• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Stig Dagermans Tusen år hos Gud får premiär 17 februari på Göteborgs Dramatiska Teater

1 februari, 2023 by Redaktionen

Stig Dagermans Tusen år hos Gud får premiär 17 februari på Göteborgs Dramatiska Teater, berättar ett pressmeddelande:
Stig Dagermans mysteriespel om människan och hennes Gud.
Sent en regnig afton i London knackar det på dörren till vetenskapsmannen Isaac Newtons arbetsrum.
Det är kvällen då han ska dö och Gud kommer på besök med ett ärende.
Han vill förstå sin egen avbild – människan.

2023 är det 100 år sedan Stig Dagerman föddes. Tusen år hos Gud är ett av hans mest hyllade verk, ett oupphörligt fascinerade ordkonstverk som lodar djupt i dröm och verklighet. Bokan har bearbetats till scenen av Hans Blomqvist (Anteckningar från ett källarhål, Boet, Sokrates Död) som nu för fjärde gången arbetar med GDT.

Som Isaac Newton ser vi Erik Åkerlind och som Gud Karin Lycke.

PREMIÄR 17 FEBRUARI 2023

Arkiverad under: Scen

GöteborgsOperan: Grandi voci: romanskonsert med världstenoren Lawrence Brownlee – en hyllning till Pavarotti

1 februari, 2023 by Redaktionen

För första gången i Sverige: lördag den 11 februari ger världsstjärnan Lawrence Brownlee en romanskonsert på GöteborgsOperan. Foto: Shervin Lainez

En av världens mest efterfrågade sångare, Lawrence Brownlee, för första gången i Sverige. Och vid pianot Henning Ruhe, GöteborgsOperans konstnärliga chef för opera/drama.
Årets första konsert med internationella toppröster, lördag den 11 februari, blir en hyllning till Pavarotti, berättar ett pressmeddelande:

Först ut i årets konsertserie med internationella toppröster, Grandi voci, är Lawrence Brownlee. Den amerikanske tenoren älskas och hyllas av publik och kritiker världen över. Han är “en av världens främsta bel canto-stjärnor” (The Guardian) och “en av de mest efterfrågade operasångarna i världen” (NPR).

Nu kommer han för första gången till Sverige och Göteborg för en konsert, där han hyllar Luciano Pavarotti genom att rekonstruera dennes konsert på Lincoln Center 1988. Bland tonsättarna i konserten märks bland andra Rossini, Bellini, Donizetti och Tosti.

Pianist är Henning Ruhe, konstnärlig chef för opera/drama på GöteborgsOperan sedan 2019. Som konsertpianist har han vunnit många internationella tävlingar och gett solo- och kammarkonserter på framstående scener i Europa, Nordamerika och Asien.

– Det är med stor glädje och med lika stor ära som vi på GöteborgsOperan presenterar denna världsstjärna i Sverige och i Göteborg. Jag ser fram att återigen få arbeta tillsammans med Lawrence Brownlee, särskilt med ett så fint program, där han ger sin personliga hyllning till Pavarotti. Det är dessutom första gången som vi har en manlig sångare i vår Grandi voci-serie – och det känns fantastiskt att just han är först ut, säger Henning Ruhe, konstnärlig chef för GöteborgsOperan opera/drama.

Lawrence Brownlees signaturroller är Rossinis Greve Almaviva (Barberaren i Sevilla) och Don Ramiro (Askungen) och säsongen 2022/2023 återvänder han till Metropolitan i New York som Tamino i Mozarts Trollflöjten. Lawrence Brownlee är en återkommande gäst på världens främsta opera- och konsertscener (bl.a. Metropolitan, La Scala, Covent Garden, Bayerische och Wiener Staatsoper, Carnegie Hall, Wigmore Hall och The Kennedy Center).

Lördag 11 februari klockan 13. Stora scenen. Längd: ca 1 timme och 35 minuter inklusive paus. Konserten spelas in av Sveriges radio P2.

