• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Ur spår – en genuin feel good-film

27 januari, 2022 by Birgitta Komaki

Ur spår
Betyg 3
Svensk premiär 28 januari 2022
Regi Mårten Klingberg

En komedi om den slarviga Lisa som efter en strulig tid får hjälp av sin bror Daniel att få ordning på livet. Efter ett förhastat löfte till dottern blir hon tvungen att träna för att åka Vasaloppet. Daniel som är välbeställd VD tränar som en elitåkare. Pressad av infertilitet och hustruns krav blir träningen en fristad för honom.

Det är många trådar i filmen och mycket händer hela tiden. Den har många roliga
poänger och också lite sorgligt ibland.

9 mil på skidor, 15.000 åkare och en stor publik som alla skall ha husrum, mat och transport. Bilden av Vasaloppet som den jättetillställning den är bjuder på många poänger. Hela rörelsen omkring Vasaloppet med folk som sover i gympasalar , festar loss och kör över varandra i backarna är halva filmen. Den andra halvan är kärleksbekymmer och sammanträffanden vid exakt rätt tidpunkter.

Den är inte överraskande men det är underhållande och varmt och ganska roligt för det mesta. En genuint svensk feelgood-film. Och tryggt att veta att allt blir precis så bra som man förväntar sig.

Filmens största styrka är uppställningen av alla bra skådespelare med Fredrik Hallgren i spetsen. Han har en absolut närvaro i varje scen. Vis sin sida har han Katia Winter ,som flyttat hem till Sverige från USA och lärt sig mycket där. Rakel Wärmländer, Torkel Petersson, Matilda Källström och Leif Andree är andra som hjälper till med bilden av den svenska folksjälen i genuin Dalamiljö. Och Kalle Moreus inte att förglömma.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Laurent Garnier: Off the Record – en njutning med musiken och rytmen

26 januari, 2022 by Rosemari Södergren

Filmrecension: Laurent Garnier: Off the Record
Betyg 4
Svensk biopremiär 28 januari 2022
Regi Gabin Rivoire

Filmtiteln har en medryckande underrubrik: Passionen hos en sann pionjär inom house och techno.
Det är en bra beskrivning av filmen. För den som är inne på house och techno är detta en fantastisk kärleksförklaring till både Laurent Garnier och musiken. Vi får en berättelse om hur musikstilen föddes runt om i olika länder och vi får en berättelse om vad den betytt för många rent politiskt.

Men också för oss som inte är stora fans av musikstilen ger denna dokumentär insyn och förståelse för musik och samhället.

Filmmakaren Gabin Rivoire har med sin kamera följt den franske house- och technopionjären Laurent Garnier på vägarna under flera års tid. Laurent Garnier berättar om sin barndom och ungdom och hur han hamnade inom house och techno. Det är ett fascinerande porträtt av en man som lever för och genom musiken och som gärna ger stöd åt andra, både unga och etablerade. Det jag också fascineras av är Laurent Garniers ödmjuka utstrålning och att han betonar att livet är mer än house och techno. Han betonar att för honom är det superviktigt att ha annat i sitt liv också. House och techno och att dansa hela natten är inte det enda i livet. Det är viktigt att kunna laga mat åt sin familj, att umgås och vara när familj och vänner.

Dokumentären är inte bara Laurent Garniers historia. Hela rave- och EDM-kulturens framväxt från 1980-talet till idag skildras och filmen är en hyllning till gemenskapen och livsglädjen som musiken och dansen ger.

House och techno och ravenätterna har inte vuxit fram utan motstånd. I en del länder har det funnits starkt motstånd från myndigheter och musiken har beskyllt för att ge skador på öron och att musikrörelsen är tätt sammanfogat med droger, ecstasy i synnerhet. När det gäller detta tycker jag dokumentären sticker huvudet i sanden och liksom döljer dessa problem. Musik på hög volym ger skador i hörseln på många. Det gäller förstås inte bara house och techno, det gäller i lika hög grad rock- och popmusik på hög volym och med mycket bas. Att ecstasy flödar i många rave-sammanhang är väl inte någon hemlighet. Jag hade nog önskat att dokumentären var lite ärligare på den punkten.

