• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Toppnytt

Rampage – Hjärndöd action med glimten i ögat

13 april, 2018 by Petter Stjernstedt


Rampage: Big meets bigger
Betyg 2
Svensk biopremiär: 13 april
Regi: Brad Peyton
Medverkande: Dwayne ”The Rock” Johnson och Malin Åkerman.

Godzilla version 1 och 2, Kong Island och Cloverfield. Har vi inte fått nog av Godzilla-liknande action-spektakel nu? Nix, inte om du frågar regissören Brad Peyton. Rampage är monsterdjur-action med glimten i ögat vars tunna story och menlösa stridsscener lyckas ta den precis över acceptabelt-spärren.

Davis Okoye är primatolgen som är dålig med människor. Han gillar desto mera att umgås med djuren. Hans bästa vän är en stor albino-gorilla som Davis tagit hand om sedan fyra års ålder då Georges mamma brutalt slaktades mitt framför sonens ögon. Idag är George en stor och ståtlig gorilla med stor hjärnkapacitet. Davis har lärt honom teckenspråk. Genom enkla gester och fingervisningar gör sig George förstådd. Han kan till och med skämta. Allt för frekvent kommer fuck-you fingret upp som Davis instruerat honom att använda. Ett vetenskapligt projekt går fel och George omvandlas – från ett ståtligt djur till ett brutalt monster- okontrollerbart för människan. Han utvecklar färdigheter såsom snabbhet, enorm styrka och läkeförmåga. Zooets höga stängsel kan inte stoppa George från att lämna faciliteterna. Tygellös – Rädd och argsint – ränner George runt på stadens gator och torg. Medans försöker Davis hitta ett botemedel, ovetandes om vad som komma skall.

Röjar Ralph är tillbaka, denna gång med sin bästa  vän jättegorillan vid sin sida. Skömtosido Rampage är actionspäckad. En film som tar upp genredigering hade gärna fått berätta mera om olika djurs egenskaper och gå in på djupet av vad genredigering innebär. Men icke. Allt krut -bokstavligt talat – läggs på action och pang pang. Karaktärer som kunde fått mera speltid att utvecklas blir har reducerats till ensidiga figurer. Dwayne ”The Rock” Johnson är fixstjärnan som turligt nog har en del humor att bjuda på. Han är smårolig med sina torra skämt, men många vitsar landar aldrig och de verkliga gapflabben uteblir helt.

Rampage har glimten i ögat. Men med en undertitel som Big meets Bigger tar ändå filmen sig själv på allt för stort allvar. Varför inte satsa på skruvad komik där man leker med Godzilla-filmens konventioner och manér, på så sätt visa på att man har självdistans? Men icke. Filmens slutscen ”en gorilla möter Godzilla möter flygande jätteulven -duell” är svår att ta på allvar. Filmens effekter är godkända. Jag tas aldrig ur illusionen om att Dwayne faktiskt slåss med en jättegorilla, då han i själva verket tampas med en grön skärm. Actionmomenten är roliga men rätt pajiga. För att nå önskvärd effekt saknas både finess och andningspauser. Det är stressat och som så ofta epilepsiframkallande a la Transformers.

Ramapage Big Meets Bigger klarar med en hårsmån acceptabelt-spärren. Det är lagom humoristiskt, lagom spännande och lagom hjärndött. Men bara lagom.

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Toppnytt

Den talangfulle Mr. Ripley (Teaterkritik) – Lekfullt och skruvat om teaterns konventioner och manér

8 april, 2018 by Petter Stjernstedt

Med humor och självdistans tar Uppsala stadsteater sig an klassikern – ”Den talangfulla Mr.Ripley”. På lekfullt vis dekonstrueras teatern och teaterrummet.  Det är meta i sin rätta bemärkelse.


Den talangfulla Mr Ripley
Premiär 6 april
Uppsala Stadsteater
Dramatisering: Jonas Österberg Nilsson
(efter översättning av Mårten Edlund)
Regi och scenografi: Jonas Österberg Nilsson
Kostym: Sven Haraldsson
Dramaturg: Marie Persson Hedenius
Ljus: Tommy Sahlén
Ljuddesigner och kompositör: Niclas Lindgren
Mask: Agnes Krasse

Det börjar som en dålig fars. Ripley presenterar sig som söllkorven, en undermålig, okultiverad man som inte räcker något till. Han dras in i en högtravande komedi som först liknar en skolpjäs, men som utvecklas och jag förstår den egentliga intentionen.

