• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Ghost Whisperer – nu har femte och avslutande säsongen släppts på dvd

30 augusti, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: Ghost Whisperer, säsong 5
Betyg: 3
DVD-premiär: 25 augusti 2011

Är du en av de som fastnat för tv-serien ”Ghost Whisperer”, som handlar om Melinda Gordons (Jennifer Love Hewitt) rysliga och känslofyllda möten med andar? Hon hjälper stackars spöken som inte fått frid och därför inte kan gå vidare till ljuset.

I säsong 5, som är den avslutande delen fortsätter hennes spökmöten. Även om du inte följt de tidigare avsnitten fungerar det utmärkt att hoppa in direkt i sista säsongen. Du förstår handlingen och vem som är vem direkt.

I sista säsongen får hon och hennes make Jim som är läkare Grandviews hemsökta sjukhus en son, Aiden, som också har mediala krafter, ja till och med ännu starkare än Melinda.

I fjärde säsongen dök också psykologiprofessorn Eli James (Jamie Kennedy) upp, som efter att ha snuddat vid döden får liknande talanger som Melindas. I säsong fem är han en nära vän till Melinda, Jim och deras son Aiden.

Eli kan inte se spöken, men han kan höra dem.

Tillsammans möter de spöken av olika slag, från olika tidsepoker och från olika yrken. Där är läkare som misslyckats med operationer, unga män som blivit oskyldigt anklagade för brott och där är ungdomar som får hotfulla mail och där finns IT-miljonärer och spöken på bårhus.

I ”Ghost Whisperer” är spöken inte särskilt läskiga utan mer naturliga och ganska sorgliga personer med olyckliga öden.

Visst är det gulligt och amerikanskt sötsliskigt och Melinda och hennes man är bara så perfekta och förstående föräldrar till lille Aiden, de gör alltid rätt, säger alltid exakt de rätta sakerna när Aiden råkar ut för mardrömmar eller pratar med osynliga varelser. Det kan vara lite tröttsamt. För så perfekta människor finns inte.

Men som underhållning tycker jag tv-serien fungerar bra. Speciellt dagar då det regnar ute och jag vill koppla av, då sätter jag gärna på dvd:n och ser några avsnitt i följd.

Det finns en del extramaterial:

Specail Features
A Triple Threat – Jennifer Love Hewitt is a rare ‘triple threat’ – star, executive producer and director. Follow her as she navigates her way through her grueling schedule.

A Season of Changes – The Final Season of GHOST WHISPERER jumps five years into the future, and introduces us to Aiden, the 5-year-old son of Melinda and Jim. We talk to the cast and executive producers Ian Sander, Kim Moses and P.K. Simonds to learn more about this new character, and how everyone in Melinda’s world has grown in the five-year time span.

The Other Side IV Webseries – A young couple must find a way to rid their new home of dark spirits when a wild ghost forms a disturbing bond with their daughter.

Läs även andra bloggares åsikter om Ghost Whisperer, spöken, tv-serie

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Ghost Whisperer, spöken, TV-serie

Boken Kultur för hälsans skull – lanserades med kultur – så klart

30 augusti, 2011 by Rosemari Södergren


En författare som dansar – därefter en uppvisning av Läkande teater. Skådespelarskan Marie Göranzon läste texter ur Medea och ur Strindbergs Dödsdansen tillsammans med kvinnor från den helande teatern.

När boken ”Kultur för hälsans skull” av Eva Bojner Horwitz hade releasefest på måndagskvällen den 29 augusti skedde det helt enligt bokens budskap i en kulturell lokal, i Playhouse Teaters lokaler i Stockholm och med kultur som inramning.

Först ur på scen var författaren själv som tillsammans med en annan dansare (som jag inte just nu vet namnet på, men det kommer) framförde dans till musik från olika tider och kategorier, från världsmusik vidare över klassiskt till popmusik.

I Stockholm finns en grupp eller ett projekt som kallas ”den helande teatern”. Där får människor med olika stressrelaterade smärtor samarbeta med skådespelare som Marie Göranzon från Dramaten. På releasefesten för boken läste Marie Göranzon några stycken ur Medea och ur Strindsbergs Dödsdansen tillsammans med kvinnor som deltar i projektet. De var duktiga och intressant var hur starka dessa texter är, hur de vibrerar och får olika betydelse beroende på vem som läser dem och hur de läser.

Eva Bojner Horwitz är medicine doktor och forskar inom kulturhälsa. I boken ”Kultur för hälsans skull” redogör hon för hur olika kulturaktiviteter påverkar människors hälsa och välbefinnande. Ibland kan boken kännas väl metodisk och noggrann, men det måste nog vara så för att bokens budskap ska nå beslutsfattare och vetenskapsmän. I boken löper en helhetssyn på människor som en röd tråd, som hon uttrycker det: det går inte att separera tankar, känslor, kropp eller omgivning från varandra. De är kopplade till varandra och kan därför påverka varandra.

Skapandet genom lyssnande eller görande slår an en helig ton som påverkar oss på djupet. Skapandet ifrågasätter genom att ställa oss utanför våra gränser, det inspirerar genom ny kunskap. Och det är detta som gör att konstnärliga och kulturella aktiviteter kan få både spirituella och helande effekter.

