• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Recension av tv-serie: Lupin

13 juni, 2021 by Rosemari Södergren

Lupin
Betyg 4
Visas på Netflix från 8 januari 2021

Den första säsongen av tv-serien Lupin gjorde stor succé, tycker jag mig ha tolkat recensioner och vad som sägs på sociala medier.

Serien bygger på böckerna om gentlemannatjuven Arsene Lupin men har flyttat till vår tid och ett smart drag är att låta huvudpersonen Assane Diop (som spelar suveränt bra av Omar Sy) har böckerna om Lupin som sin stora inspiration i livet. Omar Sy är så bra och har en rätta glimten i ögonen. Han är så bra att jag tycker han skulle vara perfekt som en ny agent 007 i James Bond-filmerna.

Serien har precis det vi kan förvänta oss av en bra Lupin-serie: den är underhållande, Lupin är en karaktär det är lätt att tycka om trots att han är slags tjuv. I säsong 1 tar Lupin itu med något från sin uppväxt som skaver, något han länge misstänkt inte står rätt till. När hans pappa dog i fängelset är det flera saker som inte stämmer. När Assane Diop gräver fram sanningen hittar han en stark motståndare som kan muta och korrumpera både medier och rättsväsendet.

Serien skulle fått ännu högre betyg om den tyvärr inte efter de fem avsnitten som ingår i första säsongen inte har något slut utan tvärtom en sådan cliffhanger att vi måste vänta på säsong 2 för att få veta hur det går. Men för den som läser detta efter 11 juni 2021 finns säsong 2 också tillgänglig på Netflix.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

Filmrecension Sune – Uppdrag midsommar

13 juni, 2021 by Birgitta Komaki

Sune – Uppdrag midsommar
Betyg 3
Svensk bippremiär 11 juni 2021
Regi Erland Beskow
Manus Sören Olsson, Thobias Hoffmén, Christoffer Sandler
I rollerna Elis Gerdt, Sissela Benn, Fredrik Hallgren, Baxter Renman, Lily Wahlsteen, Tea Stjärne, Olle Sarri och Sanna Sundqvist mfl.

“Sune- uppdrag Midsommar” har biopremiär 11 juni 2021.

Familjen Andersson och familjen Blixt ska fira midsommar ihop. Men flickvännen Sophie gör slut med Sune innan de åker. Sune vill vinna tillbaka henne genom en riktigt romantisk midsommar. En metod som fungerar dåligt då hon tycker att Sune är alltför mycket och bara vill göra på sitt eget sätt. Hon vill inte bli uppvaktad på vuxenvis utan vill hellre dela en pizza än äta ostron.
En säker familjefilm om svenskt sommarliv som kommer att ses av många barnfamiljer på biograferna i sommar. Igenkänningsfaktorn är hög trots den kryptiska historien. Filmen är en i raden av många Sunefilmer. Lite modernare än förr, med en samkönad exfamilj och en flicka med diabetespump och blodsockermätare synligt. Sune börjar bli tonåring och är inte lika mycket tjejtjusare som förr. Nu är det romantik på allvar som gäller för honom på för mycket allvar. Kanske det blir lillebror Håkan som blir den nye tjejtjusaren, men än så länge är han bara ett barn, vilket han hela tiden påpekar.

Drömmen om midsommar finns men verklighetens midsommar lever inte upp till drömmen. Midsommar har blivit förbjuden i Myshult och när man ändå försöker ordna den inträffar olika problem. Förutom alla problem med relationer, både verkliga och
Inbillade. Det är inte mycket till historia i filmen men skildringen av familjen
Andersson och livet på sommarsemestern är roande. Skämten är av gammalt välbekant slag t ex :
Att glömma midsommarjordgubbarna när det är fem mil till affären eller att stången rasar över kaffebordet.

Synd att manusförfattarna inte kom på en riktigt bra historia att berätta. Den svenska sommaren, vacker natur och många fantastiska skådespelare finns ju med.
De många bra vuxenskådespelare mamma Karin (Sissela Benn) , pappa Rudolf
(Fredrik Hallengren), vännerna (Olle Sarri och Sanna Sundqvist) och speciellt Göran Ragnerstam räddas filmen för vuxna. Barn och tonåringar i rätt ålder kan säkert
uppskatta Sune (Elis Gerda) med syskonen Anna och Håkan och deras äventyr.

