• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Recension: Boy & Bear med Moonfire, överraskar och imponerar med folkinfluerat

26 oktober, 2011 by Rosemari Södergren

Artist: Boy & Bear
Titel: Moonfire
Utgivningsdatum: 5/8/2011
Betyg: 4

När man lyssnar på Moonfire känns allt öppet. Som om man står på en äng nånstans i östra Australien och bara blickar ut med känslan av att allt möjligt. Boy & Bear tar det bästa av det bästa och komponerar ihop en ljuvlig produktion av melodiska gitarrslingor, sköna basgångar och stämsång. De gör det med stor variation på arrangemangen men med tydliga influenser av Neil Young, Simon & Garfunkel och Fleet Foxes. Själva beskriver de musiken som ”a combination of drivey indie folk and choral harmonies”.

Moonfire är Sidneybaserade Boy & Bears debutskiva och bakom produktionen står Joe Chiccarelli  (The Shins och The Strokes). Bandet har bara funnits sedan 2009 men du har möjligen hört deras låt Rabbit Song från EPn With Emperor Antartica eller Crowded House-covern Fall at your feet (se och lyssna på videoklipp nedan).

Moonfire har en startsäker början med melodiska och melankoliska Lordy May i tretakt. Den dramaturgiska kurvan byggs upp med trallvänliga Feeding Line och upbeata singeln Milk & Sticks. The Village på 1.30 minuter skapar feel good känsla med handtrummor och reggaekomp.

Slutet av skivan är bäst då tempot slöas ner och både instrument och Dave Hoskins röst får komma fram mer. Tionde spåret Beach har det vackraste arret där Daves inlevelsefulla sång stöds av akustisk gitarr som sen får sällskap av en rytmisk elgitarr och ett distat piano. Refrängen skalas ner till bara sång och bas och ja sen blir det bara ännu bättre.
Det här är ett band vi kommer höra mer av framöver.

TEXT: Martina Cederqvist som även musikbloggar på http://whatsthebuzz.blogg.se

Bästa spår: Lordy May och Beach

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Boy & Bear

Från premiären av We are not blue man group

25 oktober, 2011 by Redaktionen

Linda Adami. Foto: Robert Ehlton

We are not blue man group
Moment:teater, Gubbängen
Premiär: 25 oktober 2011

Moment:teater sätter upp föreställningen We are not blue man group. Jag är osäker på hur de kom på att de skulle anknyta till Blue Man Group. Men eftersom föreställningen handlar mycket om olika motpoler – som till exempel spontana eller arrangerade event, logik eller känsla och tro eller vetande – så kan jag tänka mig att de ser sig själva som en motpol till de tre blå männen. Så här skriver jag i Teatermagasinet:

De är tre. De är svartklädda. De har blåmålade ansikten. Där stannar likheten. Där Blue Man Groups föreställningar dras mot det storslagna och överdådiga är moment teaters föreställning trogen det lilla och lågmälda formatet. Den framförs på den lilla scenen med en minimalistisk scenografi – vita väggar och fyra flyttkartonger från Ikea.

We are not blue man group är uppdelad i tio (tror jag det var) korta scener med namn som ”She doesn’t belong in the play, part 1-3”. Det är en blandning av rörelse/dans/mim, monolog och dialog. När gruppen inte mimar pratar de engelska, med svensk brytning. Efter första scenen får vi ett citatet som verkar vara grundidén i föreställningen:

When the sailor is sailing, she cannot see the wind, but she can feel the wind and she can see what the wind is doing, and she has to make a decision, and she has to sail without actually see the wind. Now, we are going to try to do the same, to experience and feel things we cannot see. But still it’s there.

Läs mer i Teatermagasinet.

Medverkande

Regi/manus/scenbild: Pontus Stenshäll
Musik: Simon Steensland
På scen: Linda Adami, Ludde Hagberg, Pontus Stenshäll

Läs även andra bloggares åsikter om Blue man group, moment teater

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Blue man group, Moment: teater

Skivrecension: Anna Ternheim – The night visitor

25 oktober, 2011 by Redaktionen

Artist: Anna Ternheim
Titel: The night visitor
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 28/10 2011

Anna Ternheim är aktuell med sitt fjärde album ”The night visitor”, en skiva som hon spelat in i Nashville med bl.a Matt Sweeney, Dave Ferguson och Cowboy Jack Clement som tillsammans har imponerande musikaliska meritlistor.

De senaste åren har Anna bott i USA och det känns på musiken att det skett en förändring i hennes. Mognaden från tidigare skivor är slående. Rösten är bättre, musiken är mer avancerad utan att förlora sin enkelhet och texterna är vackra. Allt känns så mycket mer äkta på något vis, den lilla söta, svenska popsinger/songwritern Anna Ternheim känns som bortblåst, på henes plats står en fantastisk artist med världsvana.

”The night visitor” inleds med Solitary move, en vacker låt om avsked som jag genast utser till min favoritballad 2011. Gitarren och rösten klingar ihop och skapar ren, skär magi. Den perfekta öppningslåten och jag ser fram emot att se denna låt live.

En annan låt som jag fastnat starkt för är skivans andra spår, The longer the waiting/The sweeter the kiss. Den har tidigare spelats in av amerikanska countrysångaren Josh Turner men på Annas skiva har den förvandlats till en grymt vacker duet mellan henne och Dave Fergusson, som producerat skivan.

