• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Musikrecension: Mando Diao, Infruset – Själens skrubbsår – Med värme framförd skönsång i storslaget arrangemang, Malmö Live Konserthus

16 november, 2022 by Pernilla Wiechel


 
 
(Foto: Nils Bergendal, Pernilla Wiechel)
Plats: Malmö Live Konserthus
Tid: 13 nov 2022, (speltider kvar 16, 17, 18, 19 nov)
Medverkande: Malmö SymfoniOrkester, Björn Dixgård, Arja Sajonmaa, Jacqline Moss, Milton felländer, Ida Frost, Carolinae Damkör med vänner
Manus: Björn Dixgård och Moqi Simon Trolin
Regi: Moqi Simon Trolin
Scenografi/Kostym/Bild: Eilev Skonnarmo
Dirigent: Daniela Musca
Körledare Ulrika Emanuelsson
Konsertmästare: Malin Nyström
Piano: Daniel Haglund
Repetitör: Johan Bergman
Arrangörer: Karl-Johan Ankarblom, Peter Danemo, Ulrika Emanuelsson, Lina Nyberg, Calle Rasmusson och Ann-Sofi Söderqvist.
Musikalisk samordning Calle Rasmusson.
Visuellt koncept + Copy: Birde & Frankel
Producenter: Anna Modéer Wiking och Kristoffer Miselli
 
Själens Skrubbsår – ett av de mer kända musikstyckena under kvällen – och ett av de fyra verken komponerade av sångaren Björn Dixgårds mor och far – är också temat för denna helaftonsföreställning som går melankolins och den nordiska nostalgins tecken. Denna av pandemin uppskjutna imponerande och påkostade konsert får äntligen uppföras – initierad och sedan länge planerad av Björn Dixgård (sångaren i Mando Diao) och hans agent Carlos Barth. Involverade är Malmö SymfoniOrkester, scenarbetare och gästartister från musikal och schlager, inkluderat ett känt namn som Arja Sajonmaa. Hos publiken finns nog en förväntan av att få lite tröst denna afton med ett tema som träffar rätt mellan krig och lågkonjunktur. Ett stort dragplåster är även Mando Diaos tolkning av Fröding, som legat länge på Svensktoppen.

Konserten bygger på Mando Diaos två album Infruset (2012) och I solnedgången (2020).  Bitvis är föreställningen (med paus) dramatiserad med iscensatta övergångar mellan de 20 musikstyckena, i ambitiös regi av Moqi Simon Trolin. Tio av verken är baserade på Gustaf Frödings texter och musiken är övervägande komponerad av sångaren Björn Dixgård och Gustaf Norén. Några stycken är tonsatta texter av Karin Boye och Nils Ferlin. I ett stycke är Mikis Teodorakis musikalisk medskapare. Samtliga av de 20 verkens texter finnas att läsa – som tur är – på Malmö Lives hemsida. Inbjudna gästartister är som nämndes Arja Sajonmaa, samt endast 13 år gamla musikalartisten Milton Felländer och 24:a åriga Idol-finalisten Jacqline Moss, vid sidan om en förstärkt Carolinae Damkör. 

Inledningsvis framförs musikstycket Infruset. Björn Dixgård syns sjunga ensam till gitarr på balkongen, belyst i en för övrigt mörklagd lokal. Sjungandes vandrar han ner till scenen och får efter en stund sällskap av cirkusartisten Ida Frost, som nedsänkt från taket är insvept i ett vitt tygstycke. Hon förekommer även senare vitklädd i klänning på en trapets fäst högt uppe i den enorma lokalens tak. Enligt programbladet har mycket arbete lagts ner på scenbilden i syftet att skapa ett nytt konstnärligt rum. Dixgård själv och hans agent Barth har under flera år samarbetat kring den sceniska framställningen.

