Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Ny, mogen och rolig film av Ella Lemhagen om hur det går med familjelyckan när bebisen visar sig vara en ligist

by

Gillade du ”Tsatsiki, morsan och polisen”? Då kommer du nog inte att bli besviken på Patrik 1,5. Men det här är en ännu mer angelägen och tänkvärd film, som dessutom ofta lockar till skratt. Handling: Äkta paret Göran och Sven (spelade av Gustaf Skarsgård och Torkel Petersson) har blivit godkända för adoption. Problemet är att det saknas givarländer som accepterar homosexuella föräldrar. En dag öppnar sig en möjlighet att få adoptera ett svenskt föräldralöst barn, ”Patrik 1,5” Men när Patrik anländer visar han sig vara någon annan än de trott. Ett kommatecken har hamnat fel i byråkratin och in kliver en femtonårig homofob med kriminellt förflutet. Se trailern http://www.sf.se/filmer/film?filmid=16002582
I Ella Lemhagens nya film ställs ofta sociala konventioner och fördomar på huvudet på ett sätt som väcker eftertanke lika mycket som det lockar till skratt. Måste man ha barn för att familjelyckan ska bli total? Och vad händer när detta barn är en strulig tonåring? Och frågar om han ska kalla papporna för ”Pappa och Pippa”? Detta parat med trovärdigt skådespeleri – i synnerhet av 17-årige Tom Ljungman som spelar Patrik – bra kameraarbete och klippning, så förstår ni att ”Patrik 1,5” mer än sevärd. Lägg till detta välvald filmmusik av bland andra ”Kissin Cousins” (http://www.myspace.com/thekissincousins). Sammantaget ger ”Patrik 1,5” ett filmiskt och socialt betydligt mognare intryck än hennes lågvattenmärke ”Om inte” från början av seklet. Visst gnuggar hon in sensmoralen något varv för mycket i slutet, men det gör just inget, för då är vi redan helt med på tåget. Nu är Ella Lemhagen återigen på rätt spår, och det med stormfart! Socialt och humanistiskt patos med humor som visar att svensk film har ångan uppe, sammanfattningsvis. Premiär 12 september
Lena Gavelin

S försöker stoppa reglering av bloggar i EU

by


Dags att sluta blogga, skriver opassande med anledning av att EU verkar vilja införa hårdare regler och begränsningar för bloggare.

Henrik Alexandersson skriver:

Även om man lindar in det – och även om man strukit det stycke som i klartext talar om registrering av bloggare – så medför det förslag som läggs fram att man måste ha någon form av registrering av bloggarna, för att beslutspunkterna över huvud taget skall kunna förverkligas.

Detta kommer att omöjliggöra anonymt bloggande.

Det nämns att bloggare bör tvingas ge replikrätt till dem man kritiserar i sina texter.
…

Det kommer också att bli en avgift (skatt?) på användargenererat material.

Men det är inte alls säkert att detta förslag kommer att genomföras. Det kan bli en majoritet emot det. I ett pressutskick läser jag från s läser jag:

På initiativ av den svenska socialdemokratiska Europaparlamentarikern Inger Segelström så kommer Europaparlamentets socialistgrupp att ställa sig bakom att inte reglera bloggare och bloggande.

– Jag tycker att det är viktigt att människor fortsätter att blogga, det berikar samhällsdebatten, kommenterar Inger Segelström. Några nya regler behövs inte. Det finns redan idag existerande lagstiftning om att man inte får kränka andra eller begå brott på Internet, säger Inger Segelström.

Debatten gick het, inte minst i Sverige, efter att betänkandet om mediekoncentration och mediepluralism inom EU antagits i Europaparlamentets Kulturutskott i slutet av Juni. I det nya förslaget som under Europaparlamentets session i slutet av september kommer att röstas finns fortfarande en rad olyckliga skrivningar kring bloggandet kvar. Socialistgruppen har nu enats om att inte ställa sig bakom dessa.

– Det är bra att vi har en bred enighet inom Socialistgruppen så här innan omröstning, säger Inger Segelström.Vi får hoppas att Christoffer Fjellner nu lyckas få sin grupp att göra detsamma, så att vi får en majoritet i hela parlamentet.

