• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Metallica: Death magnetic

15 september, 2008 by Rosemari Södergren

”Death magnetic” har nog varit årets mest efterlängtade album bland hårdrockfans.

Stora förhoppningar har vuxit bland Metallicas fans sen deras förra album St Anger som blev mer en besvikelse.

Har ”Death magnetic” levt upp till allas förväntningar? Ja! I alla fall enligt de flesta fans. Solona är tillbaka, trummorna låter mycket bättre ljudmässigt sen sist, Hetfields röst är på topp och deras låtar låter mycket mer som de gjorde i under 80/tidigt 90-tal alltså snabba samt hårda gitarr riff som man bara vill lyssna på om och om igen.

Till denna platta har de även bytt producent, istället för Bob Rock som dom har haft sen deras väldigt hyllade The Black Album (släpptes 1991) så har de istället den legendariska Rick Rubin (Slayer, Red Hot Chili Peppers, Linkin park m.m.) som producent. Detta byte gjorde de för att de ville göra något annat en det de hade gjort med Bob Rock de senaste 5 albumen.

De individuella låtarna är väldigt bra, det finns allt från väldigt heavy som t.ex. singeln The Judas Kiss eller snabbt som All Nightmare Long eller melodiskt som singeln The Day That Never Comes men deras instrumentala låt Suicide And Redemption är ett dåligt försök att återskapa sina forna hitts som t.ex. Orion och man blir lite besviken att på de, den är seg och väldigt enformig och att den är 10 minuter lång hjälper inte. När det gäller Hetfield så gör han inget som skadar albumet, bra sång och bra gitarr. Tyvärr kan man inte säga samma sak om Hammett, visst är det även han som gör de bra riffen men solona är inte alls lika genom tänkta som de var förr, vissa solon låter helt som improvisationer eller bara som en massa snabba gitarr scalor plus en whawha pedal.

När det gäller Trujillo så sänker han inte albumet men man hör inte heller något som höjer den heller. Ulrichs trummor är bra men lite enformiga men mycket bättre en på St Anger. I helhet så är Death Magnetic en väldigt bra platta, den är tajt och musikalisk och man får lust att höra de om och om igen. Det är en stor höjning av Metallica och jag ser framemot att se de live med de här låtarna på Stockholms arena.

Connor, elev på Fryshusets rocklinje i Stockholm

Fler recensioner av Death Magnetic:
Dagens Skiva
Sydsvenskan
Svenska Dagbladet
Helsingborgs Dagblad

The Day That Never Comes

Andra bloggar om: hårdrock, video, Metallica, Death magnetic, fryshuset

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Hårdrock, Video

The Chair: Trans 035 Transubstans – när blues möter hårdrocken

13 september, 2008 by Rosemari Södergren

Blues möter hårdrock – så vill jag beskriva albumet Trans035 Transubstans med The Chair. På ett pressutskick beskriver bandet sin musik som ”70’s hard rock with an attitude.”

Jag gillar det jag hör, oavsett om det ska kallas blues/hårdrock eller 70-tals hårdrock. Det är fullt ös, det är skön bas och det är attityd. Som de själva hävdar.

The Chair består av en sångare från amerikanska singer-songwriter-traditionen och fyra svenskar på gitarr, bas och trummor.

Jag tycker de har rätt skön beskrivning av skivan på pressutskicket:

This is 70’s Hard Rock, sometime between then and into the future.
A tag on the back, a reminder of what Hard Rock sounded like in the beginning, and why it sounded at all. Takeningen listeners back to an era of masteras, and at the same time tuned in and turned on, wiht a vibe in the now.
This and that, brings us our own sond.

Och blues var en av inspirationskällorna som hårdrocken föddes ur. Så räkna med skön bluesig hårdrock här du lyssnar på The Chair.

Du kan provlyssna på spår från albumet på skivbolagets MySpacesida och på The Chairs egen MySpace-sida, förstås.

Arkiverad under: Recension Taggad som: blues, Hårdrock, skivnytt

Filmklipp från R.E.M:s toppenkonsert på Globen – R.E.M. regerar

8 september, 2008 by Rosemari Södergren

(Foto: Thomas Aglo)

Av någon underlig anledning var R.E.M:s konsert på Globen inte helt utsåld. Många har nog inte förstått at R.E.M. är ett band som är minst lika bra nu som när de slog igenom. Och snacka om publikkontakt. Speciellt alla som var på ståplats, de hade en samspel och för att använda ett begrepp i tiden: interaktivitet med framför allt sångaren Michael Stipe.

