• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Evolution – en film som inte går att skaka av sig

28 juli, 2022 by Rosemari Södergren

Recension: Evolution
Betyg 4
Svensk biopremiär 29 juli 2022
Regi Kornél Mundruczó
Manus Kata Wéber

En film som inte går att skaka av sig, den gräver sig in och gör bitvis ont. Vi får följa tre människor i olika tidslinjer som alla har anknytning till varandra och till förintelsen, då nazister dödade miljoner judar. Tidningen Wrap skrev om filmen: Sätter djupa spår känslomässigt. Ja det skriver jag under på. Bitvis vill jag sätta lägre betyg då filmen mittersta del är mer teaterdialog än film. Men som helhet är filmen och dess berättelse så stark att den sitter kvar i både huvud och känslor länge.

Denna triptyk av historier utspelar sig under olika tidsepoker men alla i skuggan av andra världskriget och förintelsen. Vi får följa flera generationer överlevare och deras sätt att hantera sitt tunga arv. I dagens värld där det finns flera andra grymheter utförda av människor kan berättelserna säga något om många olika människors öden och hur de försöker leva efter att ha upplevt djupa tragedier och utsatts för hat. I den tredje delen får vi möta en tonårig pojke som inte vill vara jude och som i skolan, i högstadiet, blir utsatt av ungdomar med rötter i Mellanöstern. Detta hat mellan olika grupper från Mellanöstern finns också i svenska skolor. Många kan säkert relatera till stora delar av filmens handling.

I filmens tre sammanlänkande historier får vi först följa några män som städar upp på en dödens plats och gör en mycket oväntad upptäckt. Den delen känns i hela kroppen, den är nästan filmad utan någon dialog alls. I mellersta delen får vi se en mor och dotter med sårig relation som har ett svårt möte i en Budapestlägenhet. Den skulle passa mycket bättre på en teater, den är delvis alldeles för seg och övertydlig för filmens format. Den känns också som en dialog vi både sett och hört i oändliga olika format i både film och teater och i litteratur tidigare. I den tredje och avslutande delen lyfter filmen då vi får följa en tonårig pojke i Berlin som försöker navigera på minerad mark i en högstadieskola med olika grupper från Mellanöstern.

Filmiskt är speciellt den första tredjedelen helt suveränt berättad där bilder berättar mer än vad som skulle kunna sägas med ord. Några män städar upp på en dödens plats och gör en mycket oväntad upptäckt. I den delen utnyttjas filmens sätt att berätta starkt, professionellt och imponerande med några mäktiga långtagningar mästerligt fotograferade av Yorick Le Saux (Only Lovers Left Alive, Little Women).

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, förintelsen

Filmrecension: Belle – en av de bättre coming-to-age-filmerna

26 juli, 2022 by Rosemari Södergren

Belle
Betyg 4
Svensk biopremiär 29 juli 2022
Regissör Mamoru Hosoda

En vacker japansk anime med både romantik, spänning och som tar upp frågor om vänskap och existentiella frågor. Huvudpersonen Suzu är en skolflicka som bär en djup sorg och är mobbad. Barn och ungdomar kan verkligen vara oerhört grymma och elaka när de är i stora grupper.

När Suzu var liten dog hennes mamma. Mamman hoppade i en strömmande flod för att rädda en liten flicka från att drunkna. Den lilla flickan räddades men Suzus mamma dog. Skolbarnen mobbar Suzu och retar henne för att hennes mamma hellre räddade ett annat barn än överlevde för att ta hand om Suzu. Det är en tung för Suzu att bära. Suzu lever med sin pappa men de har svårt att nå varandra, båda är tyngda av sin sorg.

En av alla dessa trista dagar då Suzu känner sig ensam, mobbad och övergiven blir hon inbjuden till U, en värld online. I den virtuella världen U kan man bli den man egentligen är. Suzu kastar sig in i U och där blir hon Belle, en hyllad vacker sångerska. I början är allt underbart och som Belle blir hon hyllad och älskad av många. Vem man är i det verkliga livet vet ingen.

Självklart dyker det upp problem och farligheter i den virtuella världen också. Där finns Odjuret, en skrämmande varelse som skapar kalabalik. Men det är något med Odjuret som Belle dras till.

Jag kan bli trött på hur hysteriskt blyg Suzu är emellanåt och hur de unga inte vågar visa känslor. Om det är mer japansk kultur eller att jag glömt bort den delan av hur det vara att vara ung, det vet jag inte.

Visst har filmen en del förutsägbara delar men berättelsen har också överraskande vändningar.
Jag tillhör inte filmens målgrupp. Den är tydligt riktad mot ungdomar och framför till yngre tonåren. Problemet är väl att personerna pratar japanska så publiken måste kunna läsa undertexterna, om de inte kan japanska, förstås. Hoppas verkligen inte filmen dubbas.

