• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Shop

17 november, 2021 by Rosemari Södergren

Shop
Betyg 3
Svensk biopremiär 26 november 2021 och online 1 december 2021
Regi Jesper Klevenås
I rollerna bland andra Disa Östrand, Vanessa Knave och Alexander Salzberger

Att vara beroende av att shoppa och att handla så mycket att man tvingas till skuldsanering är nog ett av de beroenden som många kan uppleva oerhörts skamfyllt. Att vara fattig och inte ha råd att köpa vinterjacka åt sitt barn, att inte kunna betala skolresan för sitt barn – det kan kännas oerhört skamligt. Shop är en svart skildring av en ung kvinna, Linda, som på ytan ser ut att ha ett perfekt liv. Hon ser bra ut, hon har en fin dotter och bor tillsammans med en skötsam och bra pojkvän. Men Linda lider av ett okontrollerat shoppingmissbruk.

Denna film är stark och berörande – och den gör ont i magen. Linda är djupt beroende och kan glömma allt när hon shoppar. Hon kan lova sin pojkvän att aldrig shoppa utan att ha råd igen, men som alla missbrukare ljuger hon. Vid ett besök i en galleria glömmer Linda av sin dotter som väntar vid en rulltrappa. Dottern har diabetes och blir medvetslös medan hon väntar och måste föras till sjukhus i ambulans. Att missbrukare kan sälja ut sin egen mor är ett talesätt som sorgligt nog ofta stämmer. Att vara missbrukare är en sjukdom och det är något som många inte kan upphöra med utan stöd och hjälp.

Att ge människor hjälp vid missbruk är inte alltid lätt. Den som missbrukar kan vara lurig och på många sätt lura den som vill hjälpa. Det är inte enkelt att komma ur missbruk. Det går, det finns exempel på det, men det lyckas inte alltid. Det finns många exempel på. Ett viktigt skäl till att missbrukare misslyckas komma ur beroende har troligen att göra med hur de bemöts av omgivning och samhälle.

Denna film visar så starkt hur ett dåligt bemötande från omgivningen kan få förfärliga följder. Linda får hjälp på flera sätt men det räcker mer med att en person, i det här fallet en arbetsgivare, inte förstår situationen.

Jag tror denna film kommer att kännas i magen på de flesta och förhoppningsvis kan det sätta igång viktiga diskussioner. En viktig fråga är varför människor överhuvudtaget bygger sin självkänsla på att shoppa vackra kläder. Hur kan en människa bli lycklig av en dyr handväska? Vad är det för ideal som prackas på människor i dagens värld? Hur mycket ansvar har reklambyråer, hur mycket ansvar har influensers och modebloggare? Hur kan skolor ge unga människor självförtroende utan att bygga på ytliga saker som vackra kläder?

Intressant om regissören Jesper Klevenås. Han har arbetat som filmfotograf, bl a på Roy Anderssons Sånger från andra våningen, för vilken han 2001 belönades med en guldbagge för bästa foto (tillsammans med István Borbás). Sättet att filma och berätta på har likheter med Roy Anderssons underbara sätt att berätta med film. I Klevenås ser vi en värdig arvtagare av Roy Anderssons filmskapande. Klevenås har likheter med Roy Andersson men är helt klart på väg mot ett eget uttryck.

Klevenås debuterade som manusförfattare och regissör 2000 med novellfilmen Anja, som vann Stockholm filmfestivals stipendium 1 km film. Hans senaste kortfilm, Ett tyst barn, premiärvisades i Director’s Fortnight i Cannes 2010. Shop är hans långfilmsdebut.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Skivrecension: Daniel Lemma – Sörgårdens tak

17 november, 2021 by Petter Stjernstedt

Artist Daniel Lemma
Betyg 4
Release 19 november

Som en hyllning till staden vid havet,  Göteborg,  kommunen där han pluggade och formade sitt jag. För första gången någonsin sjunger Daniel Lemma på svenska och han gör det med bravur. 

Sörgårdens tak är en nostalgitripp tillbaka till  dåtiden, till Götet – “Sörgårdens tak, där människor huttrar i vinden, kisar mot ljuset och oset som väller fram”. Sörgårdens tak är en vacker saga att drömma sig bort i nostalgins förunderliga värld. 

Låtskrivaren och artisten Daniel Lemma fick sitt genombrott 2000 i samband med låten “If I used to love you baby”, hiten till långfilmen Jalla Jalla. Sedan dess har det gått på tomgång. Ingen av hans skivor har fallit kritikerna  i smaken. Tills nu när Daniel Lemma vågar sig på en platta skriven fullt ut på modersmålet svenska. 

