• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Krängande spetsiga rytmer kännetecknar fängslande samarbete – Heart Is A Melody med Karl Berger/ Kirk Knuffke

17 januari, 2023 by Mats Hallberg

foto Jens Honoré (grafisk design Janne Hiort)

Karl Berger/ Kirk Knuffke

Heart Is A Melody

4

Inspelad 9/4 2022 i New York (inspelning, mixning och mastring: Jay Andersson)

Producent: Kirk Knuffke

Stunt Records

58:24

Releasedatum: 29/11 2022

Kornettisten Kirk Knuffke bygger musikaliska broar genom att förena förkärleken till tidig jazz, ofta bluesmarinerad sådan, med att ha gått i lära hos en avantgardist som Ornette Coleman. I JAZZ (3/2022) recenserade jag vad han gjorde på trio på albumet ´S Wonderful. Flitige 42-åringen från Kanada medverkade på fler skivor släppta i fjol, varav Heart Is A Melody är ett överlag lyckat exempel. Den lutar starkt åt Knuffkes avantgardistiskt sökande riktning. och har därtill producerats av den i New York boende musikern och låtskrivaren

. 2015 gavs första gemensamma alstret av Knuffke och legendariske vibrafonisten och klaviaturspelaren Berger ut. Nu samarbetar de för första gången med batterist Matt Wilson jämte basisten Jay Andersson. Den sist nämnde har skött inspelningen i studio såväl som efterarbetet. Samarbetet innebar att fruktbart möte över generationer uppstod då Berger föddes i Heidelberg 1935. Han ser ovan nämnde Coleman som sin mentor, var tillsammans med honom en av grundarna till Creative Music Studio i Woodstock.

Instrumentalisterna kan förefalla vara doldisar. Just därför ges perspektiv på respektive imponerande karriär om namn droppas. Matt Wilson vars spel på albumet jag har avsevärd behållning av, har spelat med bland andra Lee Konitz, Dewey Redman, Cecil McBee och Bill Mays och gjort ett helt dussin plattor i eget namn. På nästan tio år äldre Jay Andersons cv finns både professorstitel och tre album i eget namn. Mångsidigheten verkar inte veta av några gränser. I unga år jobbade han med Woody Herman, Carmen McRae och Red Rodney. Har också medverkat hos Toots Thielemans, Michael Brecker, Bob Mintzer, Mike Stern, Joe Sample, Maria Schneider, Paul Bley och anlitats av Frank Zappa, Tom Waits, Dr. John, Chaka Khan och till och med Celine Dion. Kirk Knuffke å sin sida listas för arton album, av vilka flera getts ut på danska skivbolagen SteepleChase Records och på senare år Stunt Records. På festivaler i Europa har han uppträtt med bland andra Melissa Aldana och Jakob Bro (vilka jag hört live vid separata tillfällen). Nestorn Karl Berger som doktorerat i musikvetenskap ingick i ett kollektiv Don Cherry ledde i Paris och katalogen består av cirka 25 album, Av alla samarbeten med berömdheter kan nämnas spännvidden från Carla Bley, Dave Holland, Anthony Braxton, Sam Rivers, John McLaughlin och Pharoah Sanders till Bill Laswell, Jeff Buckley, Nathalie Merchant, Sly & Robbie och Neneh Cherry.

bild från 2018 från artistens fb-sida – fotograf Stephen Malagodi

Karl Berger lanseras av Knuffke som en av moderna jazzens viktigaste personer, på skivan en katalysator. Betraktas dels som inflytelserik lärare, dels som en föregångare vad beträffar spel på vibrafon inom frijazz. Inte minst mot den bakgrunden är det olyckligt att det vasst ljudande blåsinstrumentet dominerar Heart Is A Melody., även om inspelningen avsiktligt belyser Bergers kapacitet och inspirationskällor. Lustigt nog är veteranen ursprungligen klassiskt skolad pianist, vars jazzintresse tog fart när amerikaner på 50-talet besökte ny jazzklubb belägen i militärtäta Heidelberg. Cedar Walton var en av de generösa pianisterna som delade med sig av sin kunskap. Berättas att alltför ostämda pianon bidrog till att Berger började förkovra sig på egen hand i konsten att få till sväng på vibrafon.

