• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Från premiären på Antigone: rollgestaltningen hos Nina Zanjani är personlig och mästerlig

9 oktober, 2011 by Redaktionen

Antigone
Göteborgs Stadsteater
Premiär 8 oktober 2011

Lördagen den 8 oktober 2011 är snart slut. Jag har sett premiären av Antigone i Nya Studion, (tredje våningen), Stadsteatern, Göteborg. Det är en feministisk pjäs och det är ett samarbete mellan Parapanda Theatre Lab från Dar es Salaam i Tanzania och Göteborgs Stadsteater. Sofokles antika tragedi lyftes till brännande aktualitet med fokus på kvinnorna.

Parapanda Theatre Lab är Tanzanias ledande teatergrupp. De har som mål att främja teatern i Tanzania. De utmärker sig från andra teaterutövare genom sin unika berättarteater, baserad på storytelling, poesi och musik. Texten framförs på både svenska och swahili av skådespelare från Parapanda och Göteborgs Stadsteater.

För regi står Mgunga Mwa Mnyenyelwa från Parapanda tillsammans med Ronnie Hallgren, VD och Teaterchef på Göteborgs Stadsteater. Förutom teater så håller Parapanda Theatre Lab på med ett stort socialt arbete och mycket barn- och ungdomsverksamhet och har under tio år arbetat med kulturella och politiska frågor på ett innovativt sätt.

Gruppen har turnerat mycket runt om i Tanzania, Kenya, Uganda, Zambia, Moçambique och Sydafrika. Projektet stöds av Göteborg & Co och Statens Kulturråd. Föreställningen kommer även att spelas i Dar es Salaam, Tanzania. Föreställningen textas på respektive språk (svenskan textas på swahili och swahilin textas på svenska).

Det är en ovanlig föreställning med swahili och svenska och textning och musik. Temat för pjäsen är allvarligt såsom en grekisk tragedi är och jag ser rollgestaltningen hos Nina Zanjani som personlig och mästerlig där hennes känsla och professionalism kommer till sin rätt.

Antigone är en grekisk tragedi från 442 f. Kr. av den grekiske dramatikern Sofokles och bygger på historien om Oidipus. Oidipus var son till kung Laios och drottning Iokaste av Thebe. Oraklet Teiresias spådde att denne son skulle mörda sin far och gå till sängs med sin egen mor.

Spådomen slår in. Oidipus blir adopterad av kungaparet Polybos och Merope, Korinth. Efter att ha fått veta att han är adopterad ger han sig i väg mot oraklet i Delfi. På vägen dit, ovetande, dödar han sin biologiska far Laios. I Thebe gifter han sig med Iokaste och de får fyra barn: Antigone, Eteokles, Polyneikes, Ismene. När Oidipus får veta om att spådomen slagit in sticker han ut sina ögon. Iokaste begår självmord genom hängning.

Oidipus är död och hans söner Eteokles och Polyneikes ska tillsammans regera över Thebe. Eteokles vägrar emellertid att dela med sig av makten. En tvekamp mellan bröderna leder till bådas död. Den nye kungen Kreon ger Eteokles en kunglig begravning men låter Polyneikes kropp slitas sönder av fåglarna. Han kungör att den som begraver Polyneikes kommer att dömas till döden.

Antigone är förlovad med sin kusin Haimon, Kreons son, ny kung av Thebe. Kreon anser att Eteokles var den rättmätiga kungen till Thebe och fördömer Polyneikes för att ha gått till angrepp mot sin egen stad. Eteokles får en kunglig begravning. Antigone vill begrava sin bror Polyneikes kropp, i strid mot sin fars morbror Kreons bestämmelser. Ismene är rädd för dödsstraff och vägrar hjälpa Antigone. Hon lyckas inte övertala Antigone att inte göra det på egen hand.