Daniel Lemma. Foto© Kristin Lidell. Fotografens namn ska anges vid publicering. PRESSBILD. Fri publicering.

Sörgårdens tak är en personlig berättelse om livet i den den blå staden, Göteborg, där Lemma pluggade och började sin karriär som artist med att spela på klubbar och barer. Han minns tillbaka till tiden för studenten. Likt en Håkan Hellström för 20-talet tar Daniel Lemma på sig hatt och väst och spatserar runt  ”Stora lång” och målar med breda penseldrag sin och sin släkts historia.

Inledningsspåret ”Sörgårdens tak” är en hymn till människorna i vimlet, skärgårdsfolket vars vurm är ordvitsar och ohämmad räkkfrossa. Och Polaroider berättar om dåtid och nutid, nostalgi och en tid som flytt och aldrig kommer mer igen. Här i Daniel Lemmas mest ömsinta stunder låter han som en nutida Ted Gärdestad. Lättvindigt formulerar han och beskriver poetiskt miljöer och starka känslor.
“Ansikten flätas samman, som polaroider i en stigande vind. Nu skiner kvällssolen in över tomma golv. Dagen går mot sitt slut.” Man kan riktigt känna tidens vinddrag blåsa över ens trötta anlete.

”Leona” handlar om förälskelsen som flydde där skönt munspel och lätt trummande snyggt ramar in den svallande skärgårdsvisan. Bandet med Stefan Sporsén från Augustifamiljen på piano och blås, Julia Falthin på bas, Mats Eriksson på gitarr, Dan Helgesson på orgel och Chris Montgomery på trummor kompar Daniel till perfektion.

Tvistade Kärleksshaman fungerar som en kontaktannons av och med “drömmarnas man”,  en desperat projicering av kärleksdiktominens styrande mekanismer som gör dig blind inför den verkliga kärleken. Och när väl nostalgins skimmer lagt sig som en tjock dimma över allt kommer som räddaren i nöden ”Elefanter”, som förtäljer om de gamla hanarna, dinosaurierna som tycker det var bättre förr och som vägrar anpassa sig till det nya. Lemma balanserar snyggt det nostalgiska med det verkliga, även om det stundtals blir väl smetigt. En välbehövlig tyng ger  ”Papi dansar”, en smärtsam bit om strukturell rasism där fadern kastas ut från klubben och förnedras på grund av sin hudfärg. 

Sörgårdens tak är en härligt soulig och sådär riktigt sommarpopig platta. Jag värms upp och känner mig pirrigt nyförälskad i Daniel Lemmas sällskap. En av årets svenska popalbum är här.

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner, Toppnytt

Filmrecension: Allt gick bra – Nyanserat om det laddade ämnet aktiv dödshjälp

16 november, 2021 by Petter Stjernstedt

Allt gick bra
Betyg 4
Svensk biopremiär 19 november
Regissör Francois ozon
Skådespelare: Sophie Marceau, Géraldine Pailhas, André Dussollier, Charlotte Rampling och Hanna Schygulla

Att välja att dö eller inte, det är frågan. Med lättsam hand och humor tar Francois Ozon sig an det svåra ämnet aktiv dödshjälp. Och utan moralisk kompass eller pekpinnar når han ända fram.

Företagsägaren och pappan André, skickligt spelad av André Dussollier, får en stroke. Det här vänder upp och ner på familjens vardag. Systrarna Emanuele och Pascale har en komplicerad men kärleksfull relation till sin fader. De vet mycket väl hur envis gubben kan vara. Så när så André yttrar orden” Hjälp mig att få slut på det här” blir systrarna inte förvånade men att ta ställning i frågan om aktiv dödshjälp är en smärtsam och långt ifrån problemfri väg att gå.

Francois Ozon är en produktiv filmregissör, född och uppväxt i Frankrike, Paris. Med hela 47 filmer bakom sig kan man knappast prata om någon som ligger på latsidan. Det förvånande i kråksången är hans höga verkshöjd. Med filmer som Bakom stängda dörrar, Swiming Pool och nu senast den svartvita kärleksberättelsen Frantz har han etablerat sig som en av våra verkligt stora auteurer. Hans filmer är mänskliga berättelser, ofta med ett HBTQ-tema då han ofta skildrar sin egen verklighet med hinder som sätter käppar i hjulet för en homosexuell att få leva fullt ut.

