Skivrecensioner

Lubbe Trio

Indoor Music

4

Inspelad och mixad av Jesse Emroth i Signalverket Malmö i januari 2021

Producent: Ludvig Samuelsson

Solters Records

29:47

Releasedatum: 18/3 2022

Lubbe Trio består av Ludvig Samuelsson på saxofon, Alice Hernqvist på piano samt elbasisten Pelle Cassius Lambert Lindsjö. Vet inte mycket om dem. Men fick en förfrågan om recension som efter ett par ”samples” inte kunde motstås. I slutet av 2020 kom debuten Miniatyrer som Timo Kangas skrev uppskattande om i LIRA. Två av musikerna har nyligen studerat vid Musikhögskolan i Malmö medan basisten examinerades från motsvarande inrättning i Köpenhamn. Malmöbaserade trion beskriver vad de håller på med som modern minimalistisk jazz. Indoor Music innehåller fem fängslande låtar plus tre snuttar av mer dissonant karaktär. Allt material är komponerat av Samuelsson.

Som antytts befinner man sig i början av sina karriärer. Kan inte erinra mig ha hört musikerna live, möjligtvis Alice Hernqvist. Hon är aktuell i föreställning om Judy Garland, haft och kanske fortfarande har egen kvintett, spelat med Johan Björklund, ingår i konstellationen Jazzkollektivet och i gruppen Post-Sun-Vision. Den genrefrie elbasisten, kompositören, producenten och skivbolagsägaren (Kaprifol Records) Pelle Cassius Lambert Lindsjö har utvecklat en personlig stil kallad miximalism. På denna skiva intar han en sparsmakad understödjande roll, vilket förvånar en smula.

Soundet är överlag högst angenämt. Påtaglig minimalistisk hållning blandas upp med frigörande expansiv anstrykning. Harmoniken i öppningsspåret ger mersmak. Och när Samuelsson sträcker ut på altsax(?) över ett repetitivt groove i på singel släppta Blursday, har han min odelade uppmärksamhet. Diskret elbas levererar taktfasta basgångar och Hernqvist står för vägvinnande, öppensinnat anslag. Sammantaget alstras en suggestivt spännande laddning. Utan att alls låta smörigt prioriteras ljust optimistiska, sköna och rena linjer. Hör reminiscenser till 70-talet och exempelvis Rena Rama, Arbete & Fritid och Jan Garbarek.

Sprittande Hyzer Dance har definitivt hitpotential, bör rimligen bli en livefavorit. Och här passar ovan nämnda referenser perfekt. London System heter en svävande, otroligt vacker låt. Samordningen av blåsinstrument och klaviatur firar triumfer. Det ljust drömska utgör en grogrund för fruktbar kontemplation. Finner en handfull kompositioner som verkligen sticker ut, skenbart enkla förmedlar de en både vilsam och eggande atmosfär.

På det sista av de tre experimentellt präglade styckena, döpt till Melltro 3 Isolation, slipper vi atonalt gnissel och väsande saxofonljud. Istället hörs en visuellt hållen, ljuv slinga. Avviker därmed radikalt från övriga två svårtillgängliga övningar. Avrundande avslipade tongångar sprider ofantligt välbehag. I en attraktivt stegrande formel tar mjuka toner vid, söker sig motståndslöst fram. Saxofontrion vars serena seglatser visionären Ludvig Samuelsson styr, framför sin final ståtligt med revade segel. Tre yngre förmågor imponerar genom förbluffande moget musicerande.