Även för mig som inte lyssnat så mycket på house och techno är filmen en njutning. Musiken, rytmen och berättelsen om hur en musikstil kunde växa fram som en motståndsrörelse och en dag bli så accepterad att symfoniorkestrar kan spela dess musik – det är en berättelse om rörelser i samhället. Det är en inspirerande film och tiden bara flög iväg.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Hundraåringen får urpremiär som teater på Tjolöholms slott med Claes Malmberg

26 januari, 2022 by Redaktionen

Först kom boken, sedan kom filmen och för första gången kommer teaterversionen av ”Hundraåringen” att få premiär på Tjolöholms slotts sommarteater 2022. Claes Malmberg kastar sig in i Jonas Jonassons folkkära och fantastiska historia och återberättar den från teaterscenen. Världspremiär för ”Hundraåringen” teaterversion den 30 juni 2022 på Tjolöholms slotts sommarteater.

Ett pressmeddelande:
Äntligen kan jag berätta att vi fått äran och förtroendet att axla Jonas Jonassons fantastiska och världsberömda berättelse och för första gången ge historien liv på teaterscenen. Med stor respekt blir detta garanterat en spännande och rolig resa att se fram emot i sommar på en av Sveriges vackraste och underbaraste scener, Tjolöholms slott, säger Claes Malmberg.

– Det är fantastiskt roligt och hedrande att Hundraåringen har världspremiär på Tjolöholms slott. För oss är sommarteater en betydande reseanledning till vårt besöksmål. Med Hundraåringen på scenen så blir vi att räkna med i sommar, säger Patrik Olderius, vd för Tjolöholms slott.

Premiär för sommarteatern ”Hundraåringen” torsdag den 30 juni 2022 och den ges torsdagar, fredagar, lördagar och söndagar fram till den 7 augusti 2022 på Tjolöholms slotts sommarteater.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

Tankar om Guldbaggarna – och stort grattis till Clara Sola

25 januari, 2022 by Rosemari Södergren

Foto: Pelle T Nilsson / SPA

Clara Sola blev kvällens stora vinnare med fem Guldbaggar, däribland bästa film, bästa manus och bästa regi. De riktigt tunga priserna. Filmen är regissören och tillika manusförfattaren Nathalie Álvarez Mesén som långfilmsdebut. Filmen beskrivs om många som en skildring av ett sexuellt uppvaknande men i mina ögon berättar filmen om mycket mer. Som jag skrev i Kulturbloggens recension av Clara Sola:
En stark analys av det patriarkala samhället och hur dess strukturer kraftfullt kan utövas av kvinnor som får möjlighet att sätta sig över andra – men också en magisk berättelse. Beroende på hur betraktaren känner och uppfattar filmen är Clara Sola antingen mycket mörk eller så lyses den upp av glimtar av hopp. Som alla riktigt, riktigt bra filmer är den öppen för många tolkningar och allt sägs inte rent ut.
Här kan du läsa Kulturbloggens recension av Clara Sola.

Det är en mycket välförtjänt pristagare även om det ärligt ska sägas att det varit en knepigt filmår. På grund av pandemin har betydligt färre gått på bio än före pandemin.

Lite förvånande är det att Ronnie Sandahls film Tigrar inte fick en enda guldbagge. Tigrar fick nyligen de svenska filmkritikernas pris. Här kan du läsa om det priset.
Också Maria Brander i Expressen tar upp det:
”Jag faktiskt förvånad över att ”Tigrar” inte fick ett enda pris. Den var trots allt Sveriges Oscarsbidrag 2021.”

