• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Dahomey – poesi, mystik, politik och existentiella frågor

31 oktober, 2024 by Rosemari Södergren

Dahomey
Betyg 4
Svensk biopremiär 1 november 2024
Regi Mati Diop

Det är helt enkelt mästerligt: Att på lite drygt en timme få in poesi, mystik, existentiella frågor och politik, om kolonisationens många former av förtryck genom att låta oss följa 26 föremål som plundrats av den franska kolonialmakten och som nu återvänder till Benin.

Föremålet som fått nummer 26 kommenterar resan tillbaka till Benin. Föremålet har inte ens fått ett namn, bara ett nummer, vilket det är lite bittert över. Föremålet är ett av 26 som återlämnas, men 7.000 föremål var det som rövades bort. När ska resten komma tillbaka? Det är en fråga som hett diskuteras bland den yngre befolkningen i Benin i samband med återlämnandet.

Det är en konst-upplevelse att få se flera av dessa föremål som skapats av konstnärer och skulptörer i Benin för länge sedan. Föremålen har inte enbart värde som konst, det har historiskt och religiöst värde. Ett föremål är en slags hyllning till den människa som gått ur tiden, det ska berätta om den avlidna och den avlidne får aldrig själv se föremålet.

När föremålen anländer och installeras i ett museum som har anknytning till presidenten får vi se besökare komma, många iklädda traditionella färgrika afrikanska kläder medan en del kommer i västerländsk kostym.

I första delen av dokumentären får vi följa personal som tar hand om föremålen, som inspekterar dem och berättar vad det är och i vilket skick de är och ibland också vad de betydde för människorna på den tid de skapades. I den andra delen får vi se människor fira att föremålen anländer, längs gatorna dansar människor. Men där arrangeras också en stor träff där situationen diskuteras och där finns mycket kritik. Några frågar om det är rätt att glädjas över att några föremål får komma tillbaka när så många fortfarande inte kommer tillbaka. Andra tar upp om det är något att glädjas över när alla i Benin inte har mat tre gånger om dagen. Diskussionen som framför allt förs av en yngre generation är mycket intressant och tar upp många olika synvinklar.

Vad är ett folks kultur? Vad har kulturen och föremål att göra med folkets själ? Det är frågor som diskuteras. Några tar upp att föremålen är religiösa och har med deras religion vodun göra vodun.

Det var starkt att höra en ung kvinna ta upp att när hon i skolan fick de höra om dessa föremål så var det inte på hennes språk, utan endast på kolonialmakten Frankrikes språk, franska. Om de ens fick höra om sin historia var de undervisningen på franska. De fick lära sig desto mer om den franska historien och om de franska filosoferna som Voltaire.

Denna dokumentär har sådant djup och bredd, det är fascinerade hur mycket som kan berättas på lite drygt en timme.

Regissören Mati Diop belönades med Guldbjörnen på Berlins filmfestival för Dahomey. Dahomey är det gamla namnet på Benin.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Afrika, Benin, Filmkritik, Filmrecension

Filmrecension: XXL – seg och behöver klippas om

30 oktober, 2024 by Rosemari Södergren

XXL
Betyg 2
Svensk biopremiär 1 november 2024
Regi och manus Kim Ekberg & Sawandi Groskind
Originalmusik Johannes Hagman & Michael Cedlind
Medverkande Astrid Drettner, Georgios Giokotos, Marianne Carlsson, Enkete Mungbaba, Ken Mai, John Holm, Farah Muse, Teri-Anne Brink, Marianne Lehtimäki, Katja Kiuru, Hilperi, Elsie Andersson, Leila Aissat-Isung

En film som spretar åt väldigt många håll men som inte känns riktigt färdig. Det känns som att är det högaktuellt med det gamla rådet till alla som skapar något: ”kill your darlings”, är en uppmaning att våga klippa bort också scener man själv är vansinnigt förälskad i men som som ändå inte stöder berättelsen. Handlingen kretsar kring två syskon, Enzo och Magda, som har en trasig relation som de försöker lappa ihop genom en gemensam resa till Helsingfors.

Vi får följa dem köpa vodka och annan starksprit och se när de häller i sig drycken i den lilla hytten på båten, vi får höra deras tankar och vad de läser. De är en rörig handling som ofta stannar till med närbilder alldeles för länge på allt möjligt. Det är segt och tungt att tvinga sig att se klart filmen.

Under ett samtal de två syskonen har när de promenerar säger Magda att hon kommit fram till att personer som kan känna mycket i sina hjärtan inte är bra på att förmedla konst eller kultur av något slag. Det som går någon till en bra konstnär är att han eller hon inte har stort hjälpta, att han/hon/hen inte kan ta till sig allt vackert i livet i sitt hjärta. Därmed menar hon att Enzo inte kan vara konstnärlig. Tja, vad ska man säga? Filmen är fylld av reflektioner av det slaget som kan känna igen från samtal då jag var tio-elva år. Kanske är filmens mest lämpad för tio-elva-åringar?

