• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Nu har Naturvetarbloggen startat

29 mars, 2010 by Rosemari Södergren


Blogg som verktyg för organisationer som vill ta del i samhällsdebatten och påverka samhället och politiken är intressant.
En blogg för en organisation kan också vara bra för att få dialog och interaktivitet med sina medlemmar. Blogg är ett bra verktyg för att kunna lyssna på sina medlemmar.
I mitt jobb som webbredaktör för Saco-förbundet har jag varit med att dra igång och starta en blogg nu: Naturvetarbloggen.

Det känns kul och är en utmaning. Nu gäller det att medarbetarna på kommunikationsavdelningen och andra inom Naturvetarna också använder sig av möjligheten att blogga.

Naturvetarna finns på Twitter också, förstås:
http://twitter.com/Naturvetarna

Och har en sida på Facebook:
http://www.facebook.com/#!/pages/Naturvetarna/357453258411

Naturvetarna har ett jätteintressant evenemang 15 april då de främsta representanterna för forskning och forskningspolitik inom de sju riksdagspartierna ska debattera, på Stockholm Meeting.
En annan intressant programpunkt där är att John Walker, Nobelpristagare kommer. Han kommer från ett laboratorium som tagit fram 14 Nobelpristagare.
Här kan du läsa mer om Stockholm Meeting och anmäla dig dit. Det är kostnadsfritt och du bjöds på maten också. Men om du anmäler dig och inte kommer skickas en avgift.

Stockholm Meeting har också en fansida på Facebook.

Arkiverad under: Scen Taggad som: sociala medier, vetenskap

Pappa Kom Hem – en roadmovie om Cornelis Vreeswijk

28 mars, 2010 by Rosemari Södergren


Ute är himlen helt grå. Det verkar inte vara särskilt kallt, men det dimmiga grå gör att jag lika gärna stannar inomhus. Medier lurade oss, de hade lovat värme och vackert väder.
En bra bild av hur fel traditionella medier kan ha.
Tänkte på det när jag hänger framför dvd:n och kollar en nyutkommen roadmovie om Cornelis Vreeswijk.
Det är hans son Jack Vreeswijk som rest till Tromsö tillsammans med trubaduren Stefan Sundström.
De reser i Cornelis fotspår, för att se om de kan hitta svar på frågor om den svenska nationaltrubaduren Cornelis.
Jack Vreeswijk är son till Cornelis.
Jack berättar i dokumentären att när han fick följa med sin pappa på turné var det inte något utsvävande liv.
– Bilden av att pappa bara höll på med droger och jagade kvinnor är spridd. Men så var det inte när jag reste med honom. Kanske skärpte han sig när jag var med. Jag vet inte.

Men det är kanske också så att det delvis är en myt av medier, att det sålde bättre att utmåla Cornelis som utsvävande.

I filmen berättar Jack för första gången hur han som barn upplevde alla skandaler och tidningsskriverier och hur det kändes att vara son till Cornelis. Jack berättar också om sig själv som pappa. Han är själv trubadur och pappa, men har valt att tillbringa mycket tid med sina barn.

Filmen är givetvis ett måste för Cornelis alls fans, men också intressant som ett dokument om livet och livspuzzlet för musiker, eftersom Jack och Stefan Sundström bjuder på sig själva och berättar om sin vänskap och sin syn på livet som musiker och familjefar.

Läs även andra bloggares åsikter om dokumentär, trubadurer, Vreeswijk

Arkiverad under: Film, Scen Taggad som: Dokumentär, trubadurer

Länklistan i Klambergs inlägg dubbelt så lång som inlägget

28 mars, 2010 by Rosemari Södergren


Mark Klamberg är en bloggare jag har respekt för. Han är kunnig inom juridik och jag läser ofta hans inlägg med intresse.
Men inför valet 2010 står vi på varsin sida. Han vill ha kvar den högerregering som tagit upp sjukpeng för de människor som varit sjuka länge och som infört FRA-lagen och ipredlagen och som i tre år låtit pensionärer ha högre skatt än andra.

Men det är inte detta jag tänker diskutera nu – utan det där med att länka till andra.
Länkar är blodomloppet i Internet, utan länkar blir webben meningslös.

Bloggar och hemsidor rankas ofta utifrån hur många som länkar till dem och vilket ranking de länkande sajterna har påverkar också.

Av och till har jag sett att en del bloggar länkar till en mängd andra bloggar, bara för att dessa bloggar står på samma sida som de själva inom politiken. De använder länkandet enbart för att höja varandras politiska status och ranking på webben, inte för att bloggen nödvändigtvis har tillfört något i frågan eller ämnet.

Jag funderar på om sådant okynneslänkande kommer att straffa sig i längden? Kommer bloggportaler att fortsätta sluka detta länkade som det mest avgörande för huruvida en blogg ska rankas högt?

Här ett exempel, just hos Klamberg
(som inte alls ska betraktas som den värsta när det gäller detta politiska länkandet).