Starkt öppningsspår lockar in lyssnaren. Under åtta minut jublande framåtskridande utvecklas stegrande extas. Att melodin härstammar från Don Cherry blir uppenbart. Rytmsektionen assisterar föredömligt varligt när kornettens toner suggestivt dekorerar temat, tillsammans med skönt gung framtaget av Berger på rhodes. Ganesh avlöses av pregnanta takter med feature från trumslagare och vibrafonist. Hänförs av vispspelet.

Hälften av låtarna har skrivits av Kirk Knuffke. Två titlar ansvarar hyllade Karl Berger för medan resterande representerar några av duons tongivande förebilder, inflytelserika musiker Karl Berger spelat med. Förutom Don Cherry handlar det om Steve Lacy (som kompositör stor influens för Knuffke) och Pharoah Sanders. Indirekt inkluderas även giganten Ornette Coleman genom att en av Bergers låtar fått heta Ornette.

Fäster mig vid vitalt förhållningssätt. Musiken slingrar sig, tar krängande omvägar, utforskar och annekterar nya miljöer. Man är öppen för att undersöka vart snårig terräng leder. Utan att låta spräckligt krävs koncentrerade mottagare. Kan erkänna att i några passager är det ganska strävt. Could Hear You (K. Knuffke) illustrerar ypperligt det skissartat obändiga. Flera kompositioner bottnar i experimentell grund, utgår troligen från löst hållna improvisationer.

Rytmiska urladdningen döpt till Ornette genomströmmas av fantastiskt eggande trumspel av Matt Wilson, en musiker som verkligen tillför attraktiv dimension. Också Why Not? (K. Berger) har exceptionell lyster. Definieras av intressanta infall där kornetten överraskande får sällskap av spel på melodika från vördade Berger. Återigen glänser Wilson bakom trumsetet. Välbehövligt vacker ballad bryter för en gångs skull mönstret i en genialt enkel melodi.

Knuffke demonstrerar förstklassig teknik när högt svävande fraser exekveras.. Men i mina öron är det ett misstag att han producerar, tillåter sig en alltför dominerande ställning. Det skapar stundtals slagsida! Och måste tillstå att ibland finner jag hans fria tonbildning alltför komplex, för abstrakt. Backlat i betygsättningen. Tilltalas av kvartettens densitet och språng, hur den lysande rytmsektionen backar upp personliga solister fint förbundna med varandra. Ska poängteras att akustiken är bästa tänkbara, cd:n låter toppen i hörlurar.

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner

Filmrecension: Wannsee 1942 – omskakande

16 januari, 2023 by Rosemari Södergren

Wannsee 1942
Betyg 5
Svensk biopremiär 20 januari 2023
Regi Matti Geschonneck
I rollerna Philipp Hochmair, Johannes Allmayr, Maxmillian Brückner,

Omskakande. Jag bara sögs in och kunde inte vika undan en sekund från denna skrämmande skildring av vad människor kan göra när de påverkar varandra, fångade i en ideologi och rädd om sin egna position. Fångade i misstänksamhetens rep och ingen vågar stå upp för medmänsklighet.

Har du sett filmen Tolv edsvurna män från 1957 i regi av Sidney Lumet. Filmen, kretsande kring en tolvmannajury i kris och allt händer inne i ett enda rum. Det är så dramatiskt och så välgjort, så starkt, så spännande och det går inte att slita sig från dramat. Trots att det inte händer mer än att männen i juryn pratar, men det är så mycket som händer inom dem som vi som åskådare känner med och påverkas av. Denna film, Wannsee 1942, är uppbyggd på samma princip. Vi får följa ledande nazister som samlas den 20 januari 1942 vid Wannseesjön utanför Berlin på inbjudan av Reinhard Heydrich. På dagordningen fanns endast en punkt: ”den slutgiltiga lösningen på judefrågan”. I stort sett följer vi mötet, med små korta utflykter till fikarummet och att vi får se bilarna som släpper av och hämtar männen.