Det som gör filmen ännu mer rörig är att dåtid och nutid, fantasier och drömmar, vävs samman på ett ganska ostrukturerat sätt. Jag ser ändå ett embryo till något som skulle kunna bli en unik och fascinerande film, men då behöver den klippas om en hel del och en del scener skulle behöva spelas in på annat sätt. För mig känns det som att filmen inte är klar ännu.

I ett pressmeddelande berättas:
XXL hade premiär på Göteborgs Filmfestival 2024 med fyra fullsatta visningar. Det var den enda filmen som visades på 35 mm av uppemot 250 filmer från hela världen vilket gav filmen stor uppmärksamhet, bland annat i Dagens Nyheter. Svenska Dagbladet skrev om en “varm hybriddramakomedi inspelad under lågbudgetflagg”, som lämnade publiken “positivt överraskad”. XXL har därefter antagits till flertalet internationella filmfestivaler, bland annat FiD Marseille och Warsaw International Film Festival.

Den som tycker om film som går sin egen väg och struntar i sedvanliga dramaturgiska metoder kan säkert uppskatta XXL mer än jag gjorde. Men jag ser två filmskapare, Kim Ekberg & Sawandi Groskind som skrivit manus och regisserat, som har utvecklingsmöjligheter och kan slå till med något mer genomarbetat som kan bli mästerligt i framtiden.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: We Live in Time – glädjefylld, hoppfull, livsbejakande, smärtsam, sorglig och skrämmande och lysande skådespelare

30 oktober, 2024 by Ulf Olsson

We Live in Time
Betyg 4
Svensk biopremiär 1 november 2024
Regi John Crowley
Roller Florence Pugh som Almut och Andrew Garfield som Tobias

Filmen om Tobias och Almut följer inte någon linjär tidslinje vilket gör att berättelsen inte är helt enkel att återberätta. Men ändå. Deras första något ovanliga date är en bilolycka där Tobias blir påkörd av Almut. Olyckan beror till stor del på att en mycket disträ Tobias går rakt ut på vägen utan att se sig för. Det enda han verkar ha i huvudet är den skilsmässan som han just då står mitt uppe i. Den skuldmedveten Almut följer med den lätt skadad Tobias till sjukhuset. Där bjuder Almut, som är kock, in Tobias med fru på middag till den restaurang som hon arbetar på. Tobias kommer sedan ensam till restaurangen och berättar för Tobias att han nyligen har separerat. Efter middagen går de tillsammans till Almuts lägenhet och kvällen slutar med att de hamnar i säng med varandra. Det leder till att de fortsätter att träffas och efter ett tag berättar Tobias för Almut att han är kär i henne och vill att de skall bilda familj. En smått chockad Almut avvisa honom först men ångrar sig sedan vilket gör att de bildar ett par.

Efter ett tag grumlas deras lycka eftersom Almut insjuknar och får diagnosen äggstockscancer. Den behandlingen som Almut genomgår leder dock till att cancern minskar, vilket naturligtvis gör att båda blir lättade. Till bådas stora glädje blir Almut sedan, efter flera försök, gravid och föder en dotter Elsa. Men efter några år tar liver en ny vändning, cancern återkommer och nu mycket allvarligare än förra gången. Eftersom det inte är helt självklart att behandlingen kommer att leda till att hon överlever är hon först tveksam till att genomgå en smärtsam behandling. Men när Tobias äntligen friar till henne väljer hon till slut att genomföra behandlingen.

De bestämmer vilken dag de skall gifta sig och börjar så smått planera för bröllopet. Men samtidigt dyker något nytt upp, Almut blir inbjuden till att deltat i en mycket prestigefylld internationell matlagningstävling. Hon bestämmer för att tacka ja trots att det försvårar behandlingen och dessutom gör att bröllopsdagen måste ställas in. Hon och hennes kollega vinner den nationella tävlingen och avancerar till finalen som går i Italien. Tobias och Elsa följer med till Italien eftersom Almut vill att Elsa skall minnas henne som en skicklig kockmamma och inte en som en sjukmamma. Under finalen blir Almut dock allt svagare vilket gör att hennes kollega måste överta huvudansvaret för att genomföra tävlingen. När Tobias och Elsa kommer hem ensamma, får Elsa den hund som Tobias under en tid har övervägt att skaffa för att om möjligt lindra för Elsa om mamma Almut skulle dö.

