• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Odysséen – välgjord på alla plan, men kanske för väl genomförd

15 juli, 2026 by Rosemari Södergren

The Testaments

Odysséen
Betyg 4
Svensk biopremiär 17 juli 2026
Regi Christopher Nolan
I rollerna Matt Damon, Tom Holland, Anne Hathaway, Robert Pattinson, Lupita Nyong’o, Zendaya, Charlize Theron

Det går nog inte att överdriva den betydelse som Odysséen haft på världens, och speciellt västvärldens, dramatik och litteratur. Eposet Odysséen som berättar om krigaren och befälhavaren Odysseus irrfärder och kriget mot Troja är en ofta använd mall för berättelser om äventyrare som skildrats genom ett par tusen år.

Det antas att Odysséen skrevs några årtionden senare än Iliaden, omkring 700 före Kristus. Eposet omfattar ungefär 12.000 verser på daktylisk hexameter och handlar om Odysseus tioåriga irrfärder på väg hem till sin ö Ithaka, där han är kung, efter det likaledes tioåriga trojanska kriget. Kriget mot Troja och där Odysseus och hans män kunde ta sig in i staden genom att gömma sig i en staty på en häst är säkert en av världens mest kända berättelse. Vem han inte hört talas om belägringen av Troja? På många språk har ordet odyssé efter eposet kommit att beteckna en lång upptäcktsfärd, även i bildlig betydelse. Odysséen är ett epos som tillsammans med Iliaden brukar tillskrivas Homeros och därmed skulle vara den äldsta bevarade grekiska och europeiska litteraturen. (Fakta från Wikipedia).

Christopher Nolan filmatisering av Odysséen är vägjord på många plan:
Musik och ljud är mästerligt komponerat och sammansatt av den svenske kompositören Ludwig Göransson.
En lång rad av världens starka och erfarna skådespelare som Matt Damon, Tom Holland, Anne Hathaway, Robert Pattinson, Lupita Nyong’o, Zendaya, Charlize Theron bygger en gedigen grund.
Dramaturgiskt är filmen lika snyggt genomförd som eposet. Handlingen berättas inte kronologiskt, varken i eposet eller i filmen. Odysséen består av 24 sånger och börjar, liksom många antika epos, mitt i handlingen. Tidigare händelser beskrivs genom tillbakablickar eller historieberättande. För att hålla spänningen uppe används parallellhandlingar, tillbakablickar, inskott, perspektiv- och berättarväxlingar.
Fotomässigt är filmen genomarbetad och en njutning för alla cineaster.

Homeros brukar tillskrivas vara författare både till Odysséen och Iliaden som är de äldsta bevarade texterna i den grekiska och europeiska litteraturen. Odysséen antas ha skrivits omkring 700 år före Kristus, några årtionden senare än Iliaden. En del forskare menar att Odysséen består av olika kortare berättelser som samlats ihop och sammanförts, samma tankar som förts fram om sagosamlingar som Bröderna Grimms sagor. Det spelar egentligen ingen roll om en person skrivit Odysséen eller om en redaktör fört ihop flera berättelser, eposet har blivit ett verk som påverkat oändligt många andra berättelser och är en slags urform för västvärldens dramaturgi och litteratur. En modig hjälte som irrar runt och möter utmaningar och efter många år och kamper kommer hem och väl hemma också måste ta uti med en prövning eller strid återfinns i många versioner.

Gestalten Odysseus är inte bara en prototyp för en hjälte. Berättelsen har påverkat såväl religon som filosofi och psykologi. Hans mödor och hans kamp och hans samtal med sina gudar återfinns i många religiösa myter. Odysséen är både dramatik och myt och filosofi. Christopher Nolan har förvaltat eposet med omsorg och respekt, välgjord in i minsta detalj och har skapat en mytisk, episk actionfilm. Jag tycker att filmen är ett måste att se för alla som är intresserade av film och kultur. Men ändå griper den inte helt tag i mig som en helaftonsfilm helst ska göra. Den är utan tvekan sevärd, men kanske är den för perfekt för att riktigt beröra?

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Christopher Nolan, Filmkritik, Filmrecension, The Odyssey

Filmrecension: Vaiana: Live Action, lång och ointressant axelryckning

15 juli, 2026 by Elis Holmström

Vaiana: Live Action

Vaiana: Live Action
Betyg 2
Svensk biopremiär 10 juli 2026
Regi Thomas Kail

Disney besitter ett gränslöst kapital, fokusgrupper som kan jämställas med orakel med tillång till data som låter dem beräkna det mesta, men trots detta tycks bolaget fortfarande inte kunna knäcka formulan då det kommer till att – konsekvent, skapa lyckade ’’live action’’-versioner av sina mest bejublade animerade filmer. Det oscillerar ständigt mellan monstruös framgång, som förra årets Lilo & Stitch, eller ohyggliga klavertramp som Snövit.