Naturligtvis har jättemånga bloggare kommenterat EU-parlamentets virriga förslag:
Kurvigheter, Falkvinge, Ledarbloggen och Enligt min Humla.

Andra bloggar om: , , , ,

Ny fluga: kolla på konstsimmande män

by

De är gästartister på rockfestivaler som Hultsfred och Popaganda, för att inte tala om Pridefestivalen. De blev tittarfavoriter i kulturprogrammet Kobra. Fick visa upp sig under Aten-OS. Och på juldagen kommer Måns Herngrens nya film ”Allt flyter”. Herrar i mogen ålder som gör akrobatik i vattnet får mer och mer uppmärksamhet. I Herngrens film får ett gäng bandyspelare som varit på SM-nivå känna på backlash mot vita medelålders män. Omvänd diskriminering i en tid som ger funktionshindrade, kvinnor och ungdomar företräde till träningslokaler leder till att de byter sportgren. Snart siktar de på VM, bristen på konkurrens gör att en guldmedalj äntligen är inom räckhåll.

Och ungefär så ser verkligheten ut för Stockholm Konstsim Herr, stuntmän och förlaga till Herngrens film. De 13 medlemmarna har tränat ihop sedan 2003 och är det enda herrlaget i Sverige. I hela världen finns det cirka tio lag. Och trots att konstsim startade som en manlig sport på 1800-talet saknas grenen vid OS. Än så länge. För intresset finns, som sagt. Och trevligt är det att se på. I vår blir det Mens Cup i Milano.

Bildtext:

Stockholm Konstsim Herr med sin tränare journalisten och författaren Jane Magnusson vid sina fötter på Popagandafestivalen på Eriksdalsbadet. Hon har även skrivit manuset till ”Allt flyter” tillsammans med Måns Herngren. Foto Lena Gavelin.

Googles webbläsare bara för PC

by

Att Google släppte sin webbläsare – Google Crome – på tisdagskvällen har nog inte undgått många nätaktiva personer. Det var kanske den största webbnyheten igår.

Men jag kan inte ge något omdöme – för den är bara för pc med windows i början, i alla fall.

Har du pc med windows kan du hämta den här.

DN om den nya webbläsaren:

Premiären sker bara en vecka efter Microsofts lansering av testversionen av sin nya browser Internet Explorer 8. En finess med Explorer 8 är att den tillåter användaren att dölja sitt webbsurfande och undvika Google och andra annonsnätverk som vill nå dem med riktad reklam. Google dominerar denna världsmarknad. Och dess sökmotor hanterar cirka två tredjedelar av alla sökningar på internet.

Det känns lite obehagligt att ett företag som tjänar enormt på annonser ska ännu mer kunna styra vårt surfande. Redan genom att så många använder deras sökmotor styr de över vilka sidor vi besökare.

Googles system för PageRank är inte alltid helt begripligt. Att antalet länkar till en sajt höjer dess sökbarhet och värde hos Google, medan hur genomarbetat innehållet är och vilken kvalitet det håller tar Googles sökmotor inte hänsyn till på samma sätt.

Tommy K Johansson har testat Googles webbläsare och hans slutsats är att den är snabb när du surfar med en eller två flikar, men om du har fler flikar är den seg:

När jag börjar surfa med Google Chrome går det imponerande snabbt. Sidorna laddas i rasslande fart och presenteras fantastiskt snabbt. Webbläsaren bygger på samma motor som Apples Safari, och jag upplevde samma sak när jag testade Safari. Det gick väldigt snabbt…

…i alla fall till att börja med. För när jag väl börjar öppna flera flikar och ha ett par – sju, för att vara exakt – sajter uppe samtidigt, så börjar det märkas på datorn. En av de starka sidorna med Chrome är att det skapar egna processer för varje flik, vilket betyder att om en webbsida kraschar i en flik så dyker inte hela programmet. Det finns dock en nackdel med det här, och det är att programmet käkar upp internminne och processorkraft som en galning.