Fröken Elvis

Elvis & GIGANTERNA

4

Inspelad i studio på Långholmen i Stockholm av Mickey Hurcombe

Mixning: Fredrik Okazaki Bergström

Producerad av Fröken Elvis

Fröken Records

30:40

Releasedatum: 25/2 2022

Har tidigare entusiastiskt recenserat Fröken Elvis, både från scen och skiva. Gruppen har turnerat inför utsålda hus i sex år. Vårturnén startar nu på fredag (4/3) och varar till 11 maj.. Kvinnorna har sin egen charmiga stil grundad i en korsning av rockabilly och bluegrass. Man blandar och ger i sin utökade repertoar, vilket fått till följd att bandnamnet numera känns ganska missvisande, även om kontakten med idolen inte släppts. Inför tredje plattan hade man för avsikt att gör versioner av låtar signerade Beatles, Dolly Parton och ”The Boss” för att nämna somliga på önskelistan. Så blev inte fallet av upphovsrättsliga skäl. Då vändes blickarna mot kompositörer, döda länge nog för att deras verk blivit fria att använda. Fröken Elvis tog då steget fullt ut, hamnade främst hos ett antal giganter till tonsättare.

Ibland kan klassiska örhängen identifieras (Bolero, Air, Ave Maria med flera). Ibland har de arrangerats om till den grad att ursprunget knappt framgår. Frontfiguren, sångerskan Camilla Fritzén, har i vanlig ordning skrudat låtar i svenska intelligenta texter. Andra textbidrag kommer från M. Blomqvist (Für Elise) , David Shutrick (Svanars dans), Lisa Linder (Jag har en dröm) samt N-P Ankarblom (Nattens drottning) . Under avdelningen faktauppgifter ska också nämnas att Nils-Petter Ankarblom varit medarrangör samt att på singelsläppet Där går Maria (F. Schubert) hörs stråkorkester under ledning av Erik Arvinder. I pressutskicket påtalas vidare att inspelningen i ett tidigare kvinnofängelse, fick gruppen att skänka en tacksamhetens tanke över att vara lyckligt lottade och bibringade nyttiga perspektiv på hemska öden.

Blir som förmodat förtjust i en enormt tajt enhet bestående av flera excellenta multiinstrumentalister, vars flödande energi och idéer omvandlas till stor musik i glädjens tecken. En slags yster vispop med åtskilliga förgreningar. Vi uppmärksammas på att Chopin görs glatt på bestick och att Für Elise skrudas i en märklig uptempo klezmer-variant. Förutom Camilla Fritzén som är en fena på att artikulera, heter medlemmarna Maria Olsson (trumset, slagverk och körsång), Sanna Andersson (kontrabas, ukulele, melodika, körsång), Josefin Berge (gitarr, piano, körsång) samt Lisa Bodelius (tilldelades nyligen JazzBrzz-stipendiet) på trombon, kontrabas, piano, dragspel och körsång. Kan flika in att dessa mångsidiga begåvningar flitigt byter instrument under sina konserter.

Harmonik och rytmer samexisterar genomgående på ett betagande sätt. I egenskap av producenter styr man sitt uttryck, har fullständig kontroll över den kreativa processen. Något som gagnat dem och inneburit en framgångsfaktor, i att på kort tid lyckats etablera en egen röst i svenskt musikliv. Humor såväl som smäktande sekvenser utgör märkbara inslag i denna framgångssaga. Och allt Fröken Elvis företar sig genomsyras av obändig livslust.

Albumet både börjar och slutar med välavvägda trombontoner från Lisa Bodelius. Finalstycket (Schuberts Ave Maria) serverar en elegant fade out med ordlösa stämmor och stråkar. Inte oväntat hittas åtskilliga pärlor: Balett-temat hos Tjajkovskij, fyndig text och sugande rytm med dansant framtoning som maskerar aria ur Trollflöjten, stämsången med lugnande verkan influerad av Swingle Singers från Beppes Godnattstund (ikoniska Air av Bach) samt Maria Olsson och övriga instrumentalisters insats på antagligen svårspelade eskaleringen i Bolero. Stycket som bygger på Chopin borde däremot valts bort, blev tyvärr en lätt menlös sak som inte gör pianisters favorittonsättare rättvisa.

Till sist några rader om plattans enda konkreta Elvis-koppling. If I Can Dream av W. Brown skrevs på beställning av producenterna för en tevesänd julshow 1968. I Lisa Linders översättning blir titeln Jag har en dröm, vilket förstås anspelar på Martin Luther King´s berömda tal. Elvis Presley upprördes mycket över mordet på medborgarrättsrörelsens apostel och ville hedra hans gärning. Att låten i sin svenska tappning står ut på Fröken Elvis & GIGANTERNA känns logiskt. Fäster mig vid den i etapper stegrande, försynta melodikan från Sanna Andersson, jämte den hoppfulla ton som appellen frammanar.

