• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Unga agenter i egen serie – Robert Muchamores serie

10 oktober, 2009 by Redaktionen

uppdraget
Det är lätt att befara det värsta som vuxen vid lässtart av Robert Muchamores ”Cherub”, den engelska serien om agenter i åldern 10 och 17 år som hamnar i hetluften genom uppdrag av de verkliga brittiska högdjuren. I hemlandet har ett tiotal böcker getts ut, i Sverige ger B Wahlström ut de första fyra i år. På svenska hemsidan går det att läsa mer om cherubagenternas karaktär, utbildning och verksamhet liksom om böckerna och författaren: www.cherubcampus.se

Först verkar det också som en serie med pojkböcker av den typ som jag redan som tioåring tyckte var pinsam. Med slang som kändes daterat, karaktärsbeskrivningar som ingen kunde tro på och en miljö som var så främmande – engelska skoluniformer och ordningsregler – att det blev ointressant.

I den första delen, ”Rekryten”, kommer dock farhågorna på skam snabbt. Det här är ett ärligt försök att skildra unga. Och en träffsäker bild av makthierkier i mellanstadiet. Huvudpersonen James försöker förgäves verbalt försvara sin kraftigt överviktiga mamma mot klassens prinsessa. Hans vänner vågar inte ta hans parti. Att det utspelar sig i en skola med uniformer och att läraren tilltalas med Mrs gör det inte mindre angeläget för en svensk elvaåring.

Så dör James mamma, han och systern skiljs åt på grund av vuxnas oförmåga att sätta sig in i deras situation. På barnhemmet hamnar han i nya konflikter men tack vare att han är ett mattesnille får han så chansen att bli – agent. En av ungdomarna i Cherub, ett nätverk med lång och ärorik historia. För vilken vuxen misstänker att barn skulle kunna vara hemliga agenter?

Idén är bra. Det låter faktiskt riktigt trovärdigt att barn användes som agenter under andra världskriget av motståndsrörelsen, en bakgrundsförklaring till rörelsen. Och liksom för att lugna sina troliga läsare – barn i samma ålder som Cherubagenterna – säger en av James mentorer att under flera årtiondens verksamhet har inte fler barn dött i verksamheten än i trafiken runt skolor i städerna.

James får genomgå den hårda agentskolan. Vägen till det första uppdraget är hård. Och hur overkligt det än ter sig så framstår persongalleriet som trovärdigt eller åtminstone förankrat i en ofta tuff verklighet. Från den missbrukande mamman, med eget snattarimperium, och hennes hjärtlöse skurk till pojkvän fram till den goda men cyniska socialarbetaren och ledarna inom den militära organisationen.

Huvudpersonen är nog också möjlig att känna igen sig i för en hel del vanliga, truliga personer på gränsen till tonåren. James är ingen Bond, men han är en bra kille som bryr sig om sin lillasyster och hamnar i trubbel mest genom olycklig slump. Men han upplever också vänskap och förälskelse.

rekrytenJa, och sedan följer uppdrag på uppdrag tillsammans med de andra cheruberna. Det första hos en rik och skum man i London, trist nog uppenbart arketypen för den girige juden. Och det är liksom här det börjar gå fel. Eller om det bara är jag som tappar intresset för intrigerna, som känns lite slarvigt ihopfogade. Men min elvaårige son tyckte det mesta var spännande. Kanske för att personer i hans ålder knappast är bortskämda med spänningslitteratur med huvudpersoner i deras egen ålder. Och till författarens heder ska sägas att han verkligen försöker ta den unga läsekretsen på allvar.
De första två böckerna som vi tittat på kom ut i våras, de två följande, ”Fritagningen” och ”Fritt fall” ges ut nu i höst.
/Lilly Hallberg/

Rekryten
Robert Muchamore
Översättning: Madeleine Gerbjörn
Förlag: B Wahlströms
ISBN: 978-91-32-15714-1

Uppdraget
Robert Muchamore
Översättning: Madeleine Gerbjörn
Förlag: B Wahlströms
ISBN: 978-91-32-15715-8

Robert Muchamores sajt för Cherub-serien.

Läs även andra bloggares åsikter om agenter, deckare, ungdomsböcker, litteratur, ungdomar, agenter, Robert Muchamore, Cherub

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Deckare, ungdomsböcker

Recension: Tidsresenärens hustru

10 oktober, 2009 by Redaktionen

TIDSRESENÄRENS HUSTRU
En man har en mystisk sjukdom. Han snurrar runt i tiden. Hoppar ur en tid och kommer in i en annan tid. Tidsresenärens hustru är en av veckans filmpremiärer och den bygger på Audrey Niffeneggers bästsäljande debutroman.