Vaiana – eller Moana som den heter, är numera något av en modern Disney-klassiker, men paradoxalt nog är filmen också något av en relik, detta trots sin måttliga ålder på tio år. Filmen kom ut i en tid då mångfald och utforskande av främmande kulturer sågs som något behövligt, positivt och inte det minsta kontroversiellt. Idag är världen en avsevärt mörkare plats där nämnda begrepp jagas med virala drev ledda av världens rikaste man. Vaiana är också något av en engångsföreteelse. Uppföljaren som hade premiär för två år sedan gjorde inte närheten samma avtryck, trots att den hade stora finansiella framgångar. Tyvärr gör inte Vaiana årgång 2026 något för att föra vidare arvet och uppståndelsen från det tioåriga originalet.

Diskussionen om idétorka och gränslös girighet – kring att ständigt göra nyversioner av animerade klassiker, kan pågå in absurdum, men en kanske viktigare diskussion är om det vi faktiskt tvingas se är vatten värt – ordsvits avsedd. I fallet med förra årets Lilo & Stitch och dess regissör Dean Fleischer Camp fanns det en uppenbar kärlek, passion och djup förståelse för originalet. De bästa tolkningar, covers eller adaptioner besitter en närmast manisk insikt gällande källmaterialet. Det handlar inte bara om att kopiera allt ner till cellnivå, utan att förstå vad som måste bevaras men också justeras för att fungera då skådespelare skall gestalta karaktärer som tidigare bara funnits i litterär – eller i detta fallet animerad form.

Regisören Thomas Kail är i grunden en ytterst renommerad teater- och musikalregissör, hans arbete med den obeskrivligt hyllade Hamilton har gjort honom till en Broadwaylegend. Dock syns inget av denna lyster eller kreativa briljans då steget tagits till spelfilm. Ofta kan ovana och nervositet märkas av i vissa aspekter då det görs en förflyttning från exempelvis independent filmer eller teaterscenen in i filmens värld. Men sällan har en filmskapare framstått så skräckslagen som Kail då han står inför uppgiften att göra om Vaiana från ettor och nollor till kött och blod. Där mer självsäkra filmmakare hade kunnat justera, ändra och förstärka flertalet klassiska scener är Kail helt paralyserad av skräck vilket gör att han inte avviker från mallen en enda gång. Snart är det hela någon bisarr version av Gus Van Sants hopplösa Psycho, som försökte efterapa Hitchcocks original till patetiska längder, Vaiana signerad Kail gör detsamma. Det hela är så stelt och inrutat att det snart blir så pass livlöst att man kan fråga sig om det är nödvändigt att ringa räddningstjänsten för akut livräddning. Allting tycks göras efter en nitisk checklista, ingenting förmedlas med minsta omtanke, än mindre värme.

Inte ens de stunder som blivit storslagna fan-favoriter, som den nästintill odödliga låten ’’How Far I’ll Go’’ kan ramas in korrekt. Detta är ett spår som har tagit sin plats bredvid sanna Disney-sångklassiker som ’’A Whole New World’’ eller ’’Let It Go’’. De bästa liveartister kan sätta sina största hits i en ny kontext, bygga upp en spänning, förlänga intron eller placera dem bredvid andra låtar för att lyfta dem ytterligare. Kail hade kunnat bygga upp framförandet med en enormt laddad dramatik och låtit spåret vara en extatisk höjdpunkt. Istället slängs den fram på bordet utan minsta tillstymmelse till andakt, vilket leder till en gränslös antiklimax.

Och ungefär sådär fortsätter det, precis allt landar med samma vikt som majskrokar. Varenda scen är bara en hållplats, ett nödvändigt ont i stället för en härlig möjlighet att visa uppskattning. Catherine Laga’aia i huvudrollen, som mer eller mindre debuterar som långfilmsaktör, gör vad hon kan, hon har en naturlig karisma och utstrålning men det hjälper föga då Kail är upptagen med sin efterapning. Laga’aia känns vilsen och inte det minsta uppvaktad. Dwayne Johnson som upprepar sin roll från originalet är trött och platt, att kemin mellan dem är i det närmaste obefintlig hjälper inte. Visuellt är det hela också en total soppa, det är vackra färger och ett par – faktiska, Hawaii miljöer men detta ackompanjeras av ett antal scener med katastrofala digitala specialeffekter som gör att filmen ter sig som någon obehaglig AI-kreation.