Länkraden är dubbelt så lång som själva inlägget.

Hur länge kommer Knuff-Johan att fortsätta ranka bloggare efter kamratlänkande? Hur länge kommer Aftonbladets bloggportal att sluka detta länkande med hull och hår?

Det finns andra sätt att ranka bloggars betydelse: antalet kommentar, relevans och kvalitet i inläggen. Kanske bloggar som har eget material emellanåt skulle kunna tänkas ha en viss kvalitet? Eller är det mer kvalitet att alltid bygga sina inlägg kring artiklar hos traditionella medier?

Dessa frågor har inte med Klambergs inlägg att göra: i mina ögon är hans blogg av hög kvalitet, han har stort kunnande och framför sina tankar utifrån sin erfarenhet. Jag tog bara detta inlägg hos honom som ett exempel på något som växer fram just nu bland politiska bloggar och som jag är lite kritisk och frågande till. I vilket fall tycker jag det är värt att fundera kring och värt att lyfta frågan.

Läs även andra bloggares åsikter om länkar, Knuff, Klamberg

Arkiverad under: Scen Taggad som: Knuff, länkar

Hur lättlurade tror högeralliansen att pensionärer är?

28 mars, 2010 by Rosemari Södergren


I tre år har pensionärer i Sverige behandlats orättvist och diskriminerats. De har haft högre skattesatser än andra grupper i samhället. Inte i ett enda land i världen behandlas generationen som har arbetat i sina liv och nu har pension så illa.
Inget annat land ger sina pensionärer högre skatt.

Att högerregeringen klär in sin orättvisa i att kalla den sänkta skatten för andra grupper för jobbskatteavdrag ändrar inte faktum: svenska pensionärer har i tre års tid fått betala högre procent av sin inkomst i skatt än förvärvsarbetande.

Det är givetvis orättfärdigt.

Men nu närmar sig räkenskapens timme och högerregeringen ska få stå till svars för vad de åstadkommit, eller inte åstadkommit. I september ska väljarna ge dem betyg. Det är klart att högerregeringen fått panik nu:

Alliansen lockar med sänkt skatt – då lovar de rödgröna ännu mer
HUSKVARNA. Kriget om Sveriges pensionärer har börjat.
– Fem miljarder, säger regeringen.
– Vi lovar ännu mer, kontrar oppositionen.

Ur Aftonbladet.

Ja, hur lättlurade är pensionärer? Kommer de att tro på dessa löften som högerregeringen ger?

Alliansfritt har kikat närmare på högerutspelet:
Sänkt skatt för pensionärer är en självklarhet – annars skulle 8 av 10 i en redan utsatt grupp få en minskad inkomst nästa år. Men konstigt är att Alliansen, som lovar 35 000 mer per år för den rikaste tio procenten, inte vill sänka de som arbetats skatt till samma nivå de som arbetar idag. Kanske är det för att De Rödgröna har påpekat denna absurdidet som man vägrar ändra på det.

Andra saker som högerregeringen kommer att få stå till svars för i höst är utförsäkringen av de svårt och långvarigt sjuka. Röda Berget berättar att minst 25% av de utförsäkrade skickas tillbaka efter lång tid av ovisshet.

Husmark-Pehrsson är nöjd med sin försämring, bara 25% pingas tillbaka till sjukförsäkringen i Malmö. De andra ”kan” söka jobb, vad det nu innebär.

Relaterade bloggar:
Klamberg och Kent Persson är två bloggare på högersidan som bloggat om skatterna och pensionärerna.

Fler som bloggat om de orättvisa skatter:  Alltid rött, alltid rätt och Mitt i steget och S-buzz och Viktor Tullgren.

—
Och så var det Earth Hour på lördagskvällen. Där vi bor, i ett område med lägenheter, hyresrätter och bostadsrätter var det i stort sett helt nersläckt. Området på andra sidan gatan, med villor: var det en hel del ljus kvar.
Säger det något om förmågan till solidaritet?
En del är kritiska och menar att en manfestation som att släcka ljus världen över en timme inte gör någon nytta.
I vilket fall som helst: vi hade stearinljus och satt tillsammans en timme och samtalade. Redan det, att en lördagskväll sitta och samtala utan tv-sorl och utan att vara uppkopplade mot nätet: det är absolut värt att släcka lamporna för.
Vi borde släcka lamporna och stänga av elen lite oftare och ha lite mer tid att lyssna på varandra.

