• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Recension av tv-serie: Vikings säsong 6

7 januari, 2021 by Rosemari Södergren

Vikings – säsong 6
Betyg 3
Andra halvan av säsong 6 hade premiär 5 januari 2021 på HBO Nordic

I sista avsnittet av första halvan av säsong 6 såg vi hur Ivar och Björn stred på liv och död och vi vet att Björn blev dödligt skadad. Men hur gick det sedan? Dog han? I återstående tio avsnitt i denna sista säsong får vi många svar och cirklarna sluts på många sätt. Hur går det för Ivar hos ruserna och den förfärliga Oleg? Hur går det för Ivar och Oleg i Norge? Hur går det med slutstriden i Kattegatt? Och vad har hänt med Ubbe och hans följeslagare som vill ta sig till det gyllene landet långt bort i väster? Och hur går det för kung Alfred i Wessex, son till munken Athelstan? Ni har väl inte glömt dem? De sista tio avsnitten tar med oss på en fängslande resa där vi får följa upp de många olika trådar som spunnits i serien.

Det är en rätt bra sista del av sista säsongen, spännande av och till och serien lyfter fram existentiella frågor mycket mer än vad som gjorts tidigare. Det är dess stora styrka. En annan. styrka är att människorna inte är huggna i sten utan utvecklas, så som det oftast är i livet. Vi lär oss av händelserna och vi utvecklas genom möten med andra.

Min största kritik mot serien är hur religionerna skildras och då i synnerhet vikingarnas asatro. I serien och i synnerhet i dessa tio avslutande avsnitt skildras vikingarna och deras förhållande till Oden, Tor, Freja med flera som om de har samma slags relation till dem som en kristen till Jesus. Jag har svårt att tro på att vikingarna trodde på gudarna på samma sätt eftersom all religionsvetenskaplig forskning visar att paganism (hedendom) inte har trosartiklar på samma sätt de tre abrahamitiska religionerna kristendom, islam och judendom. Kristendom sticker dessutom ut ännu mer och i synnerhet den lutherska varianten som genomsyrar en stor del av det västerländska samhället. Det tror jag påverkar serieskaparna mycket mer än de själva förstår. För anhängare av paganism är frågan: ”Vad tror du på?” ofta inte alls relevant. För dem handlar religionen om vad de gör. Inom luthersk kristendom är det tron och hur den formuleras som är det viktiga.

Annan kritik jag har gäller i synnerhet denna sista del av sista säsongen. Där är mycket våld och ofta i ultrarapid. Skildrat lite mer än det behövs, tycker jag. Att världen är våldsam och alltid varit det är visserligen en del av hur livet är och har varit, men emellanåt tycker jag det frossas i dessa närkamper mer än vad som behövs för berättelsen.

En annan kritik jag har är att det dykt upp en del nyare karaktärer som är rätt ointressanta: som Ingrid som blir drottning i Kattegatt och Erik som blir en nära medhjälpare till Kung Harald.

Vad som är jättebra är att det står tydligt att detta är den absolut sista delen. Serien har liksom många serier dragits ut på lite mer än vad som är bra. För min del var de första tre säsongerna bäst.

Men de sista tio avsnitten är väl obligatoriska för alla som sett allt innan dess. Trots allt är det karaktärer jag följt och vill se hur det går för dem.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

Änkan som vägrade dö av Shirshendu Mukhopadhyay

28 december, 2020 by Anastasia Bark

Änkan som vägrade dö
Utgivningsdatum 2020-04
Förlag Piratförlaget
Översättare Mikael Fant
Originaltitel Gayanara baksa
ISBN 978-91-642-0657-2

”Änkan som vägrade dö” är en enkel och lättläst saga för vuxna om tre generationer kvinnor, ett smyckeskrin och en smula spökerier. Boken kräver inte särskilt mycket av läsaren. Det är en bok som lätt skulle kunna läsas i ett halvsömnigt tillstånd på fåtöljen eller soffan, eller möjligtvis på  en bekväm sits någonstans på en semester. Samtidigt bjuder ”Änkan som vägrade dö” på en mycket underhållande berättelse om en rik familj i nuvarande Bangladesh. 

