• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Den lilla sjöjungfrun – praktfull, storslagen, hänförande

25 maj, 2023 by Rosemari Södergren

Den lilla sjöjungfrun
Betyg 4
Svensk biopremiär 26 maj 2023
Åldersgräns Från 7 år
Regi Rob Marshall

En storslagen, påkostad ny version av HC Andersens saga om den lilla sjöjungfrun. Denna nya version är en mörkare version än den förra långfilmen som Disney stod bakom. Sagan om den lilla sjöjungfrun som nu är tillbaka på bio, åter i tolkning av Disney, men denna nya film har visserligen samma grundberättelse som den animerande långfilmen från 1989 men är mer otäck, mer skrämmande. Den animerade från 1989 är en söt liten film. Den nya versionen är inte animerad på samma sätt, rollerna spelas av skådespelare som fast med ny teknik har havsguden liksom sjöjungfrun Ariel och hennes systrar med digitalteknik från fenor och fiskstjärt.

Med människor i rollerna blir berättelsen mindre söt och mer verklig, vilket gör den händelserna mer skrämmande. Filmcensuren har satt en sju års-gräns på denna nya. Det är bra för små barn bör absolut ha en vuxen med sig. Dessutom är denna nya ganska lång, två timmar och femton minuter, vilket kan vara för långt för de minsta. Filmen går upp på svenska biografer både med svenskt och engelskt tal. För det minsta är nog ändå den animerade versionen från 1989 ett bättre val.

Redan i den animerade Disney-versionen 1989 förändrades HC Andersen ursprungliga saga till en snällare berättelse än originalet. HC Andersens sagor hade ofta mer mörker i sig. Precis som i den snällare versionen från 1989 kretsar berättelsen nu om den unga sjöjungfrun Ariel som drömmer om att få uppleva äventyr. Ariel är den yngsta av Kung Tritons döttrar och hon har stark egen vilja och samlar på saker hon hittar i havet. Oj vad hon längtar efter att lära sig mer om livet på land. Hon är övertygad om att människor inte alls är så farliga som hennes pappa hävdar. Samtidigt finns det en ung prins, Eric, som inte kan finna ro på land och bara vill ut på äventyr till hans. När prins Eric och hans besättning råkar ut för fruktansvärt vänder och deras skepp går under blir Eric räddad av Ariel. Och båda blir förälskade. Fast Eric vet inte vem flickan är som räddade honom och Ariel kan inte ta sig upp på land och promenera, hon har ju inga ben. Den som sett den tidigare filmen vet förstås att det finns en häxa. Ursula, som har magiska krafter och kan ge Ariel ben. Fast häxan har förstås en ful plan med det hon gör.

För mig är denna nya version verkligen praktfull, storslagen, hänförande med underbara skådespelare som Javier Bardem som havsguden Triton och sångerskan, låtskrivaren och skådespelaren Halle Bailey som Ariel och Melissa McCarthy som häxan Ursula.

Vad jag saknade är hotet mot haven. Klimatförändringarna är reella och påverkar haven på flera sätt. Jag är lite förvånad att Disney inte tagit upp den aspekten i en film som trots allt utspelas mest till havs. Denna films tema är mer ett anti-rasistiskt budskap om att olika kulturer ska kunna leva tillsammans.

Undrar hur det blir med uppföljare. Den tecknade versionen från 1989 har hittills haft två uppföljare; Den lilla sjöjungfrun II – Havets hemlighet (2000) och Den lilla sjöjungfrun – Sagan om Ariel (2008). 1992-1994 sändes dessutom den tecknade TV-serien Den lilla sjöjungfrun om sjöjungfruns liv innan händelserna i 1989 års film. Jag vet inte om jag ser fram emot uppföljare till denna version. Det är så bra och lagom som den är.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Den lilla sjöjungfrun, Filmkritik, Filmrecension

Filmrecension: BlackBerry – underbar nostalgi och nittiotalets hajp

21 maj, 2023 by Rosemari Södergren

BlackBerry
Betyg 4
Svensk biopremiär 16 juni 2023

Det här en underbar komedi om hajpen som rådde kring Internet och mobiltelefoni i början av 1990-talet. Vi som vara med under dessa år kommer att ha hög igenkänning även om huvudpersonerna nog skildras något överdrivet. Mycket bra skildrat genom fokus på prylen Blackberrys uppgång och fall.

Åren innan Apples iPhone tog över världens mobiltelefon-marknad fanns det i framför allt USA en första slags smartphone: Blackberry. I mitt jobb på den tiden träffade jag rätt ofta amerikanska företagare och de hade alla denna hajpade pryl. I Sverige handlade det mest om frågan om man föredrog mobiltelefon från Nokia eller Ericsson.