Handlingen är baserad på de historiska dokument som lämnades kvar är Wannsee 1942. Det är en redogörelse för vad som hände under ett möte som förändrade världshistorien och beseglade ödet för över sex miljoner människor. Det är så mycket som rör sig under ytan. Blickar som avslöjar vad som rör sig i de inre på de män som samlats kring konferensbordet. En del är rädda om sin position, rädda för att bli utkastade från makten om de säger emot, andra tänker på vad som är bra för deras egen karriär. En del talar om hatet mot judar men i det som inte sägs märks de att de inte är övertygade om att det är rätt väg, men ingen vågar säga emot.

Det är så starkt och det är välgjort in i minsta detalj. Det går inte att vända bort blicken fast jag vill bara gråta, eftersom det är en skildring av vad människor förmått göra och inte alltför länge sedan. Min mamma var ett barn under andra världskriget. Det finns många äldre som var barn under detta krig. Det fruktansvärda är dessutom att liknande folkmord skett också sedan dess. Turkiets folkmord över armenier, Islamistiska statens folkmord och förföljelse av yazidierna, 1994 ägde ett omfattande folkmord rum i den centralafrikanska staten Rwanda. Cirka en miljon människor mördades och över två miljoner flydde. Det är några exempel, det blir sorgligt nog fler.

Denna film handlar inte bara om folkmord. För mig är det en skildring om sammanhang där mäktiga människor kan sitta tillsammans och ta beslut som berör maktlösa människors liv och existens. Till och med i vårt demokratiska svenska samhälle är det en grupp makthavare som kan ta beslut som skapar många tragedier. Alla makthavare lever med höga löner och har ingen aning om hur deras beslut påverkar de maktlösa.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension

Bokrecension: Andas inget av Marianne Cedervall – en svensk arvtagare till Agatha Christie

16 januari, 2023 by Rosemari Södergren

I gryningen andas inget
Författare Marianne Cedervall
Serie Anki Karlsson (del 6)
Utgivningsdatum 2023-01-09
Förlag Lind & Co
ISBN 9789180186117

Marianne Cedervall visar än en gång att hon är en svensk arvtagare till den brittiska mysdeckar-drottningen Agatha Christie i denna sjätte kriminalroman i serien om Anki Karlsson på Gotland,

Anki Karlsson på Gotland vaktar hunden Putte och sin vän och mångårige vapendragare Tryggve, före detta polisman. Tryggve har tröttnat på livet som änkling och begett sig till fastlandet för att träffa en dam han fått kontakt med via annons i en tidning för pensionärer. Anki är väl inte helt glad över att Tryggve är på väg att skaffa en ny kvinna. Anki och Tryggve är så goda vänner och trivs i varandras sällskap. Hon inser att vänskapen troligen inte kommer att kunna vara likadant mellan den när Tryggve skaffar flickvän, eller vad man nu ska kalla en kvinna i pensionsåldern.

Anki har fullt upp med att en långritt för en större grupp. Författaren känner verkligen till Gotland. Beskrivningarna av miljö, hästar och natur får mig att känna som att jag är där.

När Tryggve kommer tillbaka efter sitt friarstråt har han den nya kvinnan med sig. Anki känner sig skeptisk till den kvinnan. Anki blir inte direkt förtjust när Tryggve övertalar sin nya kvinna att följa med på långritten.

Det är många olika deltagare som har sina motiv till varför de vill följa med. När en deltagare ett några dagars långritt hittas död på stranden måste Anki och Tryggve samarbeta för att lösa mordgåtan. Situationen förvärras när en person ur gruppen dessutom försvinner. Att alla deltagare inte berättat sanningen om sitt förflutna och varför de ville med på långritten är uppenbart. Men vem är mördare och varför?

