• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Those Who Remained – Ömsimt kärleksdrama om ensamhet och utsatthet i krigets Budapest

8 november, 2019 by Petter Stjernstedt

Imdb

Those who Remained
Betyg 4
Visas på Stockholm International Film Festival
Regi Barnabas Roth
Medverkande Karoly Hajduk, Mari Nagy.

En kärlekshistoria. Om paret, en äldre herre och en sjuttonårig tonårsflicka som genast fattar tycke för varandra. Det är en vågad stig att leda in oss på när den ungerske regissören Barnabas Toth väljer att skildra krigets svårläkta sårskorpor via den kontroversiella kärlekshistorian. Risken med denna typen av filmr att du lätt halkar in på ”gubbäckel/Woody-Allen-träsket”. Men inte här. Tvärtom balanserar Barnabas perfekt sin vågskål och ger oss åskådare en gripande berättelse om hur två människor i andra världskrigets skugga finner tröst och stöd i varandras närhet.Filmens styrka är just det odefinerbara. Hur relationen mellan 42-åriga läkaren Aldo som mist sin fru och sextonåriga Klara som desperat väntar på att föräldrarna ska återvända från kriget i ett kallt Budapest hela tiden växlar. Den pendlar mellan att vara en trevande kärlekshistoria mellan två älskare med att vara en fader-och-dotter-skildring med en överbeskyddande fader och en äventyrlysten tonårsflicka. ”Those That Remained” är ömsint och starkt drama, alltid med en historisk kring krigets fasor som förgrund. Det är en lysande balansakt Barnabas tar sig an. Vi känner för personerna. Aldo och Klara är en av de få som återstår ”Those Who Remained” och de har bara varandra att finna tröst i. En film som varmt rekommenderas för de föräldrar eller barn som mist en nära vän, bekant eller syskon, som kan relatera till orättvisan i när en viktig person i ens närhet rycks ifrån en och du står naken och utblottad kvar där. Vilsen och ensam. ” Those Who Remained” är Ungerns Oscarsbidag.

Arkiverad under: Filmrecension, Toppnytt

Bokrecension: De bokstavstrogna – Ett reportage om radikal islam – välskriven, intressant och ger mycket kunskap

8 november, 2019 by Rosemari Södergren

De bokstavstrogna – Ett reportage om radikal islam
Författare Tina Thunander
Utgivningsdatum 2019-09-19
Förlag Lind & Co
ISBN 9789177797067

Vad händer i världen? Hur stark är det demokratiska samhället? I svenska traditionella medier varnas ofta för högerextremismen, men det finns en annan fara mot vårt öppna samhälle och de ideal om jämställdhet mellan könen och allas lika värde som är centrala i vårt system: religiösa fundamentalister och inte minst de islamistiska. Journalisten och författaren Tina Thunander är oerhört kunnig om islamism. Reportageboken ”De bokstavstrogna” skildrar den utveckling som sker i framför allt Turkiet och Egypten nu, i vår tid. Två länder som tidigare haft förhållandevis jämställt mellan kvinnor och män. Men nu backar kvinnors rättigheter där. Allt fler kvinnor klär sig i olika former av döljande kläder och skillnaderna mellan mäns och kvinnors rättigheter ökar. I många delar av dessa två länder får kvinnor inte längre gå ut på stan utan att ha en man som eskorterar dem.

Tina Thunander är noga med att påpeka att alla som är djupt religiösa på det salafistiska sättet inte hyllar våld. Islamiska staten är besegrad och drömmarna om ett kalifat har grusats. Ett kalifat som byggde på diktatur och rasism och våld och om möjligt ännu mer skrämmande än nazismen. Senaste tidens nyheter har rapporterat att tusentals IS-anhängare har lyckats fly i det tumult som uppstått i Mellanöstern i samband med att den amerikanske presidenten Trump kallade tillbaka amerikanska styrkor från områden där.

