• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

The Baseballs får inte riktigt till det där lilla extra, här är är bilder från spelningen på Arenan/Klubben

14 oktober, 2011 by Redaktionen

The Baseballs
Klubben/Arenan i Stockholm
13 oktober 2011
Betyg 2

Torsdagskvällen den 13 oktober intog det tyska pop-cover-rockabilly.bandet The Baseballs Stockholm. Egentligen skulle de ha spelat på Arenan men eftersom de säkerligen inte hade sålt tillräklig med biljetter hade spelningen blivit flyttad till den lite mindre lokalen Klubben som ligger precis under Arenan på självaste Fryshuset. Det var ungefär lite över 200 personer som ville kolla in när Sam, Digger och Basti framförde riktigt coola covers på bland annat Umbrella (Rihanna), Candy Shop (50 Cent), Im Yours (Jason Mraz), Hot n Cold (Katy Parry) och Born This Way (Lady Gaga).
Det är ett riktigt coolt band men tyvärr får de inte riktigt till det där lilla extra som behövs.
Bara för att de har en svensk trummis som har lärt dem säga ”Hur mår ni?” ger inga extra poäng.
Det var svängigt och dansigt men tyvärr väldigt tråkigt och stelt.

Men visst, gillar man sån här musik som görs lite äldre så kan det vara kul. Jag tyckte att det var en halvbra konsert och de tilltalade publiken på ett roligt sätt och man kunde se glimten i ögonen, men ändå saknades något.

Text och foto: Calle Andersson

Läs även andra bloggares åsikter om The Baseballs, Arenan, bilder, rockabilly

Arkiverad under: Recension Taggad som: Arenan, bilder, rockabilly, The Baseballs

Recension: Fright Night – spännande vampyrfilm med onödig 3D-effekt

14 oktober, 2011 by Redaktionen

Fright Night (3D)
Betyg: 3
Svensk premiär: 14 oktober

Det går bra nu för high school-studenten Charley Brewster (Anton Yelchin); han är tillsammans med skolans snyggaste tjej Amy (Imogen Poots), hänger med det coola gänget och har supersnygga skor. Han gör allt för att undvika att påminnas om sitt nördiga förflutna, inklusive att ignorera sin forne bäste vän Ed (Christopher Mintz-Plasse). Det har också nyligen flyttat in en ny granne i huset bredvid Charley och hans mammas – den händige och lite mystiske hunken Jerry (Colin Farrell).

En dag närmar sig Ed Charley för att diskutera faktumet att det på senaste tiden saknats flera elever ur klassen, och att han har en teori om vad det beror på; Charleys nya granne Jerry som enligt Ed är en vampyr. Charley avfärdar detta som struntprat, men när Ed själv snart försvinner och Jerry börjar kasta hungriga blickar efter Charleys flickvän misstänker även Charley att allt inte står rätt till, och tillsammans med Amy och den självutnämnde vampyrdräparen Peter Vincent, känd från tv, inleder han en otäck jakt för att uppenbara sanningen och förgöra Jerry. Även Chris Sarandon, som spelade rollen som vampyren Jerry i Fright Night från 1985, syns i en cameo.

Craig Gillespies (Lars and the Real Girl; The United States of Tara) Fright Night är en remake av originalfilmen med samma titel från 1985. Själv har jag inte sett originalet, så jag kan omöjligt jämföra de båda filmerna, men jag tycker att Fright Night (2011) är en spännande och för mig lagom läskig skräckis som bjuder på ett antal överraskande hoppa till-ögonblick.

Är man trött på romantiska vampyrberättelser med förskönade vampyrer och hellre vill se riktigt läskiga blodsugare, är Fright Night en passande film; kanske något att se nu när det snart är Halloween. Dock var filmens 3D-effekt inte så mycket att hurra för; kanske för att jag personligen generellt inte är särskilt förtjust i detta, men jag tror att man hade sig klarat sig lika bra utan den.

Text: Mikaela Gustin

Regi: Craig Gillespie
Screenplay: Marti Noxon
Story: Tom Holland

I rollerna:
Anton Yelchin – Charley Brewster
Colin Farrel – Jerry
Toni Colette – Jane Brewster
David Tennant – Peter Vincent
Imogen Poots – Amy
Christopher Mintz-Plasse – Ed

http://www.expressen.se/noje/recensioner/film/1.2590427/fright-night

Läs även andra bloggares åsikter om Fright Night, vampyrfilm, skräckfilm

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Vampyrer

Fahrenheit 451 om litteraturens kraft på Mittiprickteatern

14 oktober, 2011 by Redaktionen

Fahrenheit 451
Mittiprickteatern, Teater Påfågeln, Stockholm
Premiär: 3 oktober 2011

Mittiprickteatern har gett sig på att dramatisera Ray Bradburys roman Fahrenheit 451. På teaterns hemsida berättas:

Fahrenheit 451 är den temperatur när papper självantänder – ungefär 233 grader Celsius – det är också namnet på brandkåren i pjäsen med samma namn. Romanen som pjäsen bygger på skrevs 1953 och var då en dystopisk framtidsskildring. Idag har mycket av det den berättar om slagit in – men inte allt.