Det är en form av ”coming-to-age-film” och den är en av de bättre i denna genre. Romantik, vänskap, svårigheter och att våga stå upp för vem man är – en bra blandning och inte helt förutsägbar i alla delar.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Anime, Filmkritik

Fasching in Bloom 22 juli – John Scofield Yankee Go Home

23 juli, 2022 by Pernilla Wiechel

Scen: Fasching in Bloom, Moderna museets trädgård
Bas – Vincente Archer
Tangenter – John Cowherd
Trommor – John Dion
Gitarr – John Scofield

När Scofield i april i år var på Seattle´s jazz club beskrev John Dimitrious på webbsajten Jazzalley honom som en ”stilistisk kameleont”, ”en kreativ artist” men med en ”stensäker estetisk identitet”. Har man referensramen satt utifrån 90-talets instrumentella Scofield i allmänhet och i synnerhet skivan ”Time on My Hands” med Pat Metheny kan man inte mer än instämma. Hans signum är just hur skickligt, uppfinningsrikt, direkt och egensinnigt han spelar – och det sker i vilken genre som helst.

Fasching själv framhåller honom som den moderna jazzhistoriens allra viktigaste gitarrister. Därför är det extra roligt att det är en mycket lekfull Scofield vi får ta del av denna sommarkväll. Fritt och med extra värme tycks han ge av det som helt enkelt ligger honom närmast om hjärtat. Kanske blir han friare med åldern. Tillsammans med musikergruppen (eller konceptet?) kallad Yankee Go Home ges prov på allt från traditionell jazzimprovisation till funk, blues, rock, fusion och vidare till fina tilljazzade lugna George Bernstein-ballader (West Side Story) och en likaså finstämd ballad av Neil Young (Mr Tambourine Man). Allt framförs samspelt och med stil. Det är dynamiskt tajt och överraskande musik.

Flera gånger tackar Scofield den uppmärksamma publiken och också Fasching, platsen där han upprepade gånger varit gäst.

Extranumren stannar inte vid ett, denna jazzkväll i Moderna museets trädgård och publiken ger spontant stående ovationer. Ett härligt lugn sprids i bänkraderna och intrycket blir att något i alla fall är som det ”brukar vara”, trots pandemier och oroligheter i världen.

Scofield beskriver i intervjun från april att han med Yankee Go Home ”återknyter kontakten” med många av sina ”tonåriga Rock ’n Roll-rötter” naturligt färgade av 50 år av jazzövningar. I positiva ordalag säger han om bandet att de ”här killarna är anmärkningsvärt mångsidiga, precis så bra som det blir när det kommer till interaktivt, kreativt spel. Vi utforskar rock, funk, country, jazz och fri musik och har en fantastisk tid till att göra det”. Han är exalterad över detta samarbete.

Förutom allt skönt meditativt tung gung tar jag även med mig kontrabasistens inlevelsefulla improvisation som kommer efter halva konserten. Jag minns även pianistens improvisationer som levandegör och ger kropp till den moderna frijazzen. Att också trummisens sångröst i rock-inslagen håller så väl kom som en glad överraskning.

Sammantaget gavs här prov på ett sällsynt tajt samspel, ett sådant jag förmodar frodas bara ”over there” på klubbarna i New York, ”huvudstaden” för jazzens utveckling. Det ligger en stolthet i att Sverige och Fasching har en så lång tradition av musikaliska samarbeten med artister från dessa trakter.

Pernilla Wiechel (foto Leo Ahmed)

Arkiverad under: Musik, Scen, Toppnytt Taggad som: Fasching, Frijazz, Jazz, Scofield

27-29 juli är det gatuteaterdagar i Halmstad

22 juli, 2022 by Redaktionen

Internationella gatuteaterdagarna i Halmstad är Sveriges största fest i sitt slag och tar kulturen från salongerna, ut till mannen och kvinnan på gatan. Och nu är det dags! 27-29 juli bjuder gatuteaterdagarna alla som befinner sig i eller kommer till Halmstad, på ledande toppartister — bland annat från Italien och Spanien. Medan de finska stjärnorna i Arctic Ensemble och katalanska Tombs Creatures kommer med blixtrande toppföreställningar till Parken vid teatern, berättar ett pressmeddelande:

Under de internationella gatuteaterdagarna 27-29 juli kommer ett fantastiskt gäng till Halmstad: Italienska Il Teatro Viaggiante, spanska Emiliano Sanchez Alessi, italiensk-danska Vali Theatre Lab, katalanska Tombs Creatures, grekiska Tiganites Meres, finska Arctic Ensemble, danska Dansk Rakkerpak (bilden nedan) samt internationella Festivalorkestern.

När så Örjans vall i år fyller 100 vill festivalchef Ulf Andersson gärna visa fram sina magnifika fotbollskunskaper och arrangerar torsdagen den 28 juli en minnespromenad kring fotbollen och livet, samt en i högsta grad kampfylld (och måhända krampfylld?) stadsmatch mellan veteranlagen Hårda gänget (Halmia) och Hösäckarna (Halmstads BK).