Anhängarna bekänner sig till salafismen, den snabbast växande strömningen inom islam. De är ortodoxa och fanatiska, men många strävar inte efter heligt krig utan efter djupare kontakt med sin gud, betonar Tina Thunander. Men för alla oss som tror att kvinnor har samma värde som män och bör ha samma rättigheter och skyldigheter är också de fredliga salafisterna ett hot. De vill bygga ett samhälle, en värld, på tankar som inte bygger på allas lika värde. Kvinnor jämställs inte med män. Jag blir väldigt rädd när jag läser denna reportagebok av Tina Thunander.

Bokförlaget skriver om boken:
Saudiarabien är rörelsens vagga, ett samhälle som styrts av religiösa normer men där västerländska levnadsvanor vinner mark. Vad händer om kursen ändras? I Egypten och Turkiet hårdnar motsättningarna mellan sekulära och religiösa krafter. Vilka följder kan det få?
Tina Thunander träffar människor i Saudiarabien, Egypten och Turkiet som berättar om religionens roll i deras liv och vändpunkterna efter den arabiska våren. Hon skildrar också de svenska salafisterna. Är rörelsen på frammarsch även här?

Tina Thunander är noga med att påpeka att alla salafister inte vill förändra samhället med våld. En salafist säger i boken att han är irriterad, ja till och med mycket arg, på de salafister som förespråkar våld. För mig räcker det inte, jag är ändå oroad för den utveckling som sker. Det finns friskolor i Sverige idag där alla flickor måste vara täckte och de inte får sitta tillsammans med pojkar på bussen på skolutflykter. Simhallar har börjar ha uppdelade tider, där män och kvinnor inte kan gå till simhallen samtidigt. Nu tror jag det är långt kvar till att dessa tankar om göra skillnad mellan pojkar och flickor kommer att ta över i Sverige. Men att denna fundamentalistiska muslimska tro är på frammarsch i en del länder i Mellanöstern är tydligt. Och det är också skrämmande. Vår västerländska form av demokrati har inte skapat ett idealsamhälle, det finns många problem. Men vi har ändå mer jämställdhet och lika värde än i andra samhällssystem.

Boken är mycket välskriven, intressant och ger mycket kunskap och sätter onekligen igång tankar.a

Fakta om Tina Thunander:
Tina Thunander är journalist vid Sveriges Television i Malmö. Hon har tidigare skrivit en rad böcker, bland dem Doktor Nasser har ingen bil (2014) och Resa i Sharialand (2010). Båda nominerades till Augustpriset.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Böcker, Bokrecension, Recension

Filmrecension: Beanpole – Om blickar kunde döda

8 november, 2019 by Petter Stjernstedt

Imdb

Beanpole
Betyg 5
Visas på Stockholm International Film Festival
Regi Kantemir Balagov
I rollerna: Konstantin Balakirev, Andrey Bykov, Olga Dragunova, Viktoria Miroschnichenko

Sårade själar, trasiga kroppar och oskyldiga barn som far illa i och med krigets efterskalv. Beanpole av ryssen Kantemir Balgakov är en fasansfull historia, ett fängslande och intensivt relationsdrama om två kvinnor och deras mycket speciella dynamik. Storyn som är löst baserat på Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitjs ”Kriget har inget ansikte” ser precis som i boken andra världskriget i Ryssland ur ett kvinnligt perspektiv. Kantemir som sluckade boken så fort han fick tag på den var bara tvungen att göra en film på den och vilken film. Ilya och Lyobov har ett speciellt band som utgår från barnet. Pashka är Lyobovs pojke men på grund av diverse anledningar har hon inte möjlighet att ta hand om honom. Istället är det tvätterskan Ilya som sköter om pojken och ser till att han får mat i sig. Och hon älskar sin Pashka över allting annat. Men så en dag sker något fruktansvärt, något som helt vänder upp och ner på relationen. Kantemir regisserar de två unga kvinnorna med fingertoppskänsla. Filmen berör ner i minsta känselnerv. Det slår gnistor mellan de två och om blickar kunde väcka de döda då hade Ksenia Kutepovas dömande uppsyn i sin tolkning av Lyobov helt klart kunnat göra just detta. Det är intensiva blickar och små läpprörelser som säger så mycket mer än ord. Relationen är till sin natur både destruktiv och kärleksfull. Båda är de i behov av varandra på olika vis. Och krigets fasor gör sig påmind genom kroppsliga krämpor, psykisk ohälsa och fallna män som blivit paralyserade av de krutdammn som lagts sig över leriga åkrar. Det här är magiskt. Jag sätter sällan en femma men det är just för att kunna reservera mig för den här typen av djupsinniga starka emotionella filmpplevelser.

