• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Teaterkritik: Korus – tydliga kroppsspråk när akrobatik gör volter med ditt undermedvetna

10 april, 2022 by Lotta Altner

Korus
Musik: Mischa Gring
Kompositör: Mischa Gring
Ljusdesign: Vilhelm Montán Lindberg
Urpremiären den 9 april 2022 på Klarascenen, Kulturhuset stadsteatern
Artister (koncept och framförande): Axel Ahl, Sara Runsten, Klara Sköldulf Philipp, Lukas Ivanow

Urpremiären av ”Korus” med Below Zero cirkuskompani talar sina tydliga kroppsspråk när akrobatiken får göra svåra volter med ditt undermedvetna.

Nog är det flesta av oss vana vid att se på cirkus som något lättsamt och färgstarkt för ögonen. Cirkus är något du, utan egen investering, kan gå på, bli underhållen – och få en energikick av när din lust faller på. Kvällens urpremiär öppnar vägen för en ny typ av talang inom begreppet cirkus, d.v.s. cirkus med djupa syften, dramatiska rörelser, konstnärliga syften, avancerad akrobatik och artistisk konstellation.

Inledningsvis möts vi av känslan av en vacker vårdag vid en bäck, där fåglar sjunger och det finns harmoni och balans i varje steg som tas. Det är vackert, det är lugnt och man förstår elementens möjligheter i varje enskild rörelse. Det ser så oförskämt lätt ut även fast jag vet att det är skickligheten som spökar. Artisterna balanserar varandra i kraft, smidighet i de olika rörelserna och de bli skilda strängar i maskineriet. Man testar gränser med hjälp av varandra och stödjer varandra för att mäta ut varandras gemensamma nämnare i volym och tyngd. Vackrast är när de tillsammans flätar ihop sig med varandra för att ett par fötter ska kunna stå på en liten platta och bära dem alla fyra. Tänk hur alla kan få plats när man skapar den bästa konstruktionen och delar på den plats som finns att få.

Hela första akten är uppdelad i sektioner där varje del inleds med en serie rörelser som byggs på och sedan avancerar. Ibland blir det en tävling i rörelser som i ett flipperspel där man stutsar från den ena till den andra och därefter plockas en ny känsla upp genom en liten förändring i rörelsen. Mitt i all denna härliga tvetydighet, blir det ett avsteg och stopp, och ett konstverk växer fram eller du bjuds på ren och mycket avancerad akrobatik.

I andra akten upplever vi krigets vindar och stämningen går över till en mörkare synbild. Det kommer fram konflikter i rörelserna och även om man ser att det är inövat med brutal precision så berörs jag alltid av fysiskt våld mellan människor. Det är i dagsläget inte heller något som lämnar en oberörd, framförallt inte när scenbilden skulle kunna vara en angripen bakgata i krigets Ukraina. Det sprider sig en oro och ledsamhet över oss, som inte är vanligt med cirkusunderhållning. Men det är ju så att det onda måste få bearbetas och att då få göra det utan ord upplevs som bästa sättet. Jag blir lättad över att vi inte behöver prata om det eller att andras ord måste sägas i känslan. Den får bara vara där med sitt elände.

De sista minuterna av föreställningen, så kom det plötsligt in musik med svensk text och plötsligt bröts någon typ av förtrollning kring möjligheten kring egen tolkning. Jag hade önskat att jag hade sluppit få dessa ord prackade på mig, när hela föreställningen i övrigt hade varit helt utan ordens vägledning i handlingen (förutom den äldre kvinnan bakom mig som satt och kommenterade föreställningen högt under föreställningen som om hon satt i sitt eget vardagsrum).

I jordfärgade kläder av skilda slag blir de tillsammans en liten del av skapelsen och synen på hur vi fungerar i ett samarbete med varandra, där bilden av varandra beror på hur vi stöder och balanserar tillvaron. Uppsättningen blir inte längre rörelse och happening enbart för sin egen skull, utan det fanns en djupgående möjlighet till egna berättelser för dig att ta med dig hem. För det är din personliga tolkning som ger dig ditt egna mervärde.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Cirkus

Nyskrivet i komplexa mönster skickligt framfört – Interacting av Tolvan Big Band

9 april, 2022 by Mats Hallberg

Tolvan Big Band

Interacting

4

Inspelad 10/10 2021 i The End Studio, Vallkäratorn

Ljudtekniker och mixning: Peter Dahlström

Prophone Records (Naxos distr.) / med stöd från Kulturrådet och Swedish Jazz

31:49

Releasedatum: 8/4 2022

Tolvan Big Band är ett modernistiskt storband med säte i Malmö som startades omkring 1980 av deras primus motor Helge Albin; saxofonist, kompositör, arrangör, producent och pensionerad professor. Jag äger fyra av deras skivor och har sett dem cirka tre gånger. När det begav sig kollaborerades med stjärnor som Michael Brecker, Davie Liebman och Tommy Körberg. Uppmärksammade samarbeten vilka resulterade i turnéer, album och teveinspelningar. Föga förvånande har Albin mottagit flera priser för sin omfattande gärning.