Den tv-sända delan av Guldbaggegalan får väl godkänt av mig. Gina Dirawi har en fantastisk förmåga att vara rolig, på ett lagom sätt utan att håna andra människor. Att Suzanne Osten fick hedersbagge var på tiden. Och att flera olika av film-yrken lyftes fram som scenografin, mask och kostym, var ett bra grepp som visade vilket stort arbete och grupparbete som krävs för att skapa film. Att Guldbaggens arrangörer efterapar Oscars-galan, det är som det är. Ibland blir det bra, ibland blir det löjligt. Som Sveriges televisions bevakning från röda mattan som sändes live i SVT Play, det var extremt uselt. En ung man hade utrustats med mikrofon och en öronsnäcka så de som kände till vem som var vem och som borde intervjuas kunde instruera denna unga man. Det var så tydligt att han inte kände till alla och därför lät han alla själva säga vem de var och vad de gjort. Det var vara bara det att ibland lyssnade han inte ens på vad de sade. Manuel Concha fick upprepa flera gånger att han regisserar filmen Suedi. Men ännu sämre än att SVT:s utsände till röda mattan inte kände igen skådespelare och regissörer med mera var att allt fokuserades på att snacka om hur vackra alla var och vilka klädmärken de hade. Alltså: seriöst? Visst får man ha kul och visst kan Guldbaggegalan ses som en stor firmafest för filmfolket men det ligger mycket hårt och seriöst arbete bakom varje film. Filmindustrin är värd att uppmärksammas för mycket mer än hur snygg någon är. Speciellt som SVT är vårt skattefinansierade tv-producent. Vi har rätt att förvänta oss mer och bättre än så.

Det var kul att ”Flykt” – i regi av Jonas Poher Rasmussen fick pris som Bästa internationella film. Filmen fick också pris på den europeiska filmgalan nyligen.

Det var både unga och äldre erfarna skådespelare som fick pris. Jonay Pineda Skallak fick pris som bästa manliga biroll för rollen som Sluggo i ”Vinterviken” och det var berörande att se hans glädje. Sofia Kappel som fick pris som bästa kvinnliga huvudroll för rollen som Bella i ”Pleasure” debuterade som skådespelare. Samtidigt prisades två av de erfarna väl meriterade svenska skådespelarna, Jonas Karlsson och Jennie Silfverhjelm, både för roller i ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton”. Jonas Karlsson, bästa manliga huvudroll, för rollen som Tyko Johnsson Jennie Silfverhjelm, bästa kvinnliga biroll, för rollen som Tykos fru Marianne Jonsson. Att ta hand om en roll i en film som drar åt komedin och som bygger på en tecknad serie som återkommer varje jul i svensk tv, är en utmaning som de båda förvaltade väl tillsammans med filmteamet.

En av de få prisade filmerna på galan är ”Sabaya” som fick pris som bästa dokumentär. Den ska jag se till att se nu så fort som möjligt. Jag har haft den på önskelistan länge. Den skildrar förföljelsen av det yazidiska folket som IS utförde. Ett hemskt, förfärligt krigsbrott som borde uppmärksammas mycket mycket mer än det görs.

Här är alla vinnare:
Bästa regi: Nathalie Álvarez Mesén för ”Clara Sola”

Bästa manus: Nathalie Álvarez Mesén och Maria Camila Arias – för ”Clara Sola”

Bästa film: ”Clara Sola”, producerad av Nima Yousefi

Bästa kvinnliga huvudroll: Sofia Kappel för rollen som Bella i ”Pleasure”

Bästa manliga huvudroll: Jonas Karlsson – för rollen som Tyko Johnsson i ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton

Bästa dokumentär: ”Sabaya” – i regi av Hogir Hirori

Bästa foto: Sophie Winqvist Loggins – för ”Clara Sola”

Gullspira: Johan Hagelbäck

Bästa internationella film: ”Flykt” – i regi av Jonas Poher Rasmussen

Bästa kortfilm: ”Man med duvor” – i regi av Lina Maria Mannheimer

Bästa originalmusik: Lisa Nordström – för ”Children of the enemy”

Bästa manliga biroll: Jonay Pineda Skallak – för rollen som Sluggo i ”Vinterviken”

Bästa kvinnliga biroll: Jennie Silfverhjelm – för rollen som Marianne Jonsson i ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton”

Bästa visuella effekter: Alex Hansson och Torbjörn Olsson – för ”Utvandrarna”

Bästa kostymdesign: Amanda Wing Yee – för ”Pleasure”

Bästa ljuddesign: Erick Vargas Williams, Valène Leroy, Charles De Ville och Aline Gavroy – för ”Clara Sola”.