Hon begraver sin bror och blir gripen på bar gärning och förd till Kreon. Antigone förnekar inte sitt brott, hon ifrågasätter moralen i bestämmelserna. Kreon förargas och dömer henne till döden. Antigone säger sig ha gudarna på sin sida och att hon gärna går i döden för sin sak. Antigones fästman Haimon, Kreons son, bönfaller sin far att låta henne leva. Kung Kreon säger ”Mig styr i detta livet ej en kvinna” och förväntar sig att sonen Haimon ska lyda honom i stället för att följa sitt förstånd och sin kärlek till Antigone. Kungen låter sig inte övertygas. Han bestämmer sig för att skona Ismene, för Antigone till en grotta och försluter dess ingång så att hon ska svälta ihjäl därinne. När Kreon inser att han handlat mot gudarnas vilja är det redan för sent.

Antigone har hängt sig i grottan, Haimon har kastat sig mot sitt svärd, Kreons maka Eurydike har begått självmord. Med sina sista andetag förbannade hon sin man. Kreon tar på sig skulden för allt som hänt. En bruten man. Den ordning han värderat så högt är intakt, han är fortfarande kung, men han har agerat mot gudarna och förlorade hustru och barn som följd. Hans hybris (övermod) har vedergällts.

Antigone i Nina Zanjani rollgestaltning är en stark personlighet som följer sin övertygelse och trotsar lagen, makten och männen. Antigone sätter dem hon älskar före fosterlandet, sin egen känsla för moral före kungens befallning. Ismene väljer att inte gå emot männens vilja, Antigone handlar på det sätt hon anser vara rätt, vinner sin självständighet och folkets kärlek, fastän det kostar henne livet.

Regi: Ronnie Hallgren, Mgunga Mwa Mnyenyelwa.

Skådespelare: Jane Mwatonoka (Ismene), Nina Zanjani (Antigone), Anna Bjelkerud, Fredrik Evers (Kreon), Daud Joseph (Teiresias), Amani Lukuli, Johan Karlberg, Shabo Makota, Habiba Nguogani, Eva Nyambe (Antigone), Frank Samatwa.

Översättning till svenska: Jan Stolpe, Lars-Håkan Svensson.
Översättning till swahili: Mohammed Zahran.
Scenografi: Zofi Nilsson.
Musik: Parapanda Theatre Lab.
Kostym: Zofi Nilsson.
Mask: Katrin Lind.
Ljus: Anders Johansson.
Ljud: Jesper Lindell.
Foto: Ola Kjelbye.

Läs även andra bloggares åsikter om Antigone, Göteborgs stadsteater, recension, scen, teater

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Antigone, Göteborgs stadsteater, Recension, Scen, Teater

Sova på marmorgolv på Intiman i Malmö, recension från premiären

8 oktober, 2011 by Redaktionen

Sova på Marmorgolv av Åke Cato
Intiman i Malmö
Urpremiär 7 oktober 2011

Pjäsen inleds med en man i en sjukhussäng. Han är ensam i rummet. Vi vet inte vem han är eller vad som fattas honom. Att han är svårt sjuk är uppenbart. Det enda ljud som hörs är en fågel som sjunger utanför det öppna fönstret.

Plötsligt brakar det till, den starka taklampan tänds, in kommer sköterskan Dora med ytterligare en man, Sigge, som ska dela rummet. Rummets ursprunglige invånare, Johan, protesterar högljutt och låter oss veta att hans vän, sjukhusets professor, har lovat honom enkelrum. Efter en mindre palaver med Dora accepterar Johan sällskap över natten.

I scenen händer något som etsat sig fast i mitt minne. Sköterskan lämnar rummet, men släcker inte taklamporna. Uttrycket i Johans ansikte är den hjälplöses. Han känner sjukhusets professor, i den vanliga världen är en man med inflytande, men just nu han har inte ens kontroll över rummets belysning.

De båda männen tillbringar natten i rummet och lär känna varandra. Dialogen är rapp, rolig och har många bottnar. Döden finns dock alltid närvarande, osynlig, omärklig, men lurande.

Pjäsen har en bakgrund i en episod i Åka Catos eget liv. Catos vän, förläggaren Bengt Forsberg delade sjukrum med en hemlös man, som visade sig vara en Catos gamla skolkamrater. Den hemlöse mannen frågade Forsberg om han någonsin sovit på ett marmorgolv. Det hade han naturligtvis inte. Marmorgolv är kalla, hårda och avskydda bland de som tvingas sova i portar och trappuppgångar.