Relaterat:
Expressen och Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om Earth Hour, skatter, politik, samhälle, debatt, pensionärer

Arkiverad under: Scen Taggad som: debatt, Earth Hour, pensionärer, Politik, samhälle, skatter

Kulturbloggen rapporterar från premiären av Jerusalem 2010 på Dramaten

27 mars, 2010 by Rosemari Södergren


USA.s utrikesminister Hillary Clinton kommer till Jerusalem, hon måste avbryta ett besök i Kina. En robot är avfyrad på väg mot Iran och det äventyrar fredssamtal som pågår mellan Israel och palestinierna.
Föreställningen bygger på nyheter från olika medier. Scener, bilder, impressioner blandas och flyter in i varandra. På Dramatens hemsida berättas också att föreställningen kommer att påverkas och förändras i relation till den pågående händelseutvecklingen i världen.
Det blir en ovanlig föreställning som hjälpligt hålls ihop med en ramberättelse om en ung kvinna, Sara Goldblum, som med kort varsel fått hoppa in som pressassistent till Hillary Clinton.
Sara uppges ha judiska rötter, men är uppväxt i USA och vill inte på något sätt ställas till svars för vad Israel gör.

Den andra ramberättelsen är jakten på vem som avfyrat den robot som var på väg till Iran men var fel inställd och kraschade på en annan plats. Vem har fyrat av den och varför?

Hillary Clinton slår sig ner på ett hotell i den arabiska delen av Jerusalem och väntar på att få svar och väntar på att Iran ska sända någon framstående talesperson.
Samtidigt flockas andra stora ledare för olika folk liksom representanter för vapenindustrin och väntar på att få träffa Clinton.
Alla väntar och är instängda i hotellet av säkerhets skäl.

Det märks att föreställningen inte har ett färdigt manus utan att föreställningen kan ändras om något händer i världen. Det tror jag är en anledning till att uppsättningen inte känns klar. Den är ingen helhet för att den vill vara redo för vad som händer i omvärlden, framför allt i Mellanöstern.

Jag undrar om det inte hade varit mer intressant att arbeta mer med collage och arbeta med filmklipp och annat också.

Det brukar sägas att en bra författare inte skriver hur saker är utan målar det med ord. Som att inte skriva att en person är glad utan beskriva det så glädjen känns, att säga det utan att använda ordet glad. Det gäller samma för teater. Bra teater skildrar något genom att spela scener där karaktärer agerar. I ”jerusalem 2010” är det lite väl mycket som inte spelas upp utan sägs i tal och monologer. Som att berätta hur palestinier lider, istället för att skapa en scen där vi kan känna förtrycket.

Kulturbloggen var på premiärvisningen och då var det som alltid vid sådana tillfällen en del intressanta personer i publiken. I pausen såg jag Aftonbladets krönikör Helle Klein.
Två rader framför oss satt Henning Mankell och på raden framför honom satt Jan Guillou. De två deckarkungarna sågs lutande mot varandra, samtalande. Det är klart jag är nyfiken: vad kan de ha diskuterat?
Henning Mankell har skrivit inledningstexten i föreställningen program. Texten har rubriken ”Varför angår det oss vad som händer i Mellanöstern?”

Jag är inte säker på att föreställningen drog dessa paralleller och fick oss att känna varför det som händer i Mellanöstern angår oss. Det var för mycket som sades i tal och för lite som hände med människorna, karaktärerna.
Tusen politiska tal kan aldrig få oss att känna lika mycket medkänsla som en liten människas öde. Mer människor och färre politiska tal, det får åtminstone mig att känna mer förståelse.

Om jag nu ändå ska vara på det gnälliga humöret så tycker jag att föreställningen bygger lite för mycket på klichéer. Hillary Clinton framställdes lite för mycket så som politiker på högsta maktnivån alltid presenteras och Per Mattsson som Irans president Mahmoud Ahmadinejad var komisk mest för att det var roligt att se Mattsson så sminkad.

Fast det är klart, Dramaten är vår nationalscen och både skådespelarna och regissörerna är bland landets bästa, så det är alltid roligt att se en föreställning där – och för den som är intresserad av politik och internationella frågor är föreställningen högintressant.

Och:
om du går på föreställningen: håll ögonen öppna för Omid Khansari som spelar den hotellanställde och Judas. Omid spelar med i ”Slott i Sverige”  också. Det är en skådespelare vi kommer att få se mer av i framtiden. Han har en hemsida förresten,

Fakta:
I rollerna Lil Terselius, Melinda Kinnaman, Per Graffman, Björn Granath, Nina Fex, Nadja Weiss, Magnus Ehrner, Peter Perski, Per Burell, Per Mattsson, Omid Khansari m fl
Regi Eva Bergman
Scenografi Sören Brunes
Kostym Ann-Margret Fyregård
Ljus Rudi Schuster
Peruk och mask Lena Bouic Wrange

Information på Dramatens hemsida om föreställningen ”Jerusalem 2010”.

På bilden nedan: Melinda Kinnaman, Peter Perski, Per Graffman, Lil Terselius och Magnus Ehrner

Fotograf: Sören Vilks

Relaterat:
Recension i Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om teater, politik, Mellanöstern, recension, Jan Guillou, Henning Mankell, Jerusalem, Hillary Clinton

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Mellanöstern, Politik, Recension, Teater

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1793
  • Sida 1794
  • Sida 1795
  • Sida 1796
  • Sida 1797
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in