• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Be för mig i tusen år av Yiyun Li – svindlande

7 december, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: Be för mig i tusen år
Författare: Yiyun Li
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113020976

En ung kvinna och en medelålders man har varit förälskade i samma unge vackre man, en artist från Pekingoperan. Den unga kvinnan och den äldre mannen reser till USA tillsammans för att hon ska göra abort.

Det är två av de människor vi möter i novellsamlingen ”Be för mig i tusen är” är en novellsamling av amerikansk-kinesiskan Yijun Li.

Yiyun Li låter oss möta människor i Kina efter Mao, efter Himmelska fridens torg. Kina är en stor och mäktig nation, satt under kraftig förändring. Varje människa måste hitta sitt sätt att leva i denna mix av tusenåriga traditioner, en döende kommunism och en kapitalism som väller in över människorna.

Yiyun Li låter oss komma nära människorn. Det känns som om jag är inne i deras tankar och upplever deras känslor. Vad jag insett efter att ha läst dessa tio välskrivna noveller är att livet i Kina idag är präglat både av uråldriga traditioner, från taoism och konfucianism och av den stränga kommunismen och samtidigt översköljt av det kapitalistiska västerländska livet. Vi får möta pensionärer som ägnar dagarna åt att sitta på aktiebörsen och spela bort sina småpengar, vi får möta homosexuella som får smyga med vem de är, vi får möta en äldre generation som till varje pris vill få sina vuxna barn bortgifta. Vi träffar ett äldre par som fått en svårt handikappad dotter som hållit gömd i lägenheten, en skam och en hemlighet så stor att ingen av deras vänner känner till den.

Vi får möta människor som lever i ett system där det varit förbjudet att skaffa mer än ett barn och ett samhälle där människor blivit tvångsförflyttade till olika delar av landet och där en arbetare kunnat bli avstängd från sitt arbete på grund av bagateller.

Samtidigt som det är människor från Kina vi möter kan novellerna säga något till oss som inte är från den kulturella bakgrunden. Vi lever alla i denna globala mix av kulturkrockar från massor av olika håll.

Yiyun Li har en fantastiskt språk och hon kan säga så mycket med några få meningar. Ett av många stycken i novellsamlingen som fångade mig:

Inte ens vinden lyckades skära in mellan de varma kropparna som hade ställt sig längs båda sidorna av Michigan Avenue. Sasha trängde sig fram genom folkhopen. De såg så unga och bekymmerslösa ut, amerikanarna, uppsluppna som elever på skolutflykt. Hon avundades dessa människor som kunde stå i en lång kö framför ett popcornstånd och vänta på en påse nypoppade popcorn, kärlekspar som lutade sig mot varandra, barn som höll sig tätt intill sina föräldrar. De var födda till att vara sig själva, naiva och nöjda med sin naivitet.
”Jag skulle vilja byta med vem som helst av de”, sa Sasha …

Yiyun Li fångar där inte bara en känsla av en kines i exil utan säkert en känsla många av oss har känt: att vi tror att andra lever så mycket enklare och lyckligare än vi och att vi skulle ge vad som helst för att leva de andra okomplicerade lyckliga liv.

Yiyun Li, född 1972, växte upp i Beijing och kom till USA 1996 där hon bor med make och två barn. För boken belönades hon med Frank O’Connor International Short Story Award, PEN/Hemingway Award, Guardian First Book Award och California Book Award. Yiyun Li är bosatt i Kalifornien med sin familj och undervisar vid Mills College.

Novellformatet är stort, starkt och mycket blir sagt i det kortare formatet. Svindlande mycket.

Det slår mig att llera novellsamlingar har gett ut sista tiden.ag hoppas att det kan betyda att noveller är på väg att fånga läsarnas stora intresse. Att noveller kan bli de nya istället för deckare?