Arkiverad under: Opera, Scen

Filmrecension: The Whale – väldigt hjärtskärande och drabbande film

1 februari, 2023 by Linou Gertz

The Whale
Betyg 5
Visas under Göteborgs filmfestival, ordinär biopremiär 10 Mars
Regi Darren Aronofsky

De senaste tio åren har A24 seglat upp som ett av de stilsäkraste, kvalitativa och kreativa produktionsbolagen på marknaden. Först främst för skräckfilm, men sen också även för komedier och djupare draman. Därför känns de som en match made in heaven när de nu jobbat med Darren Aronofsky som tidigare skildrat drogberoende och allmän misär i Requiem for a Dream, renodlade religiösa skildringen i Noah och sen något öppnare och galnare Mother! som var ett språng ned i kaninhålet där berättartekniska och filmiska ramar raserades för att istället skildra ett skört inre – och sinne. Med religiösa undertoner. Darren har visserligen flera andra filmer på sin meritlista, mest noterbara kanske debuten Pi och balettmästerverket Black Swan som även de verkar kring psykisk sjukdom, men just de känns igen och återvänder i The Whale extra tydligt.

Baserad på en pjäs av Samuel D. Hunter, som också hjälpt till att bearbeta pjäsen till filmmanus, får vi här stiga in hos en collageprofessor i Engelska som lär ut uppsatsskrivande online till elever genom videochatt. Formatet känns som hämtat ur senaste tidens Corona-anpassning för skolor och elever som genom teknik ändå kunnat närvara trots restriktioner och samhällsanpassningar. Men läraren, Charlie – eller The Whale, har endast ljudet påslaget och inte kameran – han skyller på att den är trasig, men egentligen är det bara för att han inte vill synnas. Han skäms nämligen över sin grova övervikt och vill inte känna sig dömd av eleverna. Vilket ändå tycks vara hans minsta bekymmer, hans enorma fettmassa gör det nämligen svårt för honom att resa sig från soffan och röra sig runt i lägenheten. Det är dessutom helt i lägenheten som filmen utspelar sig. Vilket visserligen inte är första gången, det är en begränsning som använts både innan och under corona-pandemin, men här känns det som en inramning som används som en fördel snarare än en begränsning – och dessutom inte som någon desperat Corona-anpassning.

Charlie har en dotter, fint men motsträvigt gestaltad av Sadie Sink som kanske är mest känd som Max i Netflix-serien Stranger Things, som egentligen inte vill veta av honom men som ändå nappar när han kontakter henne. Han lovar henne stor summa pengar mot att hon hälsar på och låter honom rätta – eller snarare skriva – hennes skoluppsatser så att hon inte kuggar hennes kurser. Men det är en komplicerad familjehistoria som står mellan dem och hennes aversion gentemot sin pappa är fullt förståelig. Han har nämligen legat med en elev som han lämnade sin dåvarande fru för – och även om det kan låta lite kliché kommer i alla fall mina fördomar på prov då jag bara utgick från att det var en yngre kvinna men visar sig vara en manlig elev, vilket blir en ganska unik coming out story snarare än en klyschig lärarromans som skildrats in absurdum. Elevens romans blir också förklaringen till varför Charlie, med en otroligt mästerlig skådespelarinsats från Brendan Fraser, blivit så överviktig på gränsen till dödsgränsen.

Det är nämligen inte bara rummet som är den filmiska begränsningen, utan även tidsramen. Att använda tid, oftast nedräkning till något, är ett klassiskt grepp för att röra upp till dramatik och spänning och här används det på ett väldigt gripande och sorgligt sätt. För trots sin skötares, starkt spelat av Hong Chau, uppmaning så vägrar han bege sig till sjukhus. Han skyller på att han inte har råd med vare sig ambulansfärd eller sjukhusvistelse. Visserligen en stark kommentar om hur sjukt det är att sådant ska stå mellan en människas hälsa och eventuell död, att ett hälsosamt liv i värdighet ska vara en klassfråga, men å andra sidan ljuger han bara och har egentligen pengarna. Men han vill inte använda dem själv, utan låta dottern få ärva dem. Detta konfronteras av modern Mary, skickligt spelat av Samantha Morton, och deras bråkande är väldigt drabbande för oss tittare. Och varandra, såklart. Som deras oenigheter inte vore nog är det även ytterligare en karaktär inblandad i all dramatik – Thomas, något mildare och oskyldigare gestaltad av Ty Simpkins – som är från någon slags kult och försöker rädda Charlie genom Gud. Det blir som en kommentar på det moderna samhället och medicin versus Gud, där tro och tvivel blir lika användbart som läkarvård, men skötaren har sämre erfarenhet och motsäger sig Thomas hjälp.