Bästa produktionsdesign: Michael Higgins – för ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton”

Bästa maskdesign: Erica Spetzig – för ”Pleasure”

Bästa klippning: Hanna Lejonqvist och Dino Jonsäter – för ”Världens vackraste pojke”

Hedersguldbaggen: Suzanne Osten

Arkiverad under: Film, Krönikor, Scen, Toppnytt Taggad som: Guldbaggen

Filmrecension: Into The Storm – ger hopp och inspiration

21 januari, 2022 by Rosemari Södergren

Into the Storm
Betyg 4
Svensk biopremiär 21 januari 2022
Filmen går upp på fysiska biografer men finns också att se online
Regi Adam Brown

En vacker och fantastisk film om en ung surfare. Det är en dokumentär om den peruanske surfaren Jhonny Guerrero som tagit sig till världstoppen i surfning trots att han fått kämpa i ett underläge som hade knäckt många.

För den som älskar surflivet är detta en film som måstes ses, men också för sådana som jag som aldrig surfat är det en underbar film. Jag blir så imponerade av dessa surfare som behärskar vind och hav. Jag är mållös av beundran av hur orädda de är och hur de kan ta sig fram på en liten surfbräda i vågor som är flera gånger högre än de själva.

Jhonny Guerrero är uppväxt i ett fattigt område där kriminalitet är den vanligaste karriären för ungdomar. Hans pappa sitter i fängelse, dömd till ett långt straff efter att ha deltagit i ett rån. Hans mamma som födde Jhonny Guerrero då hon var 16 år har ett litet barn till. Jhonny Guerrero drömmer om att kunna försörja sin mamma. Som åttaåring hittar han en trasig surfbräda och han fixar den och börjar lära sig själv att surfa. Han upptäcker att han älskar att vara i havet och att surfa. Han har en otrolig talang.

Denna dokumentär handlar om mycket mer än Jhonnys dröm och hur han kämpar. Den handlar lika mycket om att han får människor som tror på honom även när han strular till det. Han
år stort stöd av människor engagerade i surfvärlden. Då han blir beskjuten på öppen gata får han bo i en familj i ett tryggare område det par år.

Det är fascinerande och inspirerande att se det stöd en ung kille får men också att se den kärlek han har till sin familj och det område där han är uppväxt. Trots att det finns mycket skräp och kriminalitet är det i det område han har sina rötter.

Majoriteten av världens framstående surfare kommer från välbärgade familjer. Att någon från ett fattigt utanförskaps-område kan nå dit är inte bara ett föredöme för andra unga utan lika mycket ett exempel för vuxna att ta till sig: att genom att ge stöd och hopp åt unga kan deras liv förändras.

Det är starkt av både Jhonny Guerrero och hans anhöriga att ställa upp på att bli filmade så nära. Visst finns det mycket jag undrar över och skulle vilja veta mer om, men alla måste ha ett privat område i livet dit inte ens dokumentärfilmare för komma. Vi får träffa Jhonny Guerrero redan som 14-åring och sedan får vi följa honom fram till 18-årsåldern då han tog en femte plats på junior-VM. Jag undrar lite hur han kunde bli inspelad redan som 14-åring. Att dokumentärfilmare redan då följde honom är spännande.

Filmdistributören skriver om filmen: Into the Storm är en odyssé över liv, utanförskap och pånyttfödelse – om människan i stormen och stormen i människan. En surfdokumentär som tar sig in i hjärtat.

Jag kan bara hålla med. Denna dokumentär gör mig glad i hjärtat.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Dokumentär, Filmrecension, Jhonny Guerrero, Surfdokumentär

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 442
  • Sida 443
  • Sida 444
  • Sida 445
  • Sida 446
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in