
Av Johanna Emanuelsson
Regi: Helena Sandström Cruz
Scenografi och kostymdesign: Råger Johansson
Ljusdesign: Anna Wemmert Clausen
Animationer: Karin Drake
Musik och ljuddesign: Hannah Tolf
Medverkande: Li Molnár Kronlid (inspelade röster: Åsa Bodin Karlsson & Erik Lennblad)
För 10-13 år
Premiär 24/2 2023
Spelas bland annat 4/3 och som skolföreställningar, Masthuggsterrassen i Göteborg
Första anmärkningsvärda iakttagelsen görs redan innan pjäsen börjar. Visar sig nämligen att dagens andra premiär tidig kvällstid ses av nästan enbart vuxna, vilket onekligen känns lite udda. När vi trängt ihop på utplacerade låga bänkrader släcks ljuset. När det avgränsade lilla rummet tänds upp möts vi av krisande Sophia som befinner sig under sin säng. I behov av paus från livet utanför väggarna har hon barrikaderat sig i sitt rum. Råger Johanssons scenografi fokuserar finurligt på berättarens upptäckarglädje och vilja att skapa en ombonad plats.
Konkret förklaring till varför hon skolvägrar, eller inte ens öppnar dörren ges inte. Publiken får fundera på orsaker. Kanske har hon övergivits av bästa kompisen? Uppenbarligen har mer gått Sophia emot än vad som kan hanteras, varför en läkningsprocess krävs. Tänker på det uppmärksammade fallet med 11-åriga flickan med självskadebeteende som tog sitt liv. I det upprörande fallet hade valhänta vårdinsatser obegripligt nog inskränkts till medicinering. Lyckligtvis handlar Gudspartikeln om en ung person vars diagnos inte är av samma svårlösliga magnitud. Fast tillståndet fordrar likväl en förändring. Pjäsen följer fascinerande Sophias transformation. Ska hon lösa situationen på egen hand eller kommer mamman som ropar att ingripa?

Under cirka fyrtio intensiva minuter skildras hur en upprorisk och självständig tjej under trygga omständigheter tillför sig själv tillräckligt med energi och livsglädje för att att gå vidare. Vetgirigheten symboliseras att världen utforskas genom de digitala verktyg och sociala medier som styr oss, har makten idag över åtminstone uppväxande släktet. Tack vare greppet med tv-spel, chatkonversationer och dylikt, genomsyras pjäsen av lika fantasifulla som tankeväckande dialoger. En kontaktsökande röst på nätet innebär knuff i rätt riktning. Ömsesidig sympati uppstår och pjäsens spänningsmoment etableras.. Karin Drake respektive Hannah Tolf förtjänar stor eloge för vad de tillfört i form av sound och specialgjorda hänförande animationer. Animationerna är makalöst bra gjorda!

Li Molnár Kronlid gestaltar lidelsefullt flickan, vars utforskande av livets mening sker i en period av förvirring och ångest. Genom intensiv blick, impulsivt beslutsamt rörelseschema samt fängslande aktiviteter fångas publikens uppmärksamhet. I repliker och beteende har den för barnteater tydliga estetiken anammats framgångsrikt. Vi dras med in i en prekär situation som också innebär ett lustfyllt botaniserade i hur allt hänger ihop. Välkomnar att manus inte väjer för att konfrontera publiken med känslor av ilska, olust och frustration över att vara missförstådd. Titeln på pjäsen sägs vara lika med universums minsta beståndsdel. Det är en välspelad uppsättning vilken smart förlitar sig på teknikens möjligheter. Föreställningstekniker Amanda Clausens kompetens är en omistlig del av Gudspartikeln.