Visste inte att de fortfarande höll igång verksamheten på projektbasis. Kändes nästan som om tiden stått still i trettio år efter min förnyade bekantskap i och med Interacting, lanserad som fjortonde plattan. Blev ett kärt ”återhörande” .Dock, i denna upplaga får de klara sig utan gitarrist. Inte istället för, men en nyhet för mina öron är att elbas introduceras. Trakteras snyggt diskret och samtidigt distinkt av Patrik Albin, antagligen son eller annan släkting till lokomotivet Helge. Kan tänka mig att Tolvan de senaste decennierna mestadels spelat utomlands, eller så har jag bara råkat missa info om gig på festivaler och dylikt.

Helge Albin som fyllt 80 år komponerade fyra rejält utsmyckade låtar under pandemin. I pressutskick hävdas att musikens syfte generellt är att uttrycka och variera känslor, bortom vad språk förmår. Han har i likhet med andra gånger haft målet, att få orkestern och dess sektioner att låta flexibla, likvärdigt en kvartett. Sättet att jobba med orkestrering och medlemmarnas nära samverkan, märks enligt honom bäst i titellåten. Albin har tilldelat sig två solon på altsax. Andra stöttepelare som stannar kvar i Tolvan är bland andra instrumentkollegorna Cennet Jönsson och Inge Pettersson, trombonisten Vincent Nilsson samt trumslagardynamon Lennart Gruvstedt.

pressfoto

Nya skivan innehåller fyra kompositioner, varav merparten tämligen trixiga. Bångstyriga melodier vänds in och ut i ett antal lager utan att fotfäste tappas. Det är förstås en konst i sig att synka alla stämmor, något kompositören och samtliga musiker behärskar till fullo. Blir en smula överraskad över att storbandet ännu frodas, har vitaliteten i behåll. Energin, spelskickligheten och en rejäl portion kontraster renderar i ett eggande verk, om än inte något som plöjer ny mark.

Tajmingen i ensemblespelet är nästan kusligt precis. Överlag förbluffas man av nivån, formfulländade attacker och gnistrande energileverens. Utan att hemfalla åt kakafoni vurmas för utmanade tonspråk när ”anfall” sker på bred front, på tvärs mot det strömlinjeformade. Som mest bökas det runt i Gumdrops. Kul med lite lagom friktion. Titellåten och inledande Lightsome sticker ut mest och är indelade i spännande faser. Övrig musik antar skepnader vilka kan behöva fler lyssningar, för att substansen ska framstå som alldeles självklar.

I trumpetsektionen ingår inte några för mig välkända storfräsare. Ändå imponerar de kolossalt med fabulöst klipp i fraseringen. Solisterna man blir mest betagen i heter Fredrik Davidsson på trumpet, Cennet Jönsson (övertygade i somras på YSJF) på sopransaxofon samt Peter Dahlgren på trombon. Nu vet jag att Tolvan Big Band också nuförtiden kan leverera på topp och därmed en dignitet att räkna med. Och eftersom jag lyssnat ansenliga timmar på svenska storband live och på skiva senaste åren finns gott om jämförelsematerial.

Arkiverad under: Skivrecensioner

Filmrecension: Sundown – en absurd, väldigt sorglig berättelse om vad brist på kommunikation gör med människor

9 april, 2022 by Rosemari Södergren

Sundown
Betyg 4
Svensk biopremiär 8 april 2022
Regi Michel Franco
Medverkande Tim Roth, Charlotte Gainsbourg, Samuel Bottomley, Mónica Del Carmen, Lazua Larios

En absurd, väldigt sorglig berättelse om vad brist på kommunikation gör med människor. När människor inte kan tala med varandra ärligt. Regissören Michel Franco och huvudrollsinnehavaren Tim Roth hade som mål att filmen skulle vara nästan som en stumfilm. Nja. På sätt och vis är den ganska stum men ändå är den inte alls som en stumfilm, inte vad vi traditionellt menar med stumfilm i alla fall. Däremot kan de flesta av filmens personligheter inte prata om vad de känner och tänker.

