• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Kiss of The Spider Woman – utdraget som tuggummi på en skosula

15 januari, 2026 by Elis Holmström

Göteborgs filmfestival 2026

Kiss of The Spider Woman
Betyg 1
Svensk biopremiär 16 januari 2026
Regi Bill Condon

Det är bara att tacka och ta emot gällande en filmupplevelse så unken att straffkommendering känns som ett riktigt attraktivt alternativ. Varför vi har att göra med en olycka i klass med en helt stillastående E4 under julhelgen är i mångt och mycket obegripligt men också utomordentligt oacceptabelt. Detta då Kiss Of The Spider Woman bygger på en Tony-belönad pjäs från 1992 som tidigare – dessutom, filmatiserats med William Hurt i huvudrollen. Därför borde det finnas ledning, riktmärken och någon form av sund orientering, att gå vilse med så pass tydliga referenser borde vara omöjligt. Men Bill Condon – som har ett antal musikaler på sitt CV, klarar inte av att gå i en rak linje än mindre regissera något som ens kan klassifieras som fungerande. Ordinarie varningstecken, som en oerhört sen svensk premiär samt Jennifer Lopez i en av huvudrollerna bleknar dock när själva travestin börjar.

Nog för att musikaler kan förlita sig på ett mer teatralt utseende och förlita sig på ett mått surrealism kontra övertygande realism. Men den karga och horribla fängelsemiljö som presenteras är inte bara syntetisk utan lika övertygande som en dödsdömd skolpjäs där den mest imponerande rekvisitan är några smutsiga lakan. Att produktionen inte lär kunna ställas bredvid Paraplyerna I Cherbourg eller den makalösa koreografin i Wicked är en sak, men även de faktorer som inte är kopplade till bankkontot befinner sig på samma nivå som jordens inre. Tanken att skapa ett intimt och hjärtligt drama, där två män finner kärlek, förståelse och frigörelse under de mest horribla omständigheter borde vara en kraftfull men också relevant saga i en tid då intoleransen ökar i det västerländska samhället. Bill Condon verkar dock inte särskilt intresserad, varken av sina skådespelare eller berättelsen. Kemin mellan Diego Luna och den relativt nykomna Tonatiuh rör sig någonstans mellan att vara patetiskt plastig och outhärdligt banal. Tonatiuh som är menad att vara ljuset som belyser kärleken till filmkonsten och dess oerhörda kapacitet att vara livsnödvändig eskapism bjuder på ett skådespel så falskt, överdrivet och klyschigt att det är svårt att inte känna ett krypande obehag. Diego Luna grymtar, mumlar och utstöter själlösa observationer som snart blir parodiska.

Utan någon som helst kemi eller övertygelse från filmens centrala två karaktärer är filmen ute på otäckt tunn is, men Bill Condon borrar snabbt hål i det redan sköra fundamentet. För då filmen vill visa kraften i drömmar men också filmmediets fantastiska livsbejakande kraft stjälper allt. Då bjuds vi på – om möjligt, än sämre scenografi som varken är klassisk eller välgjord, snarare radioaktivt plastig, för att inte säga ful. Sedan har vi musiken, eller den soniska plågan. Att musik är subjektivt är lika nytt som smör på bröd, men genomförandet, melodierna för att inte säga det gräsligt simpla texterna får Sean Banans sämsta lyrik att framstå som ljuvlig poesi ämnad att vinna ett nobelpris i litteratur. Oavsett om det är Luna eller Lopez som sjunger är det som att hesa Fredrik tjuter ut en varning gällande det allmänna välbefinnandet. Jag har sett både det ena och andra vad gäller dålig musik, likaså erbarmliga framföranden, men att se Jennifer Lopez yla melodramatiskt dravel samtidigt som hon hoppar runt i en svart Halloween-klänning befinner sig på samma kriminella nivå som Mikael Ricksfors iskalla avrättning av Bruce Springsteens The River.

Inte ens berättelsen, om ett auktoritärt och repressivt Argentina, är något annat än en plastig fernissa inte ens duglig nog som lacknafta. All form av genuint allvar förtrycks av filmens imbecilla förstånd och de mer emotionella scenerna är provocerande konstlade. Addera sedan ett slut som är lika utdraget som tuggummi på en skosula.