”Den talangfulla Mr. Ripley” är en tillskruvad fars som leker med konventioner, roller och skådespelet. Den dekonstruerar teatern och teaterrummet. Skådespelarna bryter med den fjärde väggen och interagerar med publiken. Ripley, spelad av Simon Reithner, söker febrilt bland åskådarna efter lämpliga bågar att bära för att kamouflera sitt sanna jag. Vid ett tillfälle tappar han bort sig och ber sufflörer om hjälp. En slump eller en medveten akt? Incidenten passar onekligen väl in i meta-berättelsen om den ombytlige Mr. Ripley.

Historien utgår ifrån den unge John Ripley, en no-body som söker spänning i tillvaron. Han möter de äldre paret Greenleafs. Frun som är obotligt sjuk i cancer vill innan bäst-före-datum hinna återse sin son Dickie. Han är ett rikemansbarn som sedan ett par år tillbaka bor på Rivieran i Mongibello, Amalfikusten i sydöstra Italien. Tillsammans med sin partner Marge lever han det goda livet – målar tavlor och dricker drinkar bland palmer och solblekta stränder. Ripley får i uppdrag att hämta hem sonen. Men under vistelsen i Sydöstra Italien blir Ripley besatt av Dickie. Han vill vara, röra sig, föra sig och klä sig precis som honom. Vid flertal tidpunkter berättar Ripley för sin idol om hur lika de är. De har samma skostorlek och är lika långa. Ripley drömmer om det luxuösa livet. Och Ripley kan trampa över lik för att nå sina drömmars mål. ”Den talangfulle Mr.Ripley” diskuterar mänsklig skuld, rädsla och otillräcklighet. Det är drömmen om att få vara någon annan, någon bättre, mer framgångsrik, smartare, rikare, mera världsvan.

Både till ytan och på djupet handlar ”Den talangfulle Mr. Ripley” om de roller vi spelar. På sidan om den stora scenen ser vi omklädningsloger där skådespelarna sminkar sig och byter om. Den fjärde väggen bryts när vi går bakom kulisserna. Med galna utspel och extrema karikatyrer är det här en tillskruvad historia. Bland rollerna ser vi bland annat den kåte och levnadsglade poliskommissarien och den fnissiga och stissiga banktjänstekvinnan vars känsloliv pirrar till lite extra när Ripley är i närheten. Skådespelarna byter skepnad och leker med sina roller. Det är svårt att peka ut en enskild skådespelarinsats. Men jag fastnar för Emelie Wallberg som den lustige kulturmannen Freddie Miles, ett självuppblåst ego som inte vet hur man talar med kvinnor och som gärna inför andra talar om sin egen fullkomlighet.

Tidsmässigt är pjäsen för lång. Utan att göra avkall på sitt innehåll hade den gått att korta med en kvart – tjugo minuter. Med detta sagt är ”Den talangfulle Mr. Ripley” mycket underhållande. Med självdistans och lekfullhet dekonstrueras teatern och våra roller i pjäsen som borde bytt namn från talangfulle till ombytlige Mr. Ripley.

Petter Stjernstedt

 

Arkiverad under: Scen, Teaterkritik, Toppnytt

Filmrecension: Guernseys litteratur- och potatisskalspajsällskap

8 april, 2018 by Rosemari Södergren

Guernseys litteratur- och potatisskalspajsällskap
Betyg 3
Svensk biopremiär 4 maj 2018
Regi: Mike Newell

En varm och småmysig berättelse om vänskap, kärlek och kraften i litteratur med en lång rad av våra favoriter bland brittiska skådespelare som Lily James som blev känd genom sin roll som Lady Rose MacClare i Downton Abbey och Penelope Wilton, också hon från Downton Abbey.

Det är en fin berättelse, men inte särskilt överraskande och en historia vi egentligen sett i otaliga varianter. Den är baserad på en bästsäljande roman med samma namn och filmen har lite väl mycket av bokens berättande i sig. Att göra film på böcker blir inte alltid helt filmiskt bra.

