• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Toppnytt

Hot mot hennes liv (Teaterkritik) – Fragementarisk och kreativt om våra innersta rädslor

6 april, 2018 by Petter Stjernstedt


Hot mot hennes liv
Alma Teatern
Regi: Rikard Lekander
Medverkande: Katarina Rietz, Simon Edman, Tobias Frisk, Timotej Mimen
och Felix Hägg
Premiär 5 april

Hon är bruden, terroristen, bilen, offret, konspiratören och telefonsvararen. Hon är Anne, en oföränderlig individ, precis som livet själv.

Alma teaterns Hot mot Hennes Liv är en fragmentarisk upplevelse, en improvisatorisk och nydanande kreation där allt är möjligt och där hotet väntar bakom närmsta krök.

Fem scouter, klädda i svarta, självlysande helkroppsdräkter vars skelettmotiv glimmar i mörkret. Som siluetter i natten rör de sig på  scengolvet. Tills ljuset åter tänds och nästa kapitel tar sin början.

Det är den nakna sanningen, människans innersta som placeras under lupp. Våra rädslor och fördomar, men också förhoppningar och förväntningar.  På scen pågår ett evighetslångt samtal mellan fem individer. De målar  fragmentariska bilder över en människa – Anne, ologisk, svårgreppbar, oförståelig. Kategorisk och fördömande. Styrd av samhällets konventioner och traditioner.

Det går inte att tala om individuella insatser utan det är en kollaborativ process – skickligt utfört av fem skådespelare som för Annes talan vidare  – Katarina Rietz, Simon Edman, Tobias Frisk, Timotej Mimen, Felix Hägg. Det hela är oerhört tight och samspelt. Såsom ekon av varandras röster tar den ena vid där den andre slutade, förstärker och förtydligar varandras teser. Fördjupar och kontextualiserar. Ett återkommande tema är Rädslan – rädslan för det okända, rädslan för ismer – patriarkatet, rasismen, terrorismen och nationalismen. Trollen ringer upp Anne och hotar henne över telefon och jag kan riktigt känna publikens rysningar när trollet förklarar alla de viridirgheter han tänker utsätta Anne för. Humor blandas med allvar, vardagsprat med politik.

Hotet mot hennes liv tar upp dagsaktuell politik och existentiella frågor om normalitet, mänsklighet, om död och liv och konstens mening. Teatern är indelad i ett tjugotal kapitel – Anne telefonsvararen, Anne – den nya bilen, mamma pappa, internationella terrorismen och så vidare. Kvintetten sitter på varsin stol och stirrar ut mot publiken. I nästa stund är de ute bland folkmassan och ropar till varandra. I en tredje akt sitter tre av fem ner med popcornskålen i hand. Energiskt spottar en utav dem ur sig sin ilska mot Anne. Hon slår till skålarna och majskorn flyger åt alla världens håll. Det är effketfull och fullständigt oförutsägbar teater. Aggressionerna finns närvarande, skrik och ryt som uttrycker deras gemensamma frustration och rädsla. Känslornas alla kulörer – skratt, gråt, ilska, irritation – finns representerade. Den röda tråden är otydlig. Det hade säkerligen gått att skära ner på det goda. Teatern är två timmar lång inkluderat paus. Det känns onödigt och slutet kommer allt för abrupt. I pjäsen har form valts före innehåll. Men vilket innehåll…

Hotet mot hennes liv är en en samling berättelser som säger något allmängiltigt. Jag imponeras av samspelet och den perfekta tajmingen.
Det var länge sedan en pjäs så exakt lyckas levandegöra hur våra rädslor och fördomar absorberas och i tanken omvandlas till sanningar. För detta är de värda en stor, fet applåd.

 

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt

Filmrecension: Jimmie – Distanserat och konstlat om västerlänningar på flykt

5 april, 2018 by Petter Stjernstedt


Jimmie
Betyg 2
Biopremiär 13 april
Regissör: Jesper Ganslandt
Medverkande: Jesper Ganslandt och Hunter Ganslandt

Det är ett vanligt filmiskt grepp att ta ett barns perspektiv för att fånga krigets fasor. Auteurer som Roberto Benigni, Andrej Tarkovskij och Elim Klimov har gjort det med elegans. Jesper Ganslandt försök är mindre lyckat. Jimmie känns tunn, distanserad, konstlad och melodramatisk.