Under filmens gång åker både filmens rollgestaltare och publiken en känslomässig berg- och dalbana. Filmen är romantisk och allvarsam på en och samma gång, glädjefylld, hoppfull, livsbejakande, smärtsam, sorglig och skrämmande. De båda skådespelarna är helt lysande. På ett nyanserat och mycket trovärdigt sätt ger de tillsammans och var för sig ge uttryck för filmens alla skiftande känslolägen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Florence Pugh

Reträtt på SVT visar en punkgeneration som går i pension – eller inte

30 oktober, 2024 by Redaktionen

Grisen Skriker

En punkgeneration går i pension. Eller gör de det? Ett pressmeddelande berättar om en film som visar på SVT:
Reträtt är en film av Mikael Westerlund och handlar om fyra vänner som vuxit upp i Rågsved tillsammans under punk-eran, som nu blivit pensionärer. Reträtt är en film om punk, poesi och pension. Om att åldras, att börja bli gammal helt enkelt. När man fyller 65 och börjar blicka mer och mer bakåt, vad blir det då kvar framåt? Hur överlever man sista biten? Vad fanns i ryggsäcken? Vad såg finns i backspegeln? I filmen möter Micke tre kompisar som han känt sedan ungdomen. ”När vi är 20 lyfter vi, börjar flyga, och när vi är 60 börjar vi landa. Hur?”

Filmen visas på SVT torsdag 14/11 kl 20.00 i SVT2 samt på SVTPLAY från söndag 10/11 2024 och är en samproduktion mellan Råg Produktion, The Motor och SVT. Producent Annika Gritti, klippning Andreas Eidhagen.

I filmen spelas musik av det legendariska punkbandet Grisen Skriker. Gruppen skrev låten ”Sextiofem” som man hör i filmen. Grisen Skrikers korta historia varade i endast 10 intensiva månader med 52 spelningar från september 1978 till augusti 1979. De var så unga, ingen hade körkort att de tog tunnelbanan från Farsta till de ställen de skulle spela, någon gång fick de skjuts av en mamma och ibland körde de utrustningen i en skottkärra. En gång spelade de i Göteborg.

Någon i publiken hade en kassettbandspelare på deras omsusade sista spelning. Kassetten spårades och har nu ljudbearbetats och 7 låtar har blivit en bonustolva till denna nya fina utgåva av de två EP som de hann att göra under sin korta existens.

GRISEN SKRIKER – Det var då vi kom, släpptes nyligen på vinyl och med baksidestext av Stefan Sundström.

Arkiverad under: Musik, Toppnytt, TV

Det handlar om demokrati – föreställning på turné runt om i landet

30 oktober, 2024 by Redaktionen

”Det handlar om demokrati” är en föreställning turnerar vidare i Stockholm och runtom i landet.
Författaren Susanne Lindberg Rosenkrantz vill med sin föreställning öka förståelsen för unga kriminell. Genom berättelsen vill de visa hur det kan gå till när ett barn placeras på Sis-hem, en process som är stängd för insyn.
Kulturnytt berättar att pjäsen riktar sig till vuxna och behandlar ämnen om rekrytering, samverkan mellan olika yrkes grupper och de olika faktorer som kan leda till gängkriminalitet och tvångsplacering på Sis.

Här berättar pjäsens författare om föreställningen:
Fyra personer är inlåsta i ett mörkt rum utan att veta varför. En allsmäktig AI ställer dem till svars för en ofattbar tragedi: den 15-årige Samir har skjutit en jämnårig pojke. Vad har de gjort – eller misslyckats med att göra – för att förhindra denna katastrof?

Vi möter den frånvarande pappan, den utmattade socialsekreteraren, den dogmatiska politikern och den sökande läraren. Tillsammans tvingas de konfrontera sina egna hemligheter och val. Bit för bit läggs pusslet som leder fram till det ödesdigra skottet. När sanningen kommer upp till ytan, framträder en mer komplex bild än någon kunnat ana…

Det handlar om demokrati är ett gripande drama med svart humor som utforskar ansvarsfrågan, samhällsnormer och människans inre mörker. Vem bär egentligen skulden när samhället sviker sina mest sårbara? Och kan de finna förlåtelse – och frihet – innan tiden rinner ut?

Förutom att spela för allmänheten erbjuder vi också föreställningen med tillhörande workshop eller panelsamtal för företag, kommuner och övriga organisationer. För frågor eller bokning kontakta vår producent Julie Rosenthal Brydolf på 073 687 09 50 eller maila julie@tagegranit.se.

Föreställningens hemsida: https://tagegranit.net/det-handlar-om-demokrati/

Arkiverad under: Kulturpolitik, Scen, Teater, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 177
  • Sida 178
  • Sida 179
  • Sida 180
  • Sida 181
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in