Handlingen utspelar sig 1946, strax efter andra världskrigets slut. Lily James spelar den karismatiska författaren Juliet. Hon får ett brev från en medlem av en mystisk litteraturklubb startad på den brittiska ön Guernsey under kriget då ön var ockuperad av Hitlers nazi-soldater.

Juliet blir nyfiken på den lilla litteraturklubben med det ovanliga namnet ”Guernseys litteratur- och potatisskalspaj-sällskap”. Hon gör upp med sitt förlag och en tidning om att skriva ett reportage om sällskapet och hon reser dit. Hon hinner precis bli förlovad också innan hon tar båten till ön.

Det visar sig vara krångligare än hon tänkt sig att göra ett reportage. Litteratursällskapen har excentriska unika personligheter som medlemmar och ingen vill riktigt berätta sanningen för henne. Juliet har svårt att lämna ön, hon blir så fascinerad av människorna och kan inte släppa historien utan gräver vidare för att hitta sanningen.

Det är en vacker, söt berättelse som gör mig rätt glad men ändå griper den inte riktigt tag i mig. Förmodligen för att jag hunnit se lite för många liknande berättelser och filmen har för mycket av bokens berättargrepp över sig för att bli ett mästerverk. Men visst, en hyllning till litteraturen och till kärleken, förmedlas i filmen.

I rollerna: Lily James, Michiel Huisman, Glen Powell, Jessica Brown Findley, Katherine Parkinson, Matthew Goode, Tom Courtenay, Penelope Wilton

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

Bokrecension: Genom snön – Varlam Sjalamov

7 april, 2018 by Redaktionen


Genom snön. Berättelser från Kolyma 1
Författare: Varlam Sjalamov
Utgiven: 2018
ISBN: 9789187891625
Förlag: Ersatz

Uppför den georgiska delen av Kaukasus ringlar sig vägar och tunnlar som under kriget byggdes av tyska krigsfångar. De används inte längre, men vid tidpunkten ersatte de, vad jag gissar, enklare stigar eller för tyngre militärfordon oframkomliga vägar. Det finns inga säkra siffror, men vi kan anta att det inte var få som försmäktade till följd av de omänskliga förhållandena. Idag är dessa tunnel- och vägsystem ett kilometerlångt minnesmärke över vad gratis arbetskraft kan åstadkomma.

(Foto: Privat)

Jag återvänder ständigt till den ryska litteraturen utan att riktigt förstå varför. Kanske är det dess annorlundahet, kanske något annat. Det finns hur som helst något anmärkningsvärt med den, om man nu väljer att tala om rysk litteratur som något enhetligt. Påfallande ofta återkommer författarna till den ryska själen eller det ryska lynnet. Jag kan inte annat än sluta mig till att det måste finnas något som särskiljer ryssen från andra. Men som Varlam Sjalamov påpekar, är människokännedomen till ringa nytta om vi inte förmår ändra på oss. Vad skillnad gör det om kunskap inte förvandlas till insikt? Det går inte att tala om att vi lärt oss något av Förintelsen, av den Stora terrorn, av Kambodja, av Abu Ghurayb, av Guantanamo om vi inte konkretiserar den; vetskap utan handling är att vika undan, att svika.

”Var och en som följer spåret, också den minste, också den svagaste, måste trampa på ett stycke orörd snö och inte i någon annans fotspår. Och på traktorerna och hästarna färdas inte författarna, utan läsarna.”

Genom snön visar sig vara en djup, kall, smutsig snö. Det är så nära ett fångläger vi med hjälp av skönlitteraturen kan komma och det vore närmast oetiskt att bedöma boken utifrån den värdeskala som annars är kutym vid ett recenserande. Den rör oss bortom och ovanför det.

Sjalamov dömdes till läger tre gånger och tre gånger överlevde han. Dessa läger härbärgerade fångar som åt fosterlandet tvingades bygga vägar, bryta guld, avverka skog. Tributen han betalade i form av en nedbruten kropp tog med tiden död på honom, men han uthärdade det som inte går att uthärda. Hans arv – det författade – vi har att vårda är ovärderligt.