Såsom jag har förstått det är den bengaliska originaltiteln ”Gayanara baksa” vilket kan översättas till ”Smyckeskrin”. Ibland kan översatta bok eller filmtitlar vara en aning underliga eller rentav kännas fel men när det gäller ”Änkan som vägrade dö” skulle jag vilja påstå att titeln är mycket passande. Den svenska översättningens titel leder åtminstone till fler frågetecken (och därmed möjligtvis  en del nyfikna läsare) i jämförelse med originaltiteln. 

Egentligen dör änkan — Pishima — som vägrade dö; men hon är inte nöjd med att bara försvinna efter sin död. Det är trots allt inte rättvist att hon som bortgift vid sju och änka vid tolv  bara ska få dö. Det är så mycket hon inte fått uppleva, och hon är fortfarande alltför arg och hatisk för att dö. Istället kommer hon tillbaka som spöke och hemsöker Somlata — en ung kvinna ingift i den rika men lata bengaliska familjen. Tiderna håller på att förändras men Somlatas fina aristokratiska svärfamilj vägrar att tjäna pengar genom att arbeta, istället säljer de det ena efter det andra för att få det att gå ihop. Änkan som vägrade dö är rädd att även guldet i hennes smyckeskrin ska säljas bort av de andra familjemedlemmarna, därför tvingar hon Somlata att gömma skrinet, bort från alla intresserade familjemedlemmar. Denna incident sätter igång romanens handling och leder till den ena händelsen efter den andra — alla dessa händelser lagom komiskt beskrivna av författaren Shirshendu Mukhopadhyay. 

Varje bok är en resa. ”Änkan som vägrade dö” är en resa till Bangladesh, till kvinnors liv i olika generationer och med olika uppfattningar av vad man ska förvänta sig av livet. Boken är inte särskilt dramatisk, inte heller är den starkt samhällskritisk men den är trots det ett fint bidrag till lätta (med med exakt tillräckligt djup för att vara sofistikerade) berättelser om livet i ett av världens hörn. Nu får vi se om jag bestämmer mig för att se filmadaptionen (”Goynar baksho”) eller inte. 

Arkiverad under: Bokrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: änkan som vägrade dö, Bok, Bokrecension, Piratförlaget

Filmrecension: Själen – helt underbar med ett fantastiskt djup och många nivåer

25 december, 2020 by Rosemari Södergren

Själen
Betyg 4
Premiär på Disney+ juldagen 25 december 2020

En helt underbar animerad berättelse om själen till en ung jazzmusiker, Joe Gardner, som dör precis timmarna efter att hans dröm slagit in och hans ska få spela tillsammans med en legendarisk jazzmusiker. Hans själ befinner sig på en trappa tillsammans med en längd andra själar, alla på väg mot det underbara ljuset som väntar på andra sidan. Men Joe Gardner vill inte till någon andra sida, hur ljus och vacker den än må vara. Han vill vara kvar i livet på jorden när hans dröm sedan barnsben äntligen är på väg att förverkligas.

Joe Gardners själ flyr från trappan mot ljuset. Men det betyder inte att han lyckas ta sig tillbaka till sin kropp och sitt liv. Det visar sig finnas flera platser ”på andra sidan”.

Det är fascinerande att Disney släpper en animerad film med målgruppen från sex år och uppåt som handlar om en människa som dör, eller denna människans själ – för att vara korrekt. Att filmen släpps nu då världen härjas av en pandemi där många människor förlorat släktingar och vänner är väl tajmat. Fast jag misstänker att en Disneyproduktion tar längre tid än ett år att skapa, så planerna måste ha varit satta ett bra tag före pandemin.

Nu är förstås frågan om döden och vad som finns på andra sidan livet inget som har sin aktualitet begränsad till 2020. Frågan hör till de eviga existentiella frågorna. Men att det tas upp i en familjefilm är helt enkelt underbart. I denna film blir döden inget skrämmande. Jag kan tänka mig att det öppnar för att föräldrar och farföräldrar eller andra vuxna kan tala med barn och liv och död på ett bra sätt.