Synopsis för filmen:

Första gången Clare träffar sin blivande make Henry är hon bara sex år gammal. Henry är trettiosex och dyker upp hemma hos Clare från ingenstans. Det visar sig att han lider av en minst sagt märklig sjukdom som gör att han kastas från tidsålder till tidsålder. Han är en tidsresande och som sådan lever han ett komplicerat liv. Under åren som följer fortsätter Henry att besöka Clare och så småningom blir hon förälskad i honom. Men det är inte förrän Clare fyller tjugotvå som hennes och Henrys tidsåldrar synkroniseras för första gången, och i nutiden ser situationen plötsligt annorlunda ut. Clare känner igen sin tvillingsjäl och älskade, Henry har ingen aning om vem Clare är.

När den ena av två i ett förhållande hela tiden flyter runt i tiden, då är det klart att det kan bli lite rörigt. Det störde DNs recensent som gav filmen betyg 2.
Vi på Kulturbloggen är inte lika negativa. För vi tycker att det är spännande att fundera kring tiden och tidsaspekten.

Skådespelarna gör Rachel McAdams, Eric Bana, Ron Livingston och Jane McLean är duktiga och gör bra ifrån sig i en film som är välgjord med vackra bilder. Men man bör vara road av frågor kring tiden för att ta till sig fillmen. Överlag har det fått en negativt mottagande av landets filmkritiker: Expressen, Göteborgsposten, Svenska Dagbladet.

Foto: Alan Markfield

TIDSRESENÄRENS HUSTRU

TIDSRESENÄRENS HUSTRU

Läs även andra bloggares åsikter om film, tid, recension, tidsresenärens hustru

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Recension, Scen, tid

Recension: KISS – Sonic Boom

7 oktober, 2009 by Redaktionen

sonicboom_515

11 år har gått sedan KISS senaste studioalbum och under den tiden har KISS-fansen förutom en bunt live- och samlingsskivor förärats med två rätt mediokra soloalbum från frontfigurerna Gene Simmons och Paul Stanley. Därför var lyckan total när nyheten kom att KISS skulle släppa ett nytt album. Paul Stanley, som även skulle producera albumet, gav löften om att bandet hittat tillbaka till deras klassiska sound, från tiden då album som Destroyer, Rock and Roll All Over, och Love Gun skapades.

Den 5 oktober kom så det efterlängtade albumet, Sonic Boom.

Efter många genomlyssningar kan jag inte direkt säga att Paul Stanleys löften inte infrias, för det finns stunder då tanken förs tillbaka till en annan tid. Men tillbaka till det klassiska sjuttiotals soundet? Nej. Däremot lyckas KISS ta mig med på en bergochdalbana mellan årtionden av stilar, mellan 1980 och 1998, från Unmasked till Psycho Circus, vilket gör att albumet känns lite svajigt efter att ha lyssnat färdigt.

Svajigheten drar ner på betyget, men det finns höjdpunkter som istället höjer det med råge. Gene Simmons har aldrig låtit bättre och levererar sina låtar med klassisk attityd och inlevelse, speciellt med Russian Roulette och (Yes I Know) Nobody’s Perfect. Paul Stanley låter som han brukar, men har en tendens att balansera på gränsen till att låta lite mjäkig. Speciellt i Danger Us, en låt som skulle passa perfekt för den unga rockgruppen i Jack Black-filmen School of Rock, men på ett KISS-album som i förhand utlovat det tunga, skitiga, klassiska KISS soundet? Nej, jag skulle inte tro det.

Men trots svajighet och bitvis mjäkighet så tycker jag att Sonic Boom är bra. Albumet är beroendeframkallande och lockar till att sätta musikspelaren på repeat. Ser därför fram emot ett nytt Sverigebesök från KISS, men föreslår att den nya turnén döps till vad den kommer att leverera. KISS Sonic Boom – The Time Machine Rollercoaster Tour. För långt och för dyrt att trycka på turnétröjan? Okej, kör med Rollercoaster kort och gott då.

sika-kissSika
Som också bloggar på Lunki and Sika.

Aftonbladets recension.
4 getingar i Expressen

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Hårdrock, Musik, Rockmusik, skivnytt

Cosy Crime: Solitude – den svagaste länken och Spiggen

3 oktober, 2009 by Rosemari Södergren

spiggen
Cosy Crime är en bokförlag som är specialiserat på att ge ut deckare. Cocy Crime har en bokklubb kopplat till sim som olik aktiviteter.
Cosy Crime, som startades våren 2009, säger sig vilja stå för originalitet: originella hjältar i tidigare outnyttjade miljöer.

Ibland är våra verk av rent gränstänjande art, understundom nöjer vi oss med att leka lite extra med någon av alla de möjligheter som genren ger.

Citatet är från bokomslaget till en av böckerna.

