• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Star Wars: The Old Republic, Onlineäventyr i en galax långt, långt borta

21 oktober, 2011 by Redaktionen

Titel: Star Wars: The Old Republic
Utvecklare: Bioware
Utgivare: Electronic Arts
Releasedatum: 20 december 2011

Tillsammans med ett trettiotal andra spelskribenter fick jag prova Biowares kommande onlinerollspel Star Wars: The Old Republic på Inferno Onlines E-sportsarena. Jag har sammanställt mina intryck efter att ha spenderat sju timmar med vad som verkar bli det största Star Wars-äventyret i spelhistorien.

Bioware har aldrig svikt sin publik. Studion vars tillkomst är en drömsaga om tre doktorer som valde att eftersträva sina drömmar som spelutvecklare, har sedan det grundades revolutionerat rollspelsgenren flera gånger om. De hade sitt stora genombrott år 2000 när de släppte det episka fantasyäventyret Baldurs Gate II och är idag aktuella med de hyllade västerländska rollspelserierna Dragon Age och Mass Effect.

Med de meriterna har man all rätt att tro att deras kommande spel Star Wars: The Old Republic kommer bli en given succé. Men tittar man tillbaka på Biowares forna mästerverk ser man två gemensamma nämnare. Den ena är att alla spelen hör till samma genre, den andra att samtliga känns som logiska uppföljare. På så sätt skiljer sig Star Wars: The Old Republic drastiskt från tidigare titlar. Det är nämligen ett MMO-rollspel (Massive Multiplayer Online) i samma anda som World of Warcraft. Det blir det första spelet av Bioware i en genre de tidigare inte utforskat. Det finns alltså skäl till tvivel.

Genren har utvecklats ytterst långsamt och inte mycket har hänt de senaste åren. Trots att World of Warcraft är sju år gammalt sitter det med sina tolv miljoner spelare ohotat på onlinerollspels-tronen. Tanken är att The Old Republic ska föra genren vidare till nästa nivå.

Bioware har alltid varit omtalade för sin känsla för narrativ, något som är en bristvara inom MMO-genren. Det märktes att studion lagt ner mycket tid på dialog och manus för att engagera spelaren. Sidouppdragen i MMO:n tenderar att vara krystade ursäkter till att få spelaren att jaga vildsvin eller gå från punkt A till B. Uppdragen i The Old Republic lyckades däremot fånga mitt intresse tack vare det välskrivna manuset och de udda scenarion som jag placerades i. Även om uppdragen spelmässigt är likadana som övriga spel i genren känns det mer motiverat att utföra dem när man kan påverka situationens utgång och tvingas ta moraliska ställningstaganden.

Moraliska ställningstaganden kommer det finnas många av i The Old Republic och de kommer forma din karaktär och äventyrets händelser. Den mest intressanta aspekten i spelet är just hur du som spelare kommer ha möjlighet att längs äventyrets gång skapa en karaktär som du kan känna ett band till. Du kommer till exempel kunna spela som korrupt Jedi som inte lyckades motstå den onda sidans frestelser, som Sith vars samvete börjar ta överhand eller en prisjägare där pengar bestämmer vems sida du står på. The Old Republic rymmer tusentals livsöden i Star Wars-universumet.

The Old Republic skiljer sig även från andra MMO:n i sina gruppuppdrag där upp till fyra spelare kan ta sig an ett mindre äventyr där både interaktiv dialog samt gruppstrider förekommer. Dialogsystemet är i princip detsamma som i Mass Effect. Trots detta blev jag besviken på spelets sätt att hantera gruppdialoger, då det är slumpen som avgör vilken spelare i gruppen som får tala. Det är en tråkig lösning på något som jag förväntade mig skulle bestå av sprängladdad dynamik.

Jag fick även prova två olika PVP-lägen där det ena gick ut på att ta den onda och den mörka sidan slåss om tre punkter på kartan som man ska hålla under en viss tid. Det var underhållande men man har sett det förr. Det andra spelläget Hutball kommer nog få en del att lyfta på ögonbrynen. Det är nämligen en bollsport där lagen tävlar om vem som först kan få över bollen till sin del av planen, alla medel är tillåtna för att stoppa varandra. Trots att det blev något kaosartat gav det upphov till många skratt bland spelarna.

