• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Claes Malmberg ger sig ut på teaterturné med Hundraåringen

3 mars, 2022 by Redaktionen

Först kom boken, sedan filmen och för första gången kommer teaterversionen av ”Hundraåringen”. Claes Malmberg kastar sig in i Jonas Jonassons folkkära och fantastiska historia och återberättar den på ett unikt sätt, nämligen från teaterscenen. Under hösten 2022 gästar turnén totalt 25 orter runt om i landet med start i Nyköping den 28 september.

Ett pressmeddelande:
Teaterversionen av ”Hundraåringen” sätts först upp på Tjolöholms slotts sommarteater, för att sedan resa ut i landet under hösten. Föreställningen är baserad på Jonas Jonassons succéroman ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” som hyllades världen över när den släpptes 2009 och som sedan dess lästs av miljoner läsare. 2013 filmatiserades boken, som blev en lika stor succé – nu är det dags för teaterversionen.

Handlingen: ”Hundraåringen” är ett rafflande och galet äventyr som inte bara leder oss genom hela Sverige, utan även ut i världen och genom ett helt sekel. För Allans långa liv är nämligen fyllt av häpnadsväckande ögonblick och historiska snedsteg.

Han åt med Franco, drack med Truman, liftade med Churchill och dansade med Stalin. I hundra år gjorde Allan Karlsson världen osäker, bara genom att vara, och nu är han lös igen.

En sprängfylld enmanskomedi fylld av skratt, spänning och en och annan explosion där Claes Malmberg inte bara spelar Allan, utan även flertalet av bokens alla färgstarka och komiska karaktärer. Alltifrån Josef Stalin, Ronald Reagan och Tage Erlander till Syster Alice, Mc-ledaren Gäddan och elefanten Sonja. Just det – han råkar visst uppfinna atombomben också, bara så ni är beredda på det!

Turnéplan: Claes Malmberg ”Hundraåringen”

28/9 Nyköping, Culturum
29/9 Linköping, Crusellhallen
30/9 Helsingborg, Konserthuset
1/10 Hässleholm, Kulturhuset
2/10 Malmö, Slagthuset
5/10. Vara, Konserthus
6/10 Lund, Stadsteatern
7/10 Kristianstad, Kulturkvarteret
8/10 Uddevalla, Östrabo
9/10 Värnamo, Gummifabriken
12/10 Bollnäs, Kulturhus
13/10 Hudiksvall, Kulturhuset
14/10 Gävle, Konserthuset
15/10 Falun, Magasinet
16/10 Norrköping, Degeer
19/10 Göteborg, Lorensbergsteatern
20/10 Kungsbacka, Teatern
21/10 Halmstad, Teatern
22/10Örebro, Hjalmarbergman
23/10 Västerås, Konserthus
26/10 Kalmar, Kalmarsalen
27/10 Karlskrona, Konserthusteatern
28/10 Växjö, Konserthus
29/10 Jönköping, Spira
30/10 Borås, Åhaga
(Med reservation för eventuella ändringar)

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

Fritt ur American Songbook med finess och vidunderligt drag – Tommy Körberg med Bohuslän Big Band

2 mars, 2022 by Mats Hallberg

foto Leif Wivatt

Tommy Körberg med band och blåsare ur Bohuslän Big Band

27-28/2 2022 på Stora Teatern i Göteborg

Evenemanget sällar sig den anhopning av turnéer pandemin omintetgjorde. Underbart att den nu kunde genomföras. Blev som väntat en klang och jubelföreställning med ett inspirerat affischnamn, återställd efter att ha befunnit sig i kritiskt tillstånd för ett par år sedan. Senaste gången jag hörde Tommy Körberg (skandalöst att han ännu inte invalts i Swedish Music Hall Of Fame) var när Sjung tills du stupar-showen gavs på Lorensberg. Två fullsatta salonger med förvånansvärt mogen publike roades av en härligt svängande musikfest i strålande ljud. Scenen inramas av kulörta färger. Trots tämligen högt biljettpris är jag förvissad om att alla fans lämnade Stora Teatern belåtna.