Läs även andra bloggares åsikter om Be för mig i tusen år, litteratur, Kina, Yuyun Li, författare, recension, bokblogg

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Be för mig i tusen år, Bok, Bokblogg, författare, Kina, Recension, Yuyun Li

Skivrecension: Korn – The Path of Totality

7 december, 2011 by Redaktionen

Artist: Korn
Titel: The Path of Totality
Betyg: 3
Release: December 2011

Korn har alltid varit en särling på metalscenen. När bandet debuterade under det magiska skivåret 1994 stod Korn för någonting nytt. Med ett eget sound och originella låtar fick bandet snart en stor skara fans och man kan nog säga att Korn var med och skapade en ny genre. Men tämligen omgående utmanade bandet sig själva och vävde in bland annat hiphop i sitt sound och samarbetade tidigt med artister som Ice Cube.

På senare år har Korn i mångt och mycket återvänt till sitt ursprungssound så det är kanske föga förvånande att bandet nu åter justerar sin ljudbild. Jag blir inte överraskad av det. Men kanske är valet av inriktning något oväntat. Att inkorporera dubstep och elektroniska ljudmattor i musiken är både genialt men också lite problematiskt. Mer om det strax.

Låtmässigt känner vi igen Korn. Det är nattsvarta och hårda betraktelser från Jonathan Davies som samtidigt är förpackade med bra refränger som ofta sätter sig som tuggummi under skon. Precis som vi kan förvänta oss. Jag gillar singlarna ”Get Up” och ”Narcissistic Cannibal” och det finns fler spår som höjer sig över genomsnittet. Klassisk Korn på många sätt men samtidigt hade jag kanske hoppas på fler riktiga höjdare. Det är bra men inte fantasiskt rakt igenom.

Sen var det musiken. Att säga att man tillfört dubstep och elektronik som ett komplement till Korns vanliga väldigt organiska sound är en missvisande beskrivning. För det som bandet låtit ske när de lämnat musiken i händerna på artister som Skillex, Kill the Noise, Downlink med flera är inget annat än en extreme music makeover. Omslaget till skivan med något som ser ut som byggnadsställningar kring bandnamnet är ganska talande. Borta är gitarrer och trummor. Ibland anar man den rasslande basen men det är också allt som är kvar av det klassiska soundet. Det är inte dåligt på något sätt men jag skulle gärna ha hört de här rätt starka låtmaterialet med det klassiska soundet också.

Det här är en intressant platta med Korn men den kommer att kräva mycket av dem som vanligtvis gillar Korn.

Text: Magnus Tannergren

Läs även andra bloggares åsikter om Korn, rock, skivrecension, recension, musik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Korn, Musik, Recension, rock, skivrecension

Mofeta & Jerre: Briljanter & Smaragder – årets bästa hiphop

6 december, 2011 by Redaktionen

Artist: Mofeta & Jerre

Titel: Briljanter och Smaragder

Releasedatum: 7e December

Betyg: 5

När  man släpper en debut som hyllas så pass som Mofeta & Jerres debut Bomben är det lätt att pressen på uppföljaren blir för stor och att allt slutar i kaos. Skivans första singel, Väderleksrapport, släpptes redan i Februari och den har minst sagt byggt upp ett hopp om en grym skiva. Att stoppa in skivan i skivspelaren var nervöst, men jag är nöjd med det jag fick. Mycket nöjd.

Till skillnad från första skivan känns Briljanter & Smaragder softare, mer personlig och väldigt genomtänkt, det känns som att det ligger mycket jobb bakom den. Bitvis blir det svajjigt och lite plojjigt i texterna men det vägs upp av några riktigt grymma spår. När det blir bra blir det perfekt, som titelspåret Briljanter & Smaragder. Jag såg livevideon till den för ett tag sedan och blev helt jäkla såld. Jag lyssnade på den ett tiotal gånger den dagen, postade den på facebook och sjöng den i duschen, det var längesen en svensk låt träffade mig så hårt.

Andra riktigt bra låtar är Lilla flicka, Drömmer om dig och den heelt grymma avslutningslåten Balsam som gästas av Timbuktu, som är som balsam för mina öron, åh. Andra gäster på skivan är Leo Ontario, Kristin Amparo och Promoe.

