• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: The Princess – omskakande, griper tag i mig

9 augusti, 2022 by Rosemari Södergren

Filmrecension:The Princess
Betyg 4
Svensk biopremiär 12 augusti 2022
Regi Ed Perkins
Medverkande Prinsessan Diana (arkiv), prins Charles (arkiv), drottning Elizabeth II (arkiv) m fl.

En drabbande dokumentär om prinsessan Diana, ihop-klippt med arkivmaterial. Filmen visar inte bara hur den brittiska monarkin lät henne må dåligt utan att få hjälp, det är också en film som skildrar det brittiska folkets relation till monarkin, på gott och ont.

Hur illa behandlad prinsessan Diana var av prins Charles och det brittiska hovet, det har berättats tidigare, bland annat mycket träffande i tv-serien The Crown. Men nu griper det tag i mig som tittare ännu mer då hela filmen är uppbyggd på verkligt material. Ibland är det väldigt små rörelser med prins Charles ögon eller mungipa som avslöjar att han ljuger. Närbilder på prinsessan Dianas ansikte är ofta oerhört talande. Allt blir så mycket starkare och rakt på när det är dokumentärt. Ändå låter regissören olika röster komma till tals, både de är för monarkin och de som är emot. Också röster som är kritiska till prinsessan Diana hörs i filmen liksom många av de som älskade henne.

Diana gifte sig med prins Charles när hon var 19 år och han var då tolv år äldre. Skillnaden i ålder kan ha varit ett problem i äktenskapet, men det stora problemet måste ha varit att prins Charles redan hade mött sitt livs kärlek, Camilla Parker-Bowles, som hovet förbjöd honom att gifta sig med. Camilla Parker-Bowles var redan gift och en brittisk tronföljare eller kung fick inte gifta sig med någon som var frånskild. Men prins Charles höll en nära kontakt med denna kvinna också då han var gift med prinsessan Diana och det mesta pekar på att de hade en kärleksrelation hela tiden. 2005 fick prins Charles till slut ändå gifta sig med Camilla Parker-Bowles, åtta år efter att prinsessan Diana dött.

En stor del av filmklippen har aldrig tidigare visats. Klipp som visar en närhet mellan publiken och Diana och kameran vänds också tillbaka på folket. Hon var populär och filmklipp visar henne som engagerad och intresserad av människor och deras öden. Hon blev kanske för populär för att passa prins Charles och det brittiska hovet. På USA-besök blev hon hyllad av presidenter och Hollywood-skådespelare och hon blev uppbjuden att dansa med John Travolta. Förmodligen var den brittiska monarkin inte mogen för en så populär prinsessa. Att prins Charles var avundsjuk syns tydligt på en del filmklipp. Fast det största problemet för deras äktenskap var nog inte att prinsessan Diana var så populär och så ungdomligt impulsiv. Det största problemet var säkert prinsens fortsatta kärlekshistoria med Camilla Parker-Bowles.

För varenda en som är intresserad av kungahus och det brittiska i synnerhet måste absolut se denna dokument. Den är omskakande även om det mesta är känt sedan tidigare blir det så mycket tydligare med dessa filmklipp från verkligheten utan skådespelare.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Teaterkritik Taggad som: Filmkritik, Filmkritiker, Filmrecension, Kungahus, Prinsessan Diana

Konsertrecension: Lisa Ekdahl spritter av glädje på Tyrolen

9 augusti, 2022 by Gästskribenter

Artist: Lisa Ekdahl med band
Plats: Tyrolen i Blädinge
Datum: 29 juli 2022
Tid: 1h35m
Betyg: 4

Foto: Maria Laakso Åman

Tyrolen är en absolut fantastisk plats för konserter i det här lite mindre formatet. Cirka 400 betalande gäster, sittande publik fick plats inne på rotundan, den gamla dansbanan. Stämningen är verkligen på topp när Lisa och bandet kommer in på den vackra lilla scenen. Handklapp, fotstamp och allmän allsång redan från början. Den sköna jazzmusiken som bandet levererar är absolut outstanding. Musikaliskt hantverk av högsta klass. Lisa Ekdahl är en svensk jazzdrottning med en karriär som nu spänner över snart trettio år och eftersom hon inte är mer än 51 år, fyller just dagen för konserten, så hoppas jag på många många år till med Ekdahl och hennes tänkvärda visor, framförda med ackuratess.