I pjäsens samhälle är böckerna på väg att utrotas. Istället för att släcka bränder är brandmännens uppgift att bränna böcker. På scenens skärmar projiceras de eldslågor som slukar det skrivna ordet. Där framträder också den mekaniska mördarhunden Baskerville 9, som brandmännen tagit fram i kampen mot litteraturen. Men efter tio år i tjänst börjar en av brandmännen, Guy Montag, ana att det finns något mer än sport, kortspel och tv-underhållning och att vägen dit kan gå genom böckerna. I Teatermagasinet skriver jag:

Mittiprickteatern visar upp en duktig ensemble. Henrik Gustafsson gör ett starkt porträtt av den uppvaknande Montag. Per-Johan Persson lyckas ge en flerbottnad bild av den tuffa brandchefen Beatty som spelat in hälsningsfraser för att känna sig mindre ensam och i hemlighet har sparat böcker som han låter bli att läsa. Ulrika Hansson växlar skickligt mellan de två kvinnorna, som är varandras motsatser.

Läs vidare i Teatermagasinet.

Fahrenheit 451 spelas för högstadieklasser på dagtid och på torsdag den 20 oktober finns det möjlighet att se föreställningen på kvällstid.

Medverkande

Manus: Ray Bradbury
Översättning: Cleo Boman
Regi: Cleo Boman
Scenografi: Carina Søe-Knudsen
Kostym: Anna Sigurdsdotter
Mask: Helena Bernström
Musik: Anders Nyström
Ljus: Tobias Hallgren
Animation: Alphaville
Skådespelare:
Jesper Arin, Henrik Gustafsson, Lennart Gustafsson, Ulrika Hansson, Magnus Munkesjö, Per-Johan Persson

Relaterat: Recension i Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om Fahrenheit 451, Mittiprickteatern, Ray Bradbury

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: framtiden, Mittiprickteatern, Ray Brandbury

Mänskliga dockskåpsfigurer i Tjuvar på Dramaten

13 oktober, 2011 by Redaktionen

Foto: Sören Vilks

Tjuvar
Dramaten, Lilla scenen
Premiär: 12 oktober

Scenen i Tjuvar på Dramatens lilla scen liknar ett gigantiskt dockskåp, med sex sparsamt möblerade rum. Pjäsen börjar med ett sprakande ljus, som ”myrornas krig” i tv-apparaten, som om scenen söker efter rätt signal. Och så får vi kontakt och dockskåpsfigurerna får liv. Vi kastas rätt in i vardagen för tolv personer, vars öden är sammanvävda på olika sätt.

Ett medelålders par är rädda för att någon iakttar dem och hotar att förändra deras liv, ett yngre par glider isär för att frun drömmer om förändring, en äldre kvinna har väntat i 38 år på sin make som försvann på bröllopsresan. Provrörsbarnet Mira vill inte ha barn eftersom hon aldrig lärt känna sin egen far, ensamstående Linda drömmer om en egen familj, hennes pappa Erwin känner sig övergiven på sitt äldreboende och brodern Finn, som varit framgångsrik försäkringsmäklare, lämnar inte längre sin säng.

Flera av personerna heter Tomason – ett begrepp som står för människor som förlorat eller är på väg att förlora sin funktion i det moderna samhället. Läs om ursprunget till begreppet Thomasson på JAPANavi.

Egentligen är allt ganska mörkt. Det handlar om drömmar som inte blir uppfyllda, rädslor som hindrar personerna att leva fullt ut, om deras oförmåga såväl att leva i nära relationer som att vara ensamma. Men pjäsförfattaren, tyska Dea Loher, berättar med en humor och värme som gör att det inte känns helt tröstlöst. Kanske kan vi ställa in mottagningen på nytt och justera händelseutvecklingen, ge personerna chans att göra nya val?

Malin Ek. Foto: Sören Vilks

Malin Eks karaktär Ira ger citatet som förklarar pjäsens namn:

Tror du att det finns många människor som jag, som lever som om de inte levde. Som stjäl sig igenom hela sina liv, försiktigt och skyggt, som om ingenting tillhörde dem, som om de inte hade någon rätt att uppehålla sig där. – Som om vi vore tjuvar.

