• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Linje 123 Kapad

20 augusti, 2009 by Redaktionen

taking_of_pelham_one_two_three
När man ser en Tony Scott film vet vad man får, inga djupsinnigheter, men desto mer action och spänning. Det har varit mycket tal om att det här bara är en remake något som man egentligen inte behöver bry sig om.

Tony Scott som är bror till Ridley har sedan han blev känd gjort med filmer som ”Top Gun” och ”Man on Fire”, har gjort det som han är bra på: action och åter action. Om Michael Mann är mästaren inom genren är Tony borne pionjären när det gäller snyggt foto, bra dialog och action som håller hela vägen.

Historien som vi har sett många gånger tidigare börjar med en vanlig dag på jobbet för Walter Garber (Washington) när han sitter i trafikledningen på New Yorks tunnelbana.
Garber har fått en spark nedåt i hierarkin. Han är misstänkt för bestickning i en offentlig upphandling av
tunnelbanetåg till New York stad.

Ett tungt beväpnat gäng under ledning av den mystiske Ryder (Travolta) tar ett tåg med passagerare som gisslan, och begär 10 miljoner dollar i lösensumma. Inom en timme kommer han att börja avrätta gisslan. När sedan Ryder kräver att Garber skall vara gisslanförhandlare till honom kan dramat
börja.

Nu påbörjas kampen mot klockan för att hinna levererapengarna till Ryder.

John Travoltas skurk är nära att bli ofrivilligt komisk några gånger men lyckas att rädda äran. Det är bara Travolta som spelas sådär övergalen utan att det blir total fars av det hela.

Solid action med stort A och klart underhållande

Linje 123 Kapad (The Taking of Pelham 123)

Regi: Tony Scott

Skådespelare: Denzel Washington, John Travolta, John Turturro, James Gandolfini, Michael Rispoli, Luis Guzmán

Läs även andra bloggares åsikter om film, recension

Arkiverad under: Recension, Scen

Naguib Mahfouz: ”Midaqq-gränden” – mer än 60 år och lika aktuell ändå

16 augusti, 2009 by Rosemari Södergren

naguib_mahfouz
Naguib Mahfouz: ”Midaqq-gränden”, kom ut 1947. Den handlar om några människor i en gränd i Kairo under slutet av andra världskriget, om människors längtan från det vardagliga grå ut till äventyr och en ung kvinna som vill något annat är leva ett liv som fru och mamma.

Romanen kom alltså ut för mer än 60 år sedan och trots att händelserna utspelar sig i en muslimsk kultur där Allah prisas i varannan mening är den precis som SVD:s recensent skriver ett tecken för det egyptiska samhället:

Den lilla gränden i den brusande metropolen bildar ett eget mikrokosmos, med sina egna ritualer, koder och sociala hierarkier. Samtidigt kan gränden läsas som ett allegoriskt tecken för det egyptiska samhället i stort.

Konflikterna mellan tradition och modernitet och mellan inhemska sedvänjor och västerländska spelas upp också i den på flera sätt slutna och skyddade gränden. Alla känner alla och vet det mesta om varandra. Som att kaféägaren Kirsha är slav under haschisch och homosexuell i smyg.

Men den är mer än så. Gränden och dess invånare lever i en brytningstid, där ett sätt att leva står mot flera andra influenser, som livet runt om i världens alla hörn är idag också. Så även om den skrevs för mer än 60 år sedan vibrerare berättelsen av liv och säger något om hur människor är, då och nu och i framtiden. Om människors egoism och drift att rädda egna skinnet, om hur svårt det är för en ung kvinna att inte bli utnyttjad av män. Hamida, den kvinnliga huvudkaraktären är en framåt ung kvinna som vill något annat än bli fru och föda barn och städa och få stryk av sin man. Hon har en stark inre kraft och längtan bort från gränden och ut i världen. Det var näst intill omöjligt att uppnå det hon ville i det samhället. Kanske det förändrats i dagens samhälle, eller i vissa delar av världen idag, men för många, många kvinnor är Hamidas öde fortfarande högst relevant.

Att måla fram en berättelse så levande och så realistiskt görs bara av en mästare. Det var inte utan anledning Naguib Mahfouz fick Nobelpriset 1988 i litteratur.

Det högtravande språket kan ha att göra med översättningen, att det är svårt att få fram det sättet att tala och få det att framstå som fattiga människors språk i en smutsig gränd. Det kan vara ett medvetet grepp också, för att få fram kontraster.

Recension i Dagens Nyheter:

Det finns många sätt att förstå Hamidas öde. Hon är ett offer för modernitetens moraliska sönderfall. Hon gör uppror mot fattigdom och en förtryckande kvinnoroll.

Hon drar själv på sig sin olycka med sin fåfänga. Berättaren håller sig dock neutral och Hamida utvecklas gradvis till romanens mest sammansatta gestalt, omöjlig att reducera till en formel.

Mahfouz följer henne så långt som det behövs för att förstå något som först i dag är en mer allmän insikt: att modernitetens skarp­aste konflikter utspelar sig kring kvinnokroppen och kvinnors plats i samhället.