Foto: Maria Laakso Åman

Det var riktigt härligt att höra låtar från hela den breda spännvidden hon har under sin karriär. Klassiker från hennes egna tidiga skivor på svenska, låtar från hennes samarbete med Sebastian Poe, andra låtar från hennes skivor på engelska, covers från Så mycket bättre och från senaste albumet Grand songs och så en del nytt på svenska igen. Lisa Ekdahl håller mycket hög klass på allt det hon gjort och gör. Ser du att hon kommer till något ställe i din närhet: köp biljett och gå dit!

Alla dessa fina ord om konserten till trots så snubblar femman ned och blir en fyra (kanske 4,7)men det beror inte på bandet, det beror inte på Lisa Ekdahl och det beror inte på framförandet. Det handlar om publiken. Publiken är nästan lika viktiga som artisterna på en konsert och för mig har det blivit svårare och svårare att gå på konsert med fulländad glädje för det finns alltid ett tjog underliga människor som gladeligen betalar 500, 600, 700 eller mer för att sedan sitta eller ställa sig långt fram och skrikprata så de förstör för mängder med folk runt omkring sig. En del kan inte ens förmå sig att fatta att de stör, förstör trots att ordningsvakterna går fram och säger till dem både två och tre gånger. Jag förstår kanske på någon nivå att de inte kan släpa ut dem från spelplatsen när de ”bara är glada och skrattar”. Men alla andra som betalat 500, 600, 700 eller mer för att få en konsertupplevelse då? Ska de bara stå ut med att gubbkärringar av båda de vanligaste könen är mer intresserade av sig själva, sin gräsklippare och senaste semesterresan, än vad konstnärerna på scenen förmedlar?

Foto: Maria Laakso Åman

Slut på gnällspalten.

Avslutningen på konserten blev lite extra. Efter den låt som avslutat alla hennes konserter i sommar, Vem vet? tog publiken spontant upp och sjöng för födelsedagsbarnet och det gick inte att ta miste på hennes förtjusning. Då fick vi ytterligare en låt, men jag kan faktiskt inte för mitt liv minnas vilken det blev, men jag tror det var ”Öppna ditt fönster” som fick avsluta.

Foto: Maria Laakso Åman

Arkiverad under: Musik, Recension, Scen, Toppnytt

Konsertrecension: Lars Winnerbäck intog Kalmar

9 augusti, 2022 by Gästskribenter

Foto: Maria Laakso Åman

Artist: Lars Winnerbäck med band
Datum: 4 augusti 2022
Plats: Fredrikskans IP
Speltid: 2h20m
Betyg: 5

Foto: Maria Laakso Åman

Det har hunnit gå några dagar sedan konserten i Kalmar men jag är fortfarande uppslukad av upplevelsen. Inramningen var minst sagt lite annorlunda. Fredrikskans ligger omgivet av byggplatser och lyftkranarna som ramar in arenan ger en skön industriell känsla åt spelplatsen. Den södra läktaren var avstängd men norra var öppen för den som ville gå dit och sätta sig. Några hundra besökare valde det alternativet. Resten gjorde sitt bästa för att trycka in sig på den 30 meter långa delen från scenen till staketet som stängslade in alkoholförsäljningen. Den ytan var nog bortåt 60 meter lång, och förstås hela fotbollsplanens bredd. Det var väldigt skönt för andra konsertbesökare, att de som ville fokusera på alkohol och småprat kunde hållas en bra bit bort ifrån oss som vill stå vid kravallstaketet framme vid scenen.

Foto: Maria Laakso Åman

Kärleken som strömmar mot bandet när de äntrar scenen på utsatt tid är stark, nästan så man skulle kunnat känna den i luften om sånt gick. Men jag tror Lars Winnerbäck och bandet upplevde sig varmt välkomnade till Kalmar. De tackade för det välkomnandet med att genomföra en fullpoängare till konsert. Det var glada miner, sköna skratt och uttryck av genuin och varm tacksamhet från musikerna till publiken och tillbaka under hela kvällen.

En handfull låtar från den senaste skivan spelades men det märktes att Winnerbäcks publik är uppdaterad och har lärt sig texterna. Allsång i var och varannan låt, givetvis och av förklarliga skäl, starkast och ihärdigast i de verkliga klassikerna.

Foto: Maria Laakso Åman

Konsertens inledande del var textmässigt vass och tydligt samhällskritisk på ett sätt som jag tycker är viktigt ännu. Efter Hjärter Dams sista sång, med Winnerbäck ensam på scen med akustisk gitarr vrids spelningen till en lustfylld resa där låt på låt lyfts fram som på en eriksgata genom landet på granit och morän. Björn Afzelius skrev i låten Odyssevs: ”En lyckad afton kan det bli rena förbrödringen” och det är vad vi får uppleva på Kalmar FF:s gamla hemmaplan. Förbrödring, försystring, kärlek, glädje och ännu mer glädje.