Jimmie är en femårig pojke som med sin fader tvingas fly. I hemlandet är tillvaron osäker, bomberna smäller och kulsprutorna dundrar. Över farliga vatten och bemannade gränsområden går färden. Fadern, spelad av Jesper Gandslandt, ljuger för sin son. För Jimmie berättar han att modern finns på andra sidan Atlanten, men mamman är sedan länge ett minne blott, försvunnen i den rykande rökdimman. Likt en svensk “Vägen” nystas historien om  fadern och sonen upp. Duon utforskar nya vatten, tar sig genom taggtrådsstängsel, mörka skogar och iskallt vatten. En livsfarlig strapats där livet sätts på spel.

Jimmie vänder på myntet och placerar den “vita personen” i  epicentrum. Det är inte afghaner, syrier eller romer som tvingas fly sitt hemland utan västerlänningar. Teoretiskt förstår jag Jespers tankegångar. Vi identifierar oss med personer som liknar oss själva. Just därför borde metoden vara en effektiv väg framåt. Jag ursäktar de tusentals människor med annan hudfärg än vit som lever i Sverige. Men det facto är att den dominerande berättelsen vi ser om och om igen reproduceras på film och tv är den vita mannens. Så varför en till historia? Kanske för att det är enda sättet att nå fram i dessa polariserade tider –  att du som publik inte kan avskärma dig ifrån skeendena då de utsatta inte går att identifiera som “de andra”. Eller är det att underskatta sin publik?

Konceptet är det per se inget fel på. Men det snäva perspektivet skapar en distans. Det är inte bara det melodramatiska – de påtvingade stråkarna och klichéartade tillbakablickarna som skaver. Val av fokus påverkar nivån av trovärdighet. Jesper har en poetisk ådra. Han fortsätter i samma lyriska, improvisatoriska stil som i debuten Farväl Falkenberg och Apan vars extemporerade berättande sker via fragmentariska bilder och djupfokus. I Jimmie skapar den rapsodiska stilen både autenticitet och distans.

Det känns avhumaniserande att få se de avkapade kropparna springa på raska ben längs slätterna. Jimmie är filmad utifrån ett barns ögon. Vi ser allt i grodperspektiv med de vuxnas långa ben stoltserandes ovan det egna synfältet. Måns Månssson, bioaktuell med dramat Toppen av Ingenting, står för fotot. Hans tablåer i stålblått och mörkgrått visar med all tänkbar önskvärdhet krigets fasor. Jimmie ser ut genom bilfönstret. Där ute viner bomberna. Glaset blir väggen som symboliskt visar på den distans och oförståelse Jimmie upplever gentemot det hemskheter som sker där ute. Det är omöjligt för Jimmie att greppa situationen och varför flykt är nödvändigt. Men distanseringen går ut över publiken. Jesper vill visa flyktingsituationen ur ett större perspektiv, men med en lövtunn story är uppdraget dömt att fallera.  Jimmie saknar kontext och fördjupning. Jag kan inte känna med karaktärerna utan att förstå deras situation och Hipster-pappan som läser ur Alfons Åberg för den gråtande sonen känns väl konstruerad. Det bidrar inte till det känslomässiga engagemanget.

Jimmie förblir lövtunn och kontextlös. Lyriken och det visuella står i vägen för den större berättelsen om flyktingar på resande fot och drömmen om en säkrare plats. Filmen tar i problemet men gör inget av det.
För politiker vars vägran att ta sitt självklara ansvar lär Jimmie knappast påverka endera håll.

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Recension av tv-serie: Bad Banks

4 april, 2018 by Rosemari Södergren

Bad Banks
Betyg 4
Premiär på HBO Nordic 14 mars 2018

Ett drama som utspelas i bankmiljö, i finansvärlden där miljarder står på spel. Det är ett tyskt drama där handlingen utspelar sig i Tyskland och i Luxemburg. Den börjar lite segt men kommer igång riktigt bra efter några avsnitt. Det är också intressant att den utspelar sig i Europa. De flesta filmer och tv-serier om bankvärlden är amerikanska – och den amerikanska lagen och samhället skiljer sig en hel del från situationen i europeiska samhällen.