Trots att både Sigge och Johan spelas av skåningar, kommer jag på mig själv med att betrakta Johan som en stockholmare och Sigge som en göteborgare. Jag vet inte varför.

Pjäsen är väl värd att se, trots det onödiga mellanspelet när Johan i en drömscen plötsligt förvandlas till Hjalmar Gullberg och Dora till grevinnan Greta Thott. Den delen känns tyvärr som utfyllnad.

Johan: Hans-Peter Edh
Sigge: Kenneth Milldoff
Dora: Li Brådhe
Regi: Clas Göran Söllgård
Längd: 1 timme, 15 minuter (ingen paus)

Text: Peter Johansson
som bloggar på Röda Berget

Arkiverad under: Recension, Teaterkritik

I rummet intill (eller Vibratorpjäsen) på Playhouse Teater, recension

7 oktober, 2011 by Rosemari Södergren

I rummet intill (eller Vibratorpjäsen)
Playhouse Teater i Stockholm
Sverigepremiär 6 oktober

Dr Givings botar uttråkade, överbeskydda övre medelklasskvinnor med hjälp av en vibrator som framkallar en slags krampanfall (som är det vi idag kallar orgasm). Samtidigt är Dr Givings fru hur uttråkad som helst, hon klänger sig på alla besökare och babblar och babblar. Kanske är det hennes räddning att hon babblar så?

Livet för kvinnor i medelklassen i slutet av 1800-talet var nog inte helt kul. Sex sågs som en plikt och helst skulle det ske i mörkret och någon njutning för kvinnor talades det inte om. Kvinnorna skulle tillbringa sin tid i hemmet, med att föda barn och tvätta gardiner. Kvinnor som inte trivs med sådant liv kunde må rätt dåligt.

Föreställningen ”I rummet intill (eller Vibratorpjäsen)” på Playhouse Teater är rolig och överraskande. Jag kände inte till att massage mot kvinnors kön varit en medicinsk behandlingsform i nästan två tusen år. När elektriciteten uppfanns kunde massagen bli ännu mer effektiv med hjälp av en vibrator. Det var först på 1920-talet när porrfilmer kom som vetenskapsmän och samhällets makthavare förstod den sexuella kopplingen. Då försvann behandlingsformen snabbt. Förstås. I vissa delstater i USA är vibratorer fortfarande förbjudna att sälja.

Rent dramaturgiskt innehåller föreställningen fler mindre konflikter och egentligen ingen stor bärande konflikt. Föreställningen bygger till stor del på att skådespelarna gör bra ifrån sig. De pendlar i sina rolltolkningar mellan att vara trovärdiga människor och något överdrivna typer. Det gör dock inget, det är en komedi och till den formen hör lite överdrivet agerande.

Playhouse Teater är uppenbarligen en mycket populär teater. Förväntningarna på deras föreställningar är höga. ”I rummet intill” var redan slutsåld före premiären och teatern har satt in fler föreställningen i vår.

Jag skrattade en hel del, framför allt i första delen, före paus. Men det finns allvar i ämnet också. Hur fria har vi blivit idag? Är kvinnans sexualitet helt accepterad idag?

 

Regi: Elisabet Klason

Med: Jonatan Blode
Johan Hallström
AnnaKarin Hirdwall
Donald Högberg
Jennifer Lila
Kajsa Linderholm
Anna Sise

Om föreställningen på Playhouse Teaters hemsida.

Här är en recension i Teatermagasinet också.

