• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Weeping Willows gör vacker klimatångest

21 mars, 2019 by Thomas Johansson

Artist: Weeping Willows
Titel: After us
Betyg: 4

Släpps den 22 mars

Det är Weeping Willows tionde studio-album. De har faktiskt inte gjort fler på de 22 år de hållit på. After Us är en skiva där det är bäst att ladda med mycket näsdukar när du lyssnar på den. Aldrig har klimatångest och döden varit så tårdrypande. Albumet innehåller låtar som ”There’s no hiding place”, ”Save us from ourself” och ”Judgement day”. Det handlar om vad det är för värld vi skapar och lämnar över till våra barn och barnbarn. Titellåten ”After Us” ligger sist på skivan och summerar helt enkelt vad skivan handlar om, vad blir det kvar när vi lämnat. After us är nära ett konceptalbum. Samtidigt är detta ett riktigt kvalitetstecken från Weeping Willows.   

Det handlar om förlust av vänner och de får nog beställa nya näsdukar när hela skivan ska spelas live i april månad, för den är tårdrypande på riktigt.

Producenten Barry Adamson har tidigare gjort filmmusik och varit med i Nick cave and the bad seeds. Här tillför han ett filmiskt luftigt sound, som gör att du känner igen Weeping willows men ändå känns nytt. Texterna och mörka och ställer många frågor om framtiden men vill också uppmana oss till att göra vad vi kan, för vi kan alla göra saker.  Samtidigt går det lika bra att bara njuta av musik och röst, för det här är riktigt bra.

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner, Toppnytt

Recension: Kodjo Akolor som Jag, Pappa, skapar skratt och eftertanke

21 mars, 2019 by Thomas Johansson

Foto: Jorri Kristjanssonr

RFöreställningen Jag, Pappa, kretsar kring en samtalsgrupp för pappor där Kodjo Akolor spelar samtliga roller. Men målgruppen är inte bara fäder utan alla som antingen är eller har föräldrar.

Det här är föreställningen för det par som vill få en stund för sig själva, skratta åt hur livet snurrar runt och känna igen sig. Att gå från huvudrollen i sitt eget liv till att bli en statist i ens barn liv när man blir förälder. Många gånger har jag haft lusten att använda LHM-metoden (ljuga, hota och manipulera) när orken tryter mot mina barn som inte ville klä på sig ytterkläder när det är 22 grader minus ute. Här får jag det bekräftat att andra också haft den lusten. Föreställningen är småtrevlig, innehåller en hel del skratt och helt klart värd att se. Det handlar helt enkelt om föräldraskapets glädje, galenskap och den konstanta tröttheten.

Kodjo har sex-sju roller i monologen, och håller isär karaktärerna på ett strålande sätt. Att vara förälder är något det finns mycket åsikter om, och Kodjo tillhör de som skrivit en bok om det, ”Den ultimata föräldraguiden”. Pjäsen Jag, Pappa är Kodjos första försök till att vara skådespelare på en teater, och han lyckas helt OK. Det blir en annan variant att man som förälder vill väl, inte alltid lyckas, men att målet är att ens barn ska få ett bättre liv än vad man själv har haft. Att man som förälder ofta blir väldigt lik sina egna föräldrar trots att man själv lovat sig att det aldrig skulle ske.

Riktigt kul blir det när det slängs in lite musikal, trots att Kodjo inte är den starkaste sångaren.

JAG, PAPPA? av Bjarni Thorsson

”Jag, pappa?” är baserad på Bjarni Thorssons föreställning ”The dad”.

På scen: Kodjo Akolor
Regi: Baker Karim 
Producent: Karin Thorsson & Bjarni Thorsson
Manus: Bjarni Thorsson
Manusbearbetning: Baker Karim, Kodjo Akolor, Isabel Linander
Musik: Frank Hall
Ljus: Flamingo Produktion
Ljud: Pelle Meyer
Rekvisita: Maria Säflund
Koordinator: Magdalena Öhgren

Spelplatser:

Våren: 21/3–23/3, 28/3–30/3, 4/4–6/4 Stockholm, 26/4 Falun, 27/4 Gävle, 9/5–10/5 Malmö.

Hösten: 5/9–8/9 Göteborg, 26/9 Karlstad, 27/9 Örebro, 28/9 Uddevalla, 9/10 Halmstad, 10/10 Lund, 11/10 Växjö, 16/10 Jönköping, 17/10 Linköping, 18/10 Norrköping, 5/11 Skellefteå, 6/11 Umeå, 7/11 Sundsvall, 8/11 Luleå.