Vartefter konserten pågår uppstår ändå en fundering kring det egentliga målet med iscensättningen. Dramatiseringen är förmodat avsedd att addera något, kanske en stämning eller en illustration, till det som annars endast blir ett potpurri som vilar på artisternas sånginsatser. Men de första scenerna ter sig röriga och möjligheten att njuta av det alltigenom proffsiga sångframförandet kantas – trots de undersköna musikaliska arrangemangen och artisternas bärande klingande röster (vilket dock hörs i de perfekta ljudupptagningarna som nu finns på Spotify). Formen verkar inte riktigt ge det stöd och de tydliga avgränsningar som behövs för att varje artist ska kunna komma till sin rätt. Positioner och ageranden på scenen dämpar artisternas inlevelse i verken och konkurrerar emellanåt med det storslagna komplexa musikaliska symfoniska arrangemanget. Över lag i första akten förvirrar snarare de små scenerna kring varje melodi – än de stärker de mycket vackra musikaliska arrangemangen. Först när En sångarsaga kommer som femte nummer känns en tydlighet. Dixgårds varma rösts karaktär får utrymme, textuellt ges en tillgänglig refräng, arrangemang mellan sångare och symfoniorkester ger stöd åt varandra och bildar ett konstnärligt uttryck. På samma sätt fungerar också sista stycket, I solnedgången, ur dessa aspekter. 

När stycket Världssamvetet framförs efter paus – till svartvita projicerade bilder på fallna hus och bomber – samlas ändå publiken till gemensam eftertanke. Men därpå följer en del iscensättningar som blir något splittrande. I en bättre fokuserad scenisk och konstnärlig samklang fungerar sedan mot slutet av andra akten, musikstycket Stranden. Här kommer Sajonmaas sång i dialog med cirkuskonstnären Idas agerande och förstärker varandra.

Att delta i ett arrangemang stort som det på Malmö Live och befinna sig i en lokal som känns som två Berwaldhallen ovanpå varandra, kräver sitt lokalsinne och sin app-flinkhet. Förmodat påverkas mina intryck också av att jag satt på balkong. Efteråt förstår jag att en fördel hade varit att i förväg tagit del av de många vackra texterna. Sammantaget känns det ändå värt alla strapatser bara för att få uppleva det två sista verken under kvällen: Själens skrubbsår och Strövtåg, till Hembygden. Björn Dixgård sjunger här med sin karaktäristiska bärande och ömsint varma närvaro, vilket tillsammans med det oerhört mäktiga arrangemanget med Malmö SymfoniOrkester gör allt magnifikt njutbart. Här medverkar också Carolinae Damkör med vänner på ett mycket lyckat sätt. 
 

Arkiverad under: Scen

Thomas Vinterbergs film Jakten sätts upp på Stockholms stadsteater i regi av Eirik Stubø

15 november, 2022 by Redaktionen

Foto: Bengt Wanselius

Thomas Vinterbergs film Jakten sätts upp på Stockholms stadsteater i regi av Eirik Stubø.

Ett pressmeddelande berättar:
Eirik Stubø är tillbaka på Kulturhuset Stadsteatern med en uppsättning baserad på Thomas Vinterbergs och Tobias Lindholms film Jakten från 2012. En intensiv psykologisk thriller om lögn, sanning och förlåtelse.

I huvudrollen som Lucas ser vi Erik Ehn. I övriga roller återfinns bland andra Tova Magnusson, Björn Mosten, Johannes Kuhnke, Sofia Ledarp, Henrik Norlén, Philip Zandén, Lisette T Pagler och Natalie Minnevik.
– Vi människor vill helst av allt söka tryggheten i gruppen, så mycket att vi även låter den komma före sanningen. Den här pjäsen gräver i hur en lögn kan växa till en sanning. Om hur det påverkar familjer, vänner och kollegor, även när lögnen är avslöjad, säger Eirik Stubø.

Jakten baseras på Thomas Vinterbergs och Tobias Lindholms film som hade premiär på filmfestivalen i Cannes 2012, där den vann flera priser.

I Eirik Stubøs version skapas en intensiv föreställning som utforskar våra mänskliga beteenden och relationer. Han satte senast upp Tiden är vårt hem på Stora scenen som blev en kritiker- och publiksuccé med nypremiär i mars 2023.