Körberg samarbetade med fabulösa BBB för trettiofem år sedan. Och 1985 gjorde storsångaren en gedigen skivproduktion med Tolvan Big Band (finns i min ägo). Konserten där kolossalt duktiga och dito synkade blåsare interfolierades med en garvad Stockholms-gäng, omfattade en blandad repertoar. Med American Songbook avser Körberg såväl standards som beatbaserade låtar ur rockgenren. Sålunda Eagles kontra Rodgers/ Hammerstein! Annorlunda tolkningar vilka nästan samtliga renderade i stort bifall. Någon eller några måste ha spenderat mycket tid på att skriva fantastiska arr, när sådana inte funnits tillgängliga. Dock tillkännagavs inga namn. Inte heller solister presenterades. Däremot gavs publiken en snabb genomgång av vem som spelade vad. I trumpetsektionen vikarierade Jan Berger och bland trombonerna Kristoffer Siggstedt, medan Linus Lindblom gjorde sig hemmastadd i träblåset som senaste anställd. Enda kvinna på scen är Hanne Småvik, ordinarie trombonist.

Körbergs hopplockade band bestod av både kändisar och doldisar. Bortsett från när Fredrik Jonsson (Lisa Nilsson, Sarah Dawn Finer, Emil Ingmar) lirade kontrabas musicerades sittandes. Line-up: omtyckte och flitige Max Schultz (elgitarr), André Ferrari (trummor) som var mycket i ropet för cirka trettio år sedan, Fredrik Jonsson alternerar mellan elbas och kontrabas, klassiskt utbildade Carl Flemsten (piano) samt Niklas Tinnborg (Diggiloo/ musikaler) på diverse keyboards. Visst bidrog de för mig obekanta klaviaturspelarna till attraktivt sound. Deras otacksamma roll då de ljudmässigt ska konkurrera med tryckvågen från blåsarna, pumpande elbas samt pådrivande trumslagare bör dock påpekas.

Har fått reda på att instrumentala öppningsnumret hette Apocalypso, hämtat från album med supertrummis Dave Weckl (hört flera ggr live) och mångsidige Jay Oliver. Energipåslaget från främst blåsarna gav mig Tower of Power-vibbar. Inför folkkäre artistens entré skojas det, vilket motsvaras av Körbergs lika skoningslösa som underhållande mellansnack, något som ju ingår i hans varumärke. Stämbanden värms upp i Harold Arlen´s 30-tals klassiker I Got The World On A String, varpå en mycket lyckad version av My Favourite Things följer. Reslige Mikael Karlsson tar sig fram till solistmikrofon och levererar superbt solo på tenorsax. Karlsson är nog den som förekommer flitigast i solistrollen.

70+ vokalisten med sin oerhört imponerande, mångsidiga karriär förfogar fortfarande över ansenliga röstresurser. Framgår med önskvärd tydlighet även i detta koncept, när sånger från musikaler ratas. Invändningar kan resas mot vissa val, exempelvis Rock Around The Clock, Bruce Springsteens något torftiga Dancing In The Dark och spänna-musklerna-dängan Heartache Tonight. Sist nämnda Eagles-låt har jag på vinyl. Tippar på att det i somliga fall är tonartshöjningen Körberg vill åt och ge sig i kast med. Lyckligtvis stärks pulsen i dessa låtar medelst avsevärt mer konturer. Hör formidabelt sprittande och sugande blåsriff och basgångar som läckert stagar upp. Det rockigt enkla svänget förädlas. Och tveksamheten inför angivna låtar uppvägs med råge av flera exempel på god smak. Syftar på lysande tolkningar av Paul Simon x2, Steely Dan och Michael McDonald. I Last Mall av Donald Fagan uppstod särdeles mysigt gung.

Altsaxofonist Joakim Rolandsson är säker solist i Let There Be Love, en vacker låt som ingick på skivan Körberg gjorde med Tolvan på 80-talet. Musicalmelodin Feeling Good som blivit synonym med Nina Simone, framförs i originellt stuk, vars feature utgår från Niklas Tinnborgs diskreta syntatmosfär. Rullande rytmer accentueras också i fräckt synkoperade Let The Good Times Roll, Louis Jordan´s så kallade jump blues-hit som blev ett paradnummer för B.B King.