Huvudpersonen Neil Bennett (som spelas av Tim Roth) är på lyxsemester i Mexico tillsammans med sin syster Alice och hennes barn. Redan där, när de ska njuta av lyxen känner vi att det är något falskt. Dessa bortskämda superrika personer kan inte kommunicera, de spelar upp en ytlig lycklig låtsasbild av sig själva för varandra.

När dåliga nyheter hemifrån ramlar ner som en blixt från klar himmel måste de flyga hem på en gång. När det är på flygplatsen säger Neil att han glömt sitt pass på hotellet. Denna lögn som blir upptakten till ett familjedrama som är något långt utöver det vanliga.

Neil flyr och gömmer sig i kvarter för fattigare människor och han lyckas till och med ragga upp en ung mexikanska för ett romantiskt förhållande. Det visar sig vara en illusion att Neil som kommer från en bortskämd överklass skulle kunna umgås eller ha något gemensamt med de som inget har. Det visar sig föra med sig katastrofala följer.

Filmen är svart, mörk, deprimerande. Den är absurd och obehaglig men ändå skrämmande träffsäker. Vi får en förklaring till Neils beteende alldeles i slutet. Men jag är skeptisk till den förklaringen. För mig handlar filmen om vad brist på äkta ärlig kommunikation för med sig. Och detta berättas med Tim Roth i huvudrollen suveränt bra.

​

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: The Northman – magiskt, episkt, storslaget, vackert men också brutalt

9 april, 2022 by Rosemari Södergren

The Northman
Betyg 4
Svensk biopremiär 13 april 2022
Regi Robert Eggers
I rollerna Alexander Skarsgård, Nicole Kidman, Gustav Lindh, Claes Bang, Anya Taylor-Joy, Ethan Hawke, Björk och Willem Dafoe.

Magiskt, episkt, storslaget, vackert men också brutalt – men ändå överraskande och oväntade vändningar. The Northman är en magisk saga om en ung vikingaprins som svurit att hämnas mordet på sin far och rädda sin mor, men gör inte misstaget att tro att det är samma berättelse som vi redan hört och sett i många versioner. Allt är inte vad det verkar vara och det är också öppet för egna tolkningar.

Huvudrollen som den vuxna prins Amleth spelas av Alexander Skarsgård. Som pojke fick han se sin far bli mördad. Mördaren är Amleths farbror Fjölnar som tog Amleths mamma till sin fru och också gav sina underlydande order att döda Amleth, som dock lyckades fly. Men vikingen som skulle döda Amleth ljuger för Fjölnar och säger att Amleto drunknade i havet. Amelth växer upp bland vikingar i rusernas land och blir en stark och blodtörstig kämpe tills han en dag blir påmind av de magiska krafter som väver våra öden att det är dags för honom att hämnas sin far och rädda sin mor. Så långt låter det som en handling vi sett i många filmer tidigare. Men som redan nämnt, denna storfilm följer inte mönstret till punkt och pricka. Var beredd på överraskningar.

Det är många saker som samverkar för att göra denna film till en storfilm som helt slukar mitt intresse. Inte en död minut även om det finns eftertänksamma scener så är det engagerande hela tiden. Filmen har en lång rad imponerande insatser av duktiga skådespelare. Och det är så mycket som är så välgjort: fotot, ljussättning, ljud och hur det är klippt. Allt samverkar för filmens storhet.

För mig var vissa scener för brutala, för blodiga. Det är därför den inte fick allra högsta betyg. Men jag inser också att brutaliteten måste skildras också, det är en viktigt del i handlingen. The Northman utspelas i sagornas tid men är ändå högaktuell i skildringen av vad som händer med män då det är i krig. Samma brutalitet som skildras i The Northman har vi sett och läst om i många skildringar av krig. Grymheter, tortyr, våldtäkt, förstörelse – allt följer med i krig.

Filmens handling bygger på Saxo Grammaticus 1200-talsberättelse, som är en av de samlingar som finns med de fornnordiska gudasagorna och legenderna. Jag är lite skeptisk till vissa delar av hur vikingatiden skildras i både denna film och flera andra filmer och tv-serier. De utspelar sig ofta i brytningstiden så vikingarna med sin asa-religion mött de kristna. I dessa berättelser skildras ofta de asa-troende som om de hade sina ritualer och sin tro på ett likartat sätt som de kristna. Men det finns egentligen inget som tyder på det utan det är nog så att film- och tv-serie-skaparna är så påverkade och invävda i det västerländska judisk-kristna-muslimska sättet att se på och utföra religion. Nyhedningar (newpaganism) som växer i antal utövare i många länder dyrkar inte sina gudar på samma sätt som kristna-judar-muslimer. De asatroende har ofta ett mer nära förhållande till natur, djur och årstider och bygger inte tempel och statyer till sina gudar på samma sätt och ber inte till dem på samma sätt (muslimer bygger inte heller statyer men det muslimska sättet att använda sin religion har ändå många likheter med det judiska och det kristna).