BlackBerry var en av de första som lyckades kombinera en telefon med att kunna skicka både e-post och SMS. Samtidigt var den också en kalender, tror jag. Den var rätt stor, i jämförelse med iPhone, som kom några år senare. BlackBerry hade, liksom alla mobiltelefon då, en litet tangentbord. IPhone var banbrytande med att tangentbordet kommer fram då man börjar skriva.

Skildringen av hur det tekniska underbarnet Mike Lazaridis hade en vision om denna smartphone men inte alls hade förmåga att sälja in idén till någon riskkapitalist som var beredd att satsa på att utveckla den är en av många berättelser från den tiden. Det är lite skrämmande att tänka på att det säkert finns många fantastiska prylar som aldrig fått chansen att utvecklas. När Mike möter den iskalla försäljaren Jim Ballsillie sätter allt fart. BlackBerry kommer till världen och både Mike, Jim och Mikes vapendragare Doug blir stenrika.

Det fanns många olika prylar eller Internet-fenomen som var hajpade, liksom BlackBerry, men som också dog snabbt när hajpen mynnade ut. Denna film får mig att bli lite nostalgisk och minnas annat från den tiden och åren där omkring. Microsoft hade en chatt där man kunde chatta med människor från hela världen där man promenerade omkring som en seriefigur. Jag minns Orkut, en slags Google-föregångare till Facebook, fast mycket sämre. Orkut togs över av brasilianska användare som skrev på portugisiska och gjorde det omöjligt att föra diskussioner på engelska. Ja alla som var med under den tiden har sett Internetstjärnor komma och gå. I Sverige minns nog många den hajpade Lunarstorm som var ett krypin för unga men som sedan blev så kommersialiserad av olika företag och organisationer som byggde krypin där för att nå ungdomar. En av styrkorna för denna film är att den får mig att minnas mycket från den tiden.

Filmskaparen har valt att göra den mer lättsam, komisk med något överdrivna karaktärer, speciellt Doug skildras som rätt korkad. Men jag tycker att det kan vara bra, för då ser jag den inte som den absoluta sanningen utan som en dramatiserad komisk version av händelserna.

Vad som gjorde att BlackBerry störtdök och kollapsade kan ha flera svar. Blev Jim för girig och svek företag då han försökte köpa NHL? Eller hade Mike gjort sitt när det gäller utveckling? Vad. hade hänt om BlackBerry satsat på klickbar skärm som iPhone och köpt utvecklare från Apple? Ja det kunde kanske blivit en annan utveckling. Men det var många prylar och Internet-fenomen som dog på samma sätt som BlackBerry.

Jag hade kul då jag såg filmen och den satte fart på många nostalgiska minnen. Den sänder också ut en liten varning för att bli alltför girig och att glömma sitt ansvar som företagsledare.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: blackberry, Filmkritik

Recension av tv-serie: Royalteen: Prinsessan Margrethe

21 maj, 2023 by Rosemari Södergren

Royalteen: Prinsessan Margrethe
Betyg 3
Premiär på Netflix 11 maj 2023

Ännu en tv-serie om en kungafamilj, denna gång med fokus på prinsessan Margrethe i det norska kungahuset. Det är säsong 2 av serien som i sista avsnittet skildrade hur prinsessan bröt ihop på en fest. Men egentligen är det en berättelse om en familj där de alla på olika sätt plågas svårt att psykisk ohälsa. Fast familjen råkar vara den norska kungafamiljen. .

Till skillnad från de flesta av dessa många tv-serier som utspelas i kungafamiljer tycks denna norska vara mer som vanliga familjer. Margrethe och hennes bror verkar gå i en vanlig skola. Om det är privatskola så utstrålar den inte skolan inte alls privatskole-atmosfär på samma som i den svenska tv-serien Young Royals.

I The Crown, om den brittiska drottningen Elizabeth II:s tid som regerande drottning från trontillträdet 1952 och framåt i tiden, är drottningen och hennes familj ständigt omgivna av säkerhetsvakter och strikta regler hur de ska leva och uppföra sig. Royalteen: Prinsessan Margrethe är en berättelse som i stort sett skulle kunna utspelas i vilken familj som helst, nästan oavsett samhällsklass. Visst finns det mindre detaljer i berättelsen som visar att det är en kungafamilj men dessa detaljer påverkar inte seriens skildring särskilt mycket.

