Livet Nord
Paperbird
4
Inspelad 2021-2023 i Siljansnäs, Rimbo, Stockholm, Malmö, Göteborg, Leksand, Järna, Sundsvall och Oslo.
Mixning Klara Goliger och Johannes Lundberg (spår 11)
Producent: Livet Nord (med stöd från Kulturrådet och Musik i Dalarna)
Kakafon Records
Releasedatum: 19/5 2023
För sex år sedan flyttade Livet Nord till Dalarna och 2010 var hon med om att bilda bolaget Kakafon Records, vars utgivningar utgår från folklig grund. Jag har hört henne ett antal gånger live i Göteborg med omnejd och recenserat grupper hon ingår i, framför allt globalt turnerande New Tide Orquesta och Kaja. Under en omfattande karriär där huvudinstrumentet varit violin har hon medverkat på minst 60 album, gjort dans- och teatermusik och utsågs 2015 till Årets artist på Folk- och Världsmusikgalan.
Det är dock först nu debuten lanseras, vilket sker med musik skriven för ett par år sedan till pjäsen Ska det vara så här?, om någon som försöker hitta sin plats i livet. Livet Nords debutalbum kretsar kring stora existentiella frågor, inte minst sorg och vrede. Musiken skapades ursprungligen för en poetisk cirkusföreställning med en liten flicka i centrum sörjandes sin döda fågel. Från fullängdaren har ett knippe singlar släppts. I Intervju i Lira får vi veta att det varit en såväl spännande som lyxig resa att fått förtroendet och ge sig själv tilliten att skriva. Nord menar att hon inte tidigare sett sig som kompositör. Mest har hon influerats av Astor Piazzolla/ tango jämte östeuropeisk folkmusik/ klezmer.
Ett uppbåd av anlitade musiker inklusive två vokalister gästar. Kontrabasisten Daniel Wejdin är med på så gott som samtliga av skivans elva spår medan Camilla Åström trakterar dragspel på tre melodier. Dessa musiker utgör för övrigt, tillsammans med artisten den raffinerade trion Kaja. Ytterligare två accodeonister bidrar, nämligen min favorit Lisa Långbacka (också piano) och Johan Olsson. I och med att Johanna Dahl tar hand om cellostämma i titellåt och finalnummer etableras en koppling till New Tide Orquesta.
Från jazzsfären hämtas flera blåsare. Syftar på trumpetaren Ruhi Erdogan, Nils Berg på flöjt, tenorsaxofon och basklarinett, Jonas Knutsson van att vandra mellan jazz och världsmusik spelar alt- och sopransax. Tre musiker jag haft förmånen att höra live och på skiva. Johan Ahlbom hemmahörande i klezmer-tradition exekverar tubans dova stötar i tre stycken. Henrik Cederblom lägger på var sin melodi ackord på banjo respektive elgitarr. På Tröstpolska backas sångsolist Sofia Sandén upp av Johan testad. Vidare hörs enstaka bidrag från Ebba Westerberg (percussion), Klas-Henrik Hörngren (synthesizer), Robert Svärd (cajón), Moa Danielsson (bulgariska tapas, cymbaler), Mikael Broström Eric (kyrkorgel) samt Klara Goliger i inledande spår på wurlitzer. För att vara fullständig kring vem som gör vad ska sägas att Livet Nord förutom violin quinton spelar kalimba, midi instrument samt sjunger. Man får onekligen en god uppfattning om hur det gedigna projektet gradvis växt fram, utan att kollektivet träffades i studio.
Utan att förvandlas till något stelt eller pretentiöst genomsyras artistens estetik av ett uppfordrande allvar, vilket kan behövas i detta enfaldigt polariserande tidevarv. Livet Nord tillhör dem som går i bräschen mot tramsig ytlighet, bedriver beundransvärt motstånd mot det banala och lättkonsumerade. Musiken hon gjort för specifikt ändamål är en palett av stilar, sinnrikt hopvävda till en färgstark enhet. Enligt skivbolaget exempelvis mäktig tröstpolska, ilsken(!) minimalism, Balkansväng, cirkusvals, begravningsmarsch med mera. Signifikativt för hennes sound är ofrånkomligen det nordiska vemod som bryter fram i vår folkvisetradition.
Som förväntat dras man in i skeenden och stämningar, blir mottaglig för starka känslor. Samtidigt kan hävdas att somligt låter förvillande likt musik redan skriven, ibland i sammanhang artisten ingått i. Dock kvarstår faktum att det låter väldigt bra, mycket inbjudande.
Genom sitt suggestiva tema som hakar tag i en formar sig melankoliska öppningsspåret till en omedelbar hit. Följs upp av hypnotiskt stegrande minimalism. Den avlöses av Hide And Seek/ Kurragömma vars fartfyllt mångbottnade ljudbild påminner om Groupa på det för deras del vilda 90-talet. Sannerligen ett illuster skara som var och en på sitt håll tillfört vitala ingredienser till en musikaliskt kulinarisk anrättning. På vad jag associerar till det folkmusikgäng som enligt LIRA gjort bästa svenska skivan i genren någonsin, märks instrument som cajón, trumpet, flöjt och banjo med utomordentliga features från Erdogan och Berg. Låten gungar av skön optimism, närmast i baktakt.
I en smäktande vals är afrikanska kalimba, Lisa Långbackas svepande toner och violin framträdande beståndsdelar. Och en vokal tröstpolska definieras av repetitiv basgång, och Sofia Sandéns ordlösa sång. Bärkraftiga melodin genomsyras av hoppfullt sound i folkvisetradition. Man inser att ett narrativ existerar, skildringar tonsatta med stämningsfulla schatteringar. Lyckligtvis står musiken på egna ben, en uppfattning frilansaren förmodligen delar i den riskabla rollen som producent. Hör ömsom kreativt omväxlande tongångar, ömsom gripande passager.
I Sorgligt men fint var det leder långsamma stråkdrag tanken till New Tide Orquesta. Tycker mig ha hört mycket snarlik melodi. Ryser av välbehag av ett visuellt värdigt sound där kyrkorgels obevekliga kraft står i centrum, sveper andäktigt med sig lyssnare, berör med djupverkan. Därifrån förflyttas vi till virvlande bulgarisk melodi i medium tempo. Albumet avrundas med tonsättning gjord 2011 på Stig Dagermans dikt slår en blomma ut vars fint dröjande harmonik framstår som alldeles självklar. Med cello och klaviaturinstrumentet wurlitzer i framkant framkallas en air av Olle Adolphsonskt temperament.
Paletten av stilar, det rika registret av känslor och varierad instrumentering är faktorer som gör Paperbird inte helt enkel att omfamna direkt. Men för dem vana vid dylika tongångar är det bara tidsfråga innan man fastnar med besked.