Regissören Robert Eggers är spännande att följa. Han är förhållandevis ung för att vara så stor. Han är född 7 juli 1983 och har tidigare regisserat The Lighthouse (2019) och The Witch (2015).

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Bokrecension: Rebell av Rahaf Mohammed – ärlig berättelse om flykten från ett av världens mest kvinnoförtryckande länder

9 april, 2022 by Rosemari Södergren

Rebell
Författare Bokrecension: Rebell av Rahaf Mohammed
Utgivningsdatum 2022-03-08
Förlag Bokförlaget Forum
Översättare Manne Svensson
Originaltitel Rebel
E-bok
ISBN 9789137157160

Tänk redan i nio-årsåldern bli tvungen att dölja sig i en klädnad som döljer hela kroppen. Om du är flicka. Och som kvinna får du inte gå utomhus utan att ha en man med dig. Det går bra med en son eller en bror eller manlig släkting. Ja som kvinna kan du bli slagen och uppfostrad av dina söner, utan att någon protesterar. I Saudi-Arabien har kvinnor nästan inga rättigheter och ingen frihet.

Saudi-Arabien är en diktatur som styrs av en stor kunglig släkt och som i alla diktaturer förtrycks vissa grupper. Kvinnor behandlas som lägre stående varelser enligt den strängt muslimska lagen i det saudi-arabiska samhället. Det finns visserligen en del områden i detta land där kvinnors rättigheter gått framåt, men det är långt till jämställdhet.

Rebell är Rahaf Mohammeds berättelse. Hon växte upp i ett av de mer konservativa delarna av Saudi-Arabien och berättar i denna bok om sin uppväxt och hur hon till slut lyckades fly. Hon berättar om sina första lyckliga år i livet som hon minns som en barndom fylld av skratt. Tills hon blir sju år och hennes värld börjar begränsas, hon får inte längre cykla, simma eller ens gå utomhus för att leka utan sina bröders beskydd. Och det är bara början till hur hennes frihet helt beskars och hennes bröder övervaka allt hon gjorde.

Rahaf Mohammed var ganska rebellisk till sin natur som tonåring. Hon ifrågasätta normerna och fick för det betala ett högt pris, då hon blev slagen och på olika sätt inlåst. Som kvinna är hennes uppgift att visa undergivenhet, enligt det strikta Saudiarabiska samhällets traditioner. Hennes bröder behandlar henne som en slav och slår henne regelbundet, ofta medan mamman till synes oberörd ser på.

Tack vare Internet kunde hon som tonåring hitta likasinnade i ett underjordiskt nätverk av ateister, feminister, homosexuella och andra som ifrågasätter landets styre. Det blir början på tre års planerande av en livsfarlig flykt.

Att läsa denna bok är som att sitta bredvid Rahaf och höra henne berätta. Det är ett enkelt, okomplicerat och rakt berättande språk. Ibland är det upprepningar, hon säger samma sak flera gånger i olika kapitel. Det är väl inte allra högsta nivån som skönlitteratur, men det är ärligt och fängslande och ger precis samma känsla som att sitta tillsammans med henne och höra henne berätta.

Jag upplever henne som oerhört ärlig. Hon berättar också om livet efter att hon lyckats fly. Hur hon, trots att hon lever i ett västerländskt land, inte kan slappna av helt och vara trygg. Hon får ofta hot från konservativa muslimer, både från hennes hemland och andra strängt teokratiska muslimska länder. Hon berättar också om att hon vid flera tillfällen försökt få kontakt med och prata med sina föräldrar och sina syskon, men det är omöjligt. De har i stort sett förkastat henne. Det är en tung börda att bära för en ung kvinna som bara vill få leva i frihet men ändå är känslomässigt bunden vid sin familj.

Det som skrämmer mig är att exempelvis så kallade demokratier som Thailand och Australien inte hjälpte henne då hon försökte fly genom dessa länder. Tvärtom försvårade dessa länders myndigheter hennes flykt. Det är också stor skandal att västvärldens demokratier säljer vapen till Saudi-Arabien som i Jemen för krig mot folkslag som de inte accepterar. Att länder som Sverige alls har handel med ett land så grovt kvinnoförtryckande land som Saudi-Arabien är skamligt.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 397
  • Sida 398
  • Sida 399
  • Sida 400
  • Sida 401
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in