Pjäsen har premiär på Kulturhuset Stadsteatern den 2 december.
Av: Thomas Vinterberg och Tobias Lindholm
Översättning: Marie Lundquist
Bearbetning: Cecilia Ölveczky och Eirik Stubø
Regi: Eirik Stubø
Scenografi och kostym: Erlend Birkeland
Ljus: Ellen Ruge
Mask: Johanna Ruben
Video: Annie Tådne
Medverkande: Erik Ehn, Björn Mosten, Johannes Kuhnke, Sofia Ledarp, Tova Magnusson, Natalie Minnevik, Henrik Norlén, Lisette T Pagler, Philip Zandén, Tove Edfeldt, Estrid Briggert-Tåje, Idun Djupsjö, Lise Wulff, Matheo Lindberg Vivien, Melvin Thun, Malcolm Zerpe, Valentin Nilsson, Leopold Lilja och Elwis Krentzel.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

Filmrecension: Skolan vid världens ände – en film som värmer hjärtat

13 november, 2022 by Rosemari Södergren

Skolan vid världens ände
Betyg 4
Svensk biopremiär 18 november 2022
Regi Pawo Choyning Dorji

En hänförande berättelse från kungadömet Bhutan som är Oscarnominerad. Bhutan ligger inklämt mellan Kina och Indien och har omkring 750.000 invånare. Filmen var nominerad som Bästa internationella film 2022. Vann gjorde visserligen den japanska Drive My Cars men för Bhutans filmvärld var nomineringen en stor framgång. Det var första gången hittills som en film från Bhutan nominerades.

Filmen handlar om en ung man, Ugyen Dorji, som jobbar som lärare men som drömmer om att bli försörja sig som popsångare. Han har en fin sångröst. Han trivs inte alls med att jobba som lärare. Han slarvar och är ute på krogen med kompisar och försover sig och missköter sitt arbete. I Bhutan har lärare avtal med staten på fem år. Han vill helst sluta som lärare och åka till Australien för att försöka slå igenom som popartist. Men skolans chef vägrar ge honom ledigt och ger honom ett ultimatum: – ta jobb som lärare i Lunana, annars åker du ut. Att bli utkastad innan de fem åren gått är mycket dåligt för karriären och han kan troligen också bli återbetalningsskyldig för sin utbildning. Han har inget val utan måste ta jobbet i Lungan.

Lunana ligger långt bort från huvudstaden och vägen ditt kräver en åtta dagars stenhård vandring uppför bergen. Skolan i Lunana är inte bara den mest avlägsna skolan i Bhutan – det är den mest avlägsna i hela världen. I Lunana finns inga butiker, inga telefoner, i stort sett inget internet. Och där är kallt, kallt. Ugyen möter en miljö som skiljer sig radikalt från hans storstadsliv. Den är en riktig kulturkrock.

Naturligtvis har filmen vackra vyer från Bhutan, speciellt från vandringen till Lunana men dess stora styrka är att vi får fascinerande inblick i ett land dit inte många av oss har varit eller kommer att besöka. Vi får se hur människor lever i ett land som styrs av ett buddhistiskt kungadöme och vi får möta människor bor så isolerat och som längtar efter att deras barn ska kunna få utbildning. En film som ger insikt i olika slags liv, en film som värmer hjärtat.

Kulturkrock mellan den nya och gamla världen möts i denna oerhört charmiga, ömsinta och tänkvärda film som värmer mer än om man ställer in en yak i biografen!

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Bhutan, Filmkritik, Filmrecension

Filmrecension: Beautiful Beings – om andlighet som styrka för ungdomar

13 november, 2022 by Rosemari Södergren

Beautiful Beings
Betyg 3
Svensk biopremiär 25 november 2022
Visas på Stockholms filmfestival
Regi Guðmundur Arnar Guðmundsson

Kan andlighet, öppenhet för krafter utanför våra sinnen, ge ungdomar i kriminella miljöer kraft att bryta med våld? Det är temat i den isländska regissören Guðmundur Arnar Guðmundssons coming to age-skildring Beautiful Beings, som är en av de filmer som tävlar på Stockholms filmfestival

Huvudpersonen, Addi, är en tonåring som bor i ett av Reykjaviks utsatta områden. Han bor tillsammans med sin mamma och lillasyster. Mamman är intresserad av andlighet. Hon har sanndrömmar och i en scenbild ser vi henne tolka tarotkort. När Addi var liten gick han på ett dagis som drevs av en andlig grupp. Nu är Addi tonåring och det är tufft att vara ung i det området. Där är mycket våld mellan unga män och mycket droger och mycket alkohol. Addi spelar av Birgir Dagur Bjarkason, som är mycket trovärdig i sin roll och har en slående utstrålning. Jag tror han kan bli en isländsk internationellt känd skådespelare.