Det är för tidigt för att avgöra om Star Wars: The Old Republic kommer revolutionera genren. Av det jag sett förlitar sig spelet för mycket på klassiska upplägg inom genren som sedan långt tidigare är standard. Men om Bioware lyckas ge spelet samma djup i sitt berättande som i deras tidigare alster kommer man lyckas med något som ingen tidigare har, nämligen att skapa ett spel för alla rollspelsfantaster oavsett om du är ute efter de sociala MMO-inslagen, en episk historia i en enorm galax eller en ljuvlig balans mellan båda.

Text: Aldo Sartori

Läs även andra bloggares åsikter om Star Wars: The Old Republic, dataspel, rollspel

Arkiverad under: Recension Taggad som: dataspel, rollspel, Star Wars

Skivrecension: Skinny Puppy – HanDover

21 oktober, 2011 by Redaktionen

Artist: Skinny Puppy
Titel: HanDover
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 25 oktober

För mig är Skinny Puppy en institution. Den första låten jag hörde var den ikoniska Dig It (1986) som drev fram det elektroniska soundet på en matta av avmätt distad gitarr medan sångaren Nivek Ogre (som numera kallar sig Ohgr som soloartist) skriker ur sig frustration och vrede och jag tror det var någonstans på 80-talet de klev in i mitt liv.

Det är alltså ett band jag levt med under många år, jag har sett bandet falla sönder (mot mitten av 90-talet spelade Ogre in sång i separat studio eftersom de inte kom överens), bandmedlemmar dö (Dwayne Goettel dog av en överdos den 23:e augusti 1995 hos sina föräldrar) och bandet splittras och postumt ge ut sin ”sista” skiva (The Process, 1996).

Skinny Puppy splittrades i Download som blev keyboardisten cEvin Keys hemvist medan Nivek Ogre drog vidare med Ohgr. I början av 2000-talet började Key och Ogre försonas och gjorde några livespelningar, oundvikligt(?) kom 2004 albumet The greater wrong of the right med det nu återuppståndna bandet. Och efter det har Skinny Puppy blivit produktiva igen, 2007 kom albumet Mythmaker och nu är alltså HanDover här.

Det torde vara omöjligt att skriva om bandet utan att påpeka det enorma inflytandet de haft på band som Nine Inch Nails och Ministry och de många samarbeten de medverkat i: A chud convention med á;GRUMH… (om någon fortfarande minns dem), Doubting Thomas, Cyberaktif, platEAU, The Tear Garden, Rx, KMFDM, Pigface, Murder Inc. och förmodligen en hel hög jag glömt.

Men HanDover är alltså här, det är 2011, och för ett band som bildades 1982 verkar tiden ha kommit för att dels summera karriären och dels staka ut vägen för framtiden.

HanDover lyckas med det.

Låtarna på albumet är:
1. Ovirt
2. Cullorblind
3. Wavy
4. Ashas
5. Gambattle
6. Icktums
7. Point
8. Brownstone
9. Vyrisys
10. Village
11. Noisex

Det inledande spåret Ovirt är en tidsresa, lågmält och som ett eko från skivan Remission från 1984, efter det kommer Cullorblind som sätter oss i en katapult till tiden kring Too Dark Park från 1990. Wavy låter som om det rymt från Rabies från 1989. Och för varje låt på albumet tycker jag mig höra influenser och inspel från det förflutna samtidigt som produktionen (som helt saknar de inslag av samplingar från filmer som varit lite av bandets trademark) låter modern. Jag tycker också att albumet är det mest lekfulla sedan återföreningen, det experimenteras friskt med Ogres röst, harmonier, trumspår och ljud – där avslutande spåret Noisex är det mest extrema exemplet.

Är man gammal Skinny Puppy-fan finns det helt enkelt mycket att gilla samtidigt som gruppen absolut inte stått still och blivit irrelevanta (jag tittar på er, The Human League) utan säkert kan skaffa sig legioner av nya fans. Är man däremot inte speciellt förtjust i elektronisk musik finns det ingenting här som kommer övertyga dig om motsatsen.

Albumets omslag har designats av en gammal bekant i sammanhanget, Steven R. Gilmore – srg kallad, som designade några av Puppys snyggaste omslag på 90-talet, t.ex. det utomjordiska som pryder Cleanse Fold and Manipulate:

I min recension av VNV Nations senaste album Automatic lovade jag återkomma till frågan om årets album. Detta är inte det, VNV Nations album är starkare.