Prinsessan försöker upprätthålla en mask av att både hon och hennes familj är perfekt. Men det gör många, inte bara ungdomar från kungafamiljer. Serien har något att berätta, det är bra och skådespelarna är bra. Serien är tydligt fokuserad ur den unga prinsessans synvinkel. Många unga idag har det jobbigt med psykisk ohälsa och många är tyngda av inre eller yttre krav på att lyckas, att vara vacker, att vara rik och framgångsrik. Anledningen att den inte får ännu högra betyg är att den ändå är rätt förutsägbar på flera sätt. Den är dock sevärd.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

Filmrecension: Fader och soldat

20 maj, 2023 by Rosemari Södergren

Fader och soldat
Betyg 3
Svensk biopremiär 19 maj 2023
Regi Mathieu Vadepied

Krig måste vara mänsklighetens skamligaste handling. Krig är ju inget annat än mord i gigantisk upplaga, startat på grund av girighet, själviskhet och omogna personer på maktens positioner. Fader och soldat är en djupt berörande skildring av krigets vidrighet och fasor och samtidigt en träffande berättelse om kolonialismens fula tryne. Handlingen utspelas under första världskriget då den franska armén tvångsrekryterade män i landets kolonier.

En av de tvingas in i armén är den unge senegalesen Thierno Diallo. Hans far Bakaly (spelas av duktiga Omar Sy) försökte gömma honom från arméns rekryterare men misslyckades. Istället tar då Bakaly värvning och uppger sig vara mycket yngre än han är. Bakaly vill hålla koll på sonen och försöka hitta något sätt att fly från kriget med honom.

Fadern försöker först muta sig till en plats bland kökspersonalen åt sig och sonen. Men det går inte så bra. Då försöker han hitta andra sätt att fly från fronten med sin son. Men samtidigt börjar Thierno bli uppmärksammad av de högre officerarna för sitt mod och sin förmåga att ta sig fram. Thierno börjar stiga i graderna och göra karriär. Det komplicerar situationen. Thierno vill inte fly, han vill ha chansen att bli belönad av den franska armén. Thierno inser att största chansen att överleva har han om han anpassar sig och blir uppskattad. Fadern har också svårt att acceptera att hans son plötsligt kan ge honom order.

Visst är filmen en krigsfilm om krigets brutalitet. Men det är också en film att föräldrar måste släppa taget om sina vuxna barn.

Fader och son är en stark film som skildrar ett skamligt och mörkt kapitel ur Frankrikes koloniala historia. Med fokus på några människors öden berättar regissören Mathieu Vadepied om stora historiska omvälvande händelser. Duktiga skådespelare som stjärnan Omar Sy (En oväntad vänskap, Lupin) och dramatisk musik av den tvåfaldige Oscarsvinnaren Alexandre Desplat ger en genomträngande film som hänger sig kvar länge efteråt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Debut med vacker, djupsinnig och omväxlande ”programmusik – Paperbird av Livet Nord

19 maj, 2023 by Mats Hallberg

Omslag Sanna Haverinen

Livet Nord

Paperbird

4

Inspelad 2021-2023 i Siljansnäs, Rimbo, Stockholm, Malmö, Göteborg, Leksand, Järna, Sundsvall och Oslo.

Mixning Klara Goliger och Johannes Lundberg (spår 11)

Producent: Livet Nord (med stöd från Kulturrådet och Musik i Dalarna)

Kakafon Records

Releasedatum: 19/5 2023

För sex år sedan flyttade Livet Nord till Dalarna och 2010 var hon med om att bilda bolaget Kakafon Records, vars utgivningar utgår från folklig grund. Jag har hört henne ett antal gånger live i Göteborg med omnejd och recenserat grupper hon ingår i, framför allt globalt turnerande New Tide Orquesta och Kaja. Under en omfattande karriär där huvudinstrumentet varit violin har hon medverkat på minst 60 album, gjort dans- och teatermusik och utsågs 2015 till Årets artist på Folk- och Världsmusikgalan.

Det är dock först nu debuten lanseras, vilket sker med musik skriven för ett par år sedan till pjäsen Ska det vara så här?, om någon som försöker hitta sin plats i livet. Livet Nords debutalbum kretsar kring stora existentiella frågor, inte minst sorg och vrede. Musiken skapades ursprungligen för en poetisk cirkusföreställning med en liten flicka i centrum sörjandes sin döda fågel. Från fullängdaren har ett knippe singlar släppts. I Intervju i Lira får vi veta att det varit en såväl spännande som lyxig resa att fått förtroendet och ge sig själv tilliten att skriva. Nord menar att hon inte tidigare sett sig som kompositör. Mest har hon influerats av Astor Piazzolla/ tango jämte östeuropeisk folkmusik/ klezmer.

Ett uppbåd av anlitade musiker inklusive två vokalister gästar. Kontrabasisten Daniel Wejdin är med på så gott som samtliga av skivans elva spår medan Camilla Åström trakterar dragspel på tre melodier. Dessa musiker utgör för övrigt, tillsammans med artisten den raffinerade trion Kaja. Ytterligare två accodeonister bidrar, nämligen min favorit Lisa Långbacka (också piano) och Johan Olsson. I och med att Johanna Dahl tar hand om cellostämma i titellåt och finalnummer etableras en koppling till New Tide Orquesta.