Kolyma är under större delen av året en otillgänglig, mörk och oändligt kall plats. Med Sverige som världskartans centrum ligger det så långt österut man kan komma. Miljontals människor dog under Stalin här och i liknande läger. Antingen av svält, sjukdom, framför en bödels pipa eller genom att fången helt enkelt bar hand på sig själv. Ofta hade de dömts utifrån artikel 58. Denna artikel fastslog att de var folkets fiender och dessa fiender var uppenbarligen otaliga. Att trotsa förbudet mot att slakta ett får gav 10 års lägertid. En korrigering av sina brister tar som bekant lång tid. Utan fårköttet väntade svältdöden, men ofta slutade det ändå på samma vis. Många blev liksom Sjalamov dömda för så kallade kontrarevolutionära- tendenser eller handlingar. Fantasirikedomen hos NKVD hade nått oanade höjder. Kanske hade de utvecklat sinnrika tankeläsningsmetoder? Om inte annat är gammal ohederlig tortyr ett säkert sätt att avtvinga vad erkännanden man nu behöver.

Jag tänker mig ofta att ondskan är godtycklig; att den frodas i miljöer där ett maktförhållande är så skevt att en illgärning kan gå närmast obemärkt förbi. Men liksom under Förintelsen finns här åtminstone två mekanismer verksamma: En strikt materiell-ekonomisk och en ideologisk. Råvaror behövdes för att bygga upp landet och hinder i form av människor elimineras enkelt om kategorierna är både vida och många. Det fanns utomordentligt genom- och uttänkta planer i bakgrunden som möjliggjorde enskilda handlingar. Som Hanna Krall konstaterat: människan gjorde detta mot människan.

Sjalamov står inte psykologen Dostojevskij efter i sin förmåga att skärskåda själen. Hans iakttagelser, de otaliga detaljerna, gör texten levande. De smutsiga kläder, maten som äts ur rostiga kärl, löss, barackmentaliteten, varande skörbjuggssår, smulor som äts från golvet, svält, omöjlig kyla. Tillsammans formas en av de mer klarsynta och samtidigt gripande skildringarna av lägret som både verklighet och symbol.

Ett återkommande tema i krigsskildringar är att en förbehållslös vänskap formas till följd av de umbäranden soldaterna genomlider tillsammans. Sjalamov skulle invända att lidandet inte varit stort nog. Under tillräckligt miserabla förhållanden kan ingen genuin vänskap formas och förmodligen är det så. Likgiltigheten tar vid och man planerar inte längre än till dagens slut. Han frågar sig vad som får människan att överlevda det hästen dör av. Självbevarelsedriften förblir dold för den rationella tanken, vetenskapen. Vad är denna drift om vi nu accepterar denna terminologi. Förmågan att glömma? Kapaciteten att strypa näringstillförseln till det som är hoppet? Jag vet inte.

Under läsningen sticker det ibland till i bröstet och jag intalar mig att jag åtminstone för ett ögonblick förstått denna andra verklighet. Jag ger termometern i köket en öm blick – inga spottloskor fryser här till is i flykten – och jag kokar en skål gröt med rikliga mängder mjölk.

Nästa bok Västra stranden ges ut hösten -19 och går allt enligt planerna kommer sedan en bok om året. Vi kan se fram emot (om det nu är rätt ord) fler berättelser från Kolyma, en essä om den kriminella världen och självbiografiska texter.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Andra världskriget, historia, Ryssland, Skönlitteratur, Stalin, Terror

Omröstning om Frostenson bakom avhopp från Svenska Akademien? Den måste förändras – i grunden

7 april, 2018 by Rosemari Södergren

Det har varit turbulent kring Svenska Akademien ett bra tag nu. Fredag 6 april 2018 satte stormen igång med full fart igen då tre av dess ledamöter hoppade av: Klas Östergren, Kjell Espmark och Peter Englund.
Sedan tidigare har Kerstin Ekman och Lotta Lotass lämnat Svenska Akademien som därmed när detta skrivs har tretton ledamöter (det ska vara arton ledamöter). Men detta självgoda institution ståtar med en hemsida som inte nämner något av detta och inte bjuder på någon pressbild på sitt arbete. Undermåligt. Ur led är Svenska Akademien. Den måste förändras i grunden.