Bästa låt: Cullorblind.

 

Albumet finns på Spotify.

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

Recension Contagion

21 oktober, 2011 by Redaktionen

Titel: Contagion
Betyg: 4
Premiär: 21 oktober

H1N1, H5N1, H5N8 och H7N7 eller svininfluensan och fågelinfluensan i folkmun, är
epidemier som de senaste åren satt skräck i stora delar av världen. Tidigare har denna rädsla oftast tagit sitt uttryck i zombierullar och postapokalyptiska filmer. Contagion är filmen som vågar visa hela förloppet och konsekvenserna av en fullskalig epidemi skulle kunna se ut. Men hur kul låter det egentligen med termer som N1H1, labbmiljöer och byråkrati. Men man kan bli förvånad.

Vi möter Beth när hon är på väg hem från en affärsresa i Hongkong. Hon hostar och klagar på huvudvärk. Strax hemkommen dör Beth och någon timme senare hennes son. Kvar står Beths man Mitch som verkar vara immun. Men vad är det som har hänt? Ungefär Samtidigt faller en man ihop på en buss i Tokyo och en annan man på gatan i Hongkong. I denna stund anar man inte vad som komma skall. Förutom möjligtvis bloggaren och bråkmakaren Alan som kommer att vara ständigt närvarande under epidemins frammarsch, fullt sysselsatt
med att sprida konspirationsteorier från bloggosfären. Sjukdomen sprider sig och så gör även rädslan och frågetecknen. Vi får under filmensgång följa inte bara Mitch kamp utan även myndigheterna, WHO och hela organisationen bakom försöken att stoppa sjukdomens spridning.

Regissören Steven Soderbergh ligger även bakom Ocean´s filmerna och är, enligt IMDB, i startgroparna för att göra en nyinspelning av mannen från U.N.C.L.E. Med sig i Contagion har han som vanligt ett otroligt skådespelarspann som inte gör oss besvikna. Matt Damon,
Gwyneth Paltrow, Jude Law, John Hawkes, Laurence Fishburne och Kate Winslet är några av
dem.

Att hävda att Contagion är ett nytt sätt att göra film på vore att förolämpa franska nya vågen, dogmafilm och neorealism. Men sanningen är att trots hollywoodvärderingar finns något uppfriskande med hur Contagion är uppbyggd. Idén att vi får följa varje aspekt. Huvudpersonen är inte Mitch eller läkaren Ellis Cheever utan själva epidemin, händelsen. Och det blir aldrig tråkigt. Contagion är en modern film, en film av sin tid.

Jag förväntade mig just någonting tråkigt. För mig var det svårt att förstå hur det skulle kunna finnas något underhållningsvärde i en film om en som denna, det måsta funnits en anledning att man alltid förklätt epidemier smink och zombiedräkter. Jag har blivit
motbevisad.

Till sist måsta jag utfärda en varning: Personer med bacillskräck bör inte se Contagion! Och om detta skulle hända vill jag att ni kommer ihåg att det bara är film.

Text: Judith Höglin Forsberg

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om recension, film, premiär, Contagion

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Contagion, premiär, Recension, Scen

C – en händelserik monolog av Hamadi Khemiri på Dramaten

20 oktober, 2011 by Redaktionen

C – en monolog av och med Hamadi Khemiri
Dramaten, Lejonkulan
Premiär 20 oktober 2011

Hamadi Khemiri har skrivit och framför själv monologen C i Dramatens Lejonkula. För att att vara en monolog är det en väldigt händelserik pjäs, med många roller.

– Det är spännande att kunna vara både utanför och i flera personer, att hoppa mellan situationer och platser och byta perspektiv. Att jag skrev det här manuset beror nog på en slags nyfikenhet på vår disparata, kaosartade värld som på något sätt ändå hänger ihop, säger Hamadi Khemiri i ett pressmeddelande från Dramaten.

C är nämligen en partikel som följer den materia som den fastnar på och färdas över kontinenter och mellan människor. I Teatermagasinet skriver jag:

Genom C får vi lära känna ett antal personer runt om i världen, vars öden flätas samman under föreställningen. Skådespelaren och manusförfattaren Hamadi Khemiri gestaltar C, alla personer som C hamnar på och dem de samtalar med. Där finns deppiga, sanningssägande Anna, den olyckligt kära japanska musik-tjejen Yuri och den kick-boxande transvestiten Thiago. Dessutom en svensk idealist, en journalist, en president och Iman – en gammal arabisk kvinna vars mamma var judisk budist och pappa var Tjajkovskij – eller hittar hon bara på?