Från jazzsfären hämtas flera blåsare. Syftar på trumpetaren Ruhi Erdogan, Nils Berg på flöjt, tenorsaxofon och basklarinett, Jonas Knutsson van att vandra mellan jazz och världsmusik spelar alt- och sopransax. Tre musiker jag haft förmånen att höra live och på skiva. Johan Ahlbom hemmahörande i klezmer-tradition exekverar tubans dova stötar i tre stycken. Henrik Cederblom lägger på var sin melodi ackord på banjo respektive elgitarr. På Tröstpolska backas sångsolist Sofia Sandén upp av Johan testad. Vidare hörs enstaka bidrag från Ebba Westerberg (percussion), Klas-Henrik Hörngren (synthesizer), Robert Svärd (cajón), Moa Danielsson (bulgariska tapas, cymbaler), Mikael Broström Eric (kyrkorgel) samt Klara Goliger i inledande spår på wurlitzer. För att vara fullständig kring vem som gör vad ska sägas att Livet Nord förutom violin quinton spelar kalimba, midi instrument samt sjunger. Man får onekligen en god uppfattning om hur det gedigna projektet gradvis växt fram, utan att kollektivet träffades i studio.

foto Daniel Björneke Wirgård

Utan att förvandlas till något stelt eller pretentiöst genomsyras artistens estetik av ett uppfordrande allvar, vilket kan behövas i detta enfaldigt polariserande tidevarv. Livet Nord tillhör dem som går i bräschen mot tramsig ytlighet, bedriver beundransvärt motstånd mot det banala och lättkonsumerade. Musiken hon gjort för specifikt ändamål är en palett av stilar, sinnrikt hopvävda till en färgstark enhet. Enligt skivbolaget exempelvis mäktig tröstpolska, ilsken(!) minimalism, Balkansväng, cirkusvals, begravningsmarsch med mera. Signifikativt för hennes sound är ofrånkomligen det nordiska vemod som bryter fram i vår folkvisetradition.

Som förväntat dras man in i skeenden och stämningar, blir mottaglig för starka känslor. Samtidigt kan hävdas att somligt låter förvillande likt musik redan skriven, ibland i sammanhang artisten ingått i. Dock kvarstår faktum att det låter väldigt bra, mycket inbjudande.

Genom sitt suggestiva tema som hakar tag i en formar sig melankoliska öppningsspåret till en omedelbar hit. Följs upp av hypnotiskt stegrande minimalism. Den avlöses av Hide And Seek/ Kurragömma vars fartfyllt mångbottnade ljudbild påminner om Groupa på det för deras del vilda 90-talet. Sannerligen ett illuster skara som var och en på sitt håll tillfört vitala ingredienser till en musikaliskt kulinarisk anrättning. På vad jag associerar till det folkmusikgäng som enligt LIRA gjort bästa svenska skivan i genren någonsin, märks instrument som cajón, trumpet, flöjt och banjo med utomordentliga features från Erdogan och Berg. Låten gungar av skön optimism, närmast i baktakt.

foto Daniel Björneke Wirgård

I en smäktande vals är afrikanska kalimba, Lisa Långbackas svepande toner och violin framträdande beståndsdelar. Och en vokal tröstpolska definieras av repetitiv basgång, och Sofia Sandéns ordlösa sång. Bärkraftiga melodin genomsyras av hoppfullt sound i folkvisetradition. Man inser att ett narrativ existerar, skildringar tonsatta med stämningsfulla schatteringar. Lyckligtvis står musiken på egna ben, en uppfattning frilansaren förmodligen delar i den riskabla rollen som producent. Hör ömsom kreativt omväxlande tongångar, ömsom gripande passager.

I Sorgligt men fint var det leder långsamma stråkdrag tanken till New Tide Orquesta. Tycker mig ha hört mycket snarlik melodi. Ryser av välbehag av ett visuellt värdigt sound där kyrkorgels obevekliga kraft står i centrum, sveper andäktigt med sig lyssnare, berör med djupverkan. Därifrån förflyttas vi till virvlande bulgarisk melodi i medium tempo. Albumet avrundas med tonsättning gjord 2011 på Stig Dagermans dikt slår en blomma ut vars fint dröjande harmonik framstår som alldeles självklar. Med cello och klaviaturinstrumentet wurlitzer i framkant framkallas en air av Olle Adolphsonskt temperament.

Paletten av stilar, det rika registret av känslor och varierad instrumentering är faktorer som gör Paperbird inte helt enkel att omfamna direkt. Men för dem vana vid dylika tongångar är det bara tidsfråga innan man fastnar med besked.

Arkiverad under: Skivrecensioner

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 295
  • Sida 296
  • Sida 297
  • Sida 298
  • Sida 299
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in