Det är dramer som kretsar kring familj, relationer och starka ämnen som kärlek över generationsgränserna, pedofili och nu aktiv dödshjälp. Berättelsen baseras på Emmanuèle Bernheims bok om sin pappas vilja att ta sitt liv. “Allt gick bra” lyckas inte minst i och med ett förträffligt skådespel av framförallt Sophie Marceau som favoritdottern Emmanuelle men också pappan spelad av André Dussollier är formidabel. Hans gestaltning är nyanserad. Fadern är både en homosexuell man, en tyran och en god fader. De varierade personporträtten ger trovärdighet till berättelsen och får oss att engagera oss i deras öden.

För att tackla en svår process som att planera någon annans död använder  Ozon sig av humor. Som när en av systrarna i vredesmod springer ut ur rummet och välter en skylt som får kontorets namn att bilda ordet pungkulor på franska. Det är den här typen av vardagliga, familjära känsla och kärlek till karaktärerna som tas Francois Ozon hela vägen fram. Som så ofta i hans filmer är fokus karaktärerna. Vi slipper därmed en politiskt historia som tydligt ska  ställning i frågan. Här finns inga uttalade pro-and-cons dödshjälp. Istället visar “Allt gick bra” på de känslor som lyfts i och med att ett sådant kontroversiellt beslut tas. Hur ska man som barn till en förälder med den starka viljan agera? Vilka berättar man för? Vad säger man till barnbarnen och hur verkställer man rent juridiskt något liknande?

Ozon jonglerar med svåra känslor som hoppfullhet, vredesmod och desperation. Det är svår balansgång att hålla sig på rätt del av spåret och inte gå den moral-pekoralistiska vägen till mötes. Ozon lyckas, kanske på grund av ett förträffligt skådespel och skickligt ihopmejslat manus. Men framförallt tror jag anledningen stavas – en regissörs bultande hjärta som dunkar hårt för sina karaktärer. Ozon har gjort det igen och något säger mig att det inte var sista gången.  

 

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Filmrecension, Toppnytt

Filmrecension: Mass – Komplext och välspelat om det svåra i att kunna säga förlåt

16 november, 2021 by Petter Stjernstedt

Titel Mass
Betyg 5
Svensk biopremiär 2022
Regissör: Fran Kranz
Skådespelare: Jason Isaacs, Ann Dowd,Breeda Wool,
Campbell Spoor

Hur hanterar man det ohanterbara, obegripbara, förlusten av ett barn? Kring detta utforskar regissör Fran Kranz i triangeldramat Mass, en film om skuld, skam och oförmågan att kunna förlåta. Genomförandet är lysande och resultatet en smärtsam historia om ett svårt ämne som engagerar men framförallt ger dem dig en djupare förståelse. 

Två par bestämmer träff för ett allvarstyngd samtal. De möts i ett undangömt, sparsmakat kyrkorum. Medan kyrkovärden funderar över hur stolarna ska stå eller hur mycket mat man bör erbjuda befinner sig deltagarnas tankar på helt annat håll. Jay (Jason isaacs) och Gail (Martha Plimpton) har i samband med en skolmassaker mist sin son. Nu tar de till sig modet och bestämmer sig för att bemöta föräldrarna till upphovspersonen, mannen som med berått mod sköt ner ett femtiotal studenter i ett klassrum. Kritiken och hatet gentemot Linda (Ann dowd) och Richard (Reed Birney) har inte varit nådig från drabbade föräldrar. I mötet med Jay och Gail ser paret sin chans till återupprättelse , en möjlighet att få förtydliga och ge sin syn i saken.

De börjar trevande. Jay och Gail förtäljer hur de tog sig dit med bil. De visar en bild på sina barn och berättar korta anekdoter. Likt katter kring het gröt rör sig paren runt det som är pudelns kärna. Smärtsamt är det att höra föräldrarnas berättelser.  Känslorna paren besitter är många och komplicerade. Här finns skulden, skamen vreden, ilskan och desperationen. Hur tar man sig vidare efter ha förlorat sitt barn? Läker såren någonsin?

