guys far är det ju perfekt, menar Bruno. Ingen kommer att upptäcka det, eftersom ingen vet att de två någonsin träffat varandra.

När den kom var den rätt unik i sitt slag. Den skiljde sig från många deckare genom att brottet inte görs i början och vi vet hela tiden vilka som är mördare. Spänningen ligger i det psykiska, hur de drivs till att begå morden och hur denna handling påverkar med själsligt, andligt, psykiskt och till och med fysiskt. Den har flera nivåer den kan läsas på. Det finns också homoerotiska inslag, under ytan. Författaren fick brottas med den tidens fördomar mot hennes homosexualitet.

Jag tycker det var spännande att läsa den utifrån hur samhället ser ut idag, mer än sextio år senare. Övervakningen över västvärldens medborgare är idag så mycket större att brotten inte alls hade kunnat utföra lika lätt. De pratar med varandra i telefon vid några tillfällen, det skulle ha synts direkt på telefonlistor idag. Att de varit på samma tåg och suttit i samma kupé hade också funnits registrerat, via deras betalkort. De flesta betalar ändå en tågbiljett med sitt kort, speciellt den första tågresan där de träffas, då morden inte var påtänkta ännu.

Det jag hade svårt med i boken var karaktärerna. Det var svårt att känna någon sympati med någon av de två huvudkaraktärerna, Bruno och Guy. De bryts båda sakta ned av sitt brott, också Bruno som låtsas inför allt och alla och sig själv att han är känslokall och utan samvete plågas ändå undermedvetet av vad han gjort. Han är ändå svår att känna sympati för, han är så alkoholiserad att det är äckligt att läsa om honom. Det är också svårt att se att han blivit så väldigt illa behandlad av sin far som han menar.

Inte heller Guy kan jag känna någon särskilt sympati för. Samhället idag är också väldigt annorlunda, en skilsmässa går så mycket smidigare att få igenom idag. Hans fru är väldigt barnslig och egoistisk. Det är lätt att förstå att han inte vill vara tillsammans med henne. Men att han inte kan stå emot Bruno är lite svårt att tro på.

Berättelser kan dock läsas på flera sätt, den har flera bottnar och det ska bli intressant att se hur den förvaltas när den förmodligen kommer upp på biografer i en ny version. Regissören David Fincher, skådespelaren Ben Affleck och författaren Gillian Flynn arbetar just nu på en ny storfilm baserad på boken, uppger Modernista..

Dagens bok har också recenserat ”Främlingar på ett tåg”.