Huvudkaraktären Jana Liekam, är en ung kvinna, som spelas så bra av Paula Beer som många säkert sett i den kritiker-hyllade filmen Frantz av François Ozon. I Bad Banks spelar hon en ung ekonom som är lite för duktig för sitt eget bästa. Hon får sparken med omedelbar verkan efter att ha överglänst chefens son på ett uppdrag.

Jana bor i Frankfurt tillsammans med sin pojkvän och hans dotter. Hon får ångestanfall och blir helt förstörd när hon blir utan sitt jobb. Hennes karriär betyder så mycket för henne. Hon hinner dock inte vara arbetslös många timmar utan hon blir kallad till Christelle Leblanc (spelas av Désirée Nosbusch) som är en ledande medelålders kvinna i finansvärlden. Christelle Leblanc lovar att rekommendera Jana till ett jobb i Luxemburg, hos Gabriel Fenger (spelas av Barry Atsma), en av de nya stora stjärnorna i finansvärlden. Men … det finns ett men. Christelle Leblanc säger att hon förväntar sig en gentjänst så småningom.

Christelle Leblanc påpekar för Jana att hon ska komma ihåg att aldrig vara solidarisk med något arbete, någon bank, någon finansinstitution: hon ska bara vara solidarisk med sin egen karriär.

Det är intressant att följa hur människorna agerar när de lever och arbetar under så hård press som de gör i detta sammanhang. Jag vet inte om det verkligen är så det går till i finansvärlden. Det är i så fall riktigt illa. Det är allvarligt. Det är en miljö där var och en riskerar att bli utslängd, avskedad och sparkad på sekunden. Där finns inte något fackligt skydd.

Vi får se hur en mängd olika slags människor och hur de agerar och reagerar när så ofantligt mycket står på spel. Det är seriens behållning, plus duktiga skådespelare och Janas utveckling. Från att ha varit försiktig och ödmjuk lär hon sig att stå på sig och hon lär sig att intrigera.

En fascinerande inblick i finansvärlden och det mesta pekar på att det blir en andra säsong. Den första säsongen har sex avsnitt – och det är också bra med serier som inte är uppdelade i alldeles för många avsnitt.

Paula Beer är en duktig tysk skådespelare, jag verkligen ser fram emot att se var av. Hon föddes i februari 1995 i Berlin.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

Grattis – Ni vann filmen En obekväm uppföljare – som bluray

3 april, 2018 by Redaktionen

Vinn filmen ”En obekväm uppföljare” som bluray. (Originaltitel: An Inconvenient Sequel: Truth to Power).
Filmen släpps på DVD & Blu-ray 2 april 2018.

Ett decennium efter att Oscar-belönade ”En obekväm sanning” förde klimatförändringarna högst upp på agendan kommer denna omskakande och medryckande uppföljare som visar hur nära vi är en riktig energirevolution.

Tidigare vicepresident Al Gore fortsätter sin outtröttliga kamp på resor runt om i världen för att utbilda kommande generationer – en armé av ”klimatmästare” – och påverka den internationella klimatpolitiken. Kameror följer honom bakom kulisserna – i både privata och offentliga stunder.

Det är både roligt och gripande när han följer den inspirerande tanken att trots att insatserna aldrig varit högre, kan farorna med klimat­föränd­ringarna övervinnas tack vare människans uppfinningsrikedom och engage­mang. Aldrig har så mycket stått på spel, men lösningen på klimat­krisen är fortfarande inom räckhåll.

Filmen belönades på Environmental Media Award 2017 som Bästa dokumentär

Förpackningarna till både DVD- och Blu-ray-utgåvan är tillverkade i återvunnet material.

Kulturbloggen har tre exemplar av filmen i bluray-format som våra besökare kan tävla om.