Fakta om Naguib Mahfouz i Wikipedia:

Naguib Mahfouz (arabiska: ???? ??????, Nag?b Ma?f??), född 11 december 1911 i Kairo, död 30 augusti 2006 i Kairo, var en egyptisk författare som mottog Nobelpriset i litteratur 1988.

Han började skriva som sjuttonåring och var starkt påverkad av engelska och franska realister och existentialister, och blev en av arabvärldens första betydande samhällsskildrare. Han anses som en av de första moderna författarna av arabisk litteratur, tillsammans med Tawfiq al-Hakim, att utforska existentialism.
Han skrev 34 romaner, över 350 noveller, ett dussin filmmanus och fem pjäser på en 70-årig karriär. De flesta av hans böcker utspelas i hemstaden Kairo. Mahfouz gav ut sin debutroman Abath Al-Agdar 1939. Sitt verkliga genombrott fick han först 1957 med Kairotrilogin, Bayn al Qasrayn (1956), Qasr al Shawq (1957), Sukkariya (1957).

Midaqq-gränden
Författare: Naguib Mahfouz
Utländsk titel: Zuqaq Al-Midaqq
Översättare: Kerstin Eksell
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-302158-4

Relaterat:
Tidningen Kulturen, Dagens Bok och Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om böcker, recension, litteratur, språk, Nobelpriset, Egypten, Naguib Mahfouz

.

Arkiverad under: Litteratur och konst, Recension

Full pott till Basement Jaxx på Way Out West

15 augusti, 2009 by Redaktionen

Basement Jaxx
Full pott till Basement Jaxx. De invaderade scenen med den roligaste, röjigaste och mest dansvänliga konsert jag har sett i år.
Varje låt var som att ramla på ett nytt party. Jag fortsätter lyckligt att dansa genom natten …

Basement Jaxx på MySpace.

Basement Jaxx, officiell hemsida.

Lite fakta om Basement Jaxx från Way Out Wests hemsida:

Den brittiska houseduon som headlinar stora festivaler och tillsammans med Radiohead har lösningen på skivbranschens kris. De har US-ettor såväl som samarbeten med Yoko Ono såväl som Roger Sanchez på meritlistan och känns tillsammans med Daft Punk och Prodigy som de som byggde en scen av kombination kommersiell framgång och mörkaste klubbkultur.

Where’s your head at- Basement Jaxx

Recension i Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om musikfestivaler, Göteborg, house, dans, Basement Jaxx, Way Out West, recension

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Dans, Göteborg, house

Vampire Weekend på Way Out West: Dunderkur mot regn

15 augusti, 2009 by Jonatan Södergren

vampire_weekend2
Två recensioner av Vampire Weekends spelning på Way Out West, från två kulturbloggare:
Kulturbloggen rekommenderar. Dunderkur mot regn! Ta ett kilo glad studspop i form av Vampire Weekend. Blanda ner obegränsad mängd ösregn över det grönskande festivalområdet, bandmedlemmar söta som socker och grymma skabeats. Skaka väl och tokflina samtidigt. Toppa med chica ponchos och en hitkavalkad som heter duga. Klart.!
Av Jenny Fornell

Vampire Weekend, nästa recension
Trots regnet lyckades de locka den publik de förtjänar. Deras excentriska men ändå lättillgängliga pop hör verkligen hemma på en festivalscen. Allsången i ”A Punk” är en höjdpunkt.
Av JS

Vampire Weekend på MySpace.

Om Vampire Weekend från Wikipedia:

Vampire Weekend är en amerikansk musikgrupp, bildad 2006 i New York och bestående av Ezra Koenig (gitarr), Rostam Batmanglij (keyboard), Chris Tomson (trummor), Chris Baio (bas). De spelar indiepop med influenser från afrikansk och klassisk musik.

Bandet slog igenom för en internationell publik i början av 2008 med sitt självbetitlade debutalbum, utgivet på skivbolaget XL Recordings.

Vampire Weekend – A-Punk

Läs även andra bloggares åsikter om musikfestivaler, Göteborg, indiepop, musik, Vampire Weekend, Way Out West

Relaterat: Göteborgsposten

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Göteborg, indiepop, Musik

Arctic Monkeys på Way Out West: recension och filmklipp

15 augusti, 2009 by Redaktionen

arcticmonkeys
Arctic Monkeys spelning på Way Out West fick avsluta fredagens konsertskörd.
Det var som att sparka i väggarna av ren ilska kombinerat med att försiktigt be om lite kärlek. Det var tajt, snyggt och fyllt av attityd. Det var Arctic Monkeys.

Precis som musik är deras uppträdande på scen: lika cool, lika säker, lite nonchalant, lite aggressiv och ja helt enkelt: Arctic Monkeys. De är som de är och det gäller i allt, inte bara musiken utan i hela attityden.

Relaterat:
Göteborgsposten: Arctic Monkeys rock vinner hela festivalen

Arctic Monkeys – ”If You Where There, Beware” – Way Out West

Arctic Monkeys – Still Take You Home + Way out west 2009

Relaterat:
Dagens skiva, Aftonbladet, Expressen 1 och Expressen 2 och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om indie, musik, Göteborg, musikfestivaler, Arctic Monkeys, Way Out West

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Göteborg, indie, Musik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1518
  • Sida 1519
  • Sida 1520
  • Sida 1521
  • Sida 1522
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1556
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in