John Holmström trio

Mjuka värden

4

Inspelad och mixad av Åke Linton

Mastrad av Jonas Kullhammar

Toppkonst

Releasedatum: 25/2 2022 (digital release på diverse plattformar)

John Holmström växte upp i min hemstad Mölndal. För några år sedan skrev jag i Kulturbloggen om skiva och konsert med kvintett han var ledare för. Har också hörts live i egenskap av kapellmästare på jazzklubben Schwing, med powertrion Dark Horse, med Anna Lunds Hurrakel-projekt och ingående i Sasha Markos grupp under Stockholm Jazzfestival. Han rör sig i ett spektrum från fri form över hardbop till nutida tonspråk. Tillsammans med sin mycket erfarna rytmsektion – Yasuhito Mori på bas och trumslagaren Henrik Wartel – framför Holmström sju egna original på sin första trioskiva. Den kännetecknas enligt honom själv, av organisk enkelhet jämte lusten att berätta. Vad som prioriteras är okomplicerade melodier med substans (förvisso hållna på anmärkningsvärt hög konstnärlig nivå om ni frågar mig).

Har lyssnat på många pianotrios och inte sällan svepts med av förunderligt samspel. Mjuka värden står sig väl i konkurrensen, förmår undvika klichéer. Hör inga uppenbara likheter med eventuella förebilder, fast stundom kan refereras till Esbjörn Svensson, Lars Jansson, den särdeles flitige Fabian Kallerdahl och pianistens husgud McCoy Tyner. Arrangören Iréne Sjöberg-Lundin menar att begåvade låtskrivarens spel är vackert och intensivt och ger upphov till reflektion.

Rötter heter den mäktiga inledningen vars approach är på gränsen till svulstig. Fäster mig vid dess sugande driv. Bärkraftiga melodin följs upp av en sprittande sak där element av improvisation tyckts få fritt utlopp. En spännande låt som buktar ut och tar spjärn. Temat har drag av dansant spelmansmusik. Inspirerade Henrik Wartel ges möjlighet att lämna sin understödjande position. Istället för att ”hålla sig på mattan” skickar han iväg innovativt solo. Tjabben visar sig vara en utsökt ballad medan fartfyllda Rött blod elegant exponerar hur trion jämbördigt samverkar. Varje tredjedel framstår som sig bör som lika viktig.

Melodin döpt till Canada gås är sannolikt den mest särpräglade utan att radikalt bryta mönstret, vilket enbart ska uppfattas positivt. I en påhittig låt med udda taktarter excellerar Yasuhito Miro (Bohuslän Big Band, Winduo, Tommy Kotter trio med mera) i grooviga basgångar medan låtskrivaren broderar infallsrika ackord. I ett alster betitlat Udo har plats ånyo vikts åt rytmläggare Wartel. i introt levereras några animerade kaskader. Sedan bär det av i kvickt tempo med en uppbromsande snygg avstickare på den massiva kontrabasen.

Finalnumret omgärdas av precis den reflekterande kontur som arrangören ovan angav. Kompet backar subtilt upp pianisten som sträcker ut i våg efter våg av klangfulla, briljanta löpningar i den komposition som kallas Barnös kamp. Låter ljuvligt!

Synd att resurser saknats för att ge ut skivan i fysiskt skick. Minns att jag förvånades över att John Holmström var frapperande tillbakadragen på första albumet i eget namn (Vivian). Här kompenserar han genom att ge lyssnarna rikhaltiga prov på sin förmåga, vilket borde ge honom ett än större erkännande. Och han har som framgått skaffat sig bästa möjliga omgivning.