Det hela summeras bäst i filmens mitt då Diego Luna drabbas av allvarliga magproblem och vi tvingas till en pinsam sekvens där underkläder spolieras av exakt vad filmen är, hundraprocentig skit.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Pjäsen Rage – en blandning av tv-serien White Lotus och skräckfilmen Funny Games, sätts upp på Dramaten

15 januari, 2026 by Redaktionen

Göteborgs filmfestival 2026
Rage Foto: Carl Bengtsson/Studio Bon

Den internationellt uppmärksammade schweiziske regissören och dramatikern Milo Rau har, speciellt för Dramaten, skrivit en rapp och frispråkig pjäs – en våldsam konfrontation som slår åt alla håll. Pjäsen Rage kan beskrivas som en blandning av tv-serien White Lotus och skräckfilmen Funny Games. ”Superrolig, superärlig och superbrutal” säger Milo själv om uppsättningen. Urpremiär på Stora scenen lördag 31 januari 2026.

Ett pressmeddelande berättar:

Rage utspelar sig kring en uppburen kulturfamilj i en idyllisk sommarstuga – en till synes trygg plats som snabbt förvandlas till ett slagfält när högerextrema intellektuella aktivister träder fram med ambitionen att ”städa upp” landet.

Milo Rau är känd för att göra teater om samhällets mest dunkla hörn. Genom att arbeta med högkänsliga politiska frågor och kontroversiell casting blir hans verk ofta omdiskuterade. The Telegraph har kallat honom världens mest kontroversiella teaterregissör och New York Times har uppmärksammat hur konst och aktivism är djupt sammanflätade i hans verk. Nu är han tillbaka till Dramaten efter att ensemblen på Dramaten framfört hans iscensättning av Pelicoträttegången – en hyllning till Gisèle Pelicot i december förra året.

Medverkar gör: Danilo Bejarano, Alva Bratt, Simon Edenroth, Nikola Borggård Gavanozov, Hulda Lind Jóhannsdóttir, Alex Jubell, Elin Klinga, Rebecca Plymholt och Alexander de Sousa.

Rage: samtal om kultur och politik
I anslutning till premiären av Rage arrangeras tre samtal om kulturens roll i en tid av auktoritära strömningar – en samtalsserie som kombinerar konst, politik och samhällsdebatt.

22 januari – Vad ska vi med kulturen till?
Ett samtal om hur politisk kontroll av konstens och kulturens företrädare påverkar den fria konsten.
Medverkar gör: Mattias Andersson, teaterchef och konstnärlig ledare Dramaten, Milo Rau, regissör, Karin Pettersson, kulturchef Aftonbladet, Ivar Arpi, journalist, m.fl. Samtalet hålls på engelska.

11 februari – Självcensur eller ansvar?
Om hur hot, näthat och självcensur påverkar konstnärers arbete, och om de gränsdragningar som görs mellan provokation och ansvar på scenen. Moderator: Jenny Aschenbrenner. Medverkande meddelas inom kort.

18 februari – Feministisk revolution eller häxjakt?
#metoo-rörelsen väckte hopp, vrede och motstånd. Samtalet tar avstamp i rörelsen och den debatt som fortfarande delar åsikterna i dagens polariserade samtalsklimat. Moderator: Jenny Aschenbrenner.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Dramaten

Filmrecension: Daaaaaali! – som om Dali hade ett finger med i filmens produktion

14 januari, 2026 by Rosemari Södergren

Göteborgs filmfestival 2026

Daaaaaali!
Betyg 4
Svensk biopremiär 16 januari 2026
Regi Quentin Dupieux

En knasig, absurd film där tid och rum snurrar runt och vrider och vänder på berättelsen på ett suveränt underhållande och tankeväckande sätt. I centrum står konstnären Salvador Dali och en ung kvinna som omskolat sig från arbete som apotekare till journalist vars stora dröm är att få göra en intervju med den stora Dali.

Det är roligt, komiskt, knäppt och ger många skratt men samtidigt sätter det igång många tankar.

Att intervjua Salvador Dali visar sig vara en utmaning av stora mått. Han har ett ego som är tiodubbelt större än de flesta narcissister. Till det vävs en katolsk prästs dröm som –

Salvador Dalis konst går nog inte att se oberörd. Han vrider ut och in på verkligheten. Därför känns det som att en film som gör likadant är rätt berättelse för att göra honom rättvisa. Det är inte en film där regissören står med mössan i hand och ödmjukt bugar för den stora konstnären, tvärtom får skildras han som en enormt egofixerad man som gör gigantisk stor affär av sig själv. Hur väl det stämmer med verkligheten vet nog bara hans närmaste. Däremot försökte han nog ofta sprida den bilden av sig själv.

