
Tolvan Big Band
Interacting
4
Inspelad 10/10 2021 i The End Studio, Vallkäratorn
Ljudtekniker och mixning: Peter Dahlström
Prophone Records (Naxos distr.) / med stöd från Kulturrådet och Swedish Jazz
31:49
Releasedatum: 8/4 2022
Tolvan Big Band är ett modernistiskt storband med säte i Malmö som startades omkring 1980 av deras primus motor Helge Albin; saxofonist, kompositör, arrangör, producent och pensionerad professor. Jag äger fyra av deras skivor och har sett dem cirka tre gånger. När det begav sig kollaborerades med stjärnor som Michael Brecker, Davie Liebman och Tommy Körberg. Uppmärksammade samarbeten vilka resulterade i turnéer, album och teveinspelningar. Föga förvånande har Albin mottagit flera priser för sin omfattande gärning.
Visste inte att de fortfarande höll igång verksamheten på projektbasis. Kändes nästan som om tiden stått still i trettio år efter min förnyade bekantskap i och med Interacting, lanserad som fjortonde plattan. Blev ett kärt ”återhörande” .Dock, i denna upplaga får de klara sig utan gitarrist. Inte istället för, men en nyhet för mina öron är att elbas introduceras. Trakteras snyggt diskret och samtidigt distinkt av Patrik Albin, antagligen son eller annan släkting till lokomotivet Helge. Kan tänka mig att Tolvan de senaste decennierna mestadels spelat utomlands, eller så har jag bara råkat missa info om gig på festivaler och dylikt.
Helge Albin som fyllt 80 år komponerade fyra rejält utsmyckade låtar under pandemin. I pressutskick hävdas att musikens syfte generellt är att uttrycka och variera känslor, bortom vad språk förmår. Han har i likhet med andra gånger haft målet, att få orkestern och dess sektioner att låta flexibla, likvärdigt en kvartett. Sättet att jobba med orkestrering och medlemmarnas nära samverkan, märks enligt honom bäst i titellåten. Albin har tilldelat sig två solon på altsax. Andra stöttepelare som stannar kvar i Tolvan är bland andra instrumentkollegorna Cennet Jönsson och Inge Pettersson, trombonisten Vincent Nilsson samt trumslagardynamon Lennart Gruvstedt.

Nya skivan innehåller fyra kompositioner, varav merparten tämligen trixiga. Bångstyriga melodier vänds in och ut i ett antal lager utan att fotfäste tappas. Det är förstås en konst i sig att synka alla stämmor, något kompositören och samtliga musiker behärskar till fullo. Blir en smula överraskad över att storbandet ännu frodas, har vitaliteten i behåll. Energin, spelskickligheten och en rejäl portion kontraster renderar i ett eggande verk, om än inte något som plöjer ny mark.
Tajmingen i ensemblespelet är nästan kusligt precis. Överlag förbluffas man av nivån, formfulländade attacker och gnistrande energileverens. Utan att hemfalla åt kakafoni vurmas för utmanade tonspråk när ”anfall” sker på bred front, på tvärs mot det strömlinjeformade. Som mest bökas det runt i Gumdrops. Kul med lite lagom friktion. Titellåten och inledande Lightsome sticker ut mest och är indelade i spännande faser. Övrig musik antar skepnader vilka kan behöva fler lyssningar, för att substansen ska framstå som alldeles självklar.
I trumpetsektionen ingår inte några för mig välkända storfräsare. Ändå imponerar de kolossalt med fabulöst klipp i fraseringen. Solisterna man blir mest betagen i heter Fredrik Davidsson på trumpet, Cennet Jönsson (övertygade i somras på YSJF) på sopransaxofon samt Peter Dahlgren på trombon. Nu vet jag att Tolvan Big Band också nuförtiden kan leverera på topp och därmed en dignitet att räkna med. Och eftersom jag lyssnat ansenliga timmar på svenska storband live och på skiva senaste åren finns gott om jämförelsematerial.