R.E.M. gick in på scen och drog igång med full fart i en rivig Living Well is the best revenge.

Sedan bjöd det på två timmar bra mix och variation. Både riviga punkiga låtar från senaste albumet Accelerate och en del av de gamla hitsen. Rockville spelade de med oväntad countrystuk. REM är bandet som alltid överraskar.

Det var mer än musik, på bakgrunden samverkade videofilmer och videoklipp.

Det var första gången jag såg R.E.M. live, fastän att jag lyssnat på dem i så många år. Det var en positiv överraskning – de är till och med bättre liv. Michael Stipe ger allt och är så skön på scen, säker och kul och bjuder på sig själv. Som när han i nästsista låten av extranumren gick ner till publiken. En gitarrist från ett av förbanden, The Disciplines, gick ackompanjera på ett av extranumret.
Stipe tackade också förbanden, Editors och The Disciplines. Inte alla stora rockstjärnor som ens nämner sitt förband.

Stipe höll inte tyst om sin politiska ställning och påpekade att en del sånger handlar om den usla regeringen i USA. Han rekommenderade också publiken att engagera sig i Amnesty.

Det var med lätta steg och öronen fylld av REM som jag släntrade hem i natten.

Fast: ett litet minus, som inte alls har med REM att göra. Jag spelade en låt och då kom en vakt och flög på mig och tvingade mig att stänga av. Alltså, vadå? Den kvaliteten som det blir när jag spelar in med min Nokia, den duger åt YouTube, vilket bara är reklam för artisten. Men den är inget jag kan känna pengar på. Så vad menar vakten? Jag är övertygad om att REM inte bryr sig. Det var många andra som höll sina mobiltelefoner högt och spelade in. Men de stod eller satt längre in, så vakten inte kunde komma åt dem, förstås.

För övrigt kan jag konstatera att Aftonbladets Håkan Steen inte var på samma konsert, även om han skriver om den: han gav bara betyg tre och säger att REM inte fick Globen att koka. Han är blind och döv, helt klart.

Konserten dagen före i Köpenhamn fick svalt mottagande av Sydsvenskans recensent. Tja, kanske hade REM den konserten för att värma upp för stockholmarna, eller så var köpenhamnarna stelare, eller så är det just den kritikern som inte gillar REM.

Dagens Nyheters PO Tidholm var nöjd med Globen-konserten:

Men de gör en snygg och enkel show. Bakom REM finns de där transparenta skärmarna alla använder nuförtiden. På dem visas processade bilder av bandet, inramade av snygg grafik eller bara väldigt pixlade eller suddiga. Otroligt elegant. Michael Stipe är ju alltid sevärd också, ikväll med uppviksjeans, kavaj och slips.

Här mitt filmklipp, som jag hann innan den sura vakten kom:

Här filmklipp av några andra som var där och som inte fick en sur vakt på sig:

R.E.M. – The One I Love @ Globen 7/9-08

R.E.M. – Imitation Of Life

Losing my religion:

R.E.M – End of the world

Plus till SVD:s kritiker som gav bra betyg.

Låtlistan under konserten:
Här är alla låtarna R.E.M. spelade

1. Living well is the best revenge

2. So fast, so numb

3. What’s the frequency, Kenneth?

4. Drive

5. Animal

6. Man-sized wreath

7. Ignoreland

8. Driver 8

9. The great beyond

10. Electrolite

11. Disturbance at the heron house

12. I’m gonna DJ

13. (Don’t go back to) Rockville

14. Seven chinese brothers

15. The one I love

16. Sweetness follows

17. Let me in

18. These days

19. Imitation of life

20. Horse to water

21. Bad day

22. Orange crush

Extranummer:

23. Supernatural superserious

24. Losing my religion

25. At my most beautiful

26. It’s the end of the world as we know it (and I feel fine)

27. Man on the moon

Relaterat:
Aftonbladet: – Nu är vi punkigare

Andra bloggar om: video, konsert, recension, USA, REM, Stipe, Globen


Två bilder till, med Thomas Aglo som fotograf:

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: konsert, Recension, USA, Video

Division of Laura Lee: Violence Is Timeless – odödligt album

6 september, 2008 by Rosemari Södergren

Violence Is Timeless, det nysläppta albumet av Division of Laura Lee fick allra högsta betyg hos Dagens skiva.

Med osviklig fingertoppskänsla och perfekta avvägningen mellan svärtad indierock och ett sväng utan dess like tar Division of Laura Lee på nya skivan ytterligare ett steg mot positionen som Sveriges bästa band. Sällan har vi sett ett band som så tydligt stakat ut riktningen skiva efter skiva. Och så snyggt dessutom.