Måste jag framhålla en låt extra, utses i benhård konkurrens Keep Your Eye On The Sparrow/ Baretta´s Theme till konsertens klimax. Textens dramatiska laddning framförs med vibrato i nivå med Sammy Davis Jr. Nerven speglas med suverän ackuratess av musikerna. Kreativ lösning att blåsarna assisterar på rasslande rytminstrument.

Andra set inleds instrumentalt genom sprakande storbandskomposition. Njuter av Greetings And Salutations (Thad Jones) som jag råkar ha på liveplatta. BBB demonstrerar att de håller världsklass. Körbergs första insats blir att presentera sina mannar. Sedan tar han sig oklanderligt an All Of Me. Mer spännande då med låtar signerade Paul Simon (har förstås flera skivor) respektive Michael McDonald (äger ett par soloskivor) som varit förgrundsfigur i Doobie Brothers som vår ciceron nämnde.

Trumslagardynamon André Ferrari – lika mångfacetterad musikalisk bakgrund som Körberg – ger sig efter hand rejält till känna. Ihop med elegant spelande basisten Fredrik Jonsson – den musiker som enskilt betyder mest för musikfesten på scen – uträttas stordåd. Apropå exceptionella bedrifter förtjänar Niclas Rydhs remarkabla trombonsolo stort beröm. Aftonens främsta solo enligt åhöraren bredvid mig. Och på slutet hamnade Max Schultz äntligen i centrum. Först med känsligt intro. Därpå under ledning av allas vår huvudperson i upplyftande, bluesig duell gentemot Mikael Karlssons fraser på tenorsax.

Inbjudande, skojfrisk och förstklassig konsert i amerikanska låtskattens tecken, avrundas på bästa tänkbara sätt. Först med Svensktoppshitten Som en bro över mörka vatten (Paul Simon), en smäktande sånguppvisning vars inspelning från 1970 ljöd på min morbrors begravning. Allvarsord flikades in av den annars (själv)ironiske mästersångaren som med bravur deklamerar Stig Dagerman. Allra sist efter publikens ovationer kom inplanerade extranumret Lust till liv ur musikalen Lola, vars text av Björn Ulvaeus på uppmaning uppdaterats. Kolossalt berörande avslutning förstärktes ytterligare av den gripande personliga touchen.

Arkiverad under: Musik, Scen

Dramaten bjuder in till en kväll för Ukraina

2 mars, 2022 by Redaktionen

Dramaten och Svenska PEN uppmärksammar situationen i det krigsdrabbade Ukraina med en kväll tillägnad ukrainska kulturutövare och det fria ordet. Programmet består av en dramatiserad läsning av den ukrainska författaren och poeten Serhiy Zhadan, svenska författare som framför texter av ukrainska författare och poeter och ett panelsamtal. Medverkar gör skådespelarna Lena Endre och Hannes Meidal och författaren Sara Stridsberg. Måndag 7 mars, klockan 19.00, Lilla scenen. Fri entré.

Ett pressmeddelande berättar:
Kvällen inleds av Mattias Andersson, konstnärlig ledare och teaterchef för Dramaten. Därefter läser Lena Endre och Hannes Meidal en dramatisering av texter från Anarchy in the UKR av den ukrainska författaren Serhiy Zhadan. För regi och bearbetning står Dmitri Plax. Därefter läser bland andra Sara Stridsberg verk av poeter och författare från Ukraina och ryska kollegor som skriver i protest mot regimen. Kvällen avslutas med ett panelsamtal som leds av Kholod Saghir, chefredaktör PEN/Opp. Medverkande: Jesper Bengtsson, ordförande Svenska PEN, Nils Håkanson, översättare och författare, Janina Orlov, översättare. Fler medverkande tillkommer.

