Wannsee 1942
Betyg 5
Svensk biopremiär 20 januari 2023
Regi Matti Geschonneck
I rollerna Philipp Hochmair, Johannes Allmayr, Maxmillian Brückner,
Omskakande. Jag bara sögs in och kunde inte vika undan en sekund från denna skrämmande skildring av vad människor kan göra när de påverkar varandra, fångade i en ideologi och rädd om sin egna position. Fångade i misstänksamhetens rep och ingen vågar stå upp för medmänsklighet.
Har du sett filmen Tolv edsvurna män från 1957 i regi av Sidney Lumet. Filmen, kretsande kring en tolvmannajury i kris och allt händer inne i ett enda rum. Det är så dramatiskt och så välgjort, så starkt, så spännande och det går inte att slita sig från dramat. Trots att det inte händer mer än att männen i juryn pratar, men det är så mycket som händer inom dem som vi som åskådare känner med och påverkas av. Denna film, Wannsee 1942, är uppbyggd på samma princip. Vi får följa ledande nazister som samlas den 20 januari 1942 vid Wannseesjön utanför Berlin på inbjudan av Reinhard Heydrich. På dagordningen fanns endast en punkt: ”den slutgiltiga lösningen på judefrågan”. I stort sett följer vi mötet, med små korta utflykter till fikarummet och att vi får se bilarna som släpper av och hämtar männen.
Handlingen är baserad på de historiska dokument som lämnades kvar är Wannsee 1942. Det är en redogörelse för vad som hände under ett möte som förändrade världshistorien och beseglade ödet för över sex miljoner människor. Det är så mycket som rör sig under ytan. Blickar som avslöjar vad som rör sig i de inre på de män som samlats kring konferensbordet. En del är rädda om sin position, rädda för att bli utkastade från makten om de säger emot, andra tänker på vad som är bra för deras egen karriär. En del talar om hatet mot judar men i det som inte sägs märks de att de inte är övertygade om att det är rätt väg, men ingen vågar säga emot.
Det är så starkt och det är välgjort in i minsta detalj. Det går inte att vända bort blicken fast jag vill bara gråta, eftersom det är en skildring av vad människor förmått göra och inte alltför länge sedan. Min mamma var ett barn under andra världskriget. Det finns många äldre som var barn under detta krig. Det fruktansvärda är dessutom att liknande folkmord skett också sedan dess. Turkiets folkmord över armenier, Islamistiska statens folkmord och förföljelse av yazidierna, 1994 ägde ett omfattande folkmord rum i den centralafrikanska staten Rwanda. Cirka en miljon människor mördades och över två miljoner flydde. Det är några exempel, det blir sorgligt nog fler.
Denna film handlar inte bara om folkmord. För mig är det en skildring om sammanhang där mäktiga människor kan sitta tillsammans och ta beslut som berör maktlösa människors liv och existens. Till och med i vårt demokratiska svenska samhälle är det en grupp makthavare som kan ta beslut som skapar många tragedier. Alla makthavare lever med höga löner och har ingen aning om hur deras beslut påverkar de maktlösa.