Jag håller med. Fast vi på Kulturbloggen har valt att i våra recensioner inte ge betyg, eftersom det är så individuellt hur musik talar till människor.

Division of Laura Lee är ett slags punk-indierockband med en egen stil. Dagens skiva menar att bandet vuxit för varje skiva – och jag håller med. I nya albumet ”Violence is timeless” är det ett band som helt klart kommer att befästa sig internationellt. Albumet slog mig direkt när jag hörde det första gången – och trots det växer låtarna för varje lyssning.

Division of Laura Lee som kommer från Vänersborg har redan varit en hel del internationellt, som webbtidningen Plaskis berättar:

Division har förgiftat flest männi-skor i USA, uppträtt i flera amerikanska TV-shower och två gånger terroriserat SXSW Festivalen i Austin. De har turnérat USA coast-to-coast, gått på support med bl.a. The Donnas, Trail Of Dead och Turbonegro och tagit emot vilda lovord av amerikansk press.

Plaskis hyllar också skivan:

Pengarna tillbaka om denna platta inte är Divisions bästa hittills och en av de bästa gjorda i Sverige under många år. Division har tagit lika lång tid på sig som inför debutplattan, och de har blivit modigare och mer kompromisslösa och har konsekvent tagit död på allt onödigt. Kvar finns bara ett koncentrat av mörker, energi, nonsensbefriade texter och magiskt vacker musik.

Skivan har fått en egen hemsida och där finns en av spåren, Central Park, att hämta gratis.
Du kan lyssna på mer med Division of Laura Lee på deras Myspacesida.

Provlyssna gärna på Disision of Laura Lee på deras MySpace.

De skivor Division of Laura Lee gett ut före Violence is timeless:
At the Royal Club (1999)
Black City (2002)
97-99 (2003)
Das Not Compute (2004)

Division of Laura Lee Live Henriksberg

Andra bloggar om: video, punk, indie, skivnytt, Division of Laura Lee, Violence is timeless, recension, skivtips, indierock

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: indie, Punk, skivnytt, Video

Sofia Talviks nya skiva Jonestown – bra skiva av artisten med eget skivbolag

1 september, 2008 by Rosemari Södergren

Sofia Talviks tredje skiva släpptes nyligen, med titeln Jonestown. Albumet har fått sitt namn från det ökända massmordet av sekten Peoples Temple som leddes av pastor Jim Jones.

Men Sofia Talviks Jonestown är väl så lång från en massaker man kan komma. Det är en lugn skiva, men ändå mer med underliggande ångest än de tidigare som varit mer åt det söta hållet. Förändringen är till det bättre och kanske är en av anledningarna att Jonestown producerats av Tobias Fröberg.

Man skulle kunna säga tredje gången gillt, att nu har Sofia hittat till sin stil, som passar henne perfekt. Hon verkar vara framåt och aktiv som få. Hon driver sitt eget skivbolag och label som heter Makaki Music och är aktiv med flera sajter och aktiviteter på Internet.

Sofia Talvik spelade som första svenska kvinnliga artist någonsin på den stora amerikanska festivalen Lollapalooza i Chigago 1 Augusti 2008. Detta tack vare att bokarna bakom festivalen upptäckte henne genom den amerikanska musiktävlingen ”Fame Cast”, där hon gick till final i genren singer-songwriter.

Jag ser att spåret ”My James Dean” släppts som singel. Men det är inte det bästa spåret, tycker jag. Jag har fastnat allra mest för ”Something good”.

Sofia Talvik låter tala om sig på flera sätt och är aktiv i sociala medier. Hon har förstås en snygg och genomarbetad hemsida.

Hon bloggar, här senaste inlägget som handlara om en kurs hon gått i, som hon trodde handlade om mode i film men visade sig handla om sex. Dessutom är hon aktiv på sitt utrymme på Myspace. Där tolkas hennes nyutkomna album av tolv av Sofias svenska favoritartister. Hon har tillsammans med de utvalda få, framför sin webbkamera, framfört alla låtarna från albumet live.

Här kan du se Emmon tolka As Summers Pass.

Här Sofia själv med As Summers Pass:

Här en recension i HD och en i SVD.

Arkiverad under: Recension Taggad som: skivnytt, Video

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1551
  • Sida 1552
  • Sida 1553
  • Sida 1554
  • Sida 1555
  • Sida 1556
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in