Serhiy Zhadan är ukrainsk poet, författare, översättare och musiker. Han är en av Ukrainas mest kända poeter och har nått internationell ryktbarhet och erhållit flera litterära utmärkelser. 2006 utsågs hans novellsamling Capital (där bland annat Anarchy in the UKR ingår) till BBC Ukraine Book of the Year.

Dramaten och Svenska PEN i samarbete med Bonniers Konsthall och tidskriften 20TAL.

Kvällen sänds även live från Dramatens hemsida.

Arkiverad under: Kulturpolitik, Scen, Toppnytt

Teaterkritik: Fröken Julie på Dramaten – en lysande fartfylld föreställning

2 mars, 2022 by Birgitta Komaki

Foto: Sören Vilks

Fröken Julie
Av August Strindberg/Marie-Louise Ekman
Regi, scenografi, kostym Marie-Louise Ekman
Biträdande scenograf Peder Freiij
Musik Benny Andersson
Ljus Erik Berglund
Peruk och mask Sofia Ranow Boix-Vives
Dramaturg Emma Meyer Dunér
Genrep den 1 mars 2022
Lilla scenen Dramaten

Fröken Julie av August Strindberg – en pjäs som väl alla har sett någon gång eller flera gånger i olika uppsättningar, men garanterat aldrig så här.

En åldrad fröken Julie, (Marie Göranzon) ännu vacker, befallande och medveten om sin börd. I glansig röd kjol och voluminös jacka intar hon scenen och förväntar sig lydnad och att få sällskap i midsommarnatten.
Jean, (Krister Henriksson) den tidigare stilige åtråvärda betjänten, väl medveten om sin ställning som dräng men med ambitionen att få något bättre, blir den utsedde. Här är han i 70-årsåldern , lakonisk, lite trött men kämpar för sin värdighet. Slutligen Kristin, (Per Svensson) stadigt förankrad i sin klass och säker i sin världsuppfattning.

Att se Jean och Julie i sina åldrade roller ger ett helt nytt perspektiv till pjäsen. Den sexuella spänningen och attraktionen finns inte här. Den hetsiga lusten som drivs fram i sommarnatten och byggs upp mer och mer saknas här och allt är snabbt avklarat. Julie försöker få till att det var av kärlek men Jean är saklig och utan entusiasm. Han är en trött gammal man och förbi den ålder då man kan förställa sig för att få fördelar.

Här har dessutom lagts till en ny dimension. Skådespelarnas privata liv är ramen kring föreställningen vilket komplicerar handlingen. I inledningen berättar Per om sin kärlek till teatern och tackar publiken att den har kommit. När Krister börjar se dubbelt tar Per hans roll och Marie talar återkommande med sin sjuka man i telefon. Ett drama om ett drama. Om ramen kring en pjäs som har spelats ett otal gånger.

Det obligatoriska köksbordet, spisen där Kristin lagar mat och tvättfat med vattenkrus skapar köket och scenmiljön. Känslan av midsommar skapas genom Benny Anderssons nyskrivna musik med spelmanston och romantiska klanger.

En lysande fartfylld föreställning med tre fantastiska skickliga skådespelare som man är tacksam att få njuta av. En speciell eloge till att de alla ger varandra plats på scen och lyfter fram varandra. Stor teater på lilla scenen.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt

Gåtfull monolog om att höra till – LOST i min mormors mandala i Panjál Scenstudio