Arkiverad under: Recension, Teaterkritik, Toppnytt

Filmrecension: Till drömmarnas land

21 mars, 2019 by Rosemari Södergren

Till drömmarnas land
Betyg 3
Svensk biopremiär 22 mars 2019
Regi Viktor Lindgren

En speciell, unik berättelse som överraskar på flera sätt och bryter mot många klichéer och när filmskaparen utnyttjar klichéer är det medvetet och säger något. I centrum för berättelsen står den 15-åriga svenska flickan Elin och den 17-åriga romska flickan Sabina. De möts i den svenska orten Holmsund, en vänskap uppstår trots omgivningens ovilja. Eller ovilja, det är snarare så att människorna i omgivningen är fångade i sina egna misslyckanden och bitterhet och lever med en oförmåga att se på livet med fantasi.

Sabina är i Holmsund tillsammans med två av sina bröder, som fått jobb i en slags kombinerad bilverkstad och garage. Sabina försöker få något jobb också för att kunna tjäna pengar, men det är omöjligt för en 17-årig romsk flicka att hitta ett arbete.

Elin bor med sin pappa som är på väg att gå under i sorg. Flera år tidigare födde Elins mamma en dödfödd lillebror och sorgen skar så djupt i familjen att allt föll samman. Några år efter tragedin tog mamman sitt liv. Familjen som är kvar är en trasig pappa och en sorgsen Elin. Sorgen och tragedin gjorde att Elin haft självskadebeteende, hennes armar och ben är fyllda av ärr.

Elin och Sabina är två mycket olika tonårstjejer men de hittar varandra, bland annat i sin humor. Men omgivningen ser inte allt på dem med blida ögon. Sabina blir bemött med misstänksamhet och fördomar. Men frågan är vem som är olyckligast.

Filmens styrka är samtidigt dess svaghet. Filmen berättar inte allt och den har också drag av mystik, men samtidigt spretar den lite åt för många håll. Filmen är regissören Viktor Lindgrens långfilmsdebut. Filmen är inspelad på ett sätt som gör att den känns delvis som en dokumentär.
Jag är imponerade och tror att om han hade skalat bort några av de mystiska delarna och hållit sig till de realistiska spåren hade filmen varit en fullpoängare.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Framtiden börjar här

21 mars, 2019 by Pernilla Wiechel

Framtiden börjar här, ArkDes, 21 mars – 4 aug 2019


ArkDes utställning Framtiden börjar här är byggd av 80 spektakulära, tankeväckande och klassiskt utställda objekt. Temat är hur potentialen, som finns i design och teknologi, formar våra livsförhållanden och framtida värld. Verken känns påkostade och utställningen sker i ett samarbete med Victoria and Albert Museum i London. Stora orange varningsskyltar syns fästa vid de vita väggarna. Med korta meningar som ställer frågor om etik och hållbarhet, är skyltarna pedagogiska och effektivt provocerande. I utställningsfoldern påminner den franska filosofen Paul Virilio oss om att den som skapar skeppet också skapar dess undergång. Föremål är materia, naturresurser blir skrot.


Utställningen presenteras i fyra delar: Jag, Samhället, Planeten, Livet efter. Men det finns faktiskt ett femte rum! Betvivlar du att teknologins materiella muskler ska vara svaret på allt, ställs här – i en abrovink – själva huvudfrågan: Hur tar vi hand om knoppen/etiken hos den/dem som håller i spakarna? Längst in på några få kvadratmeter ryms nämligen temat demokrati. Det lilla urvalet av objekt här är verkligen tankeväckande. Att design och teknologi kan få människor att komma samman, diskutera, bilda nationslösa, sociala och mentala nätverk, blir uppenbart.

Den rosa, stickade mössan Pussyhat, som samlade kvinnor och män världen över, med Trumps sexism som avstamp, finns här. En superhjältedräkt som dåvarande borgmästaren i Antanas Mockus i Bogota tog på sig, är också med. Röd, försedd med bokstaven C – som i ”citizen” – på magen, gick Mockus ut bland medborgarna för att hedra dem. Här finns en oberoende räddningstjänst Cell411 som går att kontakta utan att polisen får veta det. Appen presenteras också här som ger digitalt medborgarskap utan nationsgränser. Vid en skylt beskrivs också kampanj-startar-stationen 38 Degrees, som kopplar riskkapitalister samman med idealister. Ett historiskt perspektiv ger också sjalen som samlade kvinnorättskämparna i England när det begav sig. Två verk formulerar också demokratifarorna med falska nyheter och ett folkomröstningar som aldrig följs. Nu, liksom i framtiden, utgör de faror att vaka över, sådant som undergräver tilliten i ett samhälle.