Jag tänker säga att det här är den bästa svenska hiphopskivan som släppts iår, den bästa på flera år måste jag nog säga. Briljanter och Smaragder är en skiva som jag tror att många även utanför hiphopscenen skulle kunna uppskatta, den funkar till fest och den funkar att mysa till. Det är den ultimata skivan, den perfekta julklappen! Skivomslaget är som grädden på moset galet fett.

Senare i veckan kommer det en intervju med killarna bakom musiken – Mofeta & Jerre. Håll utkik!

Läs även andra bloggares åsikter om hiphop, recension, skivnytt, skivrecension

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Hiphop, Recension, skivnytt, skivrecension

David Eugene Edwards på Södra Teatern: fullständigt magiskt

6 december, 2011 by Redaktionen

David Eugene Edwards, Södra Teatern, Stockholm
2011-12-05
Betyg: 4

Att uppleva en konsert med David Eugene Edwards är på egen hand är att åka en sliten nedcabbad Cadillac Eldorado genom den amerikanska mellanvästerns gotiska landskap. Det är alltid solnedgång. Kyrkorna efter vägen är små som friggebodar och vid vägkanten ser du en liftare klädd i kors som spelar gitarr och sjunger om Jesu blod, tvivel och människans övergivenhet och ensamhet. I horisonten brinner en buske.

Men ikväll är vi inte där naturligtvis. Vi sitter i Södra Teaterns stora sal och utanför faller vinterns första snö över ett annat sorts helvete än det David Eugene Edwards tror på nämligen hipsterhelvetet som kallas Södermalm. Utan presentation och andra artigheter äntrar han scenen tio över åtta på kvällen till församlingens jubel och börjar spela. Och under en timme och trettio minuter trollbinder Edwards den fullsatta salongen. Han är en predikant. Ensam med en elektrisk gitarr och en banjo kopplade till en uppsättning pedaler sjunger han sin ödesmättade svarta blues för oss växelvis genom en distad och odistad mikrofon. Ibland sjunger han bara rakt ut. Mellansnack och interaktion med publiken är det knappast tal om men ändå är närvaron och kontakten total.

Det är bitvis fullständigt magiskt. Han bjuder på sånger från sina band 16 Horsepower och Wovenhand samt en del nyskrivet material och en makalös tappning av Bob Dylans ”As I went out one morning” som aldrig har låtit så äkta och intensiv. För Edwards sjunger inte för att det är roligt. Han sjunger utifrån sin religiösa övertygelse. Och han gör det på ett sätt som till och med får en ärkeateist som jag att önska att jag var lite religiös i alla fall. Han går fullständigt upp i sin musik. Sittandes stegrar han sig som en vild häst, han illustrerar texten med gester och miner, han spottar och fräser, han slår till mikrofoner och talar ibland till och med i tungor.

Det är ibland chockerande naket och nästan lite obehagligt. Men det är samtidigt en enorm poetisk upplevelse. För även om han är en otrolig instrumentalist är det texterna som griper tag i mig mest. Bildspråket, ordens tyngd, själva formulerandet. Där har ni det som är essensen i Edwards konstnärskap.

Och hade jag haft en själ hade jag sålt den till David Eugene Edwards ikväll.

Text: Magnus Tannergren

Läs även andra bloggares åsikter om David Eugene Edwards, Södra Teatern

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: David Eugene Edwards, Södra teatern

Hjärtkniparen med Zirkus Loko-Motiv – teater och collage som talar till alla sinnen och inget är statiskt

5 december, 2011 by Rosemari Södergren

Hjärtkniparen med Zirkus Loko-Motiv
Teater Giljotin i Stockholm
Nypremiär 5 december 2011

Zirkus Loko-Motiv med föreställningen ”Hjärtkniparen” på Teater Giljotin i Stockholm bjuder nog på det mest experimentella på en svensk teaterscen i år.
Åskådaren, publiken, dras in i en slags teaterinstallation med bilder, musik, dans och surrelistiska teaterscener.