Läs vidare i Teatermagasinet.

Hamadi Khemiri har tidigare skrivit Signalfel (2007), som bland annat spelades på Dramaten, och Moral Science Club (2009) på Judiska Teatern. Som skådespelare har han nyligen spelat i succén Hjärtats beatbox (2010), Inferno (2010) och En egen ö (2011) på Unga Dramaten. Våren 2012 gör han stora roller i Spöksonaten i regi av Mats Ek och Paradisets barn i regi av Ellen Lamm.

Läs även andra bloggares åsikter om Dramaten, monolog, Hamadi Khemiri

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Dramaten, Monolog

Little Gang – Half of Everything

19 oktober, 2011 by Redaktionen

Artist: Little Gang
Titel: Half of Everything
Betyg: 3

Allt började när en viss amerikan hade så mycket tankar och passion om och för den kreativa processen – att hans bägare med inspiration snart skulle rinna över om ingenting gjordes åt detta. Genom att kontakta några av sina musikervänner från Sverige skapades ett musikerkollektiv kallat Little Gang ur vintertiden förra året. Och amerikanen for till Stockholm och påbörjade arbetet.

Resultatet av många timmars musikaliskt pyssel i diverse källarutrymmen och vardagsrum blir nu Half of Everything. Jacob Snavely är namnet på den amerikanska musiker som huvudsakligen står bakom det här nya projektet. Andra artister som är med på skivan är bland annat Ane Brun, Carl von Arbin (Shout Out Louds), Johannes Berglund och Erik Nilsson. Skivans första spår som kallas för By the Way ger mig intrycket av en slags indie/electro-känsla som är ganska ovanlig i vårt land. Men sedan kommer Jacob Snavelys röst in, och gör musiken mer svårplacerad. Hans rostiga, mörka och bluesaktiga röst är en stor kontrast mot den mjuka, lena musiken bakom honom. I musiken finns det uttryck för att vilja finna och förmedla den heliga plats Snavely talar om, då spåret har en mycket melankolisk men samtidigt avslappnande karaktär. För att nämna någonting från vår samtid som innehar samma sorts känsla, kan vi nämna Anthony and the Johnsons sköra, men ack så vackra kreationer. Musiken blir nästan meditativ på något sätt, ett tecken på att den också är välgjord och genomtänkt. Den har en själ. Det andra spåret Wait, I’m Slow ger mig även samma sorts intryck. I det tredje och fjärde spåret är musiken mindre komplicerad, men inte på ett dåligt sätt – utan den balla synthen i Ah Ha Haa ger mig mersmak och gör att jag lyssnar om och om igen. Det typiska trumsoundet i bakgrunden gör mig påmind om samma känsla när jag lyssnar  på vårt lands fantastiska Lykke Li. Hon blandar ett uppmickat gammalt piano perfekt med balla synthslingor som även Little Gang gjort. I låtarna Fire och Serenade visas det rockigare Little Gang fram och låter likt Kings of Leon, som även har ett utav de sexigaste (enligt min mening) och råaste bassounden i världen.

I låten Saving Grace kommer samma heliga känsla fram som de första spåren på skivan, och när jag tänker på albumets titel Half of Everything så knyter jag spekulationer kring dess betydelse, för det måste man faktiskt göra också – som musikkritiker. Jag tror att albumets titel representerar den mångfald som finns i musiken, att spåren på skivan inte låter likadant – alltså, att den musikaliska klangen inte är representerade utav samma ensemble, utan att albumet präglas utav flera musikaliska stilar, vilket är ganska ovanligt. Jag skulle inte vara förvånad om en del andra svenskar vid namn Kleerup eller kanske Rebecca & Fiona fick upp ögonen för det här musikaliska kollektivet och började sampla eller remixa deras musik. Med andra ord: Little Gang blir ännu en lysande stjärna på vår svenska independentscen. Lycka till!

Bästa spår: By the Way

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Half of Everything, Little Gang

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1304
  • Sida 1305
  • Sida 1306
  • Sida 1307
  • Sida 1308
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in