Det enda som räddar Vaiana från att begravas till havs är att den är mestadels oförarglig. Det är en enda lång och ointressant axelryckning som inte besitter en enda inspirerad stund.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Konsertpianisten Staffan Scheja och gitarristen Jacob Kellermann spelar på Scensommar på Artipelag

14 juli, 2026 by Redaktionen

Konsertpianisten Staffan Scheja och gitarristen Jacob Kellermann spelar på  Scensommar på Artipelag

På lördag den 18 juli 2026 under Scensommar på Artipelag, spelar konsertpianisten Staffan Scheja och gitarristen Jacob Kellermann, tillsammans med tre av Sveriges mest framstående unga klassiska musiker – violinisten Henrik Naimark Meuers, violasten Sigge Nisbeth och cellisten Antonio Hallongren.

Ett pressmeddelande berättar:
Scensommar pågår till den 15 augusti med konserter och föreställningar med bland andra Lena Willemark, Isabella Lundgren, Virpi Pahkinen, Roland Pöntinen och Lena Endre.

Scensommar programmet spänner över klassisk musik, jazz, folkmusik, dans och familjeföreställningar där natur, konst och scenkonst möts i Artipelags unika skärgårdsmiljö. Bland höjdpunkterna finns den klassiska konserten den 18 juli, där några av Sveriges mest etablerade musiker står på scen tillsammans med nästa generation klassiska musiker

Arkiverad under: Musik, Scen, Toppnytt

Marilyn Monroe 100 år firas med ett möte med Edith Piaf

11 juli, 2026 by Redaktionen

Marilyn Monroe 100 år

Föreställningen ME – Marilyn & Edit har nypremiär Fredag 28 augusti 2026 på Bio Kaskad i Blackeberg, Stockholm. Sedan följer turnéer på Riksteaterföreningar.

Ett pressmail berättar:
Ett fiktivt möte mellan två legender. Marilyn Monroe, en ikon från filmen som
formade en hel tidsålder och samtidigt en kvinna vars liv präglades av sårbarhet,
längtan och ett obevekligt sökande efter kärlek och tillhörighet.
I den musikdramatiska föreställningen ME – Marilyn & Edith låter Systrarna
Lockwall & Malena Jönssons Musikteater henne möta en annan odödlig röst
från 1900-talet – Edith Piaf.

r 2026 skulle Marilyn Monroe ha fyllt 100 år. Hon blev en ikon som formade
en hel tidsålder och samtidigt en kvinna vars hela liv präglades av sårbarhet,
längtan och ett obevekligt sökande efter kärlek och tillhörighet.
I den musikdramatiska föreställningen ME – Marilyn & Edith låter Systrarna
Lockwall & Malena Jönssons Musikteater Marilyn möta en annan odödlig röst
från 1900-talet – Edith Piaf.

Tänk dig att få chansen att leva om ditt liv!

Marilyn Monroe och Edith Piaf är sedan länge döda och får nu en möjlighet att
återvända till de levande. De är gamla och har åldrats och deras stjärnglans har
blivit anfrätt i kanterna.

De har blivit kontaktade för en audition för en framtida comeback, med ett förbehåll,
enbart en av dem kan återvända till livet. Genom sina mest kända sånger och ett nyskrivet manus utmanar de varandra i en lekfull,
laddad och ibland en hård kamp om publikens kärlek och rampljus.

Medverkande:
Marilyn Monroe – Sofia Lockwall
Edith Piaf – Gabriella Lockwall
Musiker / Ängel – Malena Jönsson
Regi: Ingrid Boström
Manus: Sofia Lockwall
Konstnärlig konsult och grafik: Olof Rhodin
Översättningar av sångtexter: Charlotta Lockwall

Arkiverad under: Scen, Toppnytt Taggad som: Bio Kaskad, Edith Piaf, Marioyn Monroe, Riksteatern

Godzilla Minus Zero får svensk biopremiär den 6 november

11 juli, 2026 by Redaktionen

Godzilla Minus Zero

Filmen skriver också historia som den första japanska filmen någonsin som producerats för IMAX, och Takashi Yamazaki återvänder i rollerna som manusförfattare, regissör och ansvarig för specialeffekter.

För de som gillar skräckfilmer av typen filmerna om Godzilla har nyheten kommit att Godzilla Minus Zero når svenska biografer i i höst. Uppföljaren till den Oscarsbelönade GODZILLA MINUS ONE – som vann priset för bästa specialeffekter – får svensk biopremiär den 6 november 2026.

Filmen skriver också historia som den första japanska filmen någonsin som producerats för IMAX, och Takashi Yamazaki återvänder i rollerna som manusförfattare, regissör och ansvarig för specialeffekter.

Här är en första teaser för filmen:

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 34
  • Sida 35
  • Sida 36
  • Sida 37
  • Sida 38
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2140
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in