Tävlingen är avgjord. Grattis ni tre som vann filmen som kommer till er med posten:
Roselyn Levita i Helsingborg
Gun Bernhardsson i Höganäs
Per Andersson i Ängelholm

Så här gör du om du vill ha chansen att vinna filmen:
Maila till
tavling snabel-a kulturbloggen punkt com
Skriv en motivering till varför just du ska vinna.
Tävlingen avslutas måndag den 2 april kl 15.00. Då måste du ha skickat ditt tävlingsbidrag.
Glöm inte att posta med din vanliga postadress, om du vinner måste vi kunna posta filmen till dig.
Tävlande som inte skickar med sin postadress har ingen chans att vinna.
Det lönar sig att vara snabb med att tävla.

Extramaterial DVD: Truth in ten – the facts about climate change
Extramaterial Blu-ray: Effecting change: Speaking truth to power · OneRepublic – Truth to Power (lyric video) · Truth in ten – the facts about climate change

Arkiverad under: Film, Kulturpolitik, Toppnytt Taggad som: bluray, Klimathotet, Politik, tävling, Tävlingar

Livet som i en båt – Musikalverksamhet som pedagogisk utvecklingsmetod

3 april, 2018 by Lotta Altner

Alla har nog någon gång tänkt, ”åhh jag behöver pigga upp mig och göra något skoj”. Det är då många kulturintresserade väljer en härligt och välkänd musikal på någon privatteater i närheten, allt för att få bli road, känna lättsamhet och inte behöva fundera så mycket. Musikaler kan vara en underbar tillflykt från världens krav på att ständigt själv leverera och vara på topp. För när bryter vi ut i sång och steppar intensivt när livet känns hopplöst i vår egen värld (man kanske borde?). Det är ju inget fel med lättsam underhållning, men konstformen kan få betyda så mycket mer för människor än enbart upplyftandet för en publik som blir styrd att skratta eller tralla med i rätt stund. Det kan få bli mer kött på benet om den ges lite större utrymme och eftertanke.

Vi i Enskede-Årsta församling har möjligheten att få lov att använda musikalkonceptet som ett utvecklingskoncept för barn i juniorålder (8-12 år). Vi jobbar med det på torsdagarskvällar från september till juni. En del av barn är med flera år i gruppen och andra enbart två terminer. Det viktigaste med att de är där, är att de växer med konceptet, manuset och utmaningen i skilda roller på scen. Det är ungdomarnas utveckling som är poängen och det spelar roll, att spela roll (gruppen heter just ”Spela roll”). Att få lov att stå på scen för sin egen skull och veta att ens prestation enbart bedöms efter ens egna förutsättningar, mål och önskemål är en situation jag tillönskar fler. Man ler alltid en smula när man ser någon växa ur en form, för att ta större plats i annan skepnad.

Vi kommer att spela en nyskriven musikal som heter Livet som i en båt. Genom manuset har vi jobbat med metaforer kring hur livet i stort kan gestaltas som en färd i en båt. Vi vet ju att livet ofta gungar ordentligt, hur vi tar oss vatten över huvudet och att flyt i tillvaron är det som naturligtvis eftersträvas. Dessutom har vi lagt in lite teologiska begrepp i handlingen för att påvisa tro, hopp och kärlek som en drivkraft och som ett moment med ro inför framtiden.
Alla barnen i gruppen fick under hösten hjälpa till att arbeta grundligt kring dessa metaforer. Dessutom fick kidsen själva välja vilken typ av roll/roller de trodde att de vågade spela, men också hur stor den kunde få lov att vara. Några av juniorerna kunde vi motivera till större ansvar, medan andra kunde vi styra in på nya vägar. I en musikalgrupp är det alltid viktigast att jobba med gruppens behov och hur viktigt det är att vi tillsammans ska göra det här ihop. Min närmaste kollega Jonathan Poll säger alltid ”Gruppen, gruppen, gruppen” och kidsen förstår precis, att det är den man måste ta hänsyn till först. När vi stärker och hjälper varandra på scen och utanför, växer vi automatiskt själva av bara farten. Man blir alltid lika glad över att se hur de unga utvecklas ihop för att de ser till allas bästa lika mycket som sitt eget. Det är något som vi vuxna skulle behöva också i vår egoistiska värld som kräver ett större ”jag” av oss än vad som alltid är hälsosamt för någon part.

