Till drömmarnas land
Betyg 3
Svensk biopremiär 22 mars 2019
Regi Viktor Lindgren
En speciell, unik berättelse som överraskar på flera sätt och bryter mot många klichéer och när filmskaparen utnyttjar klichéer är det medvetet och säger något. I centrum för berättelsen står den 15-åriga svenska flickan Elin och den 17-åriga romska flickan Sabina. De möts i den svenska orten Holmsund, en vänskap uppstår trots omgivningens ovilja. Eller ovilja, det är snarare så att människorna i omgivningen är fångade i sina egna misslyckanden och bitterhet och lever med en oförmåga att se på livet med fantasi.
Sabina är i Holmsund tillsammans med två av sina bröder, som fått jobb i en slags kombinerad bilverkstad och garage. Sabina försöker få något jobb också för att kunna tjäna pengar, men det är omöjligt för en 17-årig romsk flicka att hitta ett arbete.
Elin bor med sin pappa som är på väg att gå under i sorg. Flera år tidigare födde Elins mamma en dödfödd lillebror och sorgen skar så djupt i familjen att allt föll samman. Några år efter tragedin tog mamman sitt liv. Familjen som är kvar är en trasig pappa och en sorgsen Elin. Sorgen och tragedin gjorde att Elin haft självskadebeteende, hennes armar och ben är fyllda av ärr.
Elin och Sabina är två mycket olika tonårstjejer men de hittar varandra, bland annat i sin humor. Men omgivningen ser inte allt på dem med blida ögon. Sabina blir bemött med misstänksamhet och fördomar. Men frågan är vem som är olyckligast.
Filmens styrka är samtidigt dess svaghet. Filmen berättar inte allt och den har också drag av mystik, men samtidigt spretar den lite åt för många håll. Filmen är regissören Viktor Lindgrens långfilmsdebut. Filmen är inspelad på ett sätt som gör att den känns delvis som en dokumentär.
Jag är imponerade och tror att om han hade skalat bort några av de mystiska delarna och hållit sig till de realistiska spåren hade filmen varit en fullpoängare.