Mass tar sig an ämnet såsom en forskare närmar sig subjektet, granskar varje tänkbart perspektiv och infallsvinkel. Vi förstår komplexiteten i frågan och hur olika politiska föreställningar, perspektiv och inställningar påverkar synen på mördaren och händelseförloppet. I Mass ges inga enkla svar och här finns inga vinnare, bara förlorare. Även föräldrarna till mördaren porträtteras som offer. Mass är en fysisk upplevelse som känns i hela kroppen. Det förträffliga skådespelet gör sitt till. Det sprakar till rejält i kyrkorummet när paren går i duell med varandra. I en boxningsmatch med Gud som övervakar beväpnar sig paren med ord och skyddar sig genom sin ovilja till att kunna förstå den andre. Med all önskvärd tydlighet visar Mass hur svårt det är med acceptans och förlåtelse, men att en sådan väg faktiskt är möjlig.

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Toppnytt

Bokrecension: Två pistoler av Klas Östergren

16 november, 2021 by Rosemari Södergren

Två pistoler Det är en order, Käre vän, en order
Författare Klas Östergren
Utgivningsdatum 2021-08-19
Förlag Bokförlaget Polaris
Medarbetare Sokcic, Miroslav (form)
ISBN 9789177954781
ebok ISBN 9789177954798

Att denna underbara roman av Klas Östergren inte Augustprisnominerades i år är för mig en gåta. Det enda skälet jag kan tänka mig är att Östergren redan varit nominerad flera gånger och juryn bakom priset strävar efter att lyfta fram flera olika författare och gärna debutanter.

Två pistoler utspelas under kung Gustav III:s tid och är helt fantastiskt väl skriven. Vi får följa tidigare hovstallmästaren Adolf Fredrik Munck som är till åren och flytt och gömt sig i Italien. Utanför sitt fönster ser han människor drabbade av koleran som härjar. Det finns tydliga paralleller till vår tid då många författare, som Klas Östergren, levt isolerade och hållit avstånd på samma sätt som Munck gör.

Munck har stått nära kungen, ja så nära att han till och med hjälpte Gustav III att ha samlag med sin hustru, drottning Sofia Magdalena. I boken berättar Munck för sin trotjänare Ytterberg om tiden vid hovet.

Östergren växlar skickligt i rytm mellan dessa två tidsperioder. Då han skildrar Munck som åldrad förmedlar språket en gammal mans eftertänksamhet i lugn takt – medan berättelserna om Munck som ung och företagsam man förmedlas med en helt annan snabbare grundrytm.

Året då Munch har bosatt sig i ett hus vid Toscanas kust är 1831 och han är åttiotvå år. I Asien och Europa härjar en koleraepidemi som lett till massdöd i vars fotspår upplopp. Adolf Fredrik Munck har bestämt sig för att stanna inomhus resten av livet. Trots att han är utkastad ur sitt eget land och tvingats fly och levt gömd i närmare fyrtio år är han ändå ganska nöjd med vad han upplevt i sitt liv. Han har bott i Tyskland, Österrike, Pisa, Neapel och slutligen Massa. Nu väntar han mer eller mindre på att gå ur tiden. De som jagar honom har hunnit dö men för säkerhets skulle har han ändå två pistoler i ett fack i sitt rum. Fast huruvida de två pistolerna verkligen fungerar, det är han inte säker på.

Det är en mästerlig roman, rolig och som väcker många tankar om livet, om åldrandet, om författandet, om berättandet, om människors villkor och att också en kung kan vara osäker.

Ett plus för den som helst tillägnar sig litteratur som ljudbok: Romanens inläsare är författaren Klas Östergren själv.

Gustav III hade anledning att vara tacksam mot Munck, inte minst för att den erotiskt kunnige hovstallmästaren handgripligen hjälpt den tafatte kungen när en avkomma skulle bli till. Men det ledde också till illasinnade rykten om det verkliga faderskapet, som förpestade både Gustavs och Munckens tillvaro. Kungens nåd förbyttes småningom i bedrägeri och svek.

Fakta om författaren: Klas Östergren debuterade 1975 med romanen Attila och har sedan dess givit ut tjugotalet romaner och novellsamlingar. Han har dessutom skrivit för film och tv, och varit verksam som översättare av både prosa och dramatik, framför allt av Henrik Ibsen. 2020 gav Polaris ut hans senaste roman Renegater, den sista och avslutande delen i trilogin om Henry Morgan, tillsammans med de tidigare delarna Gentlemen och Gangsters.
Han blev den 27 februari 2014 invald i Svenska Akademien, men deltog sedan 6 april 2018 inte längre i dess möten och utträdde formellt den 7 maj samma år.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bokrecension, Klas Östergren, Litteraturkritik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 434
  • Sida 435
  • Sida 436
  • Sida 437
  • Sida 438
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in