Allt är genomfört med en exakthet, det utsökta fotot inte minst. Kameran vågar gå nära inpå och undersöka minsta por hos våra två huvudpersoner. Skådespelet imponerar. Inte lite nyfiken är jag på damernas förberedelser och Kantemirs personregi som har utmynnat i detta mästardåd. Det här är verkligen allt jag kan önska mig av en intressant och känslomässigt engagerande krigsfilm och lite där till.

Arkiverad under: Filmrecension, Toppnytt

Recension: Shirley Clamp guldstrupe, personlig och jätterolig

7 november, 2019 by Thomas Johansson

Shirley Clamp
Nästan 20 år på scen om man avrundar uppåt
Maximteatern
Betyg: 4
Bara tio föreställningar

Shirley Clamp – nästan 20 år på scen om man avrundar uppåt är en personlig vandring kompad med hennes musik.

Det handlar om att ta upp förmågan att alltid förminska sig själv, att bli kommenterad om hur man ser ut, att må dåligt och ha dåligt självförtroende. Detta är några av de ämnen som tas upp på Shirley Clamps nya show.

Framförallt är det en personlig show full med skratt. Det känns på riktigt att jag känner Shirley lite mer, och hennes röst, den är en gudagåva och hon sjunger som en gudinna. Därför är det extra kul och skönt att hon driver med sig själv. Självdistans som känns som på riktigt är kul, och gör Shirley lite mer mänsklig.

Det här är det roligaste jag sett på en scen i år, och är värd att fylla varenda stol på Maxim. Köp en biljett om du vill bli berörd, skratta och njuta av Shirley Clamps röst, för det finns inte så många chanser att se denna show. Det finns bara nio föreställningar till.

Arkiverad under: Recension, Teaterkritik, Toppnytt

Standards tolkade med passion och egenart – Longing av Ellas Kapell

7 november, 2019 by Mats Hallberg

Art Work Elin Alm Rosenblad

Ellas Kapell

Longing

4

Inspelning i Kingside Studios, Gnesta 27-28/3 2019

Mix: Markus Sjöberg Detonamusic AB

Mastring: Thomas Eberger Stockholm Mastering AB

Producent: Ellas Kapell

Prophone Records

41:52

Release: 25/10 2019

En stark debut från en kvartett som bildades på KMH, ursprungligen som projekt vars gemensamma nämnare bestod i en förkärlek för Ella Fitzgerald. Därav förmodligen gruppnamnet. De består av Lovisa Jennervall på sång, Manne Skafvenstedt vid flygeln Anders Langörgen på kontrabas samt Edvin Fridolfsson bakom trummorna. På hälften av albumets åtta låtar gästas de av flitige toppnamnet Klas Lindquist på altsaxofon och klarinett.

Gruppens medlemmar har turats om att arrangera, inte varit ängsliga för att ge låtar ur American Songbook ny kostym. Liknande koncept som Ellen Andersson vars kvartett vann Gyllene Skivan 2016. Är inte hundraprocentigt säker på Kapell-besättningens ursprung. Tror att två av dem kommer från Göteborg, en från Stockholmsregionen och en från Norge. Jennervall har i andra konstellationer släppt två skivor. Kanske inte så konstigt att jag bara vet med mig att jag hört trumslagaren live, då musikerna nyligen börjat staka ut sina karriärer.

