Bohuslän Big Band
Chasin´the Bird
4
Inspelad november 2020 i Vara Konserthus
inspelning, mix och master: Christer Olofsson Sunninge Sound Studio
Producerad av Vara Konserthus / Bohuslän Big Band
Prophone Records
69:13
Releasedatum: 11/6 2021
Har några gånger tidigare recenserat landets möjligen ädlaste storbandsstolthet, (konkurrensen lika mördande som stimulerande i ett Sverige begåvat med en handfull strålande storband) både live och på skiva. De har numera replokal och också postadress ett par kilometer från min bostad. Därför har det blivit tradition med framträdanden i Mölndals Stadspark på nationaldagen. Annars är hemmaplan Vara Konserthus på Västgötaslätten vars region är orkestern uppdragsgivare – där nya skivan spelades in samtidigt av hela orkestern. Krävande process då eventuella missar inte kunnat repareras, fast resultatet gynnades i slutändan. Har sett det modernistiska bandet uppskattningsvis minst femton gånger varför känslan att jag kunnat följa dem i sådär tjugofem har viss täckning. Mycket belåten med vad jag upplevt i deras sällskap när de gästats av Gregory Porter, Steve Swallow, Lou Soloff, Jaqee, Avishai Cohen (trumpetaren), Ale Möller, Bengt-Arne Wallin, Georg Wadenius, Kristin Amparo, Daniel Lemma, Claes Jansson, Sinne Eeg, Rigmor Gustafsson för att nämna några i en lång stjärnbeströdd rad. Blåssektionerna förstärkte showen med Jill Johnson som jag recenserade. Mångsidighet är ett av deras signum, vilket deras temakonserter kring Frank Zappa och Steely Dan är bevis på. f Man undervisar, låter utbildade talanger spela och skriva för dem, sprider glädje till äldreboenden och håller igång verksamhet riktad mot barn.
, Läser man på hemsidan noteras ändå att många produktioner gått mig förbi. För inte så värst många år sedan var Nils Landgren konstnärlig ledare. Och i fjol skulle skilda turnéer med Tommy Körberg, Danilo Perez och Björn Skifs ha genomförts. Hade pressbiljett till två av konserterna. Konstnärlig kvalitet är ju inte en mätbar vetenskap, inte jämförbar med tävling i säg höjdhopp. Vi får utgå från att Magnus Lindgren – samarbetat flera gånger med BBB – vet hur det förhåller sig då han rankar Bohuslän Big Band, vars syfte är att värna och utmana, som ett av världens sju bästa storband.
Nu har man satt tänderna i musik av Charlie Parker, jämte kompositioner av Tadd Dameron respektive Miles Davis förknippade med Bird. I höstas var det nämligen hundra år sedan arkitekten till den revolutionära stilen bebop föddes. Tyvärr dog han ju redan i mitten på 50-talet på grund av excesser till drogvanor. Utan att ha forskat vidare i ämnet, associerar jag spontant inte altsaxofonistens musik med storband. Högst osäker på om han överhuvudtaget figurerade i sådana sammanhang. Inte minst av den anledningen har de kunniga som gett sig på att arra sammanlagt elva låtar varit ovärderliga bidragsgivare. Klas Lindquist ansvarar för fyra av dem gjorda 2010, samma tidpunkt då danske trombonisten skrev arr på Barbados, vilket skedde i samband med turné med BBB under rubriken ”Bird´s Bebop”. Maria Schneider (som ju Bowie kontaktade under sina sista år och som dirigerat BBB) skrev under sin studietid på 80-talet arrangemang på Hot House som inte funnits tidigare på skiva. Tre låtar har tolkats av blåsare i orkestern – Niclas Rydh, Samuel Olsson och Christer Olofsson. Sippin´at Bells har fått ny rymlig kostym av Erik Norström, smått legendarisk saxofonist undertecknad hört live. Både Klas och Erik har spelat med BBB.
Hör fullkomligt tidlöst sound. Skulle kunna misstas för att vara Stan Kenton, Duke Ellington eller Radiojazzgruppen under ledning av George Russell. Ett maximalt töjbart och synkat kollektiv med solister ur egna leden som gör skäl för epitetet världsklass. Ska erkänna att när jag först satte mig in i hur det vackert formgivna albumet låter, hade jag vissa problem. Har BBB tagit sig vatten över huvudet? Frenesin, svärtan och dynamiken på Charlie Parker – inspelningar har delvis gått förlorad. I förstone ansåg jag att den antingen hetsiga eller romantiska musiken, passade illa för att hanteras av storband, Kanske underlig uppfattning när frontmannens radarpartner i begynnelsen Dizzy Gillespie, ju blev känd också för sitt big band (som jag såg på Skeppsholmen på 80-talet). Funderade således på lägre betyg. Nu ser jag transformeringen i delvis annan dager. Kännetecknande atmosfär försvinner medan andra beståndsdelar tillkommer.
Blir förtjust i fräckt vävda mönster i Ornithology (arr Lindquist). Sköna synkoper ligger som grädde på moset. Samma sak i nästa låt. Hänförs över hur intelligent BBB organiserats musikaliskt.. Genomgående för Chasin´the Bird fäster man sig vid ensemblens härliga klös när sektioner hakar i varandra. Den komplexa harmonik vi förknippar med Charlie Parker får extra mycket utlopp i Barbados, genom ytterst vitala solon från Niclas Rydh på trombon med flera. Rytmsektionen med Göran Kroon i spetsen spelar magnifikt. I Hot House antar flyhänte pianisten Stefan Wingefors Bud Powells skepnad, framställer sinnrikt hans avigt framåtlutade ackord.
Fullgoda saxofonister delar på det egentligen omöjliga uppdraget att göra Parkers intensiva formulerande rättvisa. Man vill utsättas för en musiker som exponerar hela sitt inre, som påminner om essensen av hjärta och hjärna likt hur det uttrycktes hos Bird., en jazzmusiker som hanterade sitt instrument ömsom genom attack, ömsom smekningar. Uppgiften fördelas internt. Inget ont om vare sig Joakim Rolandsson på lead altsax, instrumentkollegan Martin Bjurek Svanström eller tenoristen Björn Cedergren, tvärtom. Njuter av solon från dem vilka toppas av Joakim i My Little Suede Shoes och Martin i underbara tolkningen av Perker´s Mood jämte Ah-Leu-Cha. Men kan ändå sakna gästsolist med förmåga till genomgripande avtryck.
Kul rytmik i Dewey Square förstärks genom stilistiskt snyggt fraserade ”inlägg” från Björn Cedergren och Samuel Olsson ( den senare författat cd:ns liner notes). Hör gåshudsframkallande intro i Parker´s Mood. Snacka om att spela sofistikerat! Hela tjugosju solon har angivits. Dessa matchar styvt den enorma sprängkraft ensemblespelet uppvisar. Två nykomlingar i BBB presterar mycket goda insatser. Syftar på två etablerade, tämligen unga män i form av basisten Arvid Jullander och Erik Tengholm på trumpet. Åtskilliga finurliga arr förhindrar jämntjocka tendenser. Hyllningsobjektets kanske mest prydliga, mest hit-betonade alster, Yardbird Suite med fragment från swingepoken, avrundar ett högpotent album.