Addi har också andliga gåvor, liksom mamman, men det vill han inte erkänna för mamman. Han vill vara tuff som de andra. Men han har något inom sig som gör att han börjar känna efter vad som är rätt och fel. Addi tar initiativ till att han och hans kompisgäng ska börja umgås med Balli, en av de som är mest brutalt mobbade.

Sakta växer en vänskap fram mellan Addi, hans vänner och Balli. Sakta börjar Balli växa och vågar mer, Ballis svaga jagkänsla börjar växa och han är inte lika rädd i alla situationer längre.

Det är ett oerhört våldsamt och kriminellt belastat område, både med ungdomsgäng och många trasiga familjer med våldsamma, brutala män. En av de mest våldsamma tonåringarna i Addis gäng, Konni, har en hemlighet: han är livrädd för sin våldsamma pappa. En dag kommer Ballis pappa hem från fängelset. Han visar sig också vara oregerligt våldsam.

Addis intuition växer och han får fler clairvoyanta syner som han till och med delar med sig av till vännerna samtidigt som de ställs inför flera utmaningar med bråk mellan olika gäng. Där är vilda fester med livsfarliga droger och mycket slagsmål.

Det är skrämmande att se ungdomarnas liv med brutalitet, våld, narkotika och alkohol. Addi tycks vara den ende som vågar stå för vad han tänker och vem han är. Hur långt räcker det? Ja det är den frågan filmen ställer och som jag tror att publiken funderar vidare på efter att ha sett Beautiful Beings.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Teaterkritik: Tschandala/Tattaren på Strindbergs Intima teater – en teaterkonstruktion om det osynliga folket

12 november, 2022 by Rosemari Södergren

Foto: Per Bolkert

Tschandala/Tattare
Text Lindy Larsson, Stefan Forss och AUGUST STRINDBERG
Textil/kosty Delaine Le Bas
Kostymdesign Stefan Forss
Ljud och ljus Gustave Lund
Musik och arrangemang Bon Bon Band
Premiär på Strindbergs Intima Teater, Stockholm, 11 november 2022

En mycket personlig berättelse av en stor artist om sitt liv, om sin upplevelse av att tillhöra romani, ett folk som i bästa fall varit osynligt, utan någon skriven historia, utan att räknats med i det svenska samhället men också förtryckts på olika sätt. Lindy Larsson tillhör det svenska romanifolket som funnits i Sverige sedan 1500-talet men aldrig räknats med och fått tillhöra samhället utan tvärtom utsatts för förtryck och spott och spe. Han iscensätter detta med humor, skärpa, massor av musik och stor närvaro.

Barn från romanifolket har i Sverige omhändertagits och placerats på barnhem och i fosterhem, vuxna har steriliserats och välkända politiker och andra kulturpersonligheter har uttalat sig mycket negativt om detta folk. Lindy Larsson läser upp ett uttalande av Alva Myrdal där hon säger att detta folkslag måste försvinna. Han läser också flera avsnitt ur August Strindbergs kortroman Tschandala som skildrar en svensk, vit man, en lärare som hyr bostad  i ett slott ägt av en person som Strindberg kallar tattare. Romanen bygger på Nietshces övermänniskoideal och vill visa att den vita svensken, ariern, är överlägsen på alla sätt i förhållande till tattaren.

Föreställningen består både av berättelse av Lindy Larsson och mycket musik med bandet Bon Bon Band och delar då Lindy läser ur Strindbergs roman Tschandala. Det är en dramatiserad föreläsning med mycket musik. Lindy Larsson ger en röst åt resandefolket och synliggör en blind fläck i vår svenska historia. Om det inte vore för att bandet är så imponerande skickliga och Lindy Larsson är en otroligt duktig och erfaren artist skulle det kunna blivit en rätt föreläsning. Nu blir det tvärtom: starkt och berörande, både sorgesamt och med hopp, humor och medkänsla och ändå skarpt och mycket tydligt. Han kallar det själv för – en ROMANIrekonstruktion av en förlorad identitet.
Denna teaterkonstruktion med musik, talar till mig på många plan men jag skulle gärna se att den kan inspirera Lindy Larsson till att skriva ett drama. Det skulle vara berörande att på scen uppleva berättelsen om hans morfars mostrar och hans pappa, kanske till och med med lite fantasyinslag att Strindberg får möta dem.

