Filmrecension: Laurent Garnier: Off the Record
Betyg 4
Svensk biopremiär 28 januari 2022
Regi Gabin Rivoire
Filmtiteln har en medryckande underrubrik: Passionen hos en sann pionjär inom house och techno.
Det är en bra beskrivning av filmen. För den som är inne på house och techno är detta en fantastisk kärleksförklaring till både Laurent Garnier och musiken. Vi får en berättelse om hur musikstilen föddes runt om i olika länder och vi får en berättelse om vad den betytt för många rent politiskt.
Men också för oss som inte är stora fans av musikstilen ger denna dokumentär insyn och förståelse för musik och samhället.
Filmmakaren Gabin Rivoire har med sin kamera följt den franske house- och technopionjären Laurent Garnier på vägarna under flera års tid. Laurent Garnier berättar om sin barndom och ungdom och hur han hamnade inom house och techno. Det är ett fascinerande porträtt av en man som lever för och genom musiken och som gärna ger stöd åt andra, både unga och etablerade. Det jag också fascineras av är Laurent Garniers ödmjuka utstrålning och att han betonar att livet är mer än house och techno. Han betonar att för honom är det superviktigt att ha annat i sitt liv också. House och techno och att dansa hela natten är inte det enda i livet. Det är viktigt att kunna laga mat åt sin familj, att umgås och vara när familj och vänner.
Dokumentären är inte bara Laurent Garniers historia. Hela rave- och EDM-kulturens framväxt från 1980-talet till idag skildras och filmen är en hyllning till gemenskapen och livsglädjen som musiken och dansen ger.
House och techno och ravenätterna har inte vuxit fram utan motstånd. I en del länder har det funnits starkt motstånd från myndigheter och musiken har beskyllt för att ge skador på öron och att musikrörelsen är tätt sammanfogat med droger, ecstasy i synnerhet. När det gäller detta tycker jag dokumentären sticker huvudet i sanden och liksom döljer dessa problem. Musik på hög volym ger skador i hörseln på många. Det gäller förstås inte bara house och techno, det gäller i lika hög grad rock- och popmusik på hög volym och med mycket bas. Att ecstasy flödar i många rave-sammanhang är väl inte någon hemlighet. Jag hade nog önskat att dokumentären var lite ärligare på den punkten.
Även för mig som inte lyssnat så mycket på house och techno är filmen en njutning. Musiken, rytmen och berättelsen om hur en musikstil kunde växa fram som en motståndsrörelse och en dag bli så accepterad att symfoniorkestrar kan spela dess musik – det är en berättelse om rörelser i samhället. Det är en inspirerande film och tiden bara flög iväg.