En film som passar när hela familjen ska gå på bio tillsammans och bli påminda och roade av sommarens glädjeämnen och strapatser.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Karg egen röst med uppenbara förebilder förför – Springtime In The Heart av Heath Cullen

12 juni, 2021 by Mats Hallberg

foto Robbie Jeffers

Heath Cullen

Springtime In The Heart

5

Inspelad och mixad på Lucy´s Meat Market i Los Angeles

Producerad av Joe Henry

Five By Nine Recordings

36:11

Svensk release: 26/3 2021

Fjärde albumet från en för mig okänd singer songwriter från Australien. Det geografiska ursprunget och förmågan att skapa specifika stämningar, jämte att musikaliskt förmedla historier (eller filosofiska betraktelser), har han gemensamt med sin betydligt mer omtalade kollega Nick Cave. Har nu lyssnat en handfull gånger på denna cd. Har dragits in i Heath Cullens universum, upptäcker nya saker varje gång. Förra plattan omgav han sig med Elvis Costello´s Imposters. Senaste alstret från denne karismatiske sångare och låtskrivare med fräck dandy-stil, färgas av trefaldigt Grammy-belönade ( O Brother Where Art Thou, Raising Sand…) producenten Joe Henry, som skrivit åt både Madonna och Rosanne Cash och har cirka sexton album utgivna i eget namn. Detta är hans triumfartade återkomst efter cancerbehandling.

Vi får tio låtar, tio koncentrerade avskalade konstverk. Alla signerade Cullen minus Kill Switch (T Bone Burnett(!) och Song That I Know (text: Joe Henry). Musikerna Joe Henry rekryterat förtjänar sannerligen att lyftas. Nämner dem därför omgående.

Heath Cullen är en duktig gitarrist. Får benäget bistånd av den elegante gitarristen Adam Levy. Levy vars cv imponerar. Han har givit ut en handfull egna plattor, undervisar och lirat med många stora namn, främst kvinnor. För att ringa in honom bör artister som Norah Jones (ingår i hennes reguljära band), Tracy Chapman, Rosanne Cash, Lisa Loeb och trumslagaren Joey Baron listas. Rytmsektionen utgörs av trumslagare/ percussionist Jay Bellerose jämte basisten Jennifer Condos. De har ofta jobbat tillsammans, bland annat på soundtracket till Gilmore Girls. Var för sig har de därtill häpnadsväckande meriter, tagits i anspråk av exempelvis Stevie Nicks, Bruce Springsteen, Aimee Mann, Bonnie Raitt, Sam Philips, Ryan Adams, Suzanne Vega, Jackson Browne, Elton John och Madeline Peyroux. På Springtime In The Heart framgår hur vidunderligt samspelta duon är. Multiinstrumentalisten Levon Henry spelar sax (möjligen också klarinett). Han förekommer på skivor med bland andra Beck, Bettye La Vette, Doug Seegers, Joe Henry och Meshell Ndegeocello. Patrick Warren på keyboards är producent och prisad filmkompositör, ackompanjerat en radda stjärnor såsom Rod Stewart, Joe Cocker, Melissa Etheridge, Neil Diamond, Tom Waits och Fiona Apple. Således första klassens sessionmusiker som också besitter utbredd kunskap om jazz.

Allt är utmejslat in i minsta detalj på en skiva som artisten valt att inte lägga ut på Spotify (se hans hemsida). Förvånansvärt nog har låtskrivaren låtit sig vägledas i sitt skrivande av optimism och hopp, som ett motgift till dåliga nyheter. I sig något av en oxymoron eftersom den otroligt eftertänksamma, vackra musiken oftast hemfaller åt moll. Öppningsspåret är synonymt med senaste video. Mäktig, framrullande, accelererande melodi betitlad Things Are Looking Up. Producentens tentakler känns hela tiden närvarande. Vi snackar alternativ, avstressande musik när den är som bäst Musikerna är underbart precisa och integrerar sömlöst med Heath Cullen, vilket får mig att jubla helhjärtat. I presstext kallas de passande för ett A-team.