Musiken är värd ett eget kapitel. Bon Bon Band är så bra med instrumenten och med sången. Abbas Waterloo kunde de bara spela några strofer ur, på grund av Abbas copyright, men tänk om Abba kunde skänka rättigheterna till bandet för just den låten. Den skulle vara alldeles underbar i deras version.

Föreställningen är Lindy Larssons upplevelse, hans röst, tankar och känslor kring att växa upp som romani. Att folkgrupper förtrycks tillhör, sorgligt nog, mer regel än undantag i världen. Samma förtryck har romanifolket utsatts för i de flesta europeiska länder. Förtryck av folk är aldrig rätt. Men frågorna är inte alltid helt lätta. Jag vet inte exakt vad Alva Myrdal menade i sitt uttalande. Det är ett skrämmande uttalande. Jag skulle ändå vilja höra om i vilket sammanhang hon uttalade detta. Jag skulle, utan att ursäkta henne, kunna tänka att vad hon menade var att ett vandrande folk, som helst lever som nomader är svårt att tillgodose i ett industrialiserat samhälle. I Europa och mer och mer i hela världen finns det inte längre plats för folkslag som vill leva på annat sätt än det bofasta kapitalistiska kommersiella sättet. Det är sorgligt. Och det skulle jag gärna se en mer fördjupad diskussion och fundering kring. Jag menar inte att Lindy Larsson skulle behöva göra det. Hans iscensättning av sin och sitt folks situation, historiskt och till idag, är starkt berörande. Och idag lever långt ifrån alla romanifolk som nomader. Många har gått i skola, arbetar och lever som alla andra.

Sverige är långt ifrån ensamt om denna behandling av romanifolk. Runt om i Europa har etablerade kulturpersoner, precis som i Sverige, skrivit och uttalat sig nedlåtande om dessa folkgrupper och deras samhälle har förtryckt romanifolket. Det gör berättelsen ännu mer skrämmande. Runt om i Europa finns det många som kan berätta om liknande upplevelser.

Lite bakgrundsfakta om Lindy Larsson:
Den strålande skådespelaren, sångaren och romaniaktivisten Lindy Larsson rör sig flitigt mellan genrer. Nyss hemkommen från supersuccén ”Slippery Slope” på Maxim Gorki Theater i Berlin har han blivit nominerad av magasinet ”Theater heute” till bästa skådespelare i Tyskland för sin rollinsats. Dokumentären om honom, ”Lindy the return of little light” sändes i Svt KSpecial och har flerfaldigt belönats även den i Berlin.

Wikipedia berättar om romanen Tschandala av Strindberg:
Utgivningsår 1889
Tschandala, fullständigt namn Tschandala: berättelse från 1600-talet, är en historisk novell eller kortroman av August Strindberg, … Det är en berättelse med nietzscheanska drag om en övermänniska och en undermänniska och handlar om den lärde magister Törner och ”tattaren” Jensen som smider ränker mot honom. Ordet ”tschandala” kommer från Nietzsches bok Antikrist och var en mycket låg kast i Indien, med en annan stavning ”chandala”.


Strindberg inspirerades till berättelsen då han med sin familj hyrde lägenhet på 1700-talsslottet Skovlyst i Holte i Danmark maj-september 1888. Där råkade han i konflikt med egendomens förvaltare Ludvig Hansen. Hansen offentliggjorde att Strindberg hade haft samlag med hans halvsyster, den då 16-åriga Martha Magdalene Hansen. Strindberg i sin tur anmälde förvaltaren för stöld, men reste ur landet när han kallades till rättegång. Åtalet lades ner.

Vill du höra mer av Lindy Larsson om sin uppväxt och romanifolket kan du klicka här för att komma till en intervju på SVT Play.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Lindy Larsson, Romani, Strindbergs Intima Teater

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 366
  • Sida 367
  • Sida 368
  • Sida 369
  • Sida 370
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in