Allt är genomarbetat i detalj från skickliga skåsespelare med stark utstrålning, duktiga musiker och en dans långt utöver det vanliga av Joaquin Nabi Olsson (som har ett förflutet på de största dansscenerna i Berlin). Detaljerna i dekor och scenografi är så utförlig att jag häpnar och inser att jag borde se föreställningen en gång till för att ta in ännu mer. Allt är nog omöjligt att ta in, så fyllt av detaljer är hela collaget, installationen, föreställningen.

Ensemblen bjuder in publiken på en vandring mellan scener uppbyggda runt om i huset och vi får vandra runt, klättra på skranglig smal spiraltrappatrappa, tränga oss igenom en trång gång, ta oss igenom ett hål i väggen, sitta på skitigt cementgolv (men låt inte det skrämma bort dig om du har svårt att gå, skådespelarna har koll och är snabba att erbjuda stol om någon behöver och tog också väl hand om en rullstolsburen man i publiken).

Föreställningen är en hyllning till Boris Vians surrealistiska värld och presenteras/förklaras med ett kort textstycke i programmet:

– De har låtit bygga en mur av ingenting för att vi inte ska få lust att lämna trädgården. Därför är allt som inte är trädgården ingenting och vi kan inte gå dit. Men, sa Noël, finns det ingenting annat längre, Finns det bara himlen kvar? Den räcker för oss, sa Citroën. (ur Boris Vians bok ”Hjärtkniparen” från 1953)

Vad får vi se? Vad har dessa symboliska, surrealistiska, absurda och burleska scener att äga oss, dessa scener som talar till alla sinnen? Vad är muren av ingenting? Är det vår värld, vår existens, vårt absurda samhälle?

En scen torde vara politiskt högaktuell: jag tänker på scenen med gamlingarnas marknad som blivit extra träffsäker efter Caremaskandalerna inom åldringsvården. I gamlingarnas marknad bjuds gamlingarna ut på auktion, den som bjuder högst kan få en gamling att använda. De kan vara användbara som något att sitta på eller som en häst för de minsta barnen, exempelvis.

Zirkus Loko-Motiv beskriver själva föreställningen så här:
Hjärtkniparen är 1 1/2 timmes våldsam Konsturladdning. En surrealistisk och burlesk historia som utspelas i och runt en isolerad by på atlantkusten, där andra regler gäller.
Ett surrealistiskt collage av skådespeleri, stilla/ rörliga bilder och upplevelser som står i ständig förändring.

Är du redo för att uppleva teater på ett annorlunda, där inget är givet och inte ens teaterrummet är statiskt?

Medverkande:
Martin Leonard – Smeden/projektioner/installation
Roland Eriksson – Klockaren/Auktionsutropare/Häst
Lotta Gustavsson – Människoverkstaden/installation/kostym
Helene Berg – Projektioner/installation
Christine Floderer – Clementine/ installation/produktion/administration
Anette Tarstad – Ljud-/projektionstekniker
Anders Shorty Larsson – Ljusmästare
Hanzano Lidbrink – Trilling/gamling
David Österberg – Ljud
Mats Flink – Präst/Gloire/Text
Ylva Törnlund- Jacquemort I/installation/produktion/administration
Katrin Hint – Trilling/gamling/projektion
Emilia Almqvist Jansson – Installation
Anders Karlsmark – kompositör/live gitarr
Puma Berg – Jacquemort II/installation/sång
Eva Ziggy Berglund – Människoverkstaden/installation
Joaquin Nabi Olsson – Dans/ koreografi
Martina Wagner – Producent
Hassan Selim – Trilling/gamling
Torbjörn Berg – Angel/installation/produktion/administration
Anna Wallander – Den blinda sömmerskan
Maya de Vesque – Opera framförande
Lars Liljegren – Ljud-/projektionstekniker
Konstnärlig ledning:
Torbjörn Berg & Ylva Törnlund

Läs även andra bloggares åsikter om Zirkus Loko-Motiv, Teater Giljontin, burleskt, teater, scen, recension, experimentellt, Påklädaren

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: burleskt, experimentellt, Påklädaren, Recension, Scen, Teater, Teater Giljontin, Zirkus Loko-Motiv

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1279
  • Sida 1280
  • Sida 1281
  • Sida 1282
  • Sida 1283
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in