Skivan i sin helhet är en otroligt mysig och vacker skiva. Anna Ternheim vet sannerligen hur man skriver musik från och för hjärtat. Alla låtar träffar någon öm punkt, jag tror att alla kan finna åtminstonne en låt och känsla som de kan relatera till. Skivan får en klar 4:a.

Några av musikerna som medverkar på albumet:
Matt Sweeney, producent, gitarrist

Har arbetat med alla från Rick Rubin, Johnny Cash, Cat Power, Billy Corgan till Bonnie ”Prince” Billy, Dixie Chicks etc.

Dave Ferguson (”Ferg”), tekniker, duettpartner, studioägare, musiker
Arbetade länge med Johnny Cash. Producerade låtar för U2´s ”Rattle and Hum” album och framträdde själv i filmen med samma namn.

Will Oldham, bakgrundskörer
Mest känd under sitt artistnamn Bonnie ”Prince” Billy

Cowboy Jack Clement, resonator guitar
80 år gammal legend, upptäckte Jerry Lee Lewis, arbetade som producent för Sam Phillips på Sun Records. Har även producerat låtar / album med U2, Townes Van Zandt och Waylon Jennings.

Tim O´Brien, violin

Ronnie McCoury, mandolin

Kenny Malone, trummor

Peter Townsend, trummor

John Mock, dragspel, flöjt

Joey Miskulin, dragspel

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner

Tom Waits: Bad As Me, recension

25 oktober, 2011 by Redaktionen

Artist: Tom Waits
Album: Bad As Me
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 21 oktober

Om man gillar Tom Waits eller inte brukar kunna avgöras med en lyssning på klassikern Bone Machine från 1992 (för övrigt en av Maria Wetterstrands favoritskivor). Där har Waits förfinat sin pust, stånk och stönsång, ackompanjerat av industriliknande trummor och allehanda underliga infall.

Den nya skivan Bad As Me liknar som förväntat mer Bone Machine än de loserromantiska genombrottsskivorna med pianokompad barblues, Closing Time och The Heart Of Saturday Night. Det är mer nedtonat, och ofta mer melodiskt som i fina Pay Me eller Kiss Me som lätt hade kuinnat plats på någon av de nämnda skivorna. Men de som sedan Closing Time förväntat sig lättnynnad ångestrock blir nog inte helt nöjda ändå. I låtar som stökiga Satisfied är det snarare Bone Machine-Waits vi får möta.

Det är nog det som är skivans styrka, den spretar lite. Man vet inte vad som väntar kring hörnet.

Som helhet blir Bad As Me är en bra balans mellan Waits vilda experimenterande sida och hans vilja att berätta. Står man ut med den stundtals lite för mumlande och otydliga sångrösten som är en av Waits karakteristika är denna skiva en utmärkt introduktion till båda sidorna av Waits artisteri. Sätter man Bone Machine, Closing Time och Bad As Me på inköpslistan får man en fin överblick av en av vår tids större artister. Trean är stark och skivan ett bevis för att gammal man fortfarande kan.

Relaterat: Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om Tom Waits, recension, skivnytt, musik

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, Recension, skivnytt, Tom Waits

Brian Wilson: In the key of Disney, recension

25 oktober, 2011 by Redaktionen

Artist: Brian Wilson
Album: In the key of Disney
Betyg: 2
Utgivningsdatum: 26-10-11

Brian Wilson gör på ny platta Disney-låtar. Wilson var på sextiotalet låtskrivare och producent till gruppen Beach Boys som släppt bland annat ”Pet sounds”. En legendarisk platta högaktad som ”Sgt. Peppers lonely heart’s club band” av Beatles. På ”Pet sounds”, men också tidigare skivor, revolutionerade Beach Boys med Wilson i spetsen popmusiken med sina arrangemang, sin stämsång och sättet att bygga låtar på. Men det som imponerade mest var Brian Wilsons perfektionistiska produktion tillsammans med hans nyfikna och lekfulla låtskrivande.

Efter ”Pet Sounds” började Wilson jobba på skivan ”Smile” som skulle bli hans nästa milstolpe i pophistorien. Men på grund av stress och narkotikamissbruk utvecklade Wilson mentala problem till den grad att han till slut fick sparken från Beach Boys. ”Smile” som från början skulle släppts 1967 blev uppskjuten gång på gång och kom inte ut förrän 2004. Plattan fick bra kritik och det välförtjänt. Det är en platta med många spännande spår, underbara arrangemang och stämsång, och innovativ produktion. Här får vi uppleva Wilsons förmåga att blanda pop med arrangemang som kan liknas med klassiska kompositörer som Bach.

Med mästerverk som ”Pet sounds” och ”Smile” bakom sig måste ”In the key of Disney” betraktas som en parentes. Den saknar dynamiken i arrangemangen som annars är så karakteristisk för Wilson. Lekfullheten i låtskrivandet uppblandat med en perfekt produktion har gett Wilson ett evigt namn i popens historia. Där kommer inte ”In the key of Disney” finnas med som en skiva att minnas.

Så nästa år ser jag istället fram emot Beach Boys femtioårsfirande, återförening(?), och att Brian Wilson fyller sjuttio. Under tiden lyssnar jag på ”Smile” och ”Pet sounds”.

Text: Jonas Wegestål

Läs även andra bloggares åsikter om Brian Wilson, recension, Disney, skivnytt, popmusik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Brian Wilson, Disney, Popmusik, Recension, skivnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1301
  • Sida 1302
  • Sida 1303
  • Sida 1304
  • Sida 1305
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in