Alla rollerna i Tjuvar är lika viktiga. Alla personerna bidrar till historien, som är som ett collage av berättelser. Det är en skicklig ensemble som lyckas lyfta fram var och ens personlighet och dessutom emellanåt agera i biroller eller som berättare.

Pjäsen hade urpremiär i Berlin förra året och Sverigepremiär på Helsingborgs stadsteater, där den spelas sedan den 23 september. Tjuvar har ett budskap som är allmänmänskligt och tidlöst och vi kommer nog få se den på fler scener framöver.

Tjuvar av Dea Loher

I rollerna: Johan Holmberg, Annika Hallin, Hannes Meidal, Jessica Liedberg, Magnus Ehrner, Malin Ek, Shima Niavarani, Claes Ljungmark, Lotta Tejle, Björn Granath, Lil Terselius, Filip Alexanderson

Översättning: Maria Tellander
Regi: Jenny Andreasson
Ljus- och videodesign: SUTODA
Scenografi och kostym: Marika Feinsilber
Koreografi: Dorte Olesen
Peruk och mask: Nathalie Pujol, Linda Hyllengren

Relaterat: Recension i Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om Dea Loher, Dramaten

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Dea Loher, Dramaten, Tjuvar

Marilyn Monroe – Fragment – det handlar om att förstå henne

13 oktober, 2011 by Redaktionen

”Marilyn Monroe – Fragment”
Redaktörer: Stanley Buchtal och Bernard Comment
Översättning: Marianne Öjerskog
Förlag: Norstedts, Stockholm 2011
ISBN: 978-91-1-303719-6

De allra flesta vet vem Marilyn Monroe var. Eller rättare sagt, de allra flesta tror sig kanske veta vem Marilyn Monroe var. Joyce Carol Oates ”Blonde” som kom ut år 2001 är visserligen en roman men det är en bok som lämnade mig, och kanske även andra, med känslan av att man fick lära känna Marilyn. Genom den boken fick man komma närmare den fattiga flickan som växte upp till en kvinna som fascinerade med sin charm. En ensam och funderande kvinna som inte stod ut och begick självmord då hon inte längre kunde leva i en värld som denna. Även de som inte läst boken kanske har en liknande bild av Marilyn.

När jag läser i ”Marilyn Monroe – Fragment” får mina tidigare bilder av legenden, myten och sexikonen ett nytt perspektiv och kvar står jag med en samling fragment av en kvinnas liv. På en sida har Marilyn skrivit ”min kropp är min kropp, varje liten del av den” och det är en mening som etsar sig fast. Det här är Marilyns bok.

Redaktörerna Stanley Buchtal och Bernard Comment ger allt utrymme åt Marilyn och lämnar sig själva utanför så när som på inledningen boken. Boken består av Marilyns egna anteckningar, brev och dikter. Upplägget är mycket simpelt och tilltalande, med fotografier tagna på sidorna från hennes anteckningsblock samt icke kommersiella bilder på Marilyn i vardagliga sammanhang.

Att få läsa hennes egna spretiga handstil innehållande många felstavningar är likväl njutning som ångest, så till den grad att jag lägger ned boken då jag slås av känslan att jag inkräktar i hennes privatliv. För det finns en viss olustighet i att bläddra igenom sidorna.

Jag inser snart att det inte är att gotta sig i hennes privatliv utan att det snarare handlar om att försöka förstå henne. Jag håller en del av Marilyns liv i mina händer och jag fortsätter att bläddra vidare. Sidorna som är fyllda med hennes känslor, tankar och funderingar väcker nyfikenhet.

En av anledningarna till att Marilyn Monroe blev en ikon är kanske just att nyfikenheten över henne fascinerade och lockade många. Hon var en mångfacetterad människa och själv beskriver Marilyn sig som en dubbelnatur: ”Jekyll och Hyde, two in one”. Att den ena sidan – den naiva blondinen, har tagit större plats än den intellektuella kunskapstörsterskan har med tiden blivit ett blekt minne.

Utöver de texter som ingår i ”Marilyn Monroe – Fragment” tror man att det säkerligen finns fler texter att hitta. Vem vet, kanske kommer vi få se fler sidor av legenden i framtiden och kanske blir dessa publicerade i ännu en bok.

Marilyn Monroe lever vidare genom fragment.

Text: Vilma Ahlén

Fler recensioner: Dagens Nyheter, Aftonbladet och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Marilyn Monroe, recension, biografi, böcker

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Biografi, Böcker, Marilyn Monroe, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1308
  • Sida 1309
  • Sida 1310
  • Sida 1311
  • Sida 1312
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in