I boken tar Eva Bojner Horwitz upp hur kulturen är ryggraden för allt lärande, hon berättar om olika projekt där kultur används medicinskt och hon skissar på en vision om hur detta skulle kunna vidareutvecklas.

Intressanta rubriker i boken är till exempel:
Öka din hälsokonstnärliga potential – ett tiostegsprogram
Konster tar vid där orden tar slut
Hälsokonstnärskap i framtiden

Boken tar upp hälsokraften i kultur och Kulturbloggen kommer helt klart att återkomma till flera av de aspekter som tas upp. Människor som mår bättre på grund av kulturen är en vinst för samhället och för den enskilde individen. Därför är kultur så viktig, ja rent av det viktigaste. För mig fungerar boken som ett kvalificerat bollplank, den ger mig en del nya infallsvinklar och ny kunskap samtidigt som den får mig att komma igång och fundera och tänka vidare. Den är som ett arbetsredskap i mitt sökande efter sätt att förklara hur viktig kultur är.

Här kan du provläsa delar ur boken.

Lyckans smed har också bloggat om boken.

Titel: Kultur för hälsans skull
Författare: Eva Bojner Horwitz
Förlag: Gothia
ISBN10: 9172057750
ISBN13: 9789172057753

Läs även andra bloggares åsikter om kultur, hälsa, bok, recension

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, hälsa, Kultur, Recension

David Guetta – Nothing But The Beat

29 augusti, 2011 by Redaktionen

Artist: David Guetta
Skiva: Nothing But The Beat
Utgivningsdatum: 29 Augusti 2011
Betyg: 4

MTV-favoriten David Guetta har under de senaste åren vuxit från en undergroundartist till en superstjärna som fyller arenor och spelas väldigt flitigt över hela världens dansgolv. Det är därmed inte så konstigt att hans nya skiva hunnit bli en av årets mest efterlängtade.

Dubbelskivans första del består av material vi vid det här laget är vana att förvänta oss av David Guetta – poplåtar som gästas av USAs största rappare och hiphoppare, medan den andra enbart är elektronisk, något Guetta själv förklarar med att han vill ta vara på tillfället han har nu när han når ut till en så stor folksara till att ”undervisa” om riktig housemusik.

Han har gjort ett väldigt bra jobb med att skapa låtar som står väldigt bra för sig själva. Varje spår har element som gör de unika och tilltalande. Trots att han kanske förtröstar lite väl mycket på sina gäster lyckas han ändå sätta sin egen prägel på låtarna. Från den absolut fantastiska ”Titanium” till låtar med stark Black Eyed Peas-känsla som ”I Can Only Imagine” med Chris Brown och Lil’ Wayne och ”Nothing Really Matters” som gästas av just Will I Am från Black Eyed Peas, låtar som om skulle kunna vara en fortsättning till I Gotta Feeling (som är producerad av Guetta).

Även den instrumentala skivan har stort underhållningsvärde och låtar som ”Toy Story” och ”Lunar” med Afrojack fungerar alldeles utmärkt i de flesta sammanhang där housmusik lämpas.
”Gästlistan” som består av hela 15 olika namn innehåller utöver giganter som Timbaland, Snoop Dogg och Lil Wayne även den nya stjärnan Niki Minaj, som på ”Turn Me On” får chansen att visa att hon inte bara kan rappa utan uppvisar även sin starka sångröst.

Det är i sin helhet en väldigt underhållande skiva som inte gör mer än vi förväntat oss av fransmannen, som snarare håller sig till säkra kort (framförallt i första skivan), men ändå gör det på sitt egna fantastiska sätt och lovar att hålla sig kvar på dansgolven ett bra tag framöver.

Just nu streamas ett så kallat 24timmars party där låtar från den nya skivan samt kommentarer från stjärnan förekommer.

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Akon, David Guetta, niki minaj, Nothing but the Beat, Snoop Dogg, will i am

Dolly Parton – på Globen

29 augusti, 2011 by Redaktionen

Dolly Parton

Var? Globen

När? Lördag 27/8

Betyg: 3

Dolly Parton, var ska man börja? Jag har länge hållit Dolly som en mörk liten hemlighet. Utåt sett ser jag nog inte ut som det typiska Dolly-fanet. Med piercingar i nyllet och en vältatuerad kropp kände jag mig som en misfit bland alla medelåldersmänniskor som samlats på Globen för att avnjuta Dolly sköna stämma, men det skulle inte få hindra mig och min hårdrockande vän. Efter att ha köpt vackra Dolly-tröjor, som jag ska bära med stolthet går vi in i konserthallen. Till vår stora förfäran så hade vi Globens sämsta platser, vilket resulterade i mycket trappsittandes, men det är en annan historia. Nu ska vi snacka Dolly.