Mer info och hela programmet dag för dag: internationellagatuteaterfestivalen.se

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Gatuteater, Gatuteaterfestival, Halmstad

George Petrou som dirigent och regissör med Vivaldis ”Il Giustino” på Drottningholms slottsteater

21 juli, 2022 by Redaktionen

Foto: Sören Vilks

Det är som en festmåltid med utsökta ingredienser: Den 6 augusti debuterar den grekiske dirigenten och regissören George Petrou på Drottningholms slottsteater. Antonio Vivaldis opera ”Il Giustino” kommer att sättas upp i den av Unescos världsarvslistade historiska miljö med en internationell stjärnbesättning. Ytterligare föreställningar kommer att äga rum mellan den 8 och 20 augusti, berättar ett pressmeddelande:

”Il Giustino” var en av Vivaldis största operasuccéer och den första Vivaldi-operan som kommer att iscensättas i Sverige. Drottningholms Slottsteater erbjuder en speciell miljö för bonden Giustinos prövningar och svårigheter, innan han blev den bysantinske kejsarens medhärskare: Byggnaden har inte bara bevarats i sitt ursprungliga skick, utan hela teatermaskineriet är kvar i samma skick som när det byggdes 1766 och drivs med muskelkraft. Lovande förutsättningar för Vivaldis opera, som ger alla typer av teatermagi på scenen, inklusive ett spöke, ett sjöodjur och spektakulära scenförändringar. George Petrou ger scenhandlingen en särskild hänvisning till miljön:

”När jag först kom in på Drottningholms Slottsteater blev jag överväldigad av platsens historia. Det stolta förflutna är närvarande i varje hörn av teatern. Gustav III:s anda, som i Sverige kallas ”teaterkungen”, är mycket påtaglig. (…) Inspirerade av Gustav III:s sprudlande personlighet bestämde vi oss för att flytta handlingen i vår ”Giustino” till gustaviansk tid. Vi skapar en fiktiv barockfantasi och ger Drottningholmsteatern en roll som ”följeslagare” i kungens dagliga liv. Alla inslag av 1700-talets hovliv återfinns i Vivaldis opera: Ambitioner, intriger, kärlek, sex, politik, krig, svartsjuka och massor av rokoko. Allt sker på denna unika teater som överför sin magi till människors liv.”

George Petrou, internationellt känd som Grammy-nominerad och vinnare av ECHO Klassik-priset, är en av de ledande specialisterna på barockoperor. Han är verksam både som dirigent och regissör. Sedan 2022 har han varit konstnärlig ledare för Göttingen International Handel Festival och hans uppsättning av Händels ”Cesare in Egitto” har fått ett entusiastiskt internationellt mottagande. Dessutom är han chef för den Atenbaserade orkestern Armonia Atenea. Framtida höjdpunkter inkluderar produktioner på Oper Köln, Rossini Opera Festival i Pesaro, Oper Zürich, Komische Oper Berlin och konsertframträdanden på La Scala Milano, Teatro la Fenice Venedig, Concertgebouw Amsterdam, Theater an der Wien. Han är inte heller någon främling i Sverige: År 2015 dirigerade han Händels ”Serse” på Kungliga Operan i Stockholm.

För Drottningholms uppsättning av ”Giustino” har George Petrou samlat en imponerande sångarbesättning bestående av internationella stjärnor på barockscenen som till exempel Yuri Mynenko, Raffaele Pe och Juan Sancho, tillsammans med de framstående unga svenska sångerskorna Johanna Wallroth och Sofie Asplund. Han kommer att dirigera Drottningholmsteaterns orkester på tidstypiska instrument, med Vivaldis rika instrumentering inklusive en sällsynt psalteri. Det som Frankfurter Allgemeine Zeitung skrev om ”Cesare in Egitto” verkar gälla även här: ”Det som utmärker Petrous musicerande (…) kan också upplevas på scenen: En livlig inställning, en balans mellan detaljrikedom och ett brett andetag, och slutligen en glädje över stilistisk frihet.

Antonio Vivaldi (1678-1741)
Il Giustino (1724)
Drottningholms Slottsteater
Premiär: lördag 06 augusti 2022

Dirigent | George Petrou
Regi | George Petrou
Kostum och scenografi | Paris Mexis
Ljus | Stella Kaltsou
Mask och peruk | Rebecka Andersson

Medverkande:
Anastasio | Raffaele Pe
Arianna | Sofie Asplund
Giustino | Yuriy Mynenko
Leocasta | Johanna Wallroth
Vitaliano | Juan Sancho
Andronico | Linnea Andreassen
Amanzio | Federico Fiorio
Polidarte | Jihan Shin
Fortuna, Spöket | Elin Skorup
Dansare | Stacey Aung, Pontus Sundset
Statister | Felix Hägg, Ruben Lundström, Mawlawi Rahem

Arkiverad under: Opera, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 397
  • Sida 398
  • Sida 399
  • Sida 400
  • Sida 401
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in