Allt som allt är det en väldigt hjärtskärande och drabbande film som inte räcker med överanvända begrepp som ”ett slag i solar plexus” utan drabbar en djupare än så och fick mig med flera i salongen att gråta okontrollerat för det starka dramat. Bland annat är den uppgivna dotter som mest vill ha en pappa i familjen, men också för pappans oförmåga att kommunicera sin läggning och behov av att jaga den egna lyckan snarare än att vara fast i ett heteronormativt förhållande bara för att. Att bara sticka var trots allt inte det bästa valet, heller inte att hålla sig borta från dottern – även om det helt förståeligt kan vara slutsatsen en drar. Att vara oönskad och fördömd. Vilket bara infekterar hela deras liv och relationer till varandra och hur de bara rasar ner i misär, om än på olika vis, på grund av allt det. Livet skonar ingen och låter ingen komma oskadd ur det, vilket blir väldigt tydligt här. En skör påminnelse om hur viktigt det är med kommunikation, relationer och hantering av psykisk ohälsa. Vilket gör det till en av årets starkaste och mest drabbande cineastiska upplevelse. För även om filmspråket är sparsmakat och skralt och bildytan smal är ändå känslorna stora – för att inte säga enorma – liksom skådespelarinsatserna. Det stora i det lilla, om en så vill.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: En dag kommer allt det här bli ditt

1 februari, 2023 by Birgitta Komaki

En dag kommer allt det här bli ditt
Betyg 3
Svensk premiär 3 februari 2023
Regi Andreas Öhman

Tre syskon kommer hem till föräldrarna i norra Sverige där fadern driver sågverk och skogsbruk. En verksamhet som har varit i släkten i generationer. Föräldrarna börjar bli äldre och nu vill de ha svar på frågan: Vem ska ärva gården och driva verksamheten vidare? Enda villkoret är att egendomen inte ska splittras och att den måste drivas på plats. Och vem ska ta hand om föräldrarna när de blir äldre?

Alla barn har sina liv i storstaden och det är inget lätt beslut att flytta tillbaka till landet de kom ifrån. Serietecknare Lisa är singel, fixerad vid ord om sex och har en bra karriär i stan som tecknare. De andra syskonen har barn och har också svårt att flytta.

Skildringen av familjelivet är realistiskt. En pappa som hör lite dåligt så mamman upprepar allt som sägs, syskon som gnabbas och oroar sig för arvet. Lite avundsjuka på varandra men som också stödjer varandra. Någon säger :Vi håller ihop men vi håller också käften. Vi pratar ju aldrig. Och hemligheter finns och ligger kvar och skaver.

Peter Hagberg och Suzanne Reuter som föräldrar kan sitt hantverk . Karin Franz Körlof som Lisa står för de stora utspelen medan syskonen är Liv Mjönes och Mattias Fransson. Filip Berg som Johnny är underbart charmig som allvarlig miljöfantast i skogen och uppvaktande kavaljer.