I samband med #metoo-rörelsen i Sverige kom det anklagelser från minst arton kvinnor att de blivit sexuellt antastade och i en del fall våldtagna av en så kallad kulturpersonlighet som står nära Svenska Akademien. Från Dagens Nyheter och Expressen:
Arton kvinnor anklagar en central person i svenskt kulturliv för sexuella trakasserier och övergrepp.
Mannen har nära band till Svenska Akademien, och flera av händelserna ska ha ägt rum i lägenheter som ägs av Akademien: en i Stockholm, en i Paris.
Mannens beteende har varit känt bland många i kulturvärlden sedan 1980-talet.

Klas Östergren var den första av de tre som hoppade av den 6 april som meddelade sitt beslut, via ett mail till Svenska Dagbladet där han skrev: Svenska Akademien har sedan lång tid haft allvarliga problem och nu försökt att lösa dem på ett vis som sätter obskyra hänsyn före dess egna stadgar och som innebär ett svek mot dess grundare och dess högre beskyddare samt inte mint uppgifter att företräda snille och smak. Därför har jag valt att inte längre delta i dess verksamhet. I´m leaving the table, I´m out ot the game.

Stilfullt av Klas Östergren att i sitt mail om sitt avhopp citera Leonard Cohen. En applåd till Östergren för detta.

Kjell Espmark skrev i sitt avskedsmail till bland annat Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter: Integriteten är Svenska Akademiens livsnerv. När ledande röster inom Akademien sätter vänskap och andra ovidkommande hänsyn före ansvaret för denna integritet – då kan jag inte längre delta i arbetet.

Peter Englund som var ständig sekreterare för Svenska Akademien 2009–2015 och därefter ledamot skriver: Beslut har fattats som jag varken tror på eller kan försvara, och jag har därför bestämt mig för att inte längre delta i Svenska Akademiens arbete.

Klas Östergren har stol nummer 11, Kjell Espmark har stol nummer 16 och Peter Englund har stol nummer 10.
Stolar som redan stod tomma är stol nummer 1 för Lotta Lotass och stol nummer 15 för Kerstin Ekman. Lotta Lotass valdes in i Svenska Akademien 2009. Hon har berättar om sitt avhopp i Borås Tidning när hon berättade att många blev besvikna när hon fick platsen, istället för en jurist som brukade ha den stolen. Hon sade också i intervjun att hon tyckte att hon passade inte in i sammanhanget.

Kerstin Ekman var en av de rakryggade som lämnade akademien i samband med dess fega beslut att inte agera och reagera när författaren Salman Rushdie fick en dödsdom av Irans härskare ayatollad Khomeini på grund av romanen Satansverserna. Lars Gyllensten och Werner Aspenström lämnade också Akademien på grund av Rushdieaffären. De båda har avlidit.

Knut Ahnlund, som avled 2012, hann avgå från Svenska Akademien tre gånger.

Det är egentligen inte möjligt att avgå ur Svenska Akademien. Ledamöterna sitter på livstid och även om deras stolar nu kommer att stå tomma kommer de troligen inte att väljas in någon annan på deras platser. Detta kan eventuellt vara på gång att ändras. Dagens Nyheter rapporterar att Akademiens ständige sekreterare Sara Danius bekräftar att Svenska Akademien ändrar i sina stadgar vilket tillåter ledamöter att självmant lämna sina uppdrag. Själv väljer hon att sitta kvar som ständig sekreterare och enligt uppgifter till DN kallas hon nu till möte med kungen.

Att tre ledamöter hoppar av samma dag måste bero på samma sak. Svenska Dagbladet skriver att en omröstning om Katarina Frostenson misstänks ligga bakom avhoppen. Anders Olsson som för tillfället har positionen som direktör i Akademien säger till TT att han gissar att avhoppen har koppling till en omröstning om en eventuellt uteslutning ur Akademien om Katarina Frostenson, som är gift med den kulturpersonlighet som misstänks ha begått sexuella trakasserier och också misstänks för att ha läckt ut blivande Nobelpristagare i litteratur. Expressen skrev:
Kulturprofilen har anklagats för sexuella trakasserier och övergrepp.
Nu vittnar flera personer för Dagens Nyheter att han i förväg ska ha spridit uppgifter om Nobelpristagaren i Litteratur.
– Den jäveln, säger Peter Englund, tidigare ständig sekreterare i Svenska Akademien till Dagens Nyheter.