”The Queen of Country” har varit med i leken i en herrans massa år, mer än dubbelt så länge som jag vandrat på denna jord, så hon vet vad hon gör på scenen. Hon glider in, greppar micken, sjunger som en ängel, dansar, skakar på rumpan och gör allt sånt en entertainer ska. Konserten börjar bra, fantastiska ”Jolene” spelas redan som tredje låt. Jublet från publiken tycks aldrig ta slut och jag känner mig inte längre som ett barn på vuxenkalas. Mellan låtarna skojar Dolly friskt om sina plastikoperationer och om hur hon fått sin inspiration från en gammal prostituerad, det är kul och gulligt men man har hört det förr. Fast å andra sidan så spelar de ingen roll, för det är ju roligt. Att hon har självdistans får Dolly en stor eloge.

Konserten rullar på, hon berättar fina barndomshistorier om sin mor och bränner sedan av en vacker version av ”Coat of many colours” och hon hyllar även sin far med ”Smokey mountain memories”. Någonstans i mitten blir det dock ett märkligt litet reklamavbrott där Dolly börjar berätta om sin nya film med Queen Latifah. Dolly börjar rappa, vilket bara är jättekonstigt och jag vill inte ens gå in på det. Eww… Hon sjunger även låtar från filmen och det ända jag kan tänka är ”hur mycket betalade filmbolaget henne för detta egentligen?”. Det känns inte som att hon vill att man ska se filmen utan det känns verkligen bara som ett, reklamavbrott.

Dolly bjuder även på en heldel covers, vilket är på både gott och ont. Hon spelar Led Zeppelins klassiker ”Stairway to heaven” som mest blir konstig, Beatles ”Help” låter bättre, men jag hade hellre hört något eget. Kvällens bästa cover är Tine Turners gamla ”River high, mountain deep”, Dolly tycks inte kunna sluta skaka och människorna på första raden dansar så att man ibland undrar om de håller på att få spastiska anfall. Det är glädje i Globen.

”Little Sparrow” är kvällens höjdpunkt. Låten spelas nästan helt acapella och gåshuden når inga gränser. Hon backas av skönsjungande kvinnor och det hela låter himmelskt. Inte ens Globens fruktansvärda ljud kan förstöra denna vackra ballad.

Slutet av konserten blir en lång hitkavalkad med ”Here you come again”, ”Islands in the streem”, ”9 to 5” och såklart kärlekslåtarnas kärlekslåt, ”I will always love you”. Jag erkänner att jag twistade lite i min stol. Det gick helt enkelt inte att låta bli. Konserten går lite upp och ner. När det är bra så är det helt fantastiskt bra, men ibland, som under de nya låtarna, känns det lite långdraget. Jag hade gärna önskat att nya skivan släppts innan konserten så att man kunnat lyssna in sig lite, men nu var de som de var. Dolly, i love you.

Relaterat: Expressen

Arkiverad under: Recension

Colombiana, recensionen

29 augusti, 2011 by Redaktionen

Titel: Colombiana
Betyg: 1
Premiär: 16 september 2011

Fransmännen, som nästan alltid varit kända för sina egensinniga och unika spelfilmer, blir gång på gång svikna av sin landsman Olivier Megaton som skapar de mest Hollywood-ostiga actionfilmerna man kan tänka sig. Här finns, som vanligt, ingenting som vittnar om landgränser som går genom regissörens blod. Eller manusförfattarnas, Luc Besson och Robert Mark Kamen, heller, för den delen.

Jag vet egentligen inte vad som är värst; att man så desperat försöker spela på tittarens känslosträngar, eller att man gör det på sämsta möjliga (och patetiska) vis? Redan från början känns filmen nämligen otroligt fånig och fullkomligt orealistisk. Att ett nio-årigt barn som närvarar vid avrättningen av sina föräldrar, och sedan flyr gangstrarna för att ta sig ända från Columbia till Chicago för att tränas till yrkesmördare hos sin farbror känns… sådär. Inte för att jag har några problem med fantasifulla utsvävningar, men här bibehåller man varken någon slags illusionsartad logik eller trovärdighet hos karaktärerna. Tvärtom känns de plastiga och direkt omöjliga att relatera till eftersom allting känns så tvångsmässigt påklistrat. Skådespelarinsatserna; speciellt från huvudrollsinnehavaren Zoe Saldana (Avatar) samt Michael Vartan och Cliff Curtis, är inte mer livsingutande än en plastdocka man kan finna i en leksaksaffär. Dialogen känns snabbt ihopskriven och alla filmens scenarion tävlar om vilken som känns mest häftig. Tyvärr är svaret att ingen utav dem är det.

Men visst, man har faktiskt i alla fall försökt skapa ett enhetligt manus med någon slags logik. Problemet, bland alla andra, är bara att handlingen är alltför spretig med jobb, hämnd och relationer. Man går visserligen ifrån vissa konventioner när man blandar ihop alla dessa ingredienser, men resultatet blir långt ifrån lyckat. Istället känns det bara dumt och ologiskt, samt att man misslyckas med att leverera den enklaste utav känslor för yrkesmördare: isolering.

Läs även andra bloggares åsikter om film, recension, Colombiana, filmrecension, fransk film

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Colombiana, Filmrecension, fransk film, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1328
  • Sida 1329
  • Sida 1330
  • Sida 1331
  • Sida 1332
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in