Vi är några tusen lyckliga själar som vandrar den långa, väldigt långa, vägen förbi byggarbetsplatserna ned mot centrum efter konserten. Lugnt och tryggt går vi meter för meter, jag tror alla har ett nästan fånigt leende på läpparna. En del sjunger på låtar som fastnat extra mycket. Ingen visar minsta tendens till dåligt humör trots den långa trånga vandringen. För hur skulle man kunna vara vresig efter en sådan lycksaliggörande konsert?

Foto: Maria Laakso Åman

Låtlista i Kalmar
Älvens industrier
Själ och hjärta
Dom tomma stegen
Sen du var här
Min älskling har ett hjärta av snö
Vem som helst blues
Skjutna stad
Blåser bort
Utkast till ett brev
Hjärter Dams sista sång
En tätort på en slätt
Lågsäsong
Åt samma håll
Granit och morän
Om du lämnade mig nu
Elegi
Hugger i sten
För dig
Söndermarken
Extranummer:
Tror jag hittar hem
Elden
Extranummer 2:
När hjulen rullar
Kom ihåg mig

Foto: Maria Laakso Åman
Foto: Maria Laakso Åman
Foto: Maria Laakso Åman

Några rader om det fantastiska bandet han har med sig måste också sägas. Jerker Odelholm på bas, Carl Ekerstam på gitarr, Tomas Hallonsten på klaviatur och trumpet, Therese Johansson på gitarr och sång samt den makalösa trummisen Jonna Löfgren utgör ett så tajt och välspelande band som en artist kan önska. Se dem om du får chansen i sommar. Det är några spelningar kvar innan hösten kommer.

10 augusti i Uppsala, 12/8 i Kristianstad, 13/8 Huskvarna, 19 augusti i Oslo, 20/8 i Lillehammer, 26 augusti på Zinkensdamm i Stockholm och avslutningen den 27/8 i Linköping.
Biljetter hittar du här.

Arkiverad under: Musik, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Playground – en skrämmande skildring av skolgården ur barnens perspektiv

7 augusti, 2022 by Rosemari Södergren

Playground
Betyg 4
Svensk biopremiär 26 augusti 2022
Regi Laura Wandel

Playground är en skildring av barndomens mörka sidor och visar hur hemska barn kan vara emot varandra utan att vuxna ser eller förstår ett dugg av vad som pågår. Det gör ont i magen när jag ser hur blinda och oförstående de vuxna kan vara. Det blir extra starkt då allt är filmat ur barnens perspektiv med kameran på barnens höjd. Vi ser vilka vuxna som ens orkar böja sig ned och möta barnen där de är och vilka som bara gormar uppifrån. Playground är en skrämmande skildring av skolgården ur barnens perspektiv.

Vi får följa sjuåriga Nora som slits motvilligt ur sin pappas famn vid grindarna till skolan där hon nu ska börja. Hon ska börja skolan och kommer dit tillsammans med sin äldre bror Abel. Nora gråter och vill inte alls börja i skolan och hon söker upp sin bror för att få vara med honom på rasterna. Men han knuffar bort henne. Ganska snart inser både Nora och vi som tittar på filmen att Abel är mobbad. Han är inte bara retad utan blir slagen och doppad med huvudet i toalettstol och slängs bland sopor. Nora måste lära sig de sociala koder som hjälper bland barnen. Det är en tuff värld för barn. I periferin anas en och annan vuxen men nere i Noras ögonhöjd är det barnens granithårda spelregler som gäller.

Ibland är Nora väldigt sur och jag blir förskräckt över att hon inte vågar berätta för de vuxna. Jag vet inte hur det är i skolor nu för tiden. Så här hård mobbning med våld förekom inte i den skola där jag gick men däremot blev många retade. Det kunde göra ont också men detta våld som förekommer i filmen är ändå mycket värre. Det gör ont att se och jag hoppas att filmen ses av alla som arbetar med barn och att den kan få igång samtal om barnens tillvaro i skolan.

Det är så hemskt att barnen så sällan kan prata om vad som händer med de vuxna, att de inte kan förklara vad som händer och att ingen vuxen verkar vilja försöka ta reda på vad som händer och varför. Inte att undra på att världen är full av vuxna som struntar i andra och att det blir krig och klimatförstörelse, när barn växer upp under sådana hemska situationer och sedan blir vuxna.