2 mars, 2022 by Mats Hallberg

foto Joel Heirås

Manus & idé: Sara Ahlberg och Anna Anås Gunnemark

Yttre öga: Anna Anås Gunnemark och David Sperling Bolander

Ljus & video: Oskar Ekstrand

Scenografi & rekvisita: Petra Valén

Kostym: Sofia Smulan Sjögren

Musik & ljudcoach: David Sperling Bolander

På scen: Sara Ahlberg och Andreas Chadien

Projektet genomförs med stöd från Göteborgs Stad och studieförbundet Sensus

Nypremiär 25/2 2022

Spelas till och med 6/3 på Sockerbruket 5 i Panjál Scenstudio i Göteborg

Torsson sjöng i en smått legendarisk låt om Klippan centrum. I Göteborg finns också ett området kallat Klippan, fast det ligger beläget off-city. Är en speciell känsla att promenera intill det kulturreservat som omges av hotell, massvis av nybyggda lägenheter och längst in de studios som finns i vad som kommit att kvar namnet Sockerbruket. På väg till en scenstudio jag inte tidigare besökt, slås jag av hur fridfullt det är här en fredagskväll. Visar sig att Panjál Scenstudio drivs av kulturarbetaren David Sperling Bolander, en facebookvän. Studion består av ett rum i samma plan, pentry och ett slags loft. Till sina mer eller mindre experimentella uppsättningar bereds plats till publik på omkring femton personer. Med andra ord exklusivt så det förslår.

Blev tipsad om och fick nästan i samma veva inbjudan till LOST i min mormors mandala. Presentationen lockade, utlovade mer än vad den förmådde infria. Dock, man måste våga chansa för att inte riskera att gå miste om nya, oväntade upplevelser. Monologen som också inbegriper sånger, gitarrmusik och videokonst, beskrivs som en scenisk stund om vilsenhet i tillvaron jämte en hyllning till det sköra. Vad händer med oss när vi hamnar fel? Just den övergripande frågeställningen fångade mitt intresse. Hävdar att svaret tyvärr blev hängande i luften.

foto Joel Heirås

Sara Ahlberg gör plötslig entré med skidglasögon och stavar. Kliver runt klumpigt i stelnad, närmast grotesk mimik. Hon gestaltar Bullen som lägger ut texten i sin lägenhet. Eftersom rummet är belamrat med massvis av bråte i och runt omkring flyttkartonger, inklusive växter i stora krukor och modeller av hus som med belysning, kunde man förledas tro att den som för ordet, det vill säga Bullen, går igenom en avliden mormors ägodelar. Inredningens oordning förklaras inte närmare. På sidan sitter Andreas Chadien i en orörlig pose med gitarr i knäet. Efter ett tag börjar han spela en långsam melodi. Chadien är inte enbart musiker, utan bryter in ett par gånger i monologen, förvandlas sedermera till omtänksam till björn.

Det är mycket som förblir mystiskt och outtalat i LOST i min mormors mandala, vars handling mestadels utspelas i jämtländska fjällvärlden. Något vi kan vara säkra på eftersom Snasahögarnas toppar pekas ut. (Lustigt nog har jag i 15-års åldern bestigit Storsnasen, vilket slutade olyckligt på väg ner när jag vurpade på skidor och fick föras tillbaka med scooter.) På väggen bakom scen projiceras färggrann videokonst, plus ett meddelande från vad som förmodligen ska föreställa mormor. De utslungade berättelser som skiftar från sysslor i instängda lägenheten till självsäkra agerande i öppna vidder, blir under en trekvart mer som en fond till ett performance. Under den trekvart föreställningen pågår letar jag förgäves efter nycklar, efter förklarande moment.

foto Jessica Lundgren

Koreografin fokuserad på klumpig förflyttning i slow motion var en detalj att lägga märke till, liksom egendomliga handlingen att hälla ut jord i omgångar på golvet, alldeles intill publiken som satt närmast scen. Sara Ahlberg spelar flera karaktärer, eller om det möjligen är på det viset att Bullen ägnar sig åt att imitera. Näverluren får symbolisera avskräckande gevär när vresiga gubbar markerar sina revir, sina tomtgränser gentemot turister. Skådespeleriet i nämnda sekvenser är både underhållande och skickligt utfört. Blir uppenbart att instinkten att freda sig och därigenom visa naturlig misstänksamhet mot främmande, ses som något dråpligt, rent av destruktivt.

Som antytts överläts åt publiken att lägga pussel för att få till stånd en struktur. Efteråt var min reaktion ungefär: Var detta det hela, är de redan färdiga på scen? Vad kommer jag ta med mig?

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 429
  • Sida 430
  • Sida 431
  • Sida 432
  • Sida 433
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in