För en stund sedan stod det ”Halva börsen utraderad” med stora svarta krigsrubriker överst på Aftonbladet. Nu verkar någon redaktör där ha reagerat och ändrat på det för nu står det ”Kraftigt ras på börsen.”
För ett värde som är utraderat är borta. Och det är väl ändå inte så att börsvärdet är borta för alltid? Fast det ser mörkt ut, just nu.
Så här står det i en artikel hos ekonomijournalisterna på E24:
Ericsson, SKF samt Handelsbanken och Swedbank är en kvartett bolag som med råge överträffade analytikernas förhandstips om hur resultaten skulle landa. Kurserna lyfte, direkt efter rapportpresentationen sedan bolagen med sina resultat visat att det går att tjäna pengar trots en finanskris som betecknas som den värsta sedan 1930-talet.
Swedbank alltså en av de fyra som överraskade positivt?
Ja, jag är ju inte ekonomijournalist, så jag vill gärna ha förklarat för mig hur ett företag kan gå över förväntan bra och samtidigt vara så krisdrabbat att de måste begära nyemission och dess aktier rasar 10 procent på måndagsmorgonen.
Stockholmsbörsen föll i den inledande handeln på måndagen i likhet med de ledande europeiska börserna och följde därmed de nedgångar som varit i både USA och Asien. Swedbank föll kraftigt efter att ha annonserat en nyemission medan Electrolux var en av få aktier som steg sedan bolaget överträffat förväntningarna med sin rapport.
Dagens Nyheter 1
Veckans Affärer
Svenska Dagbladet 1
Svenska Dagbladet 2
Andra bloggar om: ekonomi, medier, journalistik, E24, ekonomijournalistik, rubriker, börsen, börskrasch, Swedbank
De sägs ha lånat ut några kronor på osäkra fordringar, bl a i baltikum… så många kronor och så osäkra fordringar att seriösa bedömare tydligen anser dem vara så gott som konkursmässiga och då hjälper det inte att de suger ut miljarder ur småsparare med taskiga räntevillkor och ohemula avgifter…
”Börsvärdet” som du skriver kan mycket väl utraderas för alltid. Och bra vore väl det eftersom det bara är en hypotetisk konstruktion, en bubbla, skapade av förväntningar om vad andra tror att andra tror att.. osv. ad infinitum.
En möjlighet som den finansiella ”krisen” skapat vore väl att ”go back to basics”. När vi bedömde ekonomins läge och utsikter skulle vi då inte titta på aktiekurser utan på den reella verkligheten dvs. vilka företag som har goda framtidutsikter därför att de handskas med produkter och tjänster som folk vill ha, även utomlands, var produktiviteten är som högst och gärna också vilka har en social och och miljömässig policy. Där detta inte räcker till för att upprätthålla syselsättningsnivån får stat och kommun gå in dvs. bedriva en äkta gammaldags finanspolitik. Låt penningmängden förbli vad den ursprungligen var nämligen en endogen variabel i systemet. och ingenting att mixtra med genom woodoopolitik i f orm av kvartsprocentiga ”räntehöjningar” eller sänkningar.
Du får förlåta om jag på denna s-färgade blogg attackerar två heliga kor: (1) Det finns ingen rimlig anledning att riksbank och penningpolitik skall skötas av ”opolitiska” experter. Om den nu är så viktig varför skall det inte finnas ett politisk inflytande? Eller omvänt: om det politiska inflytandet är så skadligt varför då inte eliminera det från ekonomisk politik överhuvudtaget ? (2) Här ber jag verkligen om ursäkt men jag tycker att det nuvarande socialdemokratiska dyrkandet av ”budgettaket” är rent nys. Budgettaket kom till som en teknisk konstruktion för att finansdepartementet inte skulle behöva sitta och prioritera och pruta mellan och på fackdepartementens olika idéer och hugskott. Hur mycket enklare är det inte bara att hänvisa till budgeteringsmarginalen (avståndet mellan budgettaket och tidigare åtaganden). Detta var väl en vettig politik i en era av konstant högkonjunktur men är i stort sett irrelevant i nuvarande ekonomiska läge. ”Budgettaket” är inget magiskt tal instiftat av Gud eller Milton Friedman. (Om Alliansen anklagar oppositionen för att spräcka budgettaket borde man väl gå ut med en kraftfull försäkran om att det är just det som behövs just nu.) Det viktiga är inte hur mycket pengar det offentliga gör av med utan hur dessa pengar används.
Om den nuvarande ”krisen” kunde leda till ett avslöjande av kasinoekonomin och en demonetariseng av politiken vore mycket vunnet för framtiden.
Bengt O: Jag håller med dig om budgettaket: det viktiga är hur saker används. För egentligen, på sätt och vis, är pengar bara en illusion. Fast det är svårt att säga utan att bli missuppfattad.