På vägen ut går jag ett extra varv runt de låga borden och glasboxarna med de så kallade intelligenta apparaterna. Här syns försöken att med dagens identifierade behov lösa framtidens samhälle. Går det? I en glaskupa syns ett löftesgivande artificiellt blad som kan ta hand om fotosyntesen. Strax bredvid finns en skärm som scannar skogens potential digitalt. De verken – tillsammans med presentationen av valvet i Svalbard som globalt bevarar alla våra frön – sprider dock hopp. Svårare är att ta ställning till de elektroniska musklerna som skapats till äldre, och DNA-koder ur hårstrån som trollar fram efterlysta ansikten (här av fången Chelsea Manning).

Ett verk erbjuder möjligheten att sinnligt uppleva hur det är att leka Gud. Den stora avlånga sandlådan, med ett uppifrån projicerat skogsmotiv, låter oss egenmäktigt förändra naturen efter behag.

För den med lite tålamod, kan utställningen nog utgöra en god bas för diskussioner såväl i grundskoleklasser som mellan vuxna med klimat- och globaliseringsångest.

Frilansande journalist Pernilla Wiechel

Arkiverad under: Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

Filmrecension: Notti Magiche – rolig, varm, satirisk

21 mars, 2019 by Rosemari Södergren

Notti Magiche
Betyg 4
Cinema Made in Italys öppningsfilm på torsdag 21 mars 2019 i Stockholm
Regi Paolo Virzì

Notti Magiche är en underbar både rolig, varm och satirisk hyllning eller skildring av italiensk film. En bitterljuv påminnelse om den storhet italiensk film en gång hade men ännu inte lyckats återerövra. Filmen är en av de filmer som hyllades mest i hemlandet under 2018 och är öppningsfilm för den italienska filmfestivalen Cinema Made in Italy: Fyra dagar med Italiens bästa nya filmer.

Tre unga lovande filmmanus-författare har kommit till finalen i en manustävling skapad för att hitta begåvade manusskribenter. Finalen dit de tre bjuds in och ska få reda på vem som vunnit hålls i Rom, samtidigt som Italien spelar den ödesdigra semifinalen i världsmästerskapet i fotboll 1990 (Argentina vann över Italien med straffsparkar).

Denna ödesmättade dag för italiensk fotboll hittas en berömd filmproducent död i floden Tibern. De tre unga och lovande manusförfattare blir huvudmisstänkta. En rolig film som med humor och både kärlek och hatkärlek tar upp den italienska filmhistorien. En hel underbar film.

Fast frågan är om de tre unga manusförfattarna egentligen är misstänkta eller är de utsatta för ett spel av den finurlige poliskommissarien som utreder fallet?

För älskare av italiensk film är det en film där det vimlar av blinkningar och hänvisningar till den stora italienska filmkonsten med stora skådespelare och regissörer liksom berömda film-kultiska platser. Givetvis får både Federico Fellini och Marcello Mastroianni en släng av sleven, bland många andra. Med humor och kärlek tas filmindustrin upp, både dess avigsidor och korrupta delar liksom dess vackra sida.

De tre unga manusförfattarna är sinsemellan tre unika, olika personligheter som jag tolkar som symboler för olika förhållningssätt inom italiensk film. De tre huvudrollsinnehavarna Mauro Lamantia, Giovanni Toscano och Irene Vetere är så duktiga och kan visa ett brett register av både lycka och svärta.

Som i många italienska filmer är det mycket prat, många är snabba med att sprida ord. Det är mycket tänkvärt och symboliskt som forsar fram. Filmen är värd att ses två gånger, minst, för det finns mycket att upptäcka och fundera vidare över. Även om filmen handlar om den italienska filmindustrin och i synnerhet den forna tiden säger den en hel del om filmindustrin i stort idag.

Paolo Virzì, som regisserat, var Oscarsnominerad 2013 för Girighetens pris.

Läs mer om filmfestivalen Cinema Made in Italy

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 597
  • Sida 598
  • Sida 599
  • Sida 600
  • Sida 601
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in