Förmodligen har inte alla vindar blåst klart i den här affären. Leif GW Persson ger sig in i bråket på Svenska Akademien – och lägger skulden för krisen på ledamoten Katarina Frostenson, berättar Expressen.
– Frostenson måste bort. Jag tycker att hon inte tar sitt förnuft till fånga. Det här handlar ju 99 procent om henne, säger han.
Det skulle kunna få de tre avhopparna att återvända, menar han, och Svenska Akademien att räddas.

För övrigt är det väldigt oproffsigt att en institution som Svenska Akademien på sin hemsida helt tiger om allt som inträffat och inte ens har några pressbilder tillgängliga. De har uppenbarligen inte ens minsta minimun av servicekänsla gentemot övriga världen, de är helt klart sig själva nog, alldeles för mycket. Det är kanske dags att helt stuva om och skapa en ny form av Svenska Akademien.

Arkiverad under: Kulturpolitik, Litteratur och konst, Toppnytt Taggad som: Kulturpolitik, Svenska Akademien

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 866
  • Sida 867
  • Sida 868
  • Sida 869
  • Sida 870
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 892
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Nu börjar valet synas i tv4 med Vem kan styra Mauri?

Den 10 augusti 2026 har Vem kan styra … Läs mer om Nu börjar valet synas i tv4 med Vem kan styra Mauri?

Recension av tv-serie: Svärtan – välgjort om människans mörker med imponerande unga skådespelare

Svärtan Betyg 4 Premiär på SVT Play: … Läs mer om Recension av tv-serie: Svärtan – välgjort om människans mörker med imponerande unga skådespelare

Lars Vegas långfilmsdebut ARNE GOES TO SPACE får världspremiär i Toronto

Lars Vegas långfilmsdebut ARNE GOES TO … Läs mer om Lars Vegas långfilmsdebut ARNE GOES TO SPACE får världspremiär i Toronto

Filmrecension: Spider-Man: Brand New Day – kan vara den bästa Spider-Man filmen någonsin

Spider-Man: Brand New Day Betyg 5 … Läs mer om Filmrecension: Spider-Man: Brand New Day – kan vara den bästa Spider-Man filmen någonsin

40 års-jubileum av Queen Budapest

Hösten 2026 firar 40-årsjubileet av den … Läs mer om 40 års-jubileum av Queen Budapest

Uppseendeväckande spännvidd och energi när legendarisk 100-åring firas – Wayne Tucker hyllar Miles Davis på Utopia

24-25/7 2026 Utopia i Göteborg Får … Läs mer om Uppseendeväckande spännvidd och energi när legendarisk 100-åring firas – Wayne Tucker hyllar Miles Davis på Utopia

Bruno Mars – Wembley Stadium, London

Bruno Mars, The Romantic tour Betyg: 4 … Läs mer om Bruno Mars – Wembley Stadium, London

Hirokazu Kore-edas Look Back får världspremiär i Venedig och visas även på Toronto International Film Festival

Hirokazu Kore-edas nya film Look Back … Läs mer om Hirokazu Kore-edas Look Back får världspremiär i Venedig och visas även på Toronto International Film Festival

Två premiärer inleder sommarens La Bohème på Opera på Skäret

Foto Andreas Hylthén Den 25 och 26 juli … Läs mer om Två premiärer inleder sommarens La Bohème på Opera på Skäret

Bokrecension: Hyresgästen av Freida McFadden – perfekt thriller för lediga sommardagar

Titel Hyresgästen Författare Freida … Läs mer om Bokrecension: Hyresgästen av Freida McFadden – perfekt thriller för lediga sommardagar

Se trailer för Behemoth med Pedro Pascal

Den officiella trailern för Tony Gilroys … Läs mer om Se trailer för Behemoth med Pedro Pascal

Angenäm afton när jazzig klubb etableras under bar himmel – Bäck Brothers Jazz Tivoli i Blå Note Society på Roy

17/7 2026 Roy i Mölndal Har egna … Läs mer om Angenäm afton när jazzig klubb etableras under bar himmel – Bäck Brothers Jazz Tivoli i Blå Note Society på Roy

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in