Trots att det är mord och våld är det ändå mysigt som dominerar. Det är en feelgood-deckare.
På ett sätt kan det kännas obehagligt att mord avhandlas på ett mysigt sätt, men samtidigt är människorna beskrivna så att det går att förstå dem. Som läsare kan jag känna med dem och de är alltid mänskliga på gott och ont. Det känns som att trots att det faktiskt sker mord skulle vilja vara med där i gänget. Visst kan jag tänka att lösningen på deckargåtan inte är helt realistisk men å andra sidan är människor och deras psyke stora gåtor i verkliga livet och därför kan jag trots allt känna att det är något som skulle kunna ske.

Fakta om författaren:
MARIANNE CEDERVALL är författaren bakom böckerna om det oerhört populära radarparet Mirjam och Hervor. 2020 inledde hon en ny cosy crime-serie om deckarprästen Samuel. I gryningen andas inget är den sjätte boken i hennes populära Gotlandsbaserade feelgood-deckarserie om mysterielösarduon Anki och Tryggve.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Feelgood-deckare, Marianne Cedervall, Mysdeckare

Recension av tv-serie: Vikings: Valhalla 2 – börjar bli bättre än Vikings

15 januari, 2023 by Rosemari Södergren

Vikings: Valhalla 2
Betyg 4
Premiär på Netflix 12 januari 2023

Färden för vikingarna Leif, Harald, Frejdis och Olof, går vidare i denna andra säsong i uppföljaren till succéserien Vikings. Vikings Valhalla utspelar sig hundra år efter Vikings. Nu i den andra säsongen har uppföljaren blivit mer intressant är Vikings. Denna andra säsong höjer berättelsen och gör att den inte bara är en äventyrsberättelse utan också skildrar något vi kan känna igen i världen idag med konflikter mellan religioner – som egentligen handlar om makthunger och girighet.

Fortfarande har seriens skapare visserligen missat att de så kallade hedningarna, de som ”trodde” på Tor och Oden inte var religiösa på samma sätt som de judiska eller kristna eller muslimska bekännarna. Den rörelse med aktiva som idag dras till Tor och Oden och asagudarna kallas inom religionsforskning för newpaganism (nyhedendom). Frejdis i Vikings: Valhalla tillhör de som inte vill omvända sig till kristendom utan håller sig till ”det gamla sättet”. I serien kan vi se henne be till Allfader precis som om en kristen skulle be till Gud Fader. Det är givetvis inte så de flesta ”hednatroende” gör. Det handlar om ett helt annat förhållningssätt till frågorna om liv och död och vad gudar står för.

Seriens mest intressanta karaktär än nog Leif Eriksson (välspelad av Sam Corlett). Historiskt är han känd som den viking som tog sig till den kontinent vi idag kallar den amerikanska. Leif Eriksson var troligen den förste europé som landsteg i Nordamerika. Det ska ha skett omkring år 1.000. Resan till Nordamerika skildras i Erik Rödes saga. I denna andra säsong möter han en person som ger honom kunskap som förbereder honom för sina kommande upptäcktsresor.

I denna uppföljare till Vikings är det mycket fokus på möten mellan olika kulturer och religioner, detta fördjupas i förhållande till Vikings och det är något mindre krigsscener – vilket för min del är positivt och gör denna serie mer intressant.

Vi får följa Leif som är på äventyr med Harald som söker möjligheter att kräva sin rätt till den norska kronan, som han anser sig blivit lurad på av sin halvbror Olof. Olof å sin sida tvingas ta hand om den unge Sven, son till kung Knut som gift sig till tronen i London. Olof är fanatiskt besluten att utrota alla ickekristna vikingar och mest av allt är han fixerad vid att få tag på Freydis och hämnas på henne. Frejdis blir övertalad att komma till en hemlig ort, Jomborg, där ickekristna vikingar bygger upp ett nytt Uppsala, ett nytt hedniskt samhälle. Frejdis spelas av
Frida Gustavsson som tidigare haft roller i The Witcher (2019) och Tigrar (2020). Det är lite lustigt med hennes engelska där hon verkligen talar en svensk dialekt av engelska.

Handlingen pendlar mellan Leif och Haralds äventyr, Frejdis äventyr, Olofs äventyr och drottning Emmas äventyr i London, där hon misstänker fulspel och ränker från Earl Godwin med hennes man, vikingakungen Knut är bortrest.