Filmens svenska distributör skriver om filmen:
Quentin Dupieux (Otroligt men sant) har skapat en sann falsk biopic fylld av visuella gags från Salvador Dalís surrelistiska världar i en drömlik, meta-narrativ hyllning till konstnärens excentriska persona och det omöjliga i att fånga honom på film.

Det är en beskrivning som säger mycket. Det är underhållande, surrealistiskt, drömlikt och helt rätt sätt att hylla en excentrisk konstnärssjäl som nog var omöjlig att skildra, egentligen. Men filmen träffas så rätt och det känns som om självaste Salvador Dali själv var med på ett hörn, någonstans från den andliga dimensionen hade han ett finger med i att skapa denna film. Han var ju mycket intresserad av film. Wikipedia tar upp detta:
Utöver måleri omfattade Dalís praktik även film, skulptur, fotografi och text. Han samarbetade med Walt Disney kring den Oscars-nominerade tecknade kortfilmen Destino, som släpptes postumt 2003. Han samarbetade också med Alfred Hitchcock i arbetet med filmen Trollbunden (Spellbound).

Och den som kan mycket om Dali kommer att hitta många roliga poäng och får en extrastor behållning av filmens många underbara lustiga absurda surrealistiska scener och bilder.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Salvador Dali

Christina Ouzounidis, Malin Axelsson och Cristina Caprioli tilldelas teaterkritikernas tre priser för spelåret 2025 – Ett hederspris går till Manne af Klintberg

13 januari, 2026 by Redaktionen

Christina Ouzounidis, Malin Axelsson och Cristina Caprioli tilldelas teaterkritikernas tre priser för spelåret 2025 – Ett hederspris går till Manne af Klintberg.

Ett pressmeddelande berättar:
TEATERPRISET. Svenska Teaterkritikers Förenings Teaterpris för spelåret 2025 tilldelas dramatikern och regissören Christina Ouzounidis.

MOTIVERING: Med två urpremiärer på olika scener visar Christina Ouzounidis att hon behärskar teaterns poetiska och konkreta uttryck i språk och regi. ”Kröna en drottning” (Kulturhuset Stadsteatern) för Robert Fux leker med regenten som maktfigur och dragartist. ”Hela världens recept” (Teater Galeasen) är en vacker och tankeväckande dystopi som intelligent väver ihop vårt nära förflutna med en akut samtid.

BARN- och UNGDOMSTEATERPRISET. Svenska Teaterkritikers Förenings barn- och ungdomsteaterpris för 2025 tilldelas dramatikern och regissören Malin Axelsson.
MOTIVERING: Malin Axelsson, konstnärlig ledare för Riksteatern Barn & Unga, utforskar och gestaltar barnperspektivet konsekvent och modigt, inte minst genom nyskriven dramatik. 2025 blev ett mycket starkt år som resulterade i flera angelägna och konstnärligt kvalificerade produktioner för ung publik i hela landet.
Med dramatikerresidens, forskningssamarbete och genom projekt som repertoarnätverket BURN och Länk – för framväxten av ny dramatik för unga ensembler – knyts den unga publiken närmare teaterns arbete med dramatik och repertoarval.

DANSPRISET. Svenska Teaterkritikers Förenings Danspris 2025 tilldelas dansaren och koreografen Cristina Caprioli.
MOTIVERING: Den internationellt verksamma dansaren och koreografen Cristina Caprioli är en oförtröttlig utforskare av dansens former, rumslighet och mening. Med inspiration från olika intellektuella tänkare har hon under 30 år skapat verk som är både inbjudande och filosofiskt utmanande, ofta med en koreografisk precision som framhäver dansarnas unika kunskap. ”Ett rop fyra sidor”, skapat 2025 för hennes plattform Ccap i Hallen, Farsta, ger ännu en gång överraskande perspektiv på hur danskonsten kan påverka vår upplevelse av tid och plats.

HEDERSPRISET. Svenska Teaterkritikers Förenings hederspris tilldelas Manne af Klintberg.
MOTIVERING: Manne af Klintberg har med sin Clownen Manne blivit en ikon inom svensk scenkonst. Klassiskt clowneri har fått en samtida uttolkare som kommunicerar med alla åldrar och särskilt barnen. När Clownen Manne halkar på ett bananskal, glider också alltid allvarliga frågor in på scenen och blir storartad underhållning.
Under ett halvt sekel som artist har han dessutom gjort teckenspråk för icke-hörande till en del av sin konst, och spridit sitt kunnande på ett sätt som starkt bidragit till att göra teckenspråk till en självklarhet i offentligheten.