Disney har fantastiskt duktiga medarbetare och företaget släpper sällan någon film som är slarvigt producerad. Inte den här gången heller. Musiken, foton, klippen, rösterna, berättelsen – allt är välgjort. Ett stort plus får filmen av mig dessutom för att den inte som många Disneyproduktioner har en slutscen där det gäller att döda så många onda som möjligt. I Själen finns spänning och karaktärer som vill olika saker, men ingen är enbart ond eller bara god. Precis som det är i livet – och kanske på andra sidan också. Vem vet?

Enda skälet till att filmen inte får betyg 5 är att jag är skeptisk till att gränsen för att se den med behållning går vid sex år. Jag undrar om sexåringar är mogna för filmen? Filmen har ett fantastiskt djup, med många nivåer i vad den berättar. Den är rolig, den är spännande, den är tankeväckande, den är varm och den berör. För mig är detta en av de bästa Disneyfilmerna på länge och jag kommer att se om den flera gånger, det är jag säker på.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Den magiska leksaksbutiken av Angela Carter

15 december, 2020 by Anastasia Bark

Den magiska leksaksbutiken
Utgivningsdatum 2020-05-07
Förlag Modernista
Översättare Magnus K:Son Lindberg
Originaltitel The Magic Toyshop
ISBN 978-91-7781-810-6

När jag väljer böcker jag ska läsa föreställer jag mig ofta att jag är inne på en bokhandel, trots att jag väljer en e-bok eller en ljudbok. ”Den magiska leksaksbutiken” skulle kunna ha varit den där boken man hittar någonstans på den högsta hyllan på en bokhandel eller möjligtvis ett dammigt antikvariat, och efter att man läst denna guldpärla till litterärt verk undrar man varför boken inte varit mer lättillgänglig eller mer omtalad (det var den säkert, men inte på min tid). I och för sig kan det finnas en viss charm med att hitta en liknande pärla bland allt bokdamm, men i år har ”Den magiska leksaksbutiken” i och med den nya översättningen av Magnus K:Son Lindberg fått chansen att få klättra ner från de högre dammiga bokhyllorna ner till bokställen lägre ner med de nyare aktuella verken. ”Den magiska leksaksbutiken” är ett sådant litterärt verk som gärna kan få stå för sig själv på bokhyllan, men om jag skulle vara tvungen att ställa den tillsammans med något annat verk skulle den få stå ihop med filmen ”Valerie och hennes underbara vecka” av regissören Jamoril Jires. Jag vet inte om det gjorts tidigare, men jag skulle vilja sätta de två verken i samma kategori. Denna kategori är minst sagt underlig och jag är osäker på hur många andra verk jag skulle placera dit. Möjligtvis skulle jag även placera ”Alice i underlandet” på samma bokställ. Det är en kategori som står med ena foten stadigt på fast asfalt i en hård och kylig omgivning (med långa krokiga svarta träd som ger ifrån sig långa skuggor i bakgrunden), den andra foten ostadigt på ett mjukt och skört drömmoln (ovanför en sval rosenträdgård) – eller någonting i den stilen.

             Det hela börjar med en nattpromenad i en trädgård och en söndersliten bröllopsklänning, vilket så småningom eskalerar i att huvudkaraktären Melanie och hennes syskon blir tvungna att flytta till sin stränga morbror, hans stumma fru som kommunicerar genom att skriva lappar och hennes två yngre rödhåriga bröder – Francie och Finn. Hos den tyranniske morbrodern är det nya regler som gäller. Bland annat finns det inget varmt vatten i huset, och Melanie får varken tala när hon inte blir tillfrågad eller ha på sig byxor längre. Istället för att gå i skolan blir Melanie tvungen att jobba på morbror Phillips leksaksbutik. Marionettdockor är morbrorns hobby, och någonstans bland hans dockor gömmer det sig en enorm olycksbådande svan. Lön är tydligen överskattat – varken Melanie eller de andra får någon. Kontrasten mellan det och Melanies barndomshem är minst sagt tydlig, men ändå kommer Melanie nära sin nya familj – den vackra tant Margaret och hennes två yngre bröder. Bröderna tvättar sig i och för sig sällan och luktar därmed förfärligt, men Melanie kan inte låta bli att komma de nära.