Det är en intressant frågeställning i filmen. Vem ska ärva gården? Vill någon ärva gården? Kanske den tiden är förbi när barnen vill överta föräldrarnas verksamhet?
Sedan kan man ju fråga sig om folk på landet alltid är så olika mot stadsbor som det visas på film. Och varför ska träd, burkar tala och potatis sjunga? Det känns som en onödig konstruktion i en film som är intressant ändå. Filmen lämnar inget svar på frågan vad som händer med landsbygden. Men det är en genuin skildring av en familj och en äkta gemenskap som finns kvar fast tiden gått.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Sockerexperimentet – Hjärteknipande och upprörande

31 januari, 2023 by Rosemari Södergren

Sockerexperimentet
Betyg 3
Svensk biopremiär 10 februari 2023
Regi John Thornblad
Manus Helena Johansson, John Thornblad, Johan Fågelström
Medverkande Amanda Malmberg, Isak Bruno, Elisabeth Ehde Torbjörnsdotter, Henrik Norman, Sandra Redlaff, Tony Lundgren, Per Ragnar, Hanna Ullerstam, Emanuel Blom, Emil Roos, Magnus af Sandeberg, Åsa Sjöblom, Cia Bosse

Hjärteknipande och upprörande. Filmen bygger på verkliga händelser där forskare i Sverige för sjuttio år sedan utsatte personer med intellektuell funktionsnedsättning för plågsamma experiment utan att alls bli tillfrågade. Föraktet för människor med intellektuell funktionsnedsättning var stort. Forskarna som genomförde experimentet motiverade det med att resultatet gjorde att folkhälsan kunde höjas – och att personer som ändå inte förväntades kunna höja produktionen i landet kunde offras.

Vi får följa patienter och personal på Vipeholms Sjukhus där hundratals av de inlagda fick äta socker i mängder utan att borsta tänder. Kunskapen om vad som orsakade karies var låg och vetenskapsmännen ville bevisa hur kolhydrater och socker i synnerhet kunde bryta ner tänderna. Det var oerhört plågsamt för många av de intagna som utsattes. De tappade tänder och drabbades av blodförgiftning.

Handlingen utspelas år 1948. Johanna är en ung kvinna som bor på Vipeholms Sjukhus tillsammans med andra personer med funktionsnedsättningar. En dag kommer det en ny intagen, Vilgot, som sjunger så vackert. Johanna blir förälskad. Deras kärleksberättelse är vackert och ömt skildrad. Vid den tiden var det vanligt att människor med intellektuella funktionsnedsättningar placerades på anstalt. Men Johanna är smart trots sin lägre intellektuella kapacitet. Hon lyssnar i smyg på personal och hon drar sina slutsatser. När sockerexperimentet börjar blir Vilgot sjuk av allt socker och karies-attackerna som bryter ned hans tänder. Johanna förstår att sockret är farligt och försöker sätta igång ett uppror.

Personalen agerar olika, en del är skeptiska till experimentet medan andra vill göra karriär. En bra och trovärdig skildring av hur människor agerar. Men det surfar mest på ytan eftersom den stora huvudhandlingen förutom experimenten är kärlekshistorien mellan Johanna och Vilgot.

Två stora stjärnor i filmen är Amanda Malmberg som har rollen som Johanna och Isak Bruno som Vilgot. De är genuina och äkta.

Personal och alla vuxna har ett ålderdomligt tal och språk som känns lite tillgjort. Förmodligen är tanken att få oss att känna att det hände under fyrtiotalet då moral och etik var annorlunda än idag och barriärerna mellan högre uppsatta och lägre personal var knivskarpa. Filmen berättar om sockerexperimentet men berör samtidigt också andra övergrepp som tvångssterilisering.

Sveriges Radio berättar:
Forskarna valde ut 400 av de som bodde på Vipeholm. De tvingades alltså äta mängder av socker, men fick inte borsta tänderna. Även barn utsattes.
Barnen fick äta mycket socker utan att borsta tänderna så att deras tänder förstördes.

Det är skrämmande att detta experiment överhuvudtaget fick genomföras, det fanns trots allt regler mot att använda människor som försöksdjur redan då. Det är otäckt att ingen tycks fått stå till svars för att människor utsattes för dessa försök. Wikipedia berättar att försöken genomfördes efter beslut av riksdagen som hade den högsta beslutanderätten innan, många år senare, etiska kommittéer inrättades.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 346
  • Sida 347
  • Sida 348
  • Sida 349
  • Sida 350
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in