Om föreställningen på Playhouse Teaters hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om vibrator, sexualitet, Playhouse Teater, recension

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Playhouse Teater, Recension, sexualitet, vibrator

Skivrecension – Loney Dear sveper in dig i en varm filt som skyddar mot hösten

7 oktober, 2011 by Thomas Johansson

 

Artist: Loney Dear
Titel: Hall music
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 4 oktober

Det låter stort och samtidigt intimt. Det är luftigt och det är storslaget.  Loney dear är pseudonymen för den svenska artisten och kompositören Emil Svanängen och han är inte rädd för att ta ut svängarna. På den pågående turnen sker det många spelningar i kyrkor och jag förstår varför. Musiken passar bra i en luftig lokal, så att du får en maffig akustik, en sak som ofta finns i kyrkor. Den turnén kommer att ta Loney dear till så olika ställen som Jönköping, Skellefteå, New York, London, Montreal, Paris, Bryssel och Berlin, för att nämna en del ställen. Har du möjlighet, så ta dig till en av konserterna, för jag skulle gärna lyssna på denna skiva i skenet av fladdrande stearinljus i en halvskum lokal.

Tillbaka till musiken. När han höjer rösten ett hack på låten D major så hajar jag till. Det är bara en orgel, gitarr och hans röst, men musiken fyller hela min värld. Det är så vackert att jag blir tårögd. Det här är musik du plockar fram när du vill varva ner, eller ha vacker bakgrundsmusik till samtalet över en tekopp.  Att det är pop blandat med kammarmusik, känns roligt. Det är musik med stort hjärta, som sveper in dig i en varm och mysig filt. Perfekt när hösten stormar in.

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

Skivrecension: VNV Nation – Automatic

7 oktober, 2011 by Redaktionen

Artist: VNV Nation
Titel: Automatic
Betyg: 5
Utgivningsdatum: 16 september


My god, look at what we are now – without regret for all the things that we have done.

När VNV Nation släpper ett nytt album är det bara att lägga allt annat åt sidan, det är alltid speciellt. Alla som lyssnar på elektronisk musik vet (förhoppningsvis) vid det här laget att det engelska bandet som emigrerat till tyskland är ett av europas bästa.

När Automatic startar med On Air är det dock lätt att man börjar förtvivla, en instrumental låt med lite radiobrus och ett piano?
Men redan andra låten Space & Time visar att VNV Nation är i kanonform, futuristisk elektronisk popmusik när den är som bäst – och det är ändå inte det bästa spåret på albumet.

Instrumentala låtar (Goodbye 20th Century, Photon) varvas in, ett känt grepp från äldre album och det funkar lika bra här. De instrumentala låtarna drar ner tempot innan nästa svettiga dansrökare suger tag i en.

Samtliga låtar är:
1. On Air
2. Space & Time
3. Resolution
4. Control
5. Goodbye 20th Century
6. Streamline
7. Gratitude
8. Nova
9. Photon
10. Radio

VNV Nation har en stark diskografi bakom sig där varje nytt album i regel varit starkare än sin föregångare och Automatic placerar sig i samma exklusiva sällskap. Har du aldrig lyssnat på dem innan kan du lika gärna börja med det här albumet som något av deras äldre, det ger en strålande introduktion till deras ljudlandskap. Ett dramatiskt, episkt landskap med drag av defaitism och heroism som i mina öron låter distinkt europeiskt. Och har man väl sugits in finns det en rik katalog att ta sig igenom då gruppen släppt hela 7 album tidigare.


Förutom sitt sound har dem också ett bildspråk som är väldigt strikt och militaristiskt – vilket framgår även av Automatics omslag – som för tankarna såväl till romersk och grekisk stil som tredje rikets och sovjet under Stalineran.


De andas retrofuturism (eller steampunk om man så vill) – som om världen i filmen Sky Captain and the world of tomorrow (se trailern ovan) var den väg världen i själva verket tog.

För mig är detta en klar aspirant till årets album, helt säkert vet jag inte förrän den 25:e oktober då cyberpunklegenderna Skinny Puppy släpper sitt nya album handOver. Mer om det då.

I samband med albumet turnerar bandet och kommer till Danmark den 10 November, och Sverige föräras två spelningar, en i Göteborg och en i Stockholm den 11:e respektive 12:e november.

Automatic finns på Spotify, det är bara att njuta.

VNV Nation har naturligtvis en officiell hemsida och finns såväl på Facebook som Twitter (länkar finns på hemsidan).

Bästa låt: Gratitude

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1311
  • Sida 1312
  • Sida 1313
  • Sida 1314
  • Sida 1315
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in