Filmens regissör, Laura Wandel, är född 1984 i Bryssel. Playground . Den tog fem år att göra. Laura Wandel tillbringade mycket tid på skolgårdar och över 200 barn provfilmades innan hon hittade rätt. I ett pressutskick berättar hon:
– Barnen fick inget manus. Tillsammans med en speciallärare arbetade vi fram en metod där barnen presenterades för en situation och tillsammans kom vi framåt med scenerna. På så vis kunde de bidra med sina egna tankar och erfarenheter. Jag vet till exempel ingenting om TikTok. Det kom helt från barnen.
Att hela tiden hålla kameran på barnens nivå gör att de vuxna ofta bara syns från midjan och ner.
– Men när de böjer sig ner till barnens nivå, då vet vi att de anstränger sig för att verkligen lyssna.

Playground, som var Belgiens Oscarsnominering 2022, vann Kritikerpriset i Cannes 2021 och vann Dragon Award Best International Film på Göteborg Filmfestival 2022.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Barnens perspektiv, Filmkritik, Filmkritiker, Filmrecension, mobbning

Sverigepremiär för klimatsmart föreställning på världsturné på Dramaten

4 augusti, 2022 by Redaktionen

En pjäs för de levande i en döende värld. Foto: Klara G.

En pjäs för de levande i en döende värld (A Play for the Living in a Time of Extinction) är en monolog av den amerikanska ekofeministen Miranda Rose Hall, om vårt ansvar att motverka det sjätte massutdöendet. Pjäsen sätts upp i fjorton länder i samma konstnärliga koncept, utvecklat av den brittiska regissören Katie Mitchell. Sverigepremiär den 20 augusti på Tornrummet på Dramaten.

Ett pressmeddelande berättar:
–Jag vill att folk skall vara lite småförbannade när de lämnar salongen. Men med en stark känsla av att vi inte är ensamma på jorden, säger Malin Stenberg, som regisserar Dramatens uppsättning.

Pjäsen handlar om Naomi, spelad av Helmon Solomon, som är dramaturg i en teatergrupp som hastigt tvingats ställa in kvällens föreställning. Hon är ensam kvar på teatern och tar själv plats på scenen för att gå igenom jordens historia från The big bang och fram till, som det verkar, det sjätte massutdöendet. Hur livet på jorden håller på att rinna oss ur händerna.

Den brittiska regissören Katie Mitchell har skapat ett konstnärligt koncept där pjäsen turnerar i form av ett manus som iscensätts av lokala regissörer och skådespelare på fjorton scener över hela världen. För att minimera klimatavtrycket genererar cyklister, från cykelklubben CK Valhall, all energi till föreställningarna på scenen.

–Det har varit väldigt roligt men mycket svårare än jag trodde att jobba utifrån ett koncept med fasta mallar. Man kan säga att vi fått en verktygslåda med bland annat ritningar på scenografin, förslag till projektioner och ljudläggning och med markeringar i manus för anpassning till vilka klimatfrågor som är aktuella i Sverige. Men jag har också haft stor frihet att ändra och lägga till, vilket jag också gjort, berättar Malin Stenberg.

Miranda Rose Hall är en amerikansk dramatiker och författare verksam i New York. Hon har skrivit ett flertal pjäser som spelats i USA och Europa och erhållit flera priser, bland annat Steinberg Distinguished Playwright Award.

En pjäs för de levande i en döende värld ingår i det europeiska miljöprojektet S.T.A.G.E.S (Sustainable Theatre Alliance for a Green Environmental Shift), ett europeiskt samarbete som går ut på att turnera produktioner utan att resa eller transportera något. Dessutom genomför alla deltagande scener olika utvecklingsprojekt i samarbete med forskare, universitet och publik för att kunna arbeta mer hållbart i hela produktionskedjan. Projektet pågår till 2025 och koordineras av Théâtre de Liège i Belgien.

Medverkande teatrar:
Croatian National Theatre in Zagreb, Kroatien
Kungliga Dramatiska Teatern, Stockholm, Sverige
European Theatre Convention, Berlin, Tyskland
Lithuanian National Drama Theatre, Vilnius, Litauen
MC93 – Maison de la Culture de Seine-Saint-Denis, Frankrike
National Theater & Concert Hall, Taipei, Taiwan
NTGent, Belgien
Piccolo Teatro di Milano –Teatro d’Europa, Italien
Riga Technical University – University of Latvia, Lettland
Slovene National Theatre Maribor, Slovenien
Théâtre de Liège, Belgien
Théâtre Vidy Lausanne, Schweiz
Teatro Nacional D. Maria II, Lissabon, Portugal
Trafó – House of Contemporary Arts, Budapest, Ungern

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Dramaten, Klimatfrågan

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 394
  • Sida 395
  • Sida 396
  • Sida 397
  • Sida 398
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in