Fler blogginlägg om Google Chrome:
Tommy K Johansson och Det progressiva USA.

Relaterat:
Metro: Se upp Microsoft – nu släpps Google Chrome
Computer Sweden: Så fungerar Googles webbläsare
Aftonbladet: Googles webbläsare släppt
IDG: IE8 kräver dubbelt så mycket minne som Firefox
IDG: Därför är Googles webbläsare en dålig idé

"McCain är redo att leda"

by

”McCain är redo att leda” är just nu rubriken överst på Aftonbladet. Nedryckaren till rubriken är:

President Bush möttes av jubel vid sitt tal i morse: ”McCain förlorar hellre valet än förlorar ett krig. Det är sånt mod vi behöver”

Ute regnar det och det är grått och mulet. Det är inte utan än att det känns lite vemodigt eller rent av hopplöst och uppgivet. Det jublas åt Bush och åt McCain. Det kanske bara är just där, i just den staden:
”Hans popularitetssiffror må vara låga, men i den här hallen är han superhjälte”

Men, jag tror att vi i Europa lätt kan ha underskattat McCain och republikanerna. Bush blev vald två gånger. Blir McCain vald känns det som om världen blir ännu mer en konflikthärd.

St Paul ser ut som en belägrad stad. Hundratals poliser patrullerar gatorna, de flesta är kravallutrustade och tungt beväpnade. Runt Xcel Energy Center, där det republikanska partiet håller sitt konvent har höga metallstaket byggts upp för att förhindra demonstranter från att ta sig in. (Aftonbladet)

En symbolbild för vad vi har att vänta oss?

Några fakta om McCain från Wikipedia:

John McCain föddes i den så kallade kanalzonen, som då var en amerikansk exklav i Panama, som son till John S. McCain Jr (1911-1981) och Roberta Wright (f. 1912). John McCain Jr var liksom sin far John S. McCain Sr (1884-1945), fyrstjärnig amiral. John McCain följde sin i deras fotspår och studerade vid United States Naval Academy, där han 1958 tog examen som den 894:e bäste av 899 studenter. Han blev därefter pilot inom flottan.

När hans far, John S. McCain Jr., utsågs till befälhavare för USA:s styrkor i Stilla Havet såg Nordvietnam möjligheten att vinna en propagandaseger genom att frige John McCain. Denne vägrade dock att släppas, med hänvisning till att krigsfångar ska friges i den ordningen de tillfångatagits. När McCain till slut släpptes med övriga krigsfångar från Hanoi Hilton 1973 var han så skadad efter ständigt återkommande tortyr att det inte var möjligt för honom att fortsätta som stridspilot. Istället började han studera vid National War College, och 1977 utsågs han till kontaktperson för flottan i senaten. Han avskrevs från flottan 1981, samma dag som hans far begravdes bredvid hans farfar på Arlington National Cemetery. Under sin militära karriär fick han ett antal utmärkelser som Silver Star, Bronze Star, Legion of Merit, Purple Heart och Distinguished Flying Cross.

År 1967 anmälde sig McCain som frivillig till Vietnamkriget och flög turer över Nordvietnam. När han förberedde sig inför ett av dessa uppdrag skedde en olycka på hans hangarfartyg, då ett annat plan av misstag avlossade en robot som träffade McCains bränsletank. Det brinnande flygbränslet spred sig över skeppet och 134 män dog i olyckan. Efter olyckshändelsen fick McCain möjlighet att återvända hem, men valde att fortsätta. Senare samma år blev han under ett uppdrag nedskjuten av en nordvietnamesisk luftvärnsrobot. När han landade på marken anfölls han av en mobb som misshandlade och knivstack honom upprepade gånger innan de överlämnade honom till det ökända nordvietnamesiska fängelset Hanoi Hilton.

Jag tror vi i Europa inte inser hur starkt grepp repblikanerna har över amerikanarna. Vi borde inte underskatta McCains möjligheter att bli amerikansk president. Tyvärr. Det är mörkt, både ute och i världen.

Andra bloggar om: , , , ,