Många olika genrer och stilar flätas in i ”Den magiska leksaksbutiken”. Resultatet blir mycket på samma gång, men inte överväldigande utan snarare tvärtom – alla de olika pusselbitarna faller på plats i ett litet underbart magiskt-realistiskt pussel. ”Den magiska leksaksbutiken” är gotisk, poetisk, viktoriansk, sagolik, drömlik, sorglig, hemsk, underhållande och framförallt vacker. Vartenda ord är noga genomtänkt, många ord nästintill skiner (lite lågt) i den flytande texten, likt nedtonade julgransljus en mörk vinterkväll. Att ha lyckats få med den sortens känsla in i översättningen förtjänar en applåd.

Arkiverad under: Bokrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: angela carter, Bok, den magiska leksaksbutiken, roman, The magic Toyshop

Filmrecension: Spring Uje, spring – vacker, äkta, stark, berörande, fin, varm, vemodig – en av årets bästa filmer

13 december, 2020 by Rosemari Södergren

Spring Uje, spring
Betyg 5
Svensk biopremiär den 18 december 2020
Regi Henrik Schyffert

Hur svårt det kan vara att berätta sådant som vi inte tycker om hos oss själva, sådant vi skäms för eller inte vill erkänna för oss själva – det är temat i denna underbara, både vackra, ärliga och sorgliga men ändå hoppfulla regidebut av Henrik Schyffert.

Spring Uje Spring är en underbar skildring av något av det svåraste vi kan möta i livet: att få besked av en läkare att vi har en kronisk svår sjukdom. Uje Brandelius, musiker och frontman i popbandet Doktor Kosmos, spelar sig själv i denna verklighetsbaserade skildring av några sommarveckor då Uje fick besked av läkare att han fått den kroniska Parkinsons sjukdom.

Den som har en anhörig med svår sjukdom lär känna igenom mycket. Uje tycks bli chockad av beskedet från läkaren och det gör att han inte berättar för sin sambo eller för någon om sin sjukdom. Det kan vara ett sätt att undvika att själv ta in vidden av ett besked, ett sätt att försöka blunda för fakta. Att inte prata med sina närmaste om det utan istället bära det helt själv får följder. Uje blir förändrad, får kortare stubin och blir lättirriterad och sårar både sina närmaste och chefer och vännerna i bandet. Redan sjukdomen i sig ger förändringar i personligheten och att dessutom förtränga det eller kämpa för att inte det ska synas gör det inte lättare.

Att bli svårt sjuk eller att en anhörig blir det, är ett ämne som jag tror att vi inte talar så mycket om, trots att det är något många drabbas av. Det är en del av vår verklighet och av livet. Sjukdom finns. Kanske borde vi talar mer om det?

En människa som får en svår sjukdom blir ofta förändrad i sin personlighet, inte så sällan blir han eller hon argare. Ju mer vi vet om det, desto bättre kan vi hantera det som händer tillsammans.

Denna film känns ärlig. Uje och hans familj spelar sig själva i filmen och de är trovärdiga och jag upplever dem äkta. Visst är filmen delvis sorglig, eftersom svåra sjukdomar är svåra att leva med men den är samtidigt varm och ger hopp. Filmen berör mig på många plan och jag har knappt ord att beskriva alla känslor som bubblar i mig både då jag ser den och efteråt. Den är vacker, den är äkta, den är stark, den är berörande, den är fin, den ärvemodig – den är absolut en av årets bästa filmer.

Filmbolaget skriver om Spring Uje spring:
Livet blir sällan som man har tänkt sig.
Uje Brandelius självbiografiska berättelse vävs ihop med popmusik om livet och vardagen. Det är när livet tar vändningar du inte kunde fantisera om som frågan ställs på sin spets: vad är det som är värt nåt? Uje Brandelius och hans familj spelar sig själva i en film som utspelar sig under ett par sommarveckor i Stockholmsförorten Bredäng.

Filmen vann både publikpriset och det internationella kritikerpriset vid årets Göteborg Filmfestival. Ska du bara se en film i år – så se denna.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 490
  • Sida 491
  • Sida 492
  • Sida 493
  • Sida 494
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in