I år har gruppen också ett spännande och annorlunda samarbete med gospelkören Overjoyed. Det händer något extra ordinärt när vuxna och barn jobbar tillsammans och får liknande utrymme med ett gemensamt mål. Kanske tror man att det är de vuxna som styr eller lär sig minst, men så är det sannerligen inte. I år har kören blivit tilldelade 10 stycken etablerade sånger som hjälper till att föra musikalens handling framåt för de unga aktörerna. För det är med hjälp av olika rytmer och mimik som Overjoyed gör sina egna tolkningar av text och musik för att berika barnens framträdande.

Barn och vuxna ger och tar och tillsammans blir det en musikal med havsdjup, tilltro och ”sitt ned i båten med flytvästen på” under stormen.

Livet som i en båt
Manus och regi Lotta Altner
Scenografi och rekvisita Jonathan Poll (och församlingens grupper ”Drama och skoj” och ”Spela roll”)
Kapellmästare och körledare Camilla Stenman
Med på scen Församlingens musikalgrupp ”Spela roll”, kollegor i samlingen och Overjoyed Gospel
Premiär lördagen den 26 maj 2018, kl.15 och föreställning söndagen den 27 maj 2018, kl.15

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 867
  • Sida 868
  • Sida 869
  • Sida 870
  • Sida 871
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 892
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Nu börjar valet synas i tv4 med Vem kan styra Mauri?

Den 10 augusti 2026 har Vem kan styra … Läs mer om Nu börjar valet synas i tv4 med Vem kan styra Mauri?

Recension av tv-serie: Svärtan – välgjort om människans mörker med imponerande unga skådespelare

Svärtan Betyg 4 Premiär på SVT Play: … Läs mer om Recension av tv-serie: Svärtan – välgjort om människans mörker med imponerande unga skådespelare

Lars Vegas långfilmsdebut ARNE GOES TO SPACE får världspremiär i Toronto

Lars Vegas långfilmsdebut ARNE GOES TO … Läs mer om Lars Vegas långfilmsdebut ARNE GOES TO SPACE får världspremiär i Toronto

Filmrecension: Spider-Man: Brand New Day – kan vara den bästa Spider-Man filmen någonsin

Spider-Man: Brand New Day Betyg 5 … Läs mer om Filmrecension: Spider-Man: Brand New Day – kan vara den bästa Spider-Man filmen någonsin

40 års-jubileum av Queen Budapest

Hösten 2026 firar 40-årsjubileet av den … Läs mer om 40 års-jubileum av Queen Budapest

Uppseendeväckande spännvidd och energi när legendarisk 100-åring firas – Wayne Tucker hyllar Miles Davis på Utopia

24-25/7 2026 Utopia i Göteborg Får … Läs mer om Uppseendeväckande spännvidd och energi när legendarisk 100-åring firas – Wayne Tucker hyllar Miles Davis på Utopia

Bruno Mars – Wembley Stadium, London

Bruno Mars, The Romantic tour Betyg: 4 … Läs mer om Bruno Mars – Wembley Stadium, London

Hirokazu Kore-edas Look Back får världspremiär i Venedig och visas även på Toronto International Film Festival

Hirokazu Kore-edas nya film Look Back … Läs mer om Hirokazu Kore-edas Look Back får världspremiär i Venedig och visas även på Toronto International Film Festival

Två premiärer inleder sommarens La Bohème på Opera på Skäret

Foto Andreas Hylthén Den 25 och 26 juli … Läs mer om Två premiärer inleder sommarens La Bohème på Opera på Skäret

Bokrecension: Hyresgästen av Freida McFadden – perfekt thriller för lediga sommardagar

Titel Hyresgästen Författare Freida … Läs mer om Bokrecension: Hyresgästen av Freida McFadden – perfekt thriller för lediga sommardagar

Se trailer för Behemoth med Pedro Pascal

Den officiella trailern för Tony Gilroys … Läs mer om Se trailer för Behemoth med Pedro Pascal

Angenäm afton när jazzig klubb etableras under bar himmel – Bäck Brothers Jazz Tivoli i Blå Note Society på Roy

17/7 2026 Roy i Mölndal Har egna … Läs mer om Angenäm afton när jazzig klubb etableras under bar himmel – Bäck Brothers Jazz Tivoli i Blå Note Society på Roy

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in