Så här gick röstningen till
Teaterpriset har röstats fram av Svenska Teaterkritikers Förenings medlemmar utifrån tidigare tillkännagivna nomineringar >>.

Danspriset har utsetts av en jury som 2025 har bestått av kritikerna Thomas Olsson (sammankallande), Maina Arvas, Cecilia Djurberg, Liv Landell Major, Malin Palmqvist, Lis Hellström Sveningson och Anna Ångström.

Även barn– och ungdomsteaterpriset utses numera av en jury som 2025 bestod av Isa Andersson, Sara Berg, Sandra Grehn, Karin Helander, Pia Huss, Malin Palmqvist och Margareta Sörenson (sammankallande).

Hederspriset delas ut med ojämna mellanrum till någon i scenkonstens värld som Svenska Teaterkritikers Förening tycker är extra värd att lyfta för hela sin gärning. Senast detta gjordes var 2019 då det gick till skådespelarduon Meta Velander och Yvonne Lombard.

Priserna består, förutom äran, i pristavlor. Teaterpristagaren och barn- och ungdomspristagaren får litografin Lady Macbeth, en kostymskiss från Fritz Kortners uppsättning av Macbeth 1965 signerad Gunilla Palmstierna-Weiss. Danspristagaren får ett tryck av Brit Swedberg.

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Christina Ouzounidis, Svenska Teaterkritik, Svenska Teaterkritikers Förenings Teaterpris, teaterpris

Kulturhuset Stadsteatern sätter upp en hemvävd thriller om mjuka män och kärva känslor

12 januari, 2026 by Redaktionen

Göteborgs filmfestival 2026
Hampus Hallberg, Andreas Kundler och Lennart Jähkel i Män som väver, urpremiär 29 januari på Klarascenen, Kulturhuset Stadsteatern. Foto: Klara G.

För första gången skriver Alexander Mørk-Eidem en pjäs från scratch, starkt inspirerad av konstnären Petter Hellsings arbete med ull, textilkonst och vävar. Med Lennart Jähkel, Andreas Kundler och Hampus Hallberg. Urpremiär 29 januari 2026 på Klarascenen, Kulturhuset Stadsteatern.

Ett pressmeddelande berättar:
Tre män har äntligen hittat sin plats på jorden. Här ska de stanna. Med varandra. Men vad händer om tvivlen smyger sig på? Skådespelarna Lennart Jähkel, Andreas Kundler och Hampus Hallberg tar sig an en enorm väv och en ännu större vävstol i en helt ny föreställning.

– Jag hade precis gjort I vårt ställe med tre kvinnor, så nu ville jag göra en föreställning med tre män, säger regissören Alexander Mørk-Eidem. Och eftersom textilkonst och vävning ofta har ansetts som en mer kvinnlig syssla, så tyckte jag att det var intressant att sätta in män i det universumet. Som en ingång till föreställningen har skådespelarna fått lära sig väva, karda och spinna i Petter Hellsings ateljé.

– Egentligen brukar jag inte skriva saker, säger regissören Alexander Mørk-Eidem. Jag skriver om och dramatiserar, men då finns det en grundberättelse, nåt att ändra på eller modernisera, det finns en story i botten. Nu har jag inte det. Jag hade bara rummet och tre skådespelare. Vad händer?

– Under flera år har jag varit verksam på Gotland och jag använder mig av det jag har omkring mig, säger konstnären Petter Hellsing. Arbetet med lokala material ger mig kontakt med människorna, platsen, landskapet och den samlade kunskap som finns hos skogsbrukare och lammbönder. Genom att utgå från hantverket tvingas jag lyssna på krafter utanför mig själv.

Regissören Alexander Mørk-Eidem kan rada upp press- och publiksuccéer på Kulturhuset Stadsteaterns scener. Han satte senast upp I vårt ställe av Arne Lygre.

Konstnären Petter Hellsing är verksam på Gotland. Här jobbar han med lokalt förankrad kunskap, material och hantverk.

Män som väver, urpremiär 29 januari 2026 på Klarascenen, Kulturhuset Stadsteatern.
Manus och regi: Alexander Mørk-Eidem
Scenografi: Petter Hellsing och Erlend Birkeland
Kostym: Jenny Ljungberg
Ljus: Ellen Ruge

Medverkande: Lennart Jähkel, Andreas Kundler, Hampus Hallberg.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 77
  • Sida 78
  • Sida 79
  • Sida 80
  • Sida 81
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in