Slagkraftiga och medryckande melodier, sinnrikt varierade, enormt lyhört samspel och påslagna musiker som till fullo behärskar sina instrument. Rimligen borde Mjuka värden kunna nå bortom jazzgenren, eftersom musiken är tillgänglig utan att tillnärmelsevis vara utslätad. Vad mer kan önska sig av detta standardiserade trioformat? Bedömningen landar efter viss tvekan på 4+, vilket innebär att högsta betyg är snubblande nära.

KROKE

The World Of Christmas Carols

3

Inspelning, mix och master av Dariusz Grela i Krakow Polen 2020-2021

Producerad av Kroke & Dariusz Grela

Egen utgivning (ZAIKS/ GEMA)

48:01

Releasedatum: 3/12 2021

Krakow i Polen heter på jiddisch Kroke. Trion består av Tomasz Kukurba på huvudsakligen viola, Jerzy Bawol på dragspel samt Tomasz Lato på kontrabas. De träffades under tiden de studerade på Musikakademin i staden. Produktionstakten har varit hög. Sedan trion bildades tidigt 90-tal har de släppt fjorton plattor, varav minst en liveskiva. Man ska ha varit flitiga gäster i Sverige på folkmusikevenemang och dito festivaler, såsom Urkult och Umeå folkmusikfestival. Ska erkänna att jag, mig veterligen inte lyssnat på dem tidigare. Kroke kombinerar flera genrer i vilka de experimenterar med jazziga inslag och kontemporär musik. Även om etniska jultematiken hämtats specifikt från europeiska länder, blandar gruppen influenser friskt från hela världen.

Vi förses med elva julsånger som ofta bara betecknas trad., fast exempelvis Bach, Gounod och Ruben Liljefors förekommer som identifierade tonsättare. Musiken är till övervägande del instrumental. Önskas kör eller vokalensemble hänvisas till andra utgivningar, även om Kukurba stundtals sjunger ordlöst samt att tre personer levererar fin bakgrundssång i rumänskt alster (Asta-i-seara de Cracium/ This is Christmas Eve)

The World Of Christmas Carols innehåller oupphörligen accentuerade rytmer, vilket uppskattas. Syftet med skivan är att lansera en okonventionell ingång till julsånger, en på det hela taget framgångsrik föresats. Åtskilliga gånger låter det inte heller som typisk julmusik, varför ett antal låtar på albumet funkar att lyssna på utanför säsong. Multiinstrumentalisten Kukurba spelar också percussion och på tre spår förekommer extra slagverk av Slawek Berny. I spansk vaggvisa spelar producenten, tillika ljudteknikern, Dariusz Grela tvättbräda. Tomasz Kukurba trakterar också violin, flöjter, mun-percussion.

Personliga avtrycket går igen som en röd tråd, i likhet med en effektfull dynamik som fångats utsökt av allt-i-allon Dariusz Grela. Om vartannat är skivan betagande eller livfullt rytmiserad med improvisatoriska tillägg. Tilltalas av åtskilliga arr vilka gjorts av Kroke tillsammans med producenten. Vidare ansvarar den sistnämnde för stråkarrangemang.

Hur angenämt kluriga arrangemangen kan te sig, exemplifieras väl av irländsk vaggvisa (Seán Òg Ó Tuama) respektive klassisk fransk komposition från 1600-talet av Charles Gounod. Trions ursprung i klezmermusik går inte att ta miste på. Är den bakgrund och det fundament som Kroke bygger vidare på i olika riktningar. Framgår med önskvärd tydlighet att herrarna är urskickliga i ett vägvinnande koncept.

Naturligtvis hörs ett par psalmer, varav Stille Nacht, Heilige Nacht enbart känns igen i sitt tema. En absolut höjdpunkt är den spanska vaggvisan A la Naninta Nana, vars smått sentimentala fas raffinerat övergår i exalterad stämning. Att jag nöjer mig med 3+ beror främst på att stråkinstrument dominerar i egenskap av anförare av melodier. För ovana öron blir soundet stundtals alltför gnissligt. Dragspel jämte rytmsektion borde ha givits större utrymme på en skiva som definitivt attraherar emellanåt.