Jag ser fram emot den tredje säsongen då jag förmodar att vi får följa med Leif på upptäcktsfärd till Nordamerika.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

Recension av tv-serie: Händelser vid vatten – kanske årets bästa svenska tv-serie

13 januari, 2023 by Rosemari Södergren

Händelser vid vatten
Betyg 4
Premiär på SVT Play 13 januari 2023
Regi Mikael Marcimain

Det kan vara årets bästa svenska tv-serie som redan nu, så här tidigt på året, haft premiär. Det är en djupgående thriller som är befriande ren från meningslös action, byggd på Kerstin Ekmans roman från 1993 och med en lång rad av Sveriges främsta skådespelare, såväl etablerade som Pernilla August, Erik Ehn och Rolf Lassgård som yngre som Alba August. Ännu en dotter till Pernilla August gör storstilad entré: Asta Kamma August.

Berättelsen går i två tidsspår, 1973 och 1991, och ofta är det två olika skådespelare som spelar samma karaktär med 18 års tidsskillnad. Pernilla August spelar Annie Raft i berättelsen från 1991 medan hennes dotter Asta Kamma August spelar Annie från 1973. Det fungerar väldigt bra med två olika personer i samma roll, fast under olika tidsperiod. Det är bättre än att sminka en person till annan ålder.

Berättelsen kretsar kring Annie som tillsammans med sin dotter Mia som råd midsommarafton 1973 är på väg till ett isolerat kollektiv, Stjärnbergskollektivet, långt ut på norrländsk landsbygd. Mia är utbildad lärare men har fått sparken från sitt jobb på folkhögskolan då hon varit tillsammans med en elev där. Eleven är en långhårig snygg ung man, Dan Uhlander. Nu är Annie på väg till kollektivet för att leva där med Dan och hon har sålt allt hon äger för sitt nya liv på kollektivet.

Under 1970-talet var olika kollektiv ganska vanliga. I efterskalven efter 1960-talets rebelliska anda var det många som ville leva mer kollektivt och komma bort från det kapitalistiska systemen. En del av dessa kollektiv byggde på religon, ibland kristna varianter och ibland med asiatiska religioner. Andra var med socialistiska. Stjärnbergskollektivet i tv-serien och romanen är ett kollektiv som bygger på idealism kring att leva nära naturen med vissa socialistiska inslag av självrannsakan inför gruppen.

Annie och Mia har blivit lovade att de ska bli hämtade av Dan. Men han dyker inte upp och till slut börjar Annie att ganska desperat bege sig på den flera timmars långa promenaden genom ödslig skog tillsammans med lilla Mia för att ta sig till kollektivet. På vägen dit hittar hon en ung man och kvinna som blivit ihjälhuggna i ett tält i en skogssluttning nära vattendraget. Detta mord, tältmorden vid Lobberån, blir aldrig löst och många av bygdens invånare har varit misstänkta och förhörd av polis i omgångar.

Visst är det en kriminalroman men det viktigaste är egentligen inte vem som mördat utan vad som ligger bakom och vad människor kan drivas till att göra. Det är en fascinerade och stark skildring som berättar om människor och känslor och vad som ligger under ytan.

Roller:
Annie Raft: Pernilla August
Annie 1973: Asta Kamma August
Birger Torbjörnsson: Rolf Lassgård
Birger 1973: Sven Boräng
Petrus: Magnus Krepper
Mia Raft: Alba August
Mia 1973: Alva Adermark
Johan Brandberg: Erik Ehn
Johan 1973: Liam Gabrielsson Lövbrand
Barbro Torbjörnsson: Liv Mjönes
Dan Uhlander 1973: Christian Fandango Sundgren
Ylja Happolati 1973: Alma Pöysti
Björne Brandberg: Jesper Sjölander
Åke Vemdahl 1973: Ulf Rönnerstrand
Gudrun: Cecilia Nilsson

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 334
  • Sida 335
  • Sida 336
  • Sida 337
  • Sida 338
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in