Skivans titel markerar att samtliga kompositioner kan härledas till just längtan. I en avsiktsförklaring skriver gruppen att vissa låtar får vara enkla, medan svängarna tas ut i andra melodier. Jag ser det som att Ellas Kapell inte vill underordna sig jazzhistorien, utan utgår från den efter eget behag. Man stimuleras av att stöpa om välkända tongångar, genom att tillsätta en vildsint karaktär. Jag har lyssnat ett antal gånger under utsträckt tid, brottats med motstridiga känslor innan jag fällt mina slutliga omdömen.

Man inleder ljuvligt med The Nearness Of You. Etablerar omgående ett mod avseende hur oantastliga örhängen kan behandlas. Är till lika delar snyggt och elastiskt. Musikerna är strålande, likaså ljudet. Samspelet är utsökt, finns höjd i utförandet. Skafvenstedt ges, naturligt nog, utrymme att glänsa. En möjlighet han inte försummar. Lovisa Jennervall tycker om att sjunga ut, fullfölja varje strof så långt det bara går genom att tänja på diftonger. I slutfasen av You´d Be So Nice To Come Home To detonerar hennes förmåga första gången. I mina öron för mycket demonstration av anmärkningsvärd färdighet. Som om det rörde sig om en audition eller inträdesprov.

pressfoto Elvira Glänte

Tekniskt sjunger Jennervall på en svindlande nivå. Med ett vasst vibrato låter hon förbluffande svart, förfogar över ett häpnadsväckande register. Skulle önskat att hon ransonerat mer med sina röstresurser. Den lovande mångsysslarens vilja att göra intryck, får till följd att hon breder på för mycket stundtals. Kan sakna en utomstående producent. Bortsett från att Isabella Lundgren (en berörande artist jag håller som en av de stora i svenskt musikliv) besökte dem under två dagars inspelning, verkar de inte haft något bollplank. Har förresten frågat Lovisa om vilka sångare hon håller högst förutom ikonen Ella Fitzgerald. Svaret blev att de hon lyssnat mest på inte är de förväntade Billie eller Sarah, utan fransyskan Cyrille Aimée jämte just Isabella Lundgren.

Klas Lindquist åstadkommer flera enastående insatser. Kan bara hoppas att han kommer ha tid att spela med dem live. The Lady Is a Tramp är rena dynamiten. Eldiga fraser på altsax, febrigt pianospel och energiskt komp! Uppskattar tempoväxlingarna, hur förtjusta de är i att vända och vrida på låtars konstruktion. Kompet är väldigt följsamt, flyttar ibland smakfullt fram sina positioner. Basister i pianotrios brukar få minst ett solo. Här hörs den ”obligatoriska” passagen i spår fem, avlöses av formidabelt spel på vispar i en spännande tolkning av odödliga Body And Soul.

Två fullträffar avrundar albumet, vilka bidrar till att motivera betyget. Lyssnar till ystert beat som betonar bebopens rytmik i Almost Like Being In Love. Scat gifter sig elegant med glödhet pianotrio. Befogat att använda klyschan: Virtuost så det sjunger om det. All Of Me innehåller en hisnande vacker slinga som stegras successivt. Underbar klarinett, suggestiv basgång och förtrollande röst skjuter balladen framåt.

För närvarande befinner sig Ellas Kapell på releaseturné. Ser fram emot att höra dem live i morgon i Göteborg. Kommer bli fascinerande att följa deras fortsatta utveckling. På sätt och vis utgör de en motpol till ordinär, försiktig och slätkammad musik utan att överge känslan för melodier.

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 550
  • Sida 551
  • Sida 552
  • Sida 553
  • Sida 554
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in