pressfoto Robbie Jeffers

Den stilmedvetne mannen hemmahörande i New South Wales demonstrerar skivan igenom, sin avsevärda begåvning på att komponera oborstade melodier, utan att ta till enkla knep som boogie eller allsångsrefränger. Låtarna fylls ändå med med märg och mening. Övertygelsen i framförandet av sångerna är påtaglig. En lyckad inspelningsteknisk finess är att gitarrerna är uppdelade i stereoljud. Ett lika konsekvent som ovanligt ”tilltag” som innebär förhöjd känsla. På Song That I Know är gurorna underbart uttrycksfulla, påminner nästan om konverserande väsen. Ljudbilden skiftar, från stundtals på gränsen till kristallklar till motsatsen ,det vill säga förväntat smutsig och murrig.

Vore Heath Cullen epigon skulle han aldrig kunnat höjas till skyarna. Med det sagt märks släktskap med några föregångare. Tål tveklöst att jämföras med, förutom nämnda utvandrade landsman, Tom Waits samt i viss mån Ry Cooder och dennes episka soundtrack. Lyssnar man inte tillräckligt noga kan man i några spår nära nog förväxla Cullen med angivna ikoner. I titellåten kommer man möjligen lite väl nära Nick Cave, vilket entusiaster har överseende med. I melodin vars credo lyder ”humanity is not a crime”, sugs vi oemotståndligt in i en virvel genom uppfriskande solon på saxofon, klaviatur och kommunicerande gitarrer.

Den genomträngande, lätt hesa rösten anlitades när Bowie Celebration Tour kom till Operahuset i Sydney 2017. Klockrent artikuleras betraktelser över tillvaron. Finns något hypnotiskt över framtoningen. Fascineras av ödmjuk grundton rent av vördnadsfull emellanåt. Utifrån den inställningen företas spännande subtila avvikelser. Sålunda notabelt att de förhållandevis korta låtarna skiljer sig åt, inte präglas av identiskt stuk. Även om de ryms under samma paraply har de olika karaktär.

Svänger störtskönt med små medel gör The Shape Of Your Name. Denna höjdpunkt följs av en naken ballad vars utsökta kvalitet bevisar att Joe Henry exakt vet hur materialet bör hanteras.. Det intima samarbetet funkar förträffligt. Albumet låter genomgående sensationellt vackert utan att alls bli smetigt. Pricken över i:et har lagts allra sist: Ljuvliga Kill Switch. Skenbart söker sig musiken fram. Varje ton och varje ackord är noga avvägt. Nödvändig samstämmighet verkar oproblematisk att få till för samtliga lyhörda musiker. Återstår bara att utdela högsta betyg!

Arkiverad under: Skivrecensioner

Bokrecension: Nordiska gudasagor av Katarina Harrison Lindbergh – våldsamt och poetiskt på samma gång

11 juni, 2021 by Rosemari Södergren

Nordiska gudasagor
Författare Katarina Harrison Lindbergh
Utgivningsdatum 2021-05-03
Förlag Historiska Media
Medarbetare Björk, Cia (form)
ISBN 9789177896470

De nordiska sagorna om Tor, Oden, Loke och Freja och de andra varelserna i de fornnordiska myterna berättas med ett modern språk och får som nytt liv i denna samling av Katarina Harrison Lindbergh.

Intresset för de fornnordiska berättelserna har ökat under senare år, tror jag. Tv-serier som The Vikings och Ragnarök är några exempel på kulturföreteelser som visar hur stort intresset är. Det finns tarotkortlekar med motiv från de nordiska myterna.

Själv har jag läst flera äldre samlingar, bland annat Snorres Edda, där jag läst dessa gamla berättelser. Författaren i Nordiska gudasagor återberättar dessa myter men med ett språk som kan vara lättare att ta till sig för framför allt yngre människor. Hon gör detta utan att ta bort grunden. Hon blåser nytt liv i berättelserna även om jag i och för sig tycker de har mycket must och liv i sig i de äldre samlingarna också. Men jag njöt av att läsa denna samling av Katarina Harrison Lindbergh. Allt finns där.