Jag har läst två av det nystartade förlagets böcker:
Solitude – den svagaste länken av Johan Holm
Utgångspunkt:

Sam Lindwall jobbar som privatdetektiv. Han letar inte efter otrogna män, utan mest med industrispionage och kvalificerade dataintrång.
Han har kontakt med andra detektiver på nätet. På Solitude – en hemlig sida, där alla har alias och Solitude styrs med järnhand av Mind. Minds kön, nationalitet och ålder är hemlig. Minds kontroller alla som anmäler som medlem på sidan.
Sam arbetar ofta tillsammans med den homosexuella transvestiten Johnny som är en av världens bästa hackers.

Spiggen – en ubåtsdeckare
Den andra boken jag läst kommer 20 oktober 2009:
Spiggen – Operation Patria Nostra av Erik Thulin.
Erik Thulin, författaren, är journalist, polis, dykare, till och med utbildad attackdykare och har arbetat i Kosovo där han stiftat bekantskap med Sverige enda miniubåt.
Spiggen handlar om att en svensk militär mini-ubåt blir stulen. En av de två huvudpersonerna är landsortsreportern Elon.
Visst märks det att Erik Thulin vet hur saker fungerar inom det militära och hur en mini-ubåt fungerar och att han vet hur reportrar som bevakar polisnyheter jobbar.
Men för mig var det ändå för mycket i karaktärerna som känns svårt att tro på. Dialogerna mellan karaktärerna i deckaren känns inte äkta.
Och jag hade svårt att tycka det den var spännande.

Båda böckerna var delvis rätt slarvigt korrlästa, det fattades bokstäver ibland och båda författarna skriver i vissa avsnitt lite krångligt och bylsigt.

Båda böckerna kändes delvis klyschiga. En reporter och en polis som är kompisar och som jagar bovar, som i ”Spiggen” känns väl inte så nydanande eller originellt heller.

Cosy Crime har lite kvar att bevisa innan deras visioner förverkligats. Men den som inte ens försökt kommer aldrig att lyckas med någon. Jag gillar förlaget initiativ och hoppas att de framöver presenterar några titlar som känner mer välarbetade.

Recension på Boksidan:

Cosy Crimes hemsida om releasefesten för Solitude.

Cosy Crimes hemsida.

Solitude : den svagaste länken
Författare: Johan Holm
Förlag: Kalla kulor förlag (2009)
Serie: Sam Lindwall
ISBN: 9789185535491

Spiggen
Författare Erik Thulin
ISBN 9185535508
ISBN-13 9789185535507

Läs även andra bloggares åsikter om deckare, recension, kriminalromaner, ubåt, polisroman

Arkiverad under: Bokrecension, Recension Taggad som: Deckare, Kriminalromaner, Recension

Recension: Nisse Hellberg: ”En modern man”

2 oktober, 2009 by Redaktionen

nissehellberg
Nisse Hellberg står med sina fötter myllan och det stadigt. Han står stabilt förankrad i den skånska rockkulturens mylla med Peps, Kal P. Dal och inte minst hans eget Wilmer X. Det är livsbejakande rock med rock-a-billy influens, brittisk pub-rock och inte minst en rejäl dos av americana.

Jag var oerhört svag för Wilmer X, jag älskade Duck Deluxe och är allvarligt biten av americana och återvänder gång på gång till den traditionella rock-a-billy med sin bondläpps musikspråk. Det känns som om salige Doug Sahm har funnit en fristad i Hellbergs kropp.

Hellberg nya platta ”En modern man” är i titeln redan en ironi. Här luktar det av sydstatsamericana och det här skulle fungera på Austin City Limits. I låt efter låt så struttar livsglädjen fram, texterna funkar utmärkt i relation till den skuttande rytmen. Det är faktiskt svårt att låta bli att stampa takten när man lyssnar.

Hellberg har en förmåga att skriva låtar som är enkla men talar direkt till den som gillar just den enkla men äkta rockmusiken. Och då menar rock-musik som inte har sin hemstad på stora arenor och 200 decibel. Lågmäld men samtidigt tillräckligt högljudd för den skall kännas så där ljuvligt i mage och kropp.

Nisse Hellbergs nya ”En modern man” har alla chanser att bli en riktig hit – den är värd det. Trots att Nisse Hellberg varit med sen Eldkvarn brann så känns och hörs att Hellberg har förbaskat kul. Jag måste också ge producenten Chips Kiesby en guldstjärna för den täta produktionen och bandet är lika täta som ett kassavalv en söndagseftermiddag.

”Livet någonsin bli bättre än så här” sjunger Nisse Hellberg. Om Hellberg kan bli bättre än så här vet jag inte men ”En modern man” räcker långt!

Ingemar E. L. Göransson
Bloggar också på Ingemars nya blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, musik, recension, Nisse Hellberg

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, Recension, skivnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1514
  • Sida 1515
  • Sida 1516
  • Sida 1517
  • Sida 1518
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1556
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in