Snorres Edda, som är en av de mest kända äldre samlingarna av de nordiska myterna. Kararina Harrison Lindbergs samling utgår dels från den men också från den danske historieskrivaren och berättaren Saxo Grammaticus och en del andra källor. Men som bokförlaget skriver så är sagor inte fakta. Ursprunget är muntliga berättelser och är aldrig huggna i sten. En berättad saga är levande, och den utvecklas av och med den som för den vidare.

Bokförlaget skriver om boken: I Katarina Harrison Lindberghs nya bok Nordiska gudasagor får välkända berättelser liv i ny språkdräkt och med fantasifulla utvikningar. Det är tragiskt, underhållande, våldsamt och poetiskt på samma gång.

Jag håller med, det är underhållande och det är precis som det ska vara i mytiska gudasagor: våldsamt och poetiskt på samma gång.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

Storartade arr firar pionjär i ovanlig inramning – Chasin´the Bird – Bohuslän Big Band

11 juni, 2021 by Mats Hallberg

illustration Moa Schulman

Bohuslän Big Band

Chasin´the Bird

4

Inspelad november 2020 i Vara Konserthus

inspelning, mix och master: Christer Olofsson Sunninge Sound Studio

Producerad av Vara Konserthus / Bohuslän Big Band

Prophone Records

69:13

Releasedatum: 11/6 2021

Har några gånger tidigare recenserat landets möjligen ädlaste storbandsstolthet, (konkurrensen lika mördande som stimulerande i ett Sverige begåvat med en handfull strålande storband) både live och på skiva. De har numera replokal och också postadress ett par kilometer från min bostad. Därför har det blivit tradition med framträdanden i Mölndals Stadspark på nationaldagen. Annars är hemmaplan Vara Konserthus på Västgötaslätten vars region är orkestern uppdragsgivare – där nya skivan spelades in samtidigt av hela orkestern. Krävande process då eventuella missar inte kunnat repareras, fast resultatet gynnades i slutändan. Har sett det modernistiska bandet uppskattningsvis minst femton gånger varför känslan att jag kunnat följa dem i sådär tjugofem har viss täckning. Mycket belåten med vad jag upplevt i deras sällskap när de gästats av Gregory Porter, Steve Swallow, Lou Soloff, Jaqee, Avishai Cohen (trumpetaren), Ale Möller, Bengt-Arne Wallin, Georg Wadenius, Kristin Amparo, Daniel Lemma, Claes Jansson, Sinne Eeg, Rigmor Gustafsson för att nämna några i en lång stjärnbeströdd rad. Blåssektionerna förstärkte showen med Jill Johnson som jag recenserade. Mångsidighet är ett av deras signum, vilket deras temakonserter kring Frank Zappa och Steely Dan är bevis på. f Man undervisar, låter utbildade talanger spela och skriva för dem, sprider glädje till äldreboenden och håller igång verksamhet riktad mot barn.

, Läser man på hemsidan noteras ändå att många produktioner gått mig förbi. För inte så värst många år sedan var Nils Landgren konstnärlig ledare. Och i fjol skulle skilda turnéer med Tommy Körberg, Danilo Perez och Björn Skifs ha genomförts. Hade pressbiljett till två av konserterna. Konstnärlig kvalitet är ju inte en mätbar vetenskap, inte jämförbar med tävling i säg höjdhopp. Vi får utgå från att Magnus Lindgren – samarbetat flera gånger med BBB – vet hur det förhåller sig då han rankar Bohuslän Big Band, vars syfte är att värna och utmana, som ett av världens sju bästa storband.

Nu har man satt tänderna i musik av Charlie Parker, jämte kompositioner av Tadd Dameron respektive Miles Davis förknippade med Bird. I höstas var det nämligen hundra år sedan arkitekten till den revolutionära stilen bebop föddes. Tyvärr dog han ju redan i mitten på 50-talet på grund av excesser till drogvanor. Utan att ha forskat vidare i ämnet, associerar jag spontant inte altsaxofonistens musik med storband. Högst osäker på om han överhuvudtaget figurerade i sådana sammanhang. Inte minst av den anledningen har de kunniga som gett sig på att arra sammanlagt elva låtar varit ovärderliga bidragsgivare. Klas Lindquist ansvarar för fyra av dem gjorda 2010, samma tidpunkt då danske trombonisten skrev arr på Barbados, vilket skedde i samband med turné med BBB under rubriken ”Bird´s Bebop”. Maria Schneider (som ju Bowie kontaktade under sina sista år och som dirigerat BBB) skrev under sin studietid på 80-talet arrangemang på Hot House som inte funnits tidigare på skiva. Tre låtar har tolkats av blåsare i orkestern – Niclas Rydh, Samuel Olsson och Christer Olofsson. Sippin´at Bells har fått ny rymlig kostym av Erik Norström, smått legendarisk saxofonist undertecknad hört live. Både Klas och Erik har spelat med BBB.

Hör fullkomligt tidlöst sound. Skulle kunna misstas för att vara Stan Kenton, Duke Ellington eller Radiojazzgruppen under ledning av George Russell. Ett maximalt töjbart och synkat kollektiv med solister ur egna leden som gör skäl för epitetet världsklass. Ska erkänna att när jag först satte mig in i hur det vackert formgivna albumet låter, hade jag vissa problem. Har BBB tagit sig vatten över huvudet? Frenesin, svärtan och dynamiken på Charlie Parker – inspelningar har delvis gått förlorad. I förstone ansåg jag att den antingen hetsiga eller romantiska musiken, passade illa för att hanteras av storband, Kanske underlig uppfattning när frontmannens radarpartner i begynnelsen Dizzy Gillespie, ju blev känd också för sitt big band (som jag såg på Skeppsholmen på 80-talet). Funderade således på lägre betyg. Nu ser jag transformeringen i delvis annan dager. Kännetecknande atmosfär försvinner medan andra beståndsdelar tillkommer.

Från Bohuslän Big Bands facebooksid – stående Christer Olfssona –

Blir förtjust i fräckt vävda mönster i Ornithology (arr Lindquist). Sköna synkoper ligger som grädde på moset. Samma sak i nästa låt. Hänförs över hur intelligent BBB organiserats musikaliskt.. Genomgående för Chasin´the Bird fäster man sig vid ensemblens härliga klös när sektioner hakar i varandra. Den komplexa harmonik vi förknippar med Charlie Parker får extra mycket utlopp i Barbados, genom ytterst vitala solon från Niclas Rydh på trombon med flera. Rytmsektionen med Göran Kroon i spetsen spelar magnifikt. I Hot House antar flyhänte pianisten Stefan Wingefors Bud Powells skepnad, framställer sinnrikt hans avigt framåtlutade ackord.

Fullgoda saxofonister delar på det egentligen omöjliga uppdraget att göra Parkers intensiva formulerande rättvisa. Man vill utsättas för en musiker som exponerar hela sitt inre, som påminner om essensen av hjärta och hjärna likt hur det uttrycktes hos Bird., en jazzmusiker som hanterade sitt instrument ömsom genom attack, ömsom smekningar. Uppgiften fördelas internt. Inget ont om vare sig Joakim Rolandsson på lead altsax, instrumentkollegan Martin Bjurek Svanström eller tenoristen Björn Cedergren, tvärtom. Njuter av solon från dem vilka toppas av Joakim i My Little Suede Shoes och Martin i underbara tolkningen av Perker´s Mood jämte Ah-Leu-Cha. Men kan ändå sakna gästsolist med förmåga till genomgripande avtryck.

Kul rytmik i Dewey Square förstärks genom stilistiskt snyggt fraserade ”inlägg” från Björn Cedergren och Samuel Olsson ( den senare författat cd:ns liner notes). Hör gåshudsframkallande intro i Parker´s Mood. Snacka om att spela sofistikerat! Hela tjugosju solon har angivits. Dessa matchar styvt den enorma sprängkraft ensemblespelet uppvisar. Två nykomlingar i BBB presterar mycket goda insatser. Syftar på två etablerade, tämligen unga män i form av basisten Arvid Jullander och Erik Tengholm på trumpet. Åtskilliga finurliga arr förhindrar jämntjocka tendenser. Hyllningsobjektets kanske mest prydliga, mest hit-betonade alster, Yardbird Suite med fragment från swingepoken, avrundar ett högpotent album.

Arkiverad under: Skivrecensioner

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 469